Hoppa till innehåll
Ett pilotprojekt för polisutbildning har avslöjat alarmerande brister i polisens förståelse av reglerna för medicinsk cannabis. Hela 88 procent av poliserna visste lite eller inget om lagändringen 2018 som legaliserade förskrivning av cannabis – något som lett till felaktiga gripanden och beslagtagning av medicin från patienter med lagligt recept.
Ett banbrytande pilotprojekt för polisutbildning har avslöjat stora kunskapsluckor hos brittiska poliser gällande medicinsk cannabis, sju år efter att drogen legaliserades för förskrivning 2018.
Forskargruppen bakom artikeln, publicerad i Policing: A Journal of Policy and Practice, utbildade 94 polisaspiranter (Police Constable Degree Apprentices) från en enda brittisk polisstyrka och fann att 88 procent visste lite eller ingenting om förskriven cannabis före utbildningen, med potentiellt allvarliga konsekvenser för både patienter och polisarbete.
Före utbildningen avslöjade polisernas ordassociationer kring ”cannabisanvändare” djupt stigmatiserande attityder som kan skada mötet med lagliga patienter.
När de ombads skriva ned de första tre orden som kom upp i huvudet om cannabisanvändare, var de vanligaste förhandsresponserna ”lukt” (34 nämningar, 12,8 procent), ”missbrukare” (23 nämningar, 8,7 procent) och ”ung” (15 nämningar, 5,6 procent). Den nedsättande slangtermen ”baghead” – som syftar på en drogmissbrukare och i vissa regioner associeras med heroinbruk – förekom tio gånger.
Ordet ”olagligt” dök upp 11 gånger, medan ”medicinskt” nämndes tre gånger och ”recept” inte nämndes alls. Dessa svar visade att poliserna antog att all cannabis var olaglig och att en typisk användare var en yngre person, vilket sammanblandade patienter med recept med rekreationsanvändare.
Förhandsenkäten avslöjade också grundläggande brister i polisernas förståelse av den lag de förväntas upprätthålla.
När de fick frågan vad lagen säger om innehav av cannabis svarade 73 procent helt enkelt att det var olagligt, utan att nämna medicinska undantag. Endast 14 procent uppgav att cannabis var olagligt utom av medicinska skäl.
När de fick en direkt fråga om det finns någon situation där någon kan lagligen inneha cannabis, svarade 86 procent ja. Men bara 33 procent nämnde tydligt receptbelagd medicin i sina förklaringar.
Förvirringen syntes i polisernas skrivna svar:
”Medicinskt som har förskrivits, ingen THC”; ”Förskrivet av läkare (bara ca 4 personer i UK)”; ”Medicinska skäl? (gråzon)”.
Under workshopdiskussioner avslöjade poliserna att de felinformerats i utbildningen om att nästan ingen kunde inneha cannabis lagligt, och vissa trodde att endast fyra personer i hela Storbritannien hade recept. De blev ”chockade” när de fick veta att den verkliga siffran var cirka 45 000 patienter och ökande.
Poliserna visade ingen kunskap om de juridiska processerna kring cannabiskliniker och apotek, och blev förvånade över att receptbelagd cannabis kan levereras med Royal Mail eller att cannabisblommor måste vapas istället för att rökas.
Efter den tre timmar långa utbildningsworkshopen rapporterade 67 procent av poliserna att de visste ”mycket” om förskriven cannabis, jämfört med bara 10 procent innan.
Efter utbildningen: förändrade attityder
Det efterföljande ordassociationstestet visade dramatiska förändringar. Ordet ”medicinsk” ökade från tre till 39 nämningar (15,7 procent), medan ”recept” ökade från noll till 19 nämningar (7,7 procent). Den nedsättande termen ”baghead” sjönk från tio till noll.
När poliserna ombads skriva ned vad som skulle stanna kvar efter utbildningen, nämnde 20 procent insikten att receptbelagd cannabis var laglig, 25 procent var förvånade över antalet lagliga patienter och 11 procent framhöll ny kunskap om medicinska effekter och patientgrupper.
Några svar:
”Att inte alla använder cannabis olagligt, fler använder det medicinskt än jag visste”;
”Svårigheterna som familjer möter för att få tag i medicinsk cannabis”;
”Bakgrundsberättelsen om människor som behöver cannabis – det ger perspektiv”.
Praktiska hinder kvarstår
Studien identifierade betydande operativa hinder som begränsar polisernas möjlighet att tillämpa sin nya kunskap.
