Hoppa till innehåll
Cannabis används nu dagligen eller nästan dagligen av fler amerikaner än antalet som röker cigaretter varje dag eller dricker alkohol lika ofta. Samtidigt bedöms omkring 30 000 människor fortfarande vara frihetsberövade för cannabisrelaterade brott. Någon exakt siffra finns inte – och bristen på nationell statistik döljer en rättsskandal där lagliga cannabisföretag kan göra miljardaffärer medan andra avtjänar årtionden bakom murarna.
USA har passerat en symboliskt viktig gräns.
Den senaste federala undersökningen om alkohol-, tobaks- och drogvanor visar att omkring 21,4 miljoner amerikaner över tolv år använde cannabis dagligen eller nästan dagligen under 2025. Med det menas användning under minst 20 av de senaste 30 dagarna.
Som jämförelse rökte 19,9 miljoner amerikaner cigaretter varje dag, medan 17,2 miljoner drack alkohol under minst 20 av de senaste 30 dagarna.
Cannabis har därmed för första gången gått om både cigaretter och alkohol bland dem som använder respektive substans mycket regelbundet.
Det innebär inte att cannabis har fler konsumenter totalt än alkohol. Omkring 129 miljoner amerikaner hade druckit alkohol minst en gång under den senaste månaden, jämfört med knappt 44 miljoner som använt cannabis.
Men statistiken visar hur fullständigt verkligheten har sprungit ifrån den amerikanska förbudspolitiken. Cannabis är inte längre en marginell företeelse i USA. Det är en del av vardagen för tiotals miljoner människor, en accepterad medicinsk behandling för miljontals patienter och grunden för en laglig kommersiell marknad i stora delar av landet.
Ändå sitter människor fortfarande i fängelse för cannabis.
Omkring 30 000 – men ingen vet den exakta siffran
Det finns ingen fullständig nationell databas över alla människor som sitter i amerikanska fängelser och häkten för cannabisrelaterade brott.
USA:s kriminalvård är uppdelad mellan federala anstalter, delstatsfängelser och lokala häkten. Olika myndigheter registrerar dessutom brotten på olika sätt. Cannabis kan förekomma i domar för innehav, odling, distribution, narkotikakonspiration, penningtvätt, vapenbrott eller överträdelser av villkorlig frigivning.
Statistiken redovisar ofta bara det allvarligaste brottet. En person som ursprungligen greps i ett cannabisärende kan därför försvinna ur cannabisstatistiken om domen även innehåller en annan brottsrubricering.
Den mest citerade beräkningen kommer från analyser av äldre uppgifter från Bureau of Justice Statistics. Last Prisoner Project och Marijuana Policy Project har utifrån dessa uppskattat antalet till omkring 32 000 cannabisfångar – ungefär 22 000 i delstatliga fängelser och uppemot 10 000 i det federala systemet.
Den federala delen av den beräkningen är dock tydligt för hög i dag. Nyare analyser och kampanjorganisationer bedömer att knappt 3 000 människor fortfarande sitter i federala fängelser för cannabisrelaterade brott. Federala cannabisåtal har minskat kraftigt under det senaste årtiondet.
Under räkenskapsåret 2025 dömdes 389 personer i federala mål där marijuana var den aktuella drogen. Cannabis stod då för omkring två procent av de federala narkotikahandelsmålen. Det genomsnittliga utdömda straffet i dessa mål var 44 månaders fängelse.
Samtidigt finns tusentals människor med cannabis som huvudsaklig åtalspunkt i lokala häkten. En kartläggning från Prison Policy Initiative omfattade 865 lokala häkten och drygt 251 000 frihetsberövade personer under en och samma dag 2024. I detta begränsade urval hade omkring 1 900 personer cannabisinnehav som sin allvarligaste åtalspunkt och ytterligare 1 381 cannabisdistribution som sin allvarligaste åtalspunkt.
