Hoppa till innehåll
De kommer till vården med smärta som aldrig tystnar. De lämnar med ännu ett recept, ännu en biverkning och känslan av att ingen riktigt har lyssnat. För flera svenska kvinnor har medicinsk cannabis blivit vägen tillbaka till sömn, rörelse och ett möjligt liv. Men behandlingen erbjuds ofta först när kvinnorna redan har förlorat år av sina liv.
Den Banksy inspirerade bilden säger nästan allt.
En barfota kvinna i sjukhuskläder går genom en sönderfallande vårdmiljö. Ena handen pressas mot den värkande kroppen. Den andra håller fast vid en vagn med en cannabisplanta. Slangen från plantan leder till syrgasmasken över hennes ansikte.
Bakom henne håller det gröna vårdkorset på att rinna bort från väggen.
Det är inte en bild av en kvinna som har vänt sjukvården ryggen. Det är en bild av en kvinna som upplever att sjukvården först har vänt ryggen åt henne.
Hon går vidare därför att hon måste.
Kvinnorna som försvinner in i smärtan
På Aurea Cares webbplats finns ett växande antal svenska patientberättelser. De handlar om olika diagnoser och olika liv, men när kvinnornas berättelser läses tillsammans framträder ett återkommande mönster.
Smärtan kommer först.
Sedan kommer läkemedlen.
Därefter följer biverkningarna, sömnbristen, beroenderisken, tröttheten och kampen för att fortfarande kunna vara mamma, partner, yrkesarbetande eller bara människa.
Till sist kommer medicinsk cannabis – ofta inte genom den ordinarie vården, utan efter att patienten själv har sökt information, betalat för specialistvård eller vägrat acceptera att ingenting mer finns att göra.
Christine är 41 år och småbarnsmamma. Hon berättar om mer än två decennier med ständig spänningshuvudvärk och om en vardag där opioider och bensodiazepiner blev en del av behandlingen. Smärtan formade livet långt innan hon fick möjlighet att pröva medicinsk cannabis.
Birgitta beskriver sömnen som en avgörande gräns mellan att överleva och att faktiskt leva:
”När man inte sover blir allt värre: smärtan, orken, humöret, aptiten.”
När sömnen förbättrades förändrades också resten av tillvaron. Det låter kanske enkelt för den som aldrig har tillbringat natt efter natt i en kropp som vägrar sluta göra ont. För den som lever där kan några sammanhängande timmars sömn vara skillnaden mellan förtvivlan och en fungerande morgondag.
Natalie sammanfattar sin erfarenhet ännu mer direkt:
”Medicinsk cannabis har inte bara lindrat min smärta. Den har gett mig tillbaka mitt liv.”
Det är stora ord. Men det är också ord som återkommer i patientberättelser från olika länder, diagnoser och samhällsgrupper: livet kom tillbaka.
Inte berusningen. Inte flykten. Livet.
Natalie fick tillbaka odlingen och vardagen
När Aftonbladet intervjuade Natalie, då 32 år, berättade hon att några droppar cannabisolja hade förändrat hennes tillvaro. Hon levde med kronisk smärta och beskrev behandlingen som det enda som fungerade.
Det hon var rädd för var inte cannabis. Hon var rädd för att förlora tillgången till läkemedlet och återigen tvingas lämna det liv hon hade börjat återerövra.
Det handlar om sådant som lätt blir osynligt i en medicinsk journal: att kunna odla, röra sig, sova, tänka klarare och känna att kroppen återigen tillhör en själv.
Svensk sjukvård är skicklig på att mäta laboratorievärden. Den är betydligt sämre på att mäta vad det betyder när en kvinna åter kan laga mat, leka med sitt barn eller somna utan rädsla för natten.
Nikki fick nej av sina läkare
Nikki Kjellsson har levt med multipel skleros sedan hon var 25 år. Hon provade flera läkemedel mot smärtan men upplevde att hon blev allt sämre.
När hon fick höra talas om medicinsk cannabis tog hon upp frågan med sina läkare. Svaret blev nej.
Till slut sökte hon sig till Danmark, där en läkare skrev ut det cannabisbaserade preparatet Bediol. Senare kunde hon få medicinen på licens i Sverige.
Om effekten på sömnen sade hon till SVT:
”Det hjälper till hundra procent med min sömn.”
Nikkis väg säger något avgörande om det svenska systemet. Hon behövde lämna den svenska vårdens praktiska räckvidd för att få prova en behandling som därefter kunde fortsätta lagligt i Sverige.
