Hoppa till innehåll
Myndigheterna i den tyska delstaten Hessen har riktat skarp kritik mot det som kallas ”GMP-washing” på landets snabbt växande marknad för medicinsk cannabis. Beskedet kan få omfattande konsekvenser – inte bara i Tyskland, utan även för cannabisimportörer och producenter i övriga Europa.
Den hessiska myndigheten för hälsa och vård, Hessian State Office for Health and Care (HLfGP), ifrågasätter om den metod som många importörer använder verkligen uppfyller EU:s krav på Good Manufacturing Practice (GMP) – den kvalitetsstandard som läkemedelstillverkare måste följa för att få sälja produkter inom EU.
Den 8 juni publicerade myndigheten ett vägledande dokument där man riktar in sig på den utbredda modellen att importera cannabisblommor från odlingar utanför EU som enbart är certifierade enligt Good Agricultural and Collection Practice (GACP). Blommorna skickas därefter till GMP-certifierade anläggningar inom EU för vidare bearbetning innan de säljs som läkemedel.
Kärnan i myndighetens resonemang är att cannabisblommorna antingen förlorar sin GACP-status under transporten och bearbetningen, eller att de visserligen behåller den, men att det inte går att säkerställa att produktens kvalitet är oförändrad när den når Europa.
HLfGP menar därför att GMP-kraven måste gälla redan från skördetillfället för att produkterna ska kunna anses uppfylla regelverket.
Myndighetens tolkning kan få långtgående konsekvenser. Om synsättet får genomslag riskerar många av de importmetoder som idag används på den tyska marknaden att ifrågasättas. Det kan i sin tur leda till skärpta kontroller, inte bara i Hessen utan även i andra tyska delstater och potentiellt inom övriga EU.
Vad innebär de nya riktlinjerna?
En av de viktigaste frågorna i HLfGP:s nya vägledning gäller torkningsprocessen av cannabisblommor.
Myndigheten slår fast att torkning under kontrollerade förhållanden ska betraktas som ett kritiskt tillverkningssteg med avgörande betydelse för produktens kvalitet. Därför ska de parametrar som styr torkningen också ses som kritiska processparametrar.
Samtidigt hänvisar myndigheten till bilaga 7 i EU:s GMP-riktlinjer, där det framgår att viss hantering – exempelvis beskärning och i vissa fall den inledande torkningen – får ske enligt Good Agricultural and Collection Practice (GACP).
HLfGP menar dock att detta inte räcker för den typ av internationella leveranskedjor som idag är vanliga inom den medicinska cannabisindustrin.
I vägledningen skriver myndigheten att den:
”inte känner till någon process som på ett övertygande sätt har visat att cannabisblommor som fortfarande kan betraktas som GACP-produkter kan transporteras, lagras, importeras och vidarebearbetas över långa avstånd utan någon kvalitetsförlust.”
Enligt myndigheten finns därför bara två möjliga slutsatser.
Antingen förlorar cannabisblommorna sin GACP-status under transporten och den efterföljande bearbetningen, eller så behåller de formellt sin status – men det går inte att visa att produktens kvalitet har bevarats hela vägen fram till den färdiga läkemedelsprodukten.
Mot den bakgrunden anser HLfGP att GMP-kraven bör börja gälla redan från skördetillfället, och inte först när blommorna anländer till en GMP-certifierad anläggning inom EU.
Den tyske cannabisjuristen och rättsexperten Kai-Friedrich Niermann beskriver myndighetens hållning som mycket tydlig.
– Myndigheten konstaterar uttryckligen att GACP-certifierade cannabisblommor inte kan transporteras över långa avstånd, lagras, importeras eller vidarebearbetas utan någon kvalitetsförlust, säger han till Business of Cannabis.
Omprocessning under lupp
Metoder som används för att minska den mikrobiologiska belastningen i cannabisblommor – däribland bestrålning (irradiation) – klassas av HLfGP som omprocessning (reprocessing) enligt kapitel 5, avsnitt 5.67 i EU:s GMP-riktlinjer.
Det innebär att sådana behandlingar inte får användas rutinmässigt utan omfattas av betydligt striktare regler.
Den tyske cannabisjuristen och rättsexperten Kai-Friedrich Niermann menar att myndighetens budskap är mycket tydligt.
– Vidarebearbetning är endast möjlig i undantagsfall och måste ske enligt strikt definierade riktlinjer efter en omfattande riskbedömning, säger han.
Om exempelvis bestrålning används regelbundet på flera produktbatcher anser HLfGP att behandlingen inte längre kan betraktas som en enskild korrigerande åtgärd. I stället måste den ingå som en validerad del av den ordinarie tillverkningsprocessen.
Frågetecken kring mikrobiologiska gränsvärden
Vägledningen hänvisar även till kategori B i avsnitt 5.1.8 i Europeiska farmakopén som relevant mikrobiologisk standard.
Efter publiceringen reagerade Dr. Markus Veit, vd för Alphatopics och medordförande för den tyska farmaceutiska föreningens expertgrupp för medicinsk cannabis, på detta i ett inlägg på LinkedIn.
Han påpekade att dessa gränsvärden egentligen endast gäller produkter som tas via munnen.
– Eftersom farmakopén saknar specifika krav för cannabis och avsnitt 5.1.8 endast gäller orala produkter, krävs det också en motivering till varför distributörer och deras Qualified Persons anser att dessa gränsvärden är lämpliga även för andra administreringssätt, skrev Veit.
Det innebär att företag som hittills har tillämpat samma mikrobiologiska gränsvärden för cannabis som ska inhaleras, utan att motivera varför de är relevanta, nu kan få svårare att försvara sina rutiner. Den nya vägledningen lyfter problemet – men presenterar ingen tydlig lösning.