Kartläggningen omfattade bara en del av USA:s lokala häkten och många av personerna väntade fortfarande på rättegång. Den kan därför inte läggas direkt ovanpå fängelsestatistiken och presenteras som ett exakt nationellt antal. Däremot visar den att flera tusen cannabisrelaterade frihetsberövanden saknas i de vanligaste beräkningarna.
En rimlig och försiktig bedömning är därför att omkring 25 000–30 000 människor sitter i federala eller delstatliga fängelser för cannabisrelaterade brott och att det verkliga antalet frihetsberövade kan vara högre när lokala häkten, ungdomsanstalter och återfängslanden efter övervakningsbrott räknas in.
Cannabis i Fokus använder därför omkring 30 000 som en avrundad uppskattning – inte som en officiellt fastställd siffra.
Det mest anmärkningsvärda är egentligen inte osäkerheten mellan 25 000, 30 000 eller 32 000.
Det anmärkningsvärda är att USA kan registrera varje licensierad cannabisbutik, varje skattebetalning och varje lagligt sålt paket – men inte kan redovisa hur många människor landet håller inlåsta för cannabis.
Laglig cannabis i ena delstaten – fängelse i nästa
Cannabis för vuxenbruk är lagligt i 24 delstater och Washington D.C. Omkring 40 delstater har dessutom någon form av reglerat program för medicinsk marijuana.
Det betyder att en stor del av USA:s befolkning bor i områden där vuxna kan köpa cannabis i licensierade butiker. Produkterna odlas, testas, förpackas, beskattas och säljs av företag som arbetar öppet och lagligt enligt delstatens regler.
Samtidigt kan liknande handlingar fortfarande leda till gripande och fängelse i andra delstater eller enligt federal lag.
En licensierad cannabisproducent kan lagligt odla mängder som tidigare hade kunnat ge ett långt fängelsestraff. En chaufför kan få lön för att transportera marijuana från en godkänd odling till en butik. En företagsledare kan presentera försäljningssiffror som under förbudstiden hade använts som bevis för omfattande narkotikahandel.
Skillnaden mellan en respekterad företagsledare och en dömd cannabisfånge kan vara tidpunkten, postnumret, tillgången till kapital och möjligheten att få en licens.
USA har delat upp cannabis i två federala kategorier
Den federala klassificeringen har dessutom förändrats under 2026.
I april beslutade USA:s justitiedepartement och narkotikamyndigheten DEA att placera FDA-godkända läkemedel med marijuana samt marijuana som omfattas av kvalificerade delstatliga medicinska licenser i Schedule III.
Det innebär ett federalt erkännande av medicinsk användning och en lägre kontrollnivå för dessa produkter.
Men all marijuana omklassificerades inte automatiskt. Cannabis utanför de godkända medicinska systemen omfattas fortfarande av de hårdare federala reglerna medan den bredare processen om en generell flytt från Schedule I till Schedule III fortsätter.
Och Schedule III är inte samma sak som federal legalisering.
Omklassificeringen av medicinsk marijuana raderar inga gamla domar, förkortar inga pågående fängelsestraff och öppnar inga fängelsedörrar. Den förändrar inte heller automatiskt straffen för innehav, odling eller försäljning utanför de licensierade medicinska systemen.
Det är en av de tydligaste motsägelserna i dagens amerikanska cannabispolitik: staten kan erkänna medicinsk användning och underlätta för en reglerad industri utan att samtidigt ge upprättelse åt dem som straffats under samma lagstiftning.
Alla sitter inte fängslade för en joint
En seriös diskussion måste samtidigt skilja mellan olika typer av cannabisdomar.
Det vore fel att påstå att omkring 30 000 människor sitter fängslade enbart för att ha haft en joint eller en mindre mängd marijuana i fickan.
De flesta längre fängelsestraff gäller odling, distribution, narkotikakonspiration eller återfallsbestämmelser. I en del mål finns även vapenbrott, andra droger, penningtvätt eller ytterligare brottsrubriceringar.
