Hoppa till innehåll
Konisk eller rak joint? De flesta har en tydlig favorit, men hittills har det saknats vetenskapliga bevis för vilken form som faktiskt fungerar bäst.
Nu har forskare satt båda varianterna på prov – och resultaten visar att båda sidor i debatten faktiskt hade rätt.
Du känner säkert igen diskussionen. Den ena föredrar en färdigkonad joint, medan den andra svär vid en klassisk rak joint och vägrar lyssna på några motargument. Och debatten brukar aldrig få något riktigt svar – eftersom det enda som brukar avgöra är vem som låter mest övertygande. En typisk diskussion som börjar sent på kvällen och är bortglömd dagen efter.
Nu finns det däremot vetenskapliga data.
Ett forskarlag lett av Dr. Riley Kirk, Dr. Miyabe Shields och Dr. Allison Justice, tillsammans med Twinkle Paryani, tog en och samma burk cannabisblommor och delade innehållet mellan sju förkonade joints och fem raka joints. Därefter röktes samtliga i en laboratoriemaskin som programmerats med ett blossmönster särskilt anpassat för cannabis, i stället för de standardinställningar som normalt används för cigaretter.
Röken samlades upp i ett filter där forskarna mätte hur mycket THC och terpener som fångades upp, hur många bloss varje joint gav och vilka temperaturer de uppnådde under rökningen.
Det kanske mest intressanta resultatet var också det mest oväntade: forskarna kunde inte se någon statistiskt säkerställd skillnad i den totala mängden THC eller terpener mellan de två jointtyperna. Skillnaden låg i stället i hur dessa ämnen fördelades mellan varje enskilt bloss.
Den totala mängden var alltså i stort sett densamma. Det som skiljde var hur den levererades.
Den koniska jointen gav mer THC och terpener per bloss, men brann också upp snabbare och krävde färre bloss för att rökas färdigt. Den raka jointen fördelade i stället samma mängd cannabis över fler bloss, vilket gav en jämnare och mer utdragen konsumtion.
Ingen av modellerna gav alltså mer av de aktiva ämnena totalt sett. De representerar helt enkelt två olika sätt att konsumera samma mängd cannabis – den ena intensivare och snabbare, den andra lugnare och mer utdragen. Nu finns det dessutom vetenskapliga data som bekräftar skillnaden.
Den koniska jointen gav mer THC per bloss – här är förklaringen
En viktig detalj är vad forskarna faktiskt menar med ”mer per bloss”. Det handlar om att rökmaskinen fångade upp mer THC i varje enskilt bloss från den koniska jointen. Studien undersökte inte hur påverkad en människa blir, utan analyserade enbart röken som producerades. Och där hade den koniska jointen ett tydligt övertag.
Den mest sannolika förklaringen är själva formen. En färdigrullad konisk kingsize-joint är betydligt bredare längst fram där den brinner – drygt 10,5 millimeter i diameter – medan en rak joint är smalare, knappt 8 millimeter. Skillnaden kan låta liten, men den innebär att den brinnande ytan i den koniska jointen är ungefär 78 procent större.
Forskarna menar att den större brinnande ytan gör att mer cannabis förbränns vid varje bloss, vilket i sin tur leder till att mer THC och terpener frigörs samtidigt.
Resultaten stödde den teorin. Den koniska jointen levererade i genomsnitt 2,40 milligram THC per bloss, jämfört med 2,02 milligram för den raka jointen. Även mängden terpener – de ämnen som bidrar till cannabisens smak och doft – var högre per bloss från den koniska modellen. Skillnaderna var statistiskt säkerställda.
Samtidigt förbrukade den koniska jointen sitt innehåll snabbare. I genomsnitt krävdes omkring 20 bloss för att röka färdigt en konisk joint, jämfört med 23 bloss för en rak joint. Med andra ord gav den koniska jointen färre men kraftigare bloss, medan den raka fördelade samma mängd cannabis över fler och något mildare bloss.
Den stora överraskningen: Koniska joints var betydligt mer konsekventa
Det kanske mest intressanta fyndet i studien handlar inte om THC-halten – utan om hur jämna resultaten var mellan de olika jointarna.