Skärpta krav på dokumentation
HLfGP betonar också att flera processer som är avgörande för att uppfylla GMP-kraven idag utförs utanför GMP-certifierade anläggningar.
Ansvaret för att hela leveranskedjan ändå uppfyller regelverket ligger enligt den tyska läkemedelslagen på den så kallade Qualified Person (QP) – den ansvariga person som godkänner varje produktbatch innan den får säljas, oavsett om vissa produktionssteg har utförts i länder där GMP-reglerna inte gäller.
Enligt Niermann finns den kanske viktigaste förändringen på dokumentets tredje sida.
– Varje ansökan som lämnas in till HLfGP måste innehålla ett flödesschema som tydligt visar vid vilken anläggning, av vilken leverantör och under vilka förhållanden – GACP eller GMP – varje enskilt processteg har genomförts, säger han.
Om myndigheten därefter bedömer att dokumentationen inte tillräckligt visar att leveranskedjan uppfyller GACP- och GMP-kraven kan den begära ytterligare underlag som styrker transport-, lagrings- och hanteringsförhållandena innan produkterna godkänns.
Vad innebär det här för branschen?
Att dokumentet är utformat som en vägledning (Merkblatt) och inte som en ny lag eller bindande föreskrift väcker en naturlig fråga: Måste företag med tillstånd i Hessen följa den – eller kan de ifrågasätta myndighetens tolkning?
Enligt Kai-Friedrich Niermann handlar dokumentet framför allt om hur den hessiska läkemedelsmyndigheten väljer att tolka det befintliga regelverket.
– I vägledningen redogör den hessiska myndigheten för hur den tolkar de regler som redan gäller för import av medicinsk cannabis. Syftet är att komma till rätta med det nuvarande problemet med ”GMP-washing”, säger han.
På frågan om företag kan utmana myndighetens tolkning rättsligt är han tveksam.
– Jag ser inte att det kommer att ske i nuläget.
Enligt Niermann innebär vägledningen inte någon ny rättslig skyldighet, utan understryker snarare att den praxis som många företag tillämpat inte har något uttryckligt stöd i lagstiftningen.
– Vägledningen speglar bara det nuvarande rättsläget – det finns ingen rätt till ”GMP-washing”. Självklart måste tillverkaren kunna visa att hela leveranskedjan uppfyller GACP- och GMP-kraven. Tillsynsmyndigheterna har full rätt att kräva dokumentation, valideringar och riskbedömningar för att säkerställa läkemedlens kvalitet, säger han.
Kan spridas till resten av Tyskland – och EU
Formellt gäller vägledningen endast företag som står under tillsyn av myndigheterna i Hessen.
Men enligt Niermann kan konsekvenserna bli betydligt större än så.
– De regionala tillsynsmyndigheterna i Tyskland har ett nära samarbete med varandra, förklarar han.
Han menar att synen på medicinsk cannabis och tillsynen över marknaden är relativt enhetlig i landet.
– Den kritiska inställningen till cannabis och den omfattande byråkratiska kontrollen av den medicinska cannabismarknaden är i stort sett densamma över hela Tyskland. Det är därför rimligt att anta att fler delstater kommer att anta samma synsätt och börja kräva dokumentation som visar att hela leveranskedjan uppfyller GACP- och GMP-kraven.
Kan få konsekvenser i hela EU
Den rättsliga grunden för myndighetens tolkning bygger dessutom på EU-lagstiftning, vilket innebär att frågan inte nödvändigtvis stannar inom Tysklands gränser.
Enligt Niermann skulle även behöriga myndigheter i andra medlemsländer kunna göra samma tolkning.
Han hänvisar till EU-direktiv 2001/83/EG, som reglerar humanläkemedel inom unionen.
Enligt artikel 46(f) måste innehavare av tillverkningstillstånd följa principerna för Good Manufacturing Practice (GMP), medan artikel 47 ger EU-kommissionen rätt att närmare precisera dessa krav genom EudraLex Volume 4, där dagens GMP-regelverk finns samlat.
Niermann betonar också att den så kallade HMPC-GACP-riktlinjen, även om den inte är juridiskt bindande, betraktas som ett uttryck för den aktuella vetenskapliga och tekniska standarden.
Han lyfter särskilt fram bilaga 7 i EU:s GMP-riktlinjer, där det tydligt framgår att kvaliteten på växtbaserade råvaror i hög grad beror på odling, skörd och den första bearbetningen – och att riktlinjen uttryckligen hänvisar till HMPC-GACP.
En etablerad modell kan vara på väg att förändras
Enligt Niermann kan konsekvenserna för Europas cannabisindustri bli betydande.
– Även om HMPC-GACP-riktlinjen inte blir en direkt bindande rättsregel innebär den i praktiken att den blir en integrerad del av EU:s kvalitetssäkringssystem för växtbaserade läkemedel, säger han.
Under många år har importen av medicinska cannabisblommor till EU byggt på en modell där odlingen sker enligt GACP i ursprungslandet, medan GMP-kraven uppfylls först när produkterna bearbetas vid en anläggning inom EU.
Den modellen granskas nu formellt i Europas största marknad för medicinsk cannabis.
Om den hessiska myndighetens tolkning blir ett lokalt initiativ eller utvecklas till en ny standard för hela Tyskland – och i förlängningen EU – återstår att se.
Men i takt med att regelverket för medicinsk cannabis blir allt mer omfattande inom unionen kan en av branschens mest etablerade arbetsmetoder snart stå inför sin hittills största prövning.
Läs originalartikeln här!