När svenska patienter söker sig över Öresund för att bli tagna på allvar är det svårt att beskriva situationen som jämlik vård.
Den danska smärtläkaren Tina Horsted har kallat dessa svenskar för ”medicinska flyktingar”. Det är ett dramatiskt uttryck, men det fångar ett system där patienten ibland måste flytta sig över en nationsgräns för att behandlingsdiskussionen över huvud taget ska börja.
Angela fick vänta med obotlig cancer
Angela de Cabo hade obotlig skelettcancer och svåra smärtor. Hon bad sjukvården i Västra Götaland att få medicinsk cannabis men fick återkommande nej.
I Malmö kunde hon prova Sativex och upplevde en snabb lindring. Hon berättade att hon hade gått från att vara sängliggande och inte vilja fortsätta leva så, till en betydligt lättare tillvaro.
Först senare godkändes en licens för Bedrocan.
”Jag blev helt chockad och lycklig.”
Glädjen över att få ett läkemedel borde egentligen inte behöva vara chockerande. Men när en dödssjuk kvinna med svåra smärtor först måste kämpa mot vården för att få pröva en laglig behandling blir själva godkännandet en seger.
Angela behövde därefter fortfarande vänta på medicinen. Licensen gällde dessutom bara under en begränsad period och skulle sedan prövas igen.
Hon hade obotlig cancer. Ändå var det hon som tvingades bevisa sitt behov, vänta och leva med osäkerheten.
Kvinnors smärta har länge behandlats som ett trovärdighetsproblem
Detta handlar inte enbart om cannabis.
Forskningen om könsskillnader inom smärtvården visar ett bredare problem. Kvinnor drabbas oftare av flera kroniska smärttillstånd och kan uppleva smärta på andra sätt än män. Samtidigt har kvinnors symtom historiskt oftare beskrivits som känslomässiga, diffusa eller psykiska.
Den svenska litteraturöversikten Brave Men and Emotional Women granskade 77 vetenskapliga artiklar om könsnormer inom behandling av kronisk smärta. Forskarna fann ett återkommande mönster där män förväntades vara modiga och uthärdande, medan kvinnor riskerade att beskrivas som överkänsliga, klagande eller känslostyrda.
Det betyder inte att varje läkare avfärdar kvinnor eller att varje utebliven behandling beror på könsdiskriminering. Men det visar att kvinnan med långvarig smärta möter ett system där hennes trovärdighet alltför lätt kan bli en del av den medicinska bedömningen.
Hon måste inte bara beskriva smärtan.
Hon måste övertyga vården om att smärtan är verklig.
När hon dessutom frågar om medicinsk cannabis tillkommer nästa lager av misstänksamhet. Då riskerar hon att inte längre ses enbart som smärtpatient, utan som någon som ber om ett narkotikaklassat preparat.
Forskningen ger hopp men inga enkla svar
Patientberättelser kan visa vad en behandling har betytt för en människa. De kan däremot inte ensamma fastställa behandlingens genomsnittliga effekt eller säkerhet. Aurea Care är dessutom en vårdgivare som erbjuder behandling med medicinsk cannabis, vilket måste vägas in när berättelserna bedöms.
Men kvinnornas erfarenheter existerar inte i ett vetenskapligt tomrum.
En studie publicerad 2025 följde erfarenheterna hos 29 kvinnor med olika kroniska smärtsyndrom som behandlades med individuellt anpassade fullspektrumextrakt av cannabis. Samtliga rapporterade någon grad av smärtlindring. Majoriteten uppgav även förbättringar av sömn, oro, trötthet, rörelseförmåga och vardagsfunktion. Många minskade eller avslutade annan smärt- eller psykiatrisk medicinering.
Resultaten är intressanta men måste tolkas försiktigt. Studien var liten, retrospektiv, öppen och saknade placebogrupp. Den visar lovande erfarenheter, inte ett slutgiltigt bevis.
I en prospektiv israelisk studie av 367 personer med fibromyalgi var omkring 82 procent kvinnor. Efter sex månaders behandling rapporterade de patienter som fullföljde uppföljningen en tydlig minskning av den genomsnittliga smärtan. En del kunde även minska annan läkemedelsanvändning. Också här begränsas slutsatserna av att studien var observationsbaserad.
En systematisk översikt från 2023 fann lågkvalitativ evidens för att cannabinoider kan ge kortvarig smärtlindring vid fibromyalgi. Det är alltså inte korrekt att beskriva medicinsk cannabis som bevisat effektiv för alla. Men det är lika fel att påstå att forskning och kliniska signaler saknas.