De koniska jointarna gav nämligen betydligt mer konsekventa resultat än de raka. När forskarna jämförde den totala mängden rökrester som samlades upp visade de koniska jointarna en variationskoefficient på 2,9 procent, jämfört med 16,5 procent för de raka. En lägre variationskoefficient innebär att resultaten ligger närmare varandra, medan en högre siffra visar större skillnader mellan proverna.
Med andra ord gav de koniska jointarna nästan samma resultat gång på gång, medan de raka varierade betydligt mer. Samma mönster syntes även för flera av de uppmätta cannabinoiderna och terpenerna.
Samtidigt går det inte att säga exakt varför skillnaden uppstod. De koniska jointarna packades och pressades för hand av forskarna, medan de raka rullades med en RAW-rullmaskin där cannabisen fylldes i manuellt. Skillnaderna kan därför bero på jointarnas form, hur de packades, själva rullmetoden – eller en kombination av alla tre faktorer.
Studien var inte utformad för att avgöra vilken av dessa faktorer som spelade störst roll. Det enda forskarna med säkerhet kan konstatera är att de koniska jointarna i denna studie gav betydligt jämnare resultat än de raka. Varför så var fallet återstår att undersöka i framtida forskning.
Äntligen en cannabisstudie som inte utgår från cigaretter
En av de mest intressanta aspekterna med studien är inte resultaten i sig, utan hur den genomfördes.
Under lång tid har laboratorier testat cannabisrök med samma inställningar som används för cigaretter – små bloss med fasta tidsintervall, baserade på hur forskare uppskattade att tobaksrökare rökte för flera decennier sedan. Problemet är att ingen röker en joint på samma sätt som en cigarett.
I den här studien valde forskarna därför ett annat tillvägagångssätt. Rökmaskinen programmerades med ett blossmönster särskilt framtaget för cannabis, baserat på data om hur människor faktiskt konsumerar joints i verkligheten. Det innebar större bloss och ett mer naturligt rökmönster än de traditionella cigarettprotokollen.
All rök samlades därefter upp i ett laboratoriefilter där mängden THC, terpener och andra ämnen kunde analyseras.
Forskarna betonar samtidigt att studien är relativt liten. Endast tolv joints av en och samma cannabissort ingick, vilket innebär att resultaten behöver bekräftas i större studier innan några definitiva slutsatser kan dras.
Trots det anser forskarna att metoden är ett viktigt steg framåt. I stället för att mäta cannabis utifrån hur cigaretter röks har de nu använt en testmodell som bättre speglar hur cannabis faktiskt konsumeras i verkligheten.
Vetenskapen bakom resultaten – för dig som vill ha detaljerna
Om du inte bryr dig om p-värden och statistiska analyser har du redan fått det viktigaste svaret. För den som vill fördjupa sig följer här studiens metod och resultat i detalj.
Forskarna testade sju RAW Classic Kingsize Cones och fem RAW Classic Cylinder-joints, där varje joint fylldes med ett gram finmalen cannabis av samma sort – Peaches and Cream – med en total potentiell THC-halt på 14,85 procent.
Samtliga joints röktes i en Cambustion SCS-rökmaskin med ett blossmönster särskilt utvecklat för cannabis. Röken samlades upp på ett Cambridge-filter enligt den internationella standarden ISO 3308:2000, och resultaten analyserades statistiskt med Welchs t-test, där ett p-värde under 0,05 räknades som statistiskt signifikant.
Forskarna betonar samtidigt att detta var en explorativ studie. Endast tolv joints och en enda cannabissort ingick, vilket innebär att resultaten behöver bekräftas i större studier. Dessutom genomfördes många statistiska jämförelser utan någon redovisad korrigering för multipla tester, vilket gör att även de signifikanta resultaten bör tolkas med viss försiktighet.
Nästan identisk total mängd THC
När den totala mängden THC och terpener jämfördes fanns inga statistiskt säkerställda skillnader mellan de två jointtyperna.
Den koniska jointen gav i genomsnitt 48,96 milligram THC, medan den raka gav 46,83 milligram – en skillnad som inte var statistiskt signifikant (p = 0,43).