I de federala marijuanadomar som meddelades under 2025 fick 36 procent av de dömda ett förhöjt straff på grund av vapeninnehav.
Det betyder inte att alla dessa vapen hade använts eller att våld hade förekommit. En vapenanknytning kan uppstå genom att ett skjutvapen funnits i en bostad eller på en plats som kopplats till narkotikabrottet. Men det visar varför varje pågående dom måste granskas individuellt och varför alla cannabisfångar inte kan beskrivas som dömda för identiska gärningar.
Den nödvändiga nyanseringen får däremot inte användas för att försvara orimliga straff.
Det finns människor som avtjänar årtionden eller livstid för icke-våldsamma cannabisbrott. Det finns också personer vars straff har förstärkts kraftigt av äldre domar, obligatoriska minimistraff eller breda bestämmelser om narkotikakonspiration.
Frågan är inte om alla personer i ett cannabisrelaterat mål automatiskt ska betraktas som oskyldiga till varje annan åtalspunkt.
Frågan är hur stort straffvärde cannabis fortfarande ska ha när samma odling, distribution och försäljning i dag bedrivs lagligt av licensierade företag.
Fortfarande extrema straff för marijuana
Bakom uppskattningen på omkring 30 000 finns människor som har förlorat en stor del av sina liv.
Last Prisoner Project uppmärksammar bland annat Hector McGurk, som fortfarande avtjänar ett livstidsstraff för cannabis.
Organisationen har också lyft fram Julian Andrade från Texas. Enligt Last Prisoner Project var han 22 år när hans fall uppmärksammades under 2026 och avtjänade ett 75-årigt straff för ett icke-våldsamt cannabisbrott. Parallellt hade han också dömts till straff på 50 respektive 10 år.
Ingen människa ska ha skadats och inget våld ska ha förekommit. Hans son föddes medan han satt fängslad.
Tidigare fall visar hur extrema cannabisstraffen har kunnat bli.
Michael Thompson avtjänade 25 år av ett straff på mellan 40 och 60 år efter ett cannabisrelaterat mål i Michigan. Richard DeLisi satt 32 år av ett 98-årigt straff i Florida. Leonel Villasenor hade avtjänat 22 år av ett 30-årigt straff när han benådades och frigavs 2025.
När någon friges efter tjugo eller trettio år går det inte att lämna tillbaka den tid som har försvunnit.
Barn har blivit vuxna. Föräldrar och vänner kan ha avlidit. Arbetslivet, tekniken och samhället har förändrats. Samtidigt har marijuana gått från förbjuden drog till laglig handelsvara i stora delar av landet.
Över 200 000 cannabisgripanden på ett år
Kriget mot marijuana tillhör inte bara historien.
En sammanställning från Marijuana Policy Project visar 211 104 rapporterade cannabisgripanden i USA under 2025. De flesta gällde innehav.
Antalet har sjunkit kraftigt från toppen på närmare 900 000 gripanden om året. Legalisering och avkriminalisering har alltså haft en tydlig effekt.
Men mer än 200 000 årliga gripanden innebär fortfarande att hundratusentals människor förs in i rättssystemet för handlingar som kan vara lagliga på andra sidan en delstatsgräns.
Alla gripanden leder inte till åtal och alla åtal leder inte till fängelse. Men ett gripande kan ändå innebära en natt i häkte, advokatkostnader, förlorad arbetsinkomst, problem med vårdnad eller uppehållstillstånd och en registrering som kan påverka framtida möjligheter.
Förbudet fortsätter därför att skapa nya offer samtidigt som politiker diskuterar hur den lagliga cannabisindustrin ska regleras och beskattas.
Rasorättvisan är väldokumenterad
Cannabislagarna har aldrig tillämpats lika mot alla amerikaner.
