Hoppa till innehåll
– Svenska Narkotikapolisföreningens tidskrift uppvisar en alarmistisk syn på narkotikaproblemet, kritiserar myndigheter och medier för liberala åsikter, ifrågasätter motiven hos förespråkare för avkriminalisering och legalisering, bortser från kostnaderna för narkotikakontrollåtgärder och ser polisen som en väktare av status quo samt som försvarare av målet ”ett narkotikafritt samhälle”, skriver narkotikaforskaren Henrik Tham i en rapport.
Svenska Narkotikapolisföreningen SNPF bildades 1987, och har enligt sina stadgar till syfte att ”främja sådan utbildning och forskning om narkotikaproblem som kan vara till gagn för medlemmars verksamhet inom rättsväsendet”. På sin hemsida har föreningen loggor för Polisen, Kriminalvården, Åklagarmyndigheten, Tullverket och Kustbevakningen, och anger att medlemmarna tillhör dessa fem myndigheter. Föreningen har genom åren haft mellan 2 000 och 3 000 medlemmar.
Föreningen arbetar med konferenser, särskilda utbildningar, utdelning av stipendier samt utgivning av en tidskrift, Svenska Narkotikapolisföreningens tidskrift. Tidskriften når det absoluta flertalet av alla poliser som specifikt ägnar sig åt att bekämpa narkotikabrott. Det finns därför anledning att anta att tidskriften har stort inflytande på hur poliser ser på narkotikaproblemet i samhället.
Henrik Tham är professor emeritus i kriminologi och verksam vid Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet. Han ägnat mer än 50 år åt att forska på brottsligheten, kriminalpolitiken och narkotikapolitiken.
I en forskningsrapport har Henrik Tham har analyserat innehållet i Svenska Narkotikapolisföreningens tidskrift, omfattande 145 nummer sedan starten 1988. Fokus har varit på ledarartiklar, redaktionella texter och andra artiklar om principer och politik. Syftet har varit att analysera hur polisen i Sverige uppfattar narkotikaproblemet och hur den förhåller sig till förändringar i narkotikapolitiken i riktning mot liberalisering.
Slutsatsen som Tham kommer fram till är inte nådig:
Resultat: Tidskriften uppvisar en alarmistisk syn på narkotikaproblemet, kritiserar myndigheter och medier för liberala åsikter, ifrågasätter motiven hos förespråkare för avkriminalisering och legalisering, bortser från kostnaderna för narkotikakontrollåtgärder och ser polisen som en väktare av status quo samt som försvarare av målet för svensk narkotikapolitik: ”ett narkotikafritt samhälle”
Det är alltså ingen neutral eller vetenskapligt baserad syn på narkotikapolitiken som SNPF presenterar. Det är snarare ren propaganda baserad på en ideologisk övertygelse om att den svenska restriktiva narkotikapolitiken är den enda rätta vägen.
– Det återkommande budskapet i tidskriften är att det är polisen som besitter kunskapen om narkotikaproblemet, skriver Tham i rapporten.
Aktörer som har en annan syn på narkotikaproblemet än polisen utmålas som okunniga eller förvirrade i SNPF:s tidskrift, enligt forskningsrapporten:
Media anses inte ta sitt ansvar när man låter en förespråkare för legalisering av cannabis skriva i en dagstidning. Media är inte tillräckligt kritiska. ”Narkotikafrågan kommer nu och då på agendan i media och gärna ytterst slarvigt belyst i en del debattprogram i televisionen.”. Tidningarnas ledarskribenter sägs bli alltmer liberala i narkotikapolitiska frågor. Hänvisning till forskning och statistik ifrågasätts och ställs mot polisiär erfarenhet. ”I vårt moderna samhälle är det viktigt att beslut bygger på fakta. Och vilka är det som ansvarar för faktauppgifterna? Jo forskare, en grupp människor vars åsikter aldrig ifrågasätts av media …”. ”Men man har ju alltid narkotikastatistiken som likt kejsarens nya kläder att försöka dölja nakenheten.”
Och allra värst (enligt SNPF) är förstås vi som förespråkar avkriminalisering och legalisering:
En grupp som enligt tidskriften verkligen inte besitter kunskap i narkotikafrågan är legaliseringsförespråkarna. Förespråkarna för legalisering är huvudmotståndarna till en god narkotikapolitik. Kommentarerna gäller idén som sådan, de personer som förordar legalisering och intressena bakom och effekterna av legalisering.
Legalisering framställs som en befängd idé, som uttryck för en förvirrad debatt, som falsk information och som inte sällan baserad på anekdotiskt material. Legaliseringsrörelsen sägs agerar med bluffar och framföra känslomässig smörja. Om ett politiskt ungdomsförbund som vill legalisera cannabis sägs att ”argumenten är så korkade och naiva att man undrar om röken redan grumlat hjärnan.”
De personer och grupper som påstås stå för legalisering beskrivs genomgående i förklemande termer. Tidskriftens redaktörer och andra skriver om ”legalisternas härjningar under EU-toppmötet” och ”legaliseringsflummarna i sin kokong”.
Allt det här skulle man egentligen bara vilja skratta åt. Men tyvärr har lobbyorganisationer som SNPF ett stort inflytande på den svenska narkotikapolitiken. I våras hade Polistidningen ett alldeles utmärkt reportage som speglar både hur SNPF arbetar med att bedriva politiskt påverkansarbete med stöd av den högsta polisledningen, och den kritik som har riktats mot föreningen från narkotikaforskare.
Genom att SNPF och dess ordförande Lennart Karlsson är aktiva i den politiska narkotikadebatten sprids deras världsbild inte bara till poliser som arbetar med narkotikabrott, utan även till våra politiker.
Och så länge politikerna viftar undan seriös forskning för att istället luta sig på ideologiskt färgade lobbyorganisationer som till varje pris vill att narkotikapolitiken ska fortsätta vara som hittills, lär problemen med både narkotikadödlighet och gängkriminalitet också fortsätta vara som hittills.
…
Läs forskningsrapporten:
Läs mer om Svenska Narkotikapolisföreningen:
- Polistidningen: Polisföreningar som provocerar