Även terpenerna låg mycket nära varandra. De viktigaste terpenerna uppgick till 1,67 milligram i de koniska jointarna och 1,46 milligram i de raka (p = 0,18), medan de mindre terpenerna var i princip identiska (p = 0,93).
Forskarna mätte också hur stor andel av cannabinoiderna som faktiskt överfördes från växtmaterialet till röken. Överföringseffektiviteten var 32,97 procent för de koniska jointarna och 31,54 procent för de raka – nivåer som överensstämmer med tidigare publicerad forskning.
Forskarna påpekar dock att en utebliven statistisk skillnad inte betyder att formaten är bevisat identiska. Studien var inte utformad för att genomföra ett så kallat ekvivalenstest, utan visar endast att några tydliga skillnader inte kunde påvisas i det begränsade materialet.
Endast CBN skilde sig åt
Den enda cannabinoid som visade en statistiskt säkerställd skillnad var CBN (cannabinol).
De koniska jointarna producerade i genomsnitt 0,46 milligram CBN, jämfört med 0,40 milligram för de raka (p = 0,028).
Forskarna misstänker att skillnaden kan bero på hur förbränningen sker i de olika formerna, men temperaturmätningarna gav ingen entydig förklaring.
De koniska jointarna höll högre temperatur under den mittersta delen av rökningen och var också varmare innan den första askan föll av (138 °F jämfört med 121 °F, p = 0,002). Mot slutet av rökningen tenderade däremot de raka jointarna att nå något högre maxtemperaturer, men den skillnaden var inte statistiskt signifikant (p = 0,068).
De tydligaste skillnaderna syntes i varje enskilt bloss
Det var först när forskarna analyserade innehållet i varje enskilt bloss som de statistiskt säkerställda skillnaderna blev tydliga.
Den koniska jointen levererade mer THC per bloss (p = 0,0015) och även en högre mängd av de viktigaste terpenerna per bloss (p = 0,009). Även antalet bloss som krävdes för att röka färdigt en joint skilde sig statistiskt mellan de två formaten.
Forskarna analyserade dessutom askan med hjälp av ICP-MS, en avancerad metod för att mäta spårämnen och metaller. Där noterades skillnader i halterna av aluminium, natrium och selen mellan de koniska och raka jointarna.
Dessa resultat bör dock tolkas med stor försiktighet. För att få tillräckligt mycket material att analysera behövde forskarna slå ihop askan från flera joints, vilket innebär att resultaten inte kan ses som några säkra slutsatser. Forskarna själva beskriver fynden som en möjlig utgångspunkt för framtida forskning och betonar att både större studier och upprepade analyser krävs innan några definitiva slutsatser kan dras.
Så vilken joint är egentligen bäst?
Den korta och ärliga slutsatsen är att ingen av modellerna kan utses till vinnare.
Under de laboratorieförhållanden som användes i studien gav både den koniska och den raka jointen ungefär samma totala mängd THC och terpener från samma gram cannabis. Skillnaden låg i hur ämnena fördelades under rökningen.
Den koniska jointen levererade mer THC och fler terpener i varje bloss, men brann också upp snabbare och krävde färre bloss. Den raka jointen fördelade i stället samma mängd över fler bloss och gav en mer utdragen rökupplevelse.
Det studien inte kan svara på är vilken joint som känns bäst att röka, vilken som brinner jämnast i praktiken eller vilken som ger den mest uppskattade upplevelsen. Det undersöktes aldrig, och sådana faktorer är dessutom till stor del subjektiva.
Om du föredrar färre men kraftigare bloss talar resultaten till den koniska jointens fördel. Vill du i stället ha fler bloss från samma mängd cannabis pekar resultaten mot den raka modellen.
Slutsatsen är därför enkel: samma cannabis, ungefär samma totala mängd THC – men två olika sätt att konsumera den. Formen förändrar framför allt tempot i rökningen, inte den totala mängden aktiva ämnen du får i dig.
Med andra ord verkar den gamla debatten ha fått sitt första vetenskapliga svar – och det visar sig att båda sidor faktiskt hade rätt.
Läs originalartikeln här!