En omfattande granskning från medborgarrättsorganisationen ACLU visade att svarta amerikaner under perioden 2010–2018 var 3,64 gånger mer benägna att gripas för marijuanainnehav än vita amerikaner, trots att grupperna använde cannabis i jämförbar omfattning.
Skillnaderna uppstod inte därför att svarta amerikaner använde marijuana nästan fyra gånger så ofta.
De uppstod genom skillnader i vilka områden som övervakades, vilka personer som stoppades och visiterades, vilka bilar som genomsöktes och vilka misstankar som drevs vidare till åtal.
Rasorättvisan förstärktes sedan genom skillnader i ekonomi och juridiskt försvar. Den som hade råd med en erfaren advokat kunde förhandla från en helt annan position än den som var beroende av en hårt belastad offentlig försvarare.
Det är därför missvisande att beskriva cannabiskriminaliseringen som ett neutralt förbud som drabbade alla lika.
Bruket var utbrett i hela samhället. Straffen koncentrerades till vissa grupper och områden.
De kriminaliserade byggde marknaden – andra fick tillstånd att tjäna pengarna
Den lagliga cannabismarknaden skapades inte från ingenting när Colorado och Washington öppnade de första reglerade marknaderna.
Kunskapen om odling, genetik, distribution, produkter och konsumenternas efterfrågan fanns långt tidigare. Under förbudstiden utvecklades denna kunskap av människor som tog stora juridiska risker.
När cannabis senare legaliserades saknade många av dessa människor kapitalet och kontakterna som krävdes för att få licens. En tidigare marijuanadom kunde dessutom göra det svårare eller omöjligt att delta i den lagliga industrin.
Samtidigt kunde välfinansierade företag och investerare som aldrig riskerat ett gripande gå in på marknaden.
De som hade straffats för cannabis kunde utestängas från den lagliga cannabisbranschen just därför att de hade en cannabisdom.
Andra fick tillstånd att göra samma sak och kalla det företagande.
Benådning öppnar inte automatiskt en fängelsedörr
USA har under senare år genomfört omfattande benådningar av personer som dömts federalt för enkelt marijuanainnehav.
Benådningarna har haft betydelse. De kan återställa vissa rättigheter och minska de hinder som en federal dom skapar vid exempelvis anställning, bostad eller licensansökan.
Men de stora benådningarna ledde inte till att tusentals cannabisfångar frigavs.
En viktig förklaring är att få, om ens några, personer vid tidpunkten satt i federalt fängelse enbart för enkelt innehav. De som fortfarande var fängslade hade vanligtvis dömts för distribution, odling eller konspiration och omfattades därför inte.
Benådning, straffomvandling och radering av en dom är dessutom olika juridiska åtgärder.
En benådning kan mildra konsekvenserna av en dom utan att domstolsregistreringen försvinner. En straffomvandling kan förkorta ett pågående fängelsestraff. En radering eller försegling av domen kan göra den otillgänglig vid vanliga bakgrundskontroller.
För att människor faktiskt ska komma hem krävs därför straffomvandling, omprövning, villkorlig frigivning eller ny lagstiftning som gäller retroaktivt.
Last Prisoner Project arbetar för fullständig frihet
Last Prisoner Project är en nationell och partipolitiskt obunden organisation som arbetar med cannabisrelaterad rättvisa.
Organisationens arbete är inriktat på tre huvudsakliga områden: frigivning, radering av domar och stöd efter fängelset.
Det handlar bland annat om juridisk hjälp, nådeansökningar, kampanjer för straffomvandling, automatisk registerrensning och ekonomiskt stöd till människor som ska bygga upp sina liv efter frigivningen.
Last Prisoner Project uppger att organisationens insatser har bidragit till att undanröja eller radera mer än 250 000 cannabisrelaterade domar, bespara människor sammanlagt över 400 år i fängelse och förmedla omkring 3,8 miljoner dollar direkt till personer som drabbats av kriminaliseringen.
Organisationen hjälper också fängslade och tidigare fängslade med pengar till fängelsekonton, kontakter med familjen, utbildning, rådgivning och praktiskt stöd.