Kvinnosjukdomarna som forskningen glömde
Cannabis diskuteras också vid endometrios, kronisk bäckensmärta, vulvodyni och andra gynekologiska smärttillstånd – områden där kvinnor länge har vittnat om försenade diagnoser och otillräcklig behandling.
En systematisk översikt av medicinsk cannabis vid gynekologisk smärta inkluderade 16 studier. I enkätmaterialet uppgav mellan 61 och 95,5 procent av kvinnorna att de hade fått smärtlindring. De prospektiva observationsstudierna rapporterade i genomsnitt en minskning på drygt tre punkter på en tiogradig smärtskala efter tre månader.
Men även här domineras forskningen av enkäter, självrapportering och mindre observationsstudier. Det behövs större, kontrollerade kliniska försök.
Det avgörande är därför inte att forskningens luckor ska döljas. Det avgörande är att luckorna ska fyllas.
Brist på forskning om kvinnor får inte gång på gång användas som ett permanent argument för att inte forska, inte utbilda och inte erbjuda en individuell medicinsk bedömning.
Kvinnor kan också reagera annorlunda på cannabis
En studie av 429 patienter med kronisk icke-cancerrelaterad smärta visade att kvinnor rapporterade fler cannabisrelaterade biverkningar än män trots liknande viktjusterade doser.
Det är inte ett argument mot behandling av kvinnor. Det är ett argument för bättre behandling.
Kvinnor behöver inte ett vårdsystem som väljer mellan okritisk förskrivning och kategoriskt nej. De behöver läkare med kunskap om cannabinoider, möjliga interaktioner, psykiska och kroppsliga risker, individuell dosering och könsspecifika skillnader.
Cannabis kan ge yrsel, trötthet, muntorrhet, illamående, ångest och kognitiv påverkan. THC kan innebära särskilda risker vid exempelvis graviditet, psykossjukdom, hjärtproblem och bilkörning. Behandlingen måste följas upp medicinskt.
Men samma krav på nykter riskbedömning måste gälla de opioider, bensodiazepiner, sömnmedel och antidepressiva läkemedel som kvinnor ofta redan har ordinerats i åratal.
Försiktighet får inte vara ett finare ord för passivitet.
När kvinnornas läkemedel inte ens finns på apoteket
Problemet stannar inte vid vilka behandlingar svenska kvinnor får tillgång till. Under 2026 har Sverige samtidigt haft en allvarlig och långvarig brist på östrogenläkemedel som används av kvinnor med klimakteriebesvär och andra hormonrelaterade medicinska behov.
Bristen har varit särskilt omfattande för östrogenplåster. När plåstren försvunnit från apoteken har efterfrågan flyttats över till sprejer och geler, som i sin tur också har blivit svåra att få tag på. Kvinnor har tvingats ringa runt till apotek, söka läkemedel i andra delar av landet och i vissa fall resa till Finland, Norge eller andra europeiska länder.
Under årets första sju månader tog Läkemedelsverket emot 883 licensansökningar för östrogenplåster, sprejer och geler. Det kan jämföras med 485 ansökningar under hela 2025. Av ansökningarna 2026 hade 859 godkänts fram till den 6 augusti.
När nästan dubbelt så många licensansökningar lämnas in på sju månader som under hela föregående år är det inte längre fråga om enstaka leveransproblem. Det är ett systemfel.
Licensförskrivning kan hjälpa enskilda patienter, men den kräver en medicinsk motivering, en läkare som är beredd att göra arbetet, ett apotek som ansöker om försäljningstillstånd och ett läkemedel som fortfarande går att få tag på från ett annat land. Läkemedelsverket betonar självt att detta skapar en administrativ börda för patienter, läkare, apotek och myndigheter och inte är någon långsiktig lösning.
Parallellen till medicinsk cannabis är svår att förbise. I båda fallen hamnar ansvaret hos kvinnan. Hon ska förstå systemet, hitta rätt läkare, begära alternativ, följa lagersaldon och driva sin egen behandling framåt – samtidigt som hon lever med smärta, sömnproblem, trötthet eller andra symtom som behandlingen skulle lindra.
Samhället säger att kvinnornas behandling måste vara strikt medicinskt motiverad. Men när den väl är motiverad kan samhället ändå inte garantera att läkemedlet finns.
Det är ännu en form av vårdsvek.
Drugnews blandar ihop begränsad evidens med begränsad effekt
Den svenska diskussionen blir inte bättre när vetenskapliga resultat återges felaktigt.
