Hoppa till innehåll
Flera år efter att han avslöjades fortsätter Montesinos arv att dela det peruanska samhället i två delar. Detta är en av Perus största droghandlare.
I december försökte Perus president Pedro Castillo stänga kongressen för att förhindra att ledamöterna skulle åtala honom. Hans order följdes inte, och timmar senare arresterades han anklagad för uppror och konspiration. I väntan på rättegång tros Castillo sitta i ett polisfängelse i Lima – samma polisfängelse där en annan före detta peruansk ledare, Alberto Fujimori, sitter fängslad.
Fujimori, son till japanska invandrare, var president från 1990 till 2000. Liksom Castillo försökte han stänga kongressen när han var vid makten. Men till skillnad från Castillo lyckades han. Med stöd av armén skrev Fujimori om landets konstitution fullständigt och kunde ha suttit kvar vid makten på obestämd tid om han inte hade blivit förföljd och fängslad för brott mot de mänskliga rättigheterna. Fujimori, som är respekterad som en konservativ stark man – den starkaste på senare tid – började sin karriär som en politisk outsider. När han tillkännagav sin första kandidatur trodde ingen att han hade någon chans att vinna. I dag hävdar historiker att den enda anledningen till att han vann – och fortsatte att vinna så länge – var på grund av mannen vid hans sida: Vladimiro Montesinos.
Montesinos är uppkallad efter den ryske revolutionären Vladimir Lenin och föddes 1945 i Arequipa av kommunistiska föräldrar som desperat ville uppfattas som rika och kultiverade av sina grannar. Montesinos far förstod att armén var det enda sättet för vanliga peruaner att få rikedom och makt och såg till att hans son skrevs in på den berömda militärskolan Chorrillos i Lima. Även om han var en oansenlig elev, hjälpte Montesinos passion för läsning och besatthet av att skaffa sig känslig information honom att bli den enskilt mäktigaste personen i Peru. Efter en omtumlande väg genom livet, en väg som innebar korta fängelsestraff och flera karriärbyten, fann sig Montesinos slutligen i rollen som chef för sitt lands centrala underrättelsenätverk – Servicio de Inteligencia Nacional, eller SIN förkortat – och Alberto Fujimoris mest betrodda rådgivare. Under denna tid presenterade han sig också som en oumbärlig allierad till både CIA och Colombias Medellín-kartell.
Montesinos började med narkotikahandeln efter att han hade blivit utsparkad från armén för ett otillåtet besök i USA. Den vanärade och utfattiga unga officeren släpptes från militärfängelset och började arbeta på en familjemedlems advokatbyrå, där han tog sig an soldater och poliser som anklagades för narkotikarelaterade brott. När Montesinos framgångsrikt försvarade Evaristo Porras Ardiles, medlem av Medellín-kartellen, fick han intresse (och tacksamhet) från självaste Pablo Escobar. Efter ett bacchanalbesök på den senares Napoles ranch i Puerto Triunfo försvarade Montesinos inte bara kartellen i domstol, utan fraktade även peruanska kokablad till Colombia. Pablos bror Roberto hävdar att Montesinos fick mellan 100 000 och 120 000 dollar per narkotikaflygning och att kartellen donerade en miljon dollar till Fujimoris presidentkampanj i hopp om att utöka sin peruanska kontakts inflytande.
Deras investering lönade sig. När Fujimori svors in som Perus president tog Montesinos kontroll över SIN. Enligt Rafael Merino, som arbetade med Montesinos på underrättelsetjänsten, tog hans nyutnämnda chef ”kontakt med de viktigaste drogmaffiorna i Colombia och Mexiko” så snart han hade installerat sig på sitt kontor. Fängslade brottslingar bekräftar denna historia. I en intervju från oktober 2000 sade Boris Foguel, operatör i Los Camellos knarkring, följande: ”Alla som inte förhandlade med [Montesinos] om rätten till gränsöverskridande verksamhet – det vill säga betalade honom mutor på flera miljoner dollar – förföljdes till döds av de peruanska myndigheterna, till den grad att de sköt ner små flygplan lastade med kokain och dollar mitt under flygning”.
Som SIN-chef spelade Montesinos en extremt farlig och känslig balansakt, då han tog emot pengar från karteller för att hålla igång droghandeln samtidigt som han samarbetade med både CIA och DEA för att försöka stänga ner allting. Denna grad av dubbelspel var oundviklig och skulle så småningom slå tillbaka, och det gjorde det nästan 1996. Det året beslagtogs cirka 170 kg kokain ombord på ett flygplan från det peruanska flygvapnet som transporterade militär utrustning till Ryssland. Trots omfattande utredningar dömdes aldrig någon.
”Alla indikationer”, skriver journalisterna Sally Bowen och Jane Holligan i sin vattendelande bok The Imperfect Spy: The Many Lives of Vladimiro Montesinos, som jag köpte på en bokmässa i Puno, på gränsen mellan Peru och Bolivia, ”tyder på att Montesinos förblev personligen involverad i den illegala narkotikahandeln fram till slutet av 1990-talet, kanske till och med tills han flydde från Peru. Han hade makt och insiderkunskap om narkotikabekämpningen, och han lät det bli känt att hans inflytande var till salu”.
Det som förde Montesinos hela vägen till toppen – hans önskan om kunskap och kontroll – visade sig också bli hans undergång. Under sin politiska karriär filmade Montesinos rutinmässigt och i hemlighet sig själv när han mutade politiker, domare och andra statsanställda. Hans idé var att använda dessa band som utpressning om det skulle behövas. Denna plan föll dock i bitar när en av dessa videor den 14 september 2000 hamnade i händerna på en peruansk TV-station. Montesinos avslöjades och blev en paria. När Fujimori, i ett meningslöst försök att rädda sitt eget rykte, försökte avskeda Montesinos, vägrade säkerhetschefen helt enkelt att acceptera hans avgång. Han gömde sig i SIN:s högkvarter och började planera en kupp, men flydde sedan från landet när han insåg att hans chanser att lyckas var mikroskopiska. Med hjälp av FBI greps Montesinos i Venezuela och utlämnades till Peru. Montesinos hålls i ett högsäkerhetsfängelse, och han är fortfarande vid liv, men han står ständigt inför nya anklagelser när nya bevis för hans brottsliga verksamhet kommer fram.
Trots sitt långvariga fängelsestraff har Vladimiro Montesinos fortfarande ett betydande inflytande över det peruanska samhället. Många av hans belastande band har försvunnit från hans allierade, och makthavare är fortfarande lojala mot honom i rädsla för att banden ska läcka ut. Tillsammans med Fujimori fortsätter Montesinos att beundras av peruanska konservativa som – i likhet med Trumps anhängare i USA – troget förnekar den irreparabla skada han har åsamkat sitt land, för att inte tala om de oräkneliga mord han har godkänt. När jag satt på en bar med några byggnadsarbetare från Mancora – en strandstad i norra Peru – tog en äldre herre tag i mitt exemplar av Imperfect Spy och sa till mig: ”Den här boken är full av lögner!”. Jag svarade inte. Min spanska var inte tillräckligt bra för att jag skulle kunna tala om för honom varför jag tyckte att han hade fel. Men även om det hade varit så tror jag inte att det hade varit min sak att säga det till honom i alla fall.