Det behövs eftersom ett fängelsestraff inte alltid tar slut vid fängelseporten.
En tidigare cannabisdom kan fortsätta att stänga människor ute från arbete, bostad, utbildning, banktjänster och ekonomiskt stöd. Den som friges efter årtionden kan dessutom sakna både pengar, bostad och modern arbetslivserfarenhet.
Verklig frihet kräver mer än att någon får lämna sin cell.
Cannabis är inte riskfritt – men riskerna motiverar inte oproportionerliga straff
Den kraftiga ökningen av regelbundet cannabisbruk väcker legitima frågor om folkhälsa.
Cannabis kan orsaka problem och beroende för vissa människor. Unga, gravida och personer med särskild sårbarhet för psykisk ohälsa behöver korrekt information och särskilt skydd. Produkter med mycket höga THC-halter behöver regleras och följas upp.
Men folkhälsorisker är inte ett försvar för orimliga fängelsestraff.
Alkohol och tobak orsakar omfattande skador utan att vuxna konsumenter fängslas för själva innehavet. Riskerna hanteras genom reglering, åldersgränser, beskattning, produktkontroll, vård och information.
Samma princip bör gälla för cannabis.
Ett problematiskt bruk ska mötas med vård. Olaglig försäljning ska mötas med proportionerliga och rättssäkra åtgärder. Våld och utnyttjande ska bestraffas som våld och utnyttjande.
Men cannabis i sig ska inte användas för att motivera straff som förstör hela liv.
Ingen reform är färdig så länge fångarna sitter kvar
USA har redan accepterat cannabis som en del av samhället.
Omkring 21,4 miljoner människor använder marijuana dagligen eller nästan dagligen. Miljontals patienter omfattas av medicinska program. Cannabis säljs öppet i licensierade butiker och staten tar in skatter från försäljningen.
Trots detta bedöms omkring 30 000 människor fortfarande vara frihetsberövade för cannabisrelaterade brott.
En trovärdig reform måste därför innehålla mer än nya licenser, medicinsk omklassificering och skatteintäkter.
Alla pågående icke-våldsamma cannabisdomar måste granskas. Oproportionerliga straff ska kortas. Gamla domar ska raderas automatiskt när gärningen inte längre är brottslig. Människor som friges måste få stöd att återvända till samhället.
Den lagliga cannabisindustrin har också ett moraliskt ansvar. Företag som tjänar pengar på marijuana bör bidra till juridisk hjälp, frigivningsarbete och återanpassning för dem som kriminaliserades innan företagen själva fick licens.
Annars har USA inte avslutat kriget mot cannabis.
Landet har bara bestämt vilka som ska få tjäna pengar på weed – och vilka som ska fortsätta betala med sin frihet.
Källor:
- SAMHSA – Results from the 2025 National Survey on Drug Use and Health
- SAMHSA – 2025 National Survey on Drug Use and Health
- U.S. Department of Justice – Medicinsk marijuana placeras i Schedule III
- DEA – Regulatory actions concerning marijuana rescheduling
- DEA – Hearing om en bredare federal omklassificering
- National Conference of State Legislatures – State Medical Cannabis Laws
- U.S. Sentencing Commission – Marijuana Trafficking, fiscal year 2025
- U.S. Sentencing Commission – Individuals in the Federal Bureau of Prisons
- Last Prisoner Project – Exactly How Many People Are Locked Up for Weed?
- Marijuana Policy Project – How Many Federal Marijuana Prisoners Are There?
- Prison Policy Initiative – Offense data for people in local jails
- Marijuana Policy Project – Cannabis arrests during 2025
- ACLU – A Tale of Two Countries: Racially Targeted Arrests in the Era of Marijuana Reform
- Last Prisoner Project – Organisationens arbete och redovisade resultat
- Last Prisoner Project – Frigivning, registerrensning och stöd efter fängelset