I augusti 2026 publicerade Drugnews en artikel med rubriken Begränsad effekt av cannabinoider mot fibromyalgi. Artikeln bygger huvudsakligen på en ny systematisk översikt och metaanalys som omfattade 12 studier, 14 jämförelser och sammanlagt 1 248 patienter.
Metaanalysen fann en statistiskt signifikant minskning av smärta, uttryckt som en standardiserad medelvärdesskillnad, SMD, på –1,41. Det är inte, som Drugnews skriver, detsamma som en minskning med ”1,41 grader på den 10-gradiga smärtskalan”.
SMD är ett standardiserat effektmått som används när studier har mätt samma fenomen med olika skalor. Det uttrycks i standardavvikelser och kan inte utan vidare översättas till antal punkter på en tiogradig skala. En sådan omvandling kräver uppgifter om den relevanta skalans standardavvikelse.
En SMD på –1,41 är dessutom inte en liten effekt enligt vanliga statistiska tumregler. Tvärtom är det en stor sammanvägd effektstorlek. Det betyder inte att behandlingen därmed är bevisat stark för alla patienter. Resultatet kan ha blivit förstorat av heterogena studier, små patientgrupper, observationsdata och jämförelser före och efter behandling utan tillräcklig kontrollgrupp.
Det vetenskapligt korrekta är därför att säga att metaanalysen fann en stor statistisk effekt, men att säkerheten i uppskattningen är låg och att den verkliga effekten fortfarande är osäker.
Drugnews gör i stället evidensens osäkerhet till ett påstående om att själva effekten är liten. Det är två olika saker.
Forskarna rapporterade dessutom förbättringar av sömn, ångest, depression och livskvalitet. Även dessa resultat måste tolkas försiktigt, men de är särskilt relevanta vid fibromyalgi, där sjukdomsbördan inte kan reduceras till en enda smärtsiffra.
Artikeln beskriver också fibromyalgi som ett ”omdiskuterat” tillstånd som inte går att mäta och som ofta har ansetts vara psykosomatiskt. Det riskerar att återupprepa just den historiska misstro som många kvinnliga patienter mött. Fibromyalgi saknar ett enskilt diagnostiskt laboratorietest, men diagnosen har etablerade kliniska kriterier och betraktas i modern smärtforskning som ett tillstånd där förändrad smärtbearbetning och nociplastiska mekanismer spelar en central roll.
Avsaknad av ett blodprov är inte detsamma som avsaknad av sjukdom.
Accent gör patienten till ett verktyg för ”normalisering”
Även Accents artikel Cannabis i gråzonen – från läkemedel till livsstil behöver läsas kritiskt.
Artikeln för samman medicinsk behandling, industrihampa, kosmetiska CBD-produkter, syntetiska cannabinoider, berusningsprodukter och politisk legalisering i samma berättelse om ”normalisering”. Dessa företeelser har olika riskprofiler, lagstiftning och vetenskaplig grund. När de placeras under ett gemensamt misstänkliggörande blir kategorierna mer politiska än medicinska.
Ett licensläkemedel som förskrivs av en läkare och godkänns av Läkemedelsverket befinner sig inte i någon oreglerad juridisk gråzon. Licenssystemet är en uttryckligen reglerad del av svensk läkemedelslagstiftning, skapad för patienter vars medicinska behov inte kan tillgodoses av läkemedel som redan är godkända på den svenska marknaden.
Det är samma lagliga princip som nu används för att hjälpa kvinnor när godkända östrogenläkemedel inte finns att få tag på.
Accent låter i huvudsak chefen för Narkotikapolitiskt center tolka både den medicinska utvecklingen och patientberättelsernas samhälleliga funktion. Det är en relevant narkotikapolitisk röst, men ingen neutral ersättning för smärtläkare, forskare, patientorganisationer eller kvinnorna som faktiskt genomgår behandlingen.
Påståendet att patientfall används för att skapa acceptans för cannabis kan ibland vara relevant i kommersiell marknadsföring. Men resonemanget kan också vändas mot patienterna själva: när en kvinna berättar att hon kan sova, gå eller minska andra läkemedel förvandlas hennes erfarenhet från medicinsk information till misstänkt politisk påverkan.
Patientberättelser bevisar inte klinisk effekt. Men de är viktiga för att identifiera behandlingsresultat som bör studeras, exempelvis sömn, rörelseförmåga, minskad användning av andra läkemedel och återvunnen vardagsfunktion. Inom patientcentrerad vård är sådana patientrapporterade resultat en etablerad del av kunskapsunderlaget – inte automatiskt propaganda.
