Hoppa till innehåll
En nederländsk man odlade cannabis för att han uppgav sig behöva den för sin hälsa. Resultatet blev en polisinsats, beslagtagna plantor, tre års fängelse och böter på motsvarande hundratusentals svenska kronor. Domen på Bali visar med brutal tydlighet vad som händer när narkotikapolitiken vägrar skilja mellan en patient, en odlare och en organiserad narkotikahandlare.
Den 30-årige nederländaren Nirul Rashim Abdoelrazak har dömts till tre års fängelse efter att polisen hittat en mindre hydroponisk cannabisodling i hans hyrda bostad i norra Denpasar på Bali.
Polisen beslagtog 14 större cannabisplantor samt ett stort antal småplantor och groddar. Den sammanlagda nettovikten av frön, färska blad och torkade blad uppgick till 133,06 gram.
Det handlar alltså inte om tonvis med cannabis, någon internationell smugglarliga eller ett kriminellt distributionsnätverk. Det handlar om en man med dokumenterade hälsoproblem som odlade cannabis i sin bostad och uppgav att han använde den för att lindra sina besvär.
Ändå yrkade åklagaren på nio års fängelse och böter på en miljard indonesiska rupier.
Domstolen stannade vid tre års fängelse och 510 miljoner rupier i böter. Det motsvarar omkring 300 000 svenska kronor, beroende på aktuell växelkurs. Om böterna inte kan betalas kan hans egendom beslagtas och säljas. Räcker inte pengarna väntar ytterligare 141 dagar i fängelse.
Rullstolen blev en förmildrande omständighet
Under rättegången satt Abdoelrazak i rullstol och följde förhandlingarna med hjälp av en tolk. Försvaret presenterade medicinsk dokumentation och hävdade att cannabisodlingen var kopplad till hans hälsa och behov av fortsatt behandling.
Domstolen accepterade inte medicinsk användning som ett rättsligt försvar. Cannabis är klassat som narkotika i kategori I i Indonesien och någon generell medicinsk dispens som skyddade honom fanns inte.
Hans hälsotillstånd fick däremot betydelse som en förmildrande omständighet. Det bidrog sannolikt till att domen blev betydligt kortare än åklagarens krav på nio års fängelse.
Det kan vid första anblick framstå som barmhärtigt. Men frågan är hur barmhärtigt det egentligen är att skicka en sjuk och rörelsehindrad människa till fängelse i tre år för en odling som han uppgav var avsedd för hans eget bruk.
När tre års fängelse beskrivs som en mild dom har själva måttstocken blivit problemet.
Straffet väger tyngre än cannabisen
Beslagets nettovikt var drygt 133 gram. Den siffran omfattade cannabisfrön, färska blad och torkade blad. Det var alltså inte fråga om 133 gram färdig, högpotent cannabis avsedd för försäljning.
Ändå behandlades odlingen enligt en lagstiftning som gör liten praktisk skillnad mellan egen odling, medicinsk självbehandling och kommersiell narkotikaverksamhet.
I Indonesiens narkotikalag kan den som olovligen planterar, odlar, innehar eller kontrollerar fler än fem cannabisplantor möta mycket långa fängelsestraff. Gränsen baseras inte bara på mängden användbar cannabis utan även på antalet plantor.
Det skapar absurda konsekvenser. Ett antal små plantor kan juridiskt framstå som ett mycket allvarligt narkotikabrott även om den faktiska mängden cannabis är begränsad och det saknas bevis för omfattande försäljning.
I det här fallet hittade polisen odlingstält, växtbelysning, fläktar, luftfuktare, näring och mätutrustning. Det visar att odlingen var planerad och tekniskt organiserad. Men hydroponisk utrustning förvandlar inte automatiskt en patient till narkotikahandlare. Det visar främst att personen försökt kontrollera odlingsmiljön.
Hans partner dömdes för att hon inte angav honom
Fallet fick dessutom konsekvenser för Abdoelrazaks ryska partner, Kseniia Varlamova. Hon dömdes till åtta månader och femton dagars fängelse för att ha känt till odlingen utan att rapportera den till myndigheterna.
Domstolen bedömde samtidigt att hon inte ingick i något organiserat nätverk kring en cannabisodling. Hennes brott bestod i praktiken av att hon visste vad hennes partner gjorde och inte angav honom.