42 procent sa att de avsåg att ändra sin praktik, men 47 procent sa att de inte skulle ändra något, varav en skrev:
”I slutändan, oavsett om det är förskrivet eller inte, är cannabis olagligt tills oskuld bevisas med recept.”
Poliser uttryckte frustration över bristen på tydliga direktiv från högre chefer:
”Chefer måste veta. Den här utbildningen måste ges till sergeanter”;
”Informera även högre ledning.”
Studien visade också förvirring kring verifieringsprocesser, med poliser osäkra på ”medicinska kort” som vissa organisationer utfärdar. Trots inrikesdepartementets riktlinjer om att endast recept behövs som bevis, fokuserade flera poliser på rädslan för förfalskade recept och föreslog omfattande nationella databaser för att verifiera patienter.
Bekymmersamma attityder framkom kring visitationer, där poliser kände sig pressade av chefer att genomföra visiteringar så ofta som möjligt, oavsett om personen kunde visa upp ett giltigt recept. En polis sa att han skulle ”känna sig skyldig att beslagta cannabisen” eftersom kroppskamerafilmer granskas av tränare som ”letar efter resultat”.
Poliser var också kritiska till riktlinjer som utvecklats för att skydda rättigheterna för patienter som kör bil, och nästan alla sa att de skulle genomföra drogtester vid vägkanten även om föraren klarade funktionskontroller och visade upp sitt recept.
Forskarna: polisen fortfarande otillräckligt utbildad
Studieförfattarna, Dr Lindsey Metcalf McGrath och Helen Beckett Wilson från Liverpool John Moores University, drog slutsatsen att sju år efter legaliseringen är brittisk polis fortfarande ”otillräckligt utbildad” i hur de ska bemöta patienter.
”Jag är rädd att poliser inte kan förväntas känna till varje aspekt av varje lag som berör brittiska medborgare.”
De rekommenderar att polisens beslutsfattare omedelbart åtgärdar ”gråzoner” kring procedurer för receptverifiering, cannabisrelaterade visiteringar och vägkontroller, understött av korrekt utbildning för både nya och erfarna poliser.
Forskarna varnade för att bristfällig kunskap har ”allvarliga konsekvenser” för personer med lagligt innehav av cannabis och är ”särskilt skadlig i en tid då allmänhetens förtroende för polisen minskar”.
I oktober 2024, när ministern pressades i parlamentet om polisens utbildning kring medicinsk cannabis, kunde han endast hänvisa till ett cirkulär från inrikesdepartementet och ett NHS-dokument från 2018 – vilket visade att omfattande utbildningsprogram saknas.
Konsekvenser för patienter när polisen saknar kunskap
Forskarna dokumenterade flera fall där bristande poliskunskap orsakat betydande skada för patienter med lagligt förskriven cannabis.
I ett fall rapporterade poliser en mamma – som fått cannabis utskrivet för att kontrollera epileptiska anfall – till socialtjänsten, eftersom de ifrågasatte hennes lämplighet som förälder. Klinikpersonal tvingades ingripa och utbilda både polis och socialtjänst om lagligheten av medicinsk cannabis. Händelsen orsakade ”enorm stress” för patienten, vars medicinering hjälpt henne kontrollera anfallen så bra att hon inte längre behövde familjens stöd för att ta hand om sitt barn.
En annan patient nekades inträde till en utomhusfestival trots att han bar med sig sitt recept. Polisen föreslog att han skulle lämna evenemanget och återvända utan cannabisen – vilket skulle ha hindrat honom från att ta sin medicin enligt ordination.
En rullstolsanvändare som fick tillträde till ett liknande evenemang uttryckte oro över oförutsägbarheten i polisens bemötande och fruktade att patienter med osynliga funktionsnedsättningar riskerar extra granskning. Svarta patienter rapporterade särskild oro för hur okunniga poliser kan behandla dem, med tanke på rasistiska stereotyper och oproportionerligt höga visitationer av minoritetsgrupper.
Artikeln lyfte också fram en rapport i The Guardian från november 2023, där 24 patienter kontaktat tidningen efter möten med poliser som inte accepterat deras förklaring till varför de brukade cannabis offentligt. När en patient klagade på sitt bemötande svarade Sussex Polices avdelning för yrkesstandarder:
”Jag är rädd att poliser inte kan förväntas känna till varje aspekt av varje lag som berör brittiska medborgare.”