Accents jämförelse med att det inte talas om ”medicinskt opium” eller ”medicinskt amfetamin” är främst retorisk. Sjukvården använder redan etablerade samlingsbegrepp som opioider, centralstimulerande läkemedel och cannabisbaserade läkemedel. Det avgörande är inte vilken planta eller substans ett läkemedel ursprungligen kommer från, utan dess innehåll, dos, kvalitet, indikation, effekt och risker.
En seriös granskning av överförskrivning och kommersiella intressen behövs. Men samma granskning måste också riktas mot långvarig förskrivning av opioider, bensodiazepiner och andra läkemedel som kvinnor får när vården inte erbjuder tillräckliga alternativ.
Annars blir ”försiktigheten” återigen ensidig: stora ord om riskerna med den behandling kvinnan efterfrågar, men betydligt mindre intresse för riskerna och misslyckandena i den behandling hon redan har fått.
Ett system för dem som orkar kämpa och kan betala
I Sverige finns de godkända cannabisbaserade läkemedlen Sativex och Epidyolex för begränsade användningsområden. Andra preparat kan förskrivas genom licens eller användas utanför den godkända indikationen efter läkarbedömning.
I praktiken är tillgången fortfarande starkt begränsad.
Patienten förväntas ofta först ha provat en lång rad konventionella behandlingar. Därefter måste hon hitta en läkare som både har tillräcklig kunskap och är villig att ta ansvar för förskrivningen. Många hamnar hos privata kliniker, vilket gör plånboken till en del av den medicinska bedömningen.
Den kvinna som är sjukast, tröttast eller ekonomiskt svagast kan samtidigt vara den som har minst möjlighet att navigera systemet.
Det är motsatsen till jämlik vård.
Det handlar om rätten att bli tagen på allvar
Medicinsk cannabis är inte ett mirakel och inte rätt behandling för varje patient. Forskningen behöver bli större, bättre och mer inriktad på kvinnor. Produkter, doser och administrationsformer måste studeras var för sig. Biverkningar och långtidsrisker måste följas öppet.
Men osäkerhet får inte automatiskt översättas till förbud mot ett seriöst samtal.
När en kvinna efter tjugo år av smärta berättar att hon äntligen kan sova ska vården lyssna.
När en MS-patient säger att behandlingen gör nätterna möjliga ska vården lyssna.
När en kvinna med obotlig cancer säger att cannabis gav henne lindring efter att andra läkemedel misslyckats ska vården lyssna.
Att lyssna betyder inte att skriva ut cannabis till alla som frågar. Det betyder att patientens erfarenheter behandlas som medicinskt relevanta och att behandlingsalternativ bedöms individuellt, professionellt och utan narkotikapolitisk reflex.
Kvinnan på bilden drar sin behandling genom ruinerna av ett vårdsystem som inte orkade bära henne.
Frågan är inte varför hon fortsätter gå.
Frågan är varför hon så länge tvingades gå ensam.
Relaterade artiklar:
Källor och vidare läsning
- Aurea Care: Alla patientberättelser
- Aftonbladet: Natalie, 32, får medicinsk cannabis – ”Enda som fungerar”
- SVT: Nikki har MS och får medicinsk cannabis mot smärtorna
- SVT: Glädjebeskedet för dödssjuka Angela – hon får cannabis på recept
- SVT: Danska läkaren Tina skriver ut medicinsk cannabis till svenska patienter
- Frontiers in Pharmacology: Full-spectrum cannabis extracts for women with chronic pain syndromes
- Pain: Sex differences in medical cannabis-related adverse effects
- Johns Hopkins University: Medical Cannabis for Gynecologic Pain Conditions
- Systematisk översikt: Cannabis for the Treatment of Fibromyalgia
- Översikt: Emerging trends in cannabis administration for women
- Brave Men and Emotional Women: Gender bias in health care and chronic pain
- USA:s levande systematiska kunskapsöversikt om cannabis vid kronisk smärta
- Läkemedelsvärlden: Östrogenbristen – nära dubbelt så många licensansökningar
- Regeringen: Uppdrag för att förbättra tillgången till östrogenläkemedel
- Riksdagen: Brist på östrogenläkemedel för kvinnor i klimakteriet
- Drugnews: Begränsad effekt av cannabinoider mot fibromyalgi
- Lam med flera: Analgesic Effect of Cannabinoids for Fibromyalgia
- Accent: Cannabis i gråzonen – från läkemedel till livsstil
