Hoppa till innehåll
Situationen kring Skyttedal är ämnet för denna veckas krönika av Christian Engström som skriver: ”Även om Skyttedal inte skriver det uttryckligen, får jag intrycket att de kristdemokrater som kontaktat henne varit på ungefär samma humör som Karl-Bertil Jonssons pappa på julafton.”
EU-parlamentarikern Sara Skyttedal (KD) skriver i ett facebookinlägg att partikollegor har kontaktat henne efter hennes debattartikel om att legalisera cannabis, och att hon därför ber om ursäkt för sitt utspel. Det borde hon inte behöva göra. Som ledande folkvald företrädare för sitt parti är det inte bara hennes rättighet att medverka till att utveckla partiets politik, det är närmast hennes skyldighet. Jag hoppas hon ändrar sig, och fortsätter delta i narkotikadebatten på det sakliga och genomtänkta sätt som hon gav prov på i debattartikeln.
Början på hela historien var att Skyttedal skrev en alldeles utmärkt debattartikel med rubriken ”Det är dags att legalisera cannabis även i Sverige”, som publicerades på DN Debatt före jul. Hon skrev:
Jag har varit en stark förespråkare för nolltolerans mot narkotika. Men jag har ändrat mig. Den pågående statliga narkotikautredningen borde i stället försöka bringa klarhet i hur en avkriminalisering av narkotikabruk skulle förbättra missbruksvården, strypa intäkterna till de kriminella gängen och rädda liv.
Skyttedals utspel ledde till många positiva reaktioner från ledarskribenter och debattörer, men tydligen var det för magstarkt för vissa av hennes partikollegor. I sitt facebookinlägg nu i veckan skrev hon:
Mina tankar om hur en svensk, restriktiv, narkotikapolitik kan utformas har skapat oklarheter kring partiets beslutade politik. Jag kan inte som parlamentsledamot ta rollen som oberoende debattör. Det förstår jag och vill be om ursäkt för detta.
…
Man kan, och ska kunna, tycka olika inom ett parti. Men mina personliga uttalanden har riskerat skapa oklarheter om Kristdemokraternas beslutade politik. Det är väldigt olyckligt och för det ber jag om ursäkt. Som en av partiets tyngre företrädare är det inte möjligt att agera fri debattör. Därför hade jag behövt vara tydligare i mitt sätt att formulera mig.
Även om Skyttedal inte skriver det uttryckligen, får jag intrycket att de kristdemokrater som kontaktat henne varit på ungefär samma humör som Karl-Bertil Jonssons pappa på julafton. Men det borde de inte vara, om de månar om sitt partis framtid.
Partier måste utvecklas med tiden. Det betyder att de behöver ändra sig. Hade KD aldrig ändrat sig hade de fortfarande hetat Kristen Demokratisk Samling, och haft abortmotstånd och kristendomsundervisning i skolorna som huvudfrågor. Då hade de inte varit ett riksdagsparti idag. Och hade de inte gjort de politiska förändringar de gjorde under den förra mandatperioden, då hade de inte suttit i regeringen nu. Förändring är nödvändigt.
Så när ska partier ändra sig? Det är under mandatperioderna – alltså nu, till exempel. I valrörelserna ska partierna presentera vad de går till val på, så då finns det väldigt lite plats för soloutspel från enskilda politiker. Inför ett val ska ett partis tyngre företrädare berätta vad partiet står för, inte vad de själva tycker att partiet borde stå för. Hade Skyttedal gjort sitt utspel veckorna före valet hade jag förstått hennes partikamraters reaktion.
Men mellan valen behöver det finnas en levande politisk dialog inom partierna, där nya idéer kan diskuteras. I den diskussionen har partiernas folkvalda ledamöter en självklar plats. Det gäller i synnerhet de tyngre politikerna som är kända bland väljarna. Väljarna har rätt att kräva att deras främsta företrädare agerar som tänkande ledare som justerar och förbättrar politiken i kontakt med verkligheten. Inte som papegojor som mekaniskt fortsätter upprepa senaste valrörelsens slogans vare sig de tror på dem eller inte.
Så Sara Skyttedal gjorde helt rätt som tog bladet från munnen i den tabubelagda narkotikafrågan. För både Sverige, regeringen och Kristdemokraterna är i akut behov av att det görs en översyn av narkotikapolitiken.
Speciellt Kristdemokraterna faktiskt. Det framgick väldigt tydligt när socialminister Jakob Forssmed (KD) blev intervjuad i SVT Agenda i veckan. Programledaren Camilla Kvartoft gjorde ett mycket bra jobb med att ställa relevanta frågor till en socialminister som inte ville svara på någon av dem, men som såg allt mer besvärad ut ju fler gånger han tvingades upprepa sina icke-svar.
”Forssmed blundar för narkotikapolitikens förödande konsekvenser” kommenterade Liberala Ungdomsförbundets ordförande Erik Berg i en debattartikel dagen efter ministerns debut i SVT Agenda.
Johan Svensson från Föreningen Tryggare Ruspolitik har satt samman en mycket pedagogisk twittertråd, där han har klippt ut Jakob Forssmeds olika svar och kommenterar vart och ett av dem:
Visst lider man nästan med socialministern, som ser ut som att han helst av allt vill sjunka genom golvet och att frågan bara magiskt försvinner? Men det kommer den inte göra. Inte så länge vi har högst narkotikadödlighet och mest gängvåld i hela EU.
Det som både Jakob Forssmed och regeringen behöver mest av allt just nu är politiker som Sara Skyttedal, som kan få upp nya tankar till seriös diskussion på högsta nivå. Det tror jag att han innerst inne kände själv medan han försökte slingra sig undan frågorna i Agenda. Väljarna kommer inte låta nöja sig med tomt prat i fyra år till medan det narkotikadrivna gängvåldet fortsätter skena. Det behövs ett paradigmskifte.
Jag hoppas att Jakob Forssmed inser det, och att han så snabbt som möjligt pratar med Sara Skyttedal så att hon kan få lägga fram argumenten för honom i lugn och ro. De är ju partikamrater, så det kan de enkelt ordna på ett informellt sätt.
Och jag hoppas absolut att Sara Skyttedal inte drar sig tillbaka från narkotikadebatten, utan fortsätter diskussionen både inom och utom partiet. Om hon tystnar – eller tystas – skulle det vara en stor förlust för både Sverige, regeringen och Kristdemokraterna.