Det innebär att två människor fängslades till följd av en cannabisodling i en privat bostad – trots att domstolen inte fann något organiserat cannabislaboratorium eller distributionsnätverk.
Narkotikakrigets logik stannar sällan vid plantorna. Den når även partnern, familjen, bostaden, ekonomin och möjligheten att återgå till ett normalt liv.
Uppgifterna om dödsstraff måste hanteras försiktigt
I vissa beskrivningar av fallet har det påståtts att Abdoelrazak riskerade dödsstraff. Den uppgiften får inte stöd av rapporteringen om åtalet och domen.
Åklagaren krävde nio års fängelse och en miljard rupier i böter. Han åtalades och dömdes för att olovligen ha odlat och kontrollerat cannabisplantor. Indonesien har fortfarande dödsstraff för vissa mycket grova narkotikabrott, framför allt vid omfattande produktion, distribution och handel, men det betyder inte att dödsstraff faktiskt yrkades eller var den sannolika påföljden i detta mål.
Fallet är tillräckligt allvarligt utan överdrifter. Tre år i ett indonesiskt fängelse för en sjuk människa är inget litet straff.
Cannabis är medicin i ett land och ett fängelsebrott i nästa
Den kanske viktigaste frågan handlar om vad som händer när människor rör sig mellan länder med helt olika syn på cannabis.
I allt fler länder kan patienter få cannabinoidläkemedel eller medicinsk cannabis under kontrollerade former. I andra länder kan samma substans leda till husrannsakan, beslag, ruinösa böter och många år bakom galler.
Patientens diagnos förändras inte vid nationsgränsen. Smärtan försvinner inte vid passkontrollen. Men den juridiska identiteten kan förändras på några sekunder: från patient till misstänkt narkotikabrottsling.
Det innebär inte att ett recept eller en medicinsk rekommendation automatiskt ger någon rätt att ta med sig eller odla cannabis i ett annat land. Resenärer måste följa den lagstiftning som gäller där de befinner sig. Men lagens existens gör inte lagen proportionerlig, vetenskapligt rimlig eller moraliskt försvarbar.
Vem skyddades av domen?
Det är den fråga som borde ställas efter varje sådant här fall.
Vem skyddades när polisen tog plantorna?
Vem blev säkrare när en sjuk man placerades i fängelse?
Vilken kriminell marknad försvann när 133 gram frön och blad beslagtogs?
Vilken samhällsskada står i proportion till tre års frihetsberövande, böter på hundratusentals kronor och ytterligare ett fängelsestraff för partnern?
Cannabisen är borta. Två människor har dömts. Skattepengar har använts till spaning, gripande, beslag, åtal, rättegång och fängelse. Men efterfrågan på cannabis finns kvar, den illegala marknaden finns kvar och människor med svåra hälsoproblem kommer fortfarande att försöka hitta lindring.
Det enda staten med säkerhet har producerat är mer lidande.
En mild dom i ett skoningslöst system
Jämfört med åklagarens krav på nio år kan tre års fängelse beskrivas som en framgång för försvaret. Domstolen tog hänsyn till mannens hälsotillstånd och valde en betydligt mindre ingripande påföljd än den som åklagaren ville se.
Men en mindre brutal dom är fortfarande brutal.
Fallet på Bali visar varför cannabislagstiftning måste kunna skilja mellan självbehandling, eget bruk, mindre odling, försäljning och organiserad narkotikahandel. När alla dessa handlingar pressas in i samma repressiva system försvinner både proportionaliteten och förnuftet.
Nirul Rashim Abdoelrazak ska nu tillbringa tre år i fängelse för en odling som han sade sig behöva för sin hälsa. Staten kan kalla det narkotikabekämpning.
För en patient ser det snarare ut som bestraffning för att han försökte hjälpa sig själv.
Källor:
ANTARA News: WN Belanda penanam ganja hidroponik di Bali divonis 3 tahun penjara
ANTARA News: WN Belanda penanam ganja hidroponik di Bali dituntut 9 tahun penjara
ANTARA News: Bali court sentences Russian national to 8 months in drug case
Detik Bali: Bikin Kebun Ganja di Kontrakan, WN Belanda Dituntut 9 Tahun Bui
Detik Bali: WN Belanda Pemilik Kebun Ganja di Denpasar Divonis 3 Tahun Bui
Republiken Indonesiens lag nummer 35 från 2009 om narkotika
