Hoppa till innehåll
En israelisk långtidsstudie uppges visa kraftigt minskad smärta och närmast utraderad opioidanvändning bland patienter som behandlats med medicinsk cannabis. I Sverige har myndigheterna följt den internationella utvecklingen och dragit en helt annan slutsats: patienterna bör betala mer. Helst så mycket att behandlingen upphör av rent ekonomiska skäl.
Det finns länder som betraktar kronisk smärta som ett medicinskt problem.
Sedan finns Sverige, där kronisk smärta främst tycks vara en spännande möjlighet att utveckla nya blanketter.
Enligt uppgifter som sprids med hänvisning till en israelisk observationsstudie i European Spine Journal följdes omkring 1 000 tidigare cannabisovana patienter med kronisk ryggsmärta under tio år.
Resultaten beskrivs som närmast provocerande positiva. Opioidanvändningen ska ha minskat med omkring 90 procent, smärtintensiteten med 84 procent och patienternas funktionsnedsättning med nästan en tredjedel.
Även användningen av lugnande läkemedel, antidepressiva preparat, läkemedel mot nervsmärta och andra receptbelagda smärtstillande medel minskade kraftigt.
Kort sagt inträffade det som svensk narkotikapolitik länge har varnat för:
Patienterna började må bättre.
Ett medicinskt haveri som kallas förbättrad hälsa
Man kan naturligtvis förstå den internationella oron.
Om patienter använder mindre opioider, sover bättre, fungerar bättre och behöver färre läkemedel kan det skapa allvarliga störningar i den traditionella vårdkedjan.
Vad ska hända med alla återbesök?
Vem ska förnya recepten?
Och hur ska patienten kunna bevisa att hen är sjuk om medicinsk cannabis plötsligt gör det möjligt att gå ut med hunden, handla mat eller sova en hel natt?
Detta är frågor som den svenska modellen klokt nog tycks ha tagit på största allvar.
Medan forskare i andra länder undersöker om cannabinoider kan minska smärta och behovet av opioider har Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, beslutat att extemporeläkemedel med dronabinol eller cannabidiol i oral lösning ska uteslutas ur högkostnadsskyddet.
Beslutet ska börja gälla den 1 december 2026.
Tidpunkten är väl vald. December är sedan tidigare känd som den månad då människor har ovanligt mycket pengar över och gärna lägger dem på att slippa ha ont.
Israel följde patienterna i tio år – Sverige följde pengarna
Den israeliska studien uppges ha följt patienterna under ett helt årtionde.
Det är en imponerande tidsperiod. På tio år hinner forskare undersöka smärta, funktionsförmåga, läkemedelsanvändning, biverkningar och livskvalitet.
I Sverige går det betydligt fortare.
Här räcker det att konstatera att användningen av ett läkemedel har ökat, betrakta ökningen som ett möjligt tecken på att systemet används på fel sätt och därefter göra behandlingen ekonomiskt otillgänglig för en del av patienterna.
Det är en mycket effektivare forskningsmodell.
Den kräver inga kontrollgrupper, inga patientintervjuer och framför allt inga besvärliga frågor om varför förskrivningen har ökat.
Det kan förstås bero på att fler läkare har fått kunskap om behandlingen.
Det kan bero på att fler patienter faktiskt har fått effekt.
Det kan också bero på att människor med svår och långvarig smärta har sökt sig till medicinsk cannabis efter att andra läkemedel gett otillräcklig lindring, beroende, trötthet, kognitiva problem eller andra svåra biverkningar.
Men sådana förklaringar riskerar att komplicera berättelsen.
Det är administrativt renare att kalla ökningen för ett kringgående och sedan dra undan subventionen.
I andra länder talar man om minskat opioidbehov
Det internationella forskningsläget är inte lika enkelt som de mest segerrusiga cannabisrubrikerna ibland antyder.
Medicinsk cannabis är inget trollspö. Alla patienter får inte effekt, vissa avbryter behandlingen och biverkningar som yrsel, trötthet, muntorrhet, illamående och kognitiv påverkan förekommer. Resultaten varierar dessutom beroende på diagnos, preparat, dosering och förhållandet mellan THC och CBD.
Den uppmärksammade tioårsstudien beskrivs som en observationsstudie och kan därför inte ensam bevisa att cannabis orsakade samtliga förbättringar. Patienterna lottades inte mellan cannabis och placebo, och andra förändringar under behandlingstiden kan ha påverkat resultaten.
Det är en viktig reservation.
Samtidigt framträder en allt tydligare signal i kliniska studier, patientregister och observationsmaterial: cannabinoidbaserade läkemedel kan hjälpa vissa patienter med kronisk smärta och kan för en del göra det möjligt att minska användningen av opioider och andra läkemedel.
En stor randomiserad och placebokontrollerad studie som publicerades i Nature Medicine 2025 undersökte cannabisextraktet VER-01 hos patienter med kronisk ländryggssmärta. Skillnaden jämfört med placebo var måttlig men statistiskt säkerställd. Patienterna rapporterade även bättre fysisk funktion och sömn, och förbättringarna kvarstod under studiens fortsättningsfaser.
Den vetenskapligt rimliga slutsatsen är alltså inte att cannabis botar all smärta.
Slutsatsen är att behandlingen kan vara värdefull för en noggrant utvald grupp patienter och därför bör ordineras medicinskt, följas upp och studeras vidare.
Den svenska slutsatsen tycks i stället vara:
Om behandlingen hjälper för många måste priset höjas tills statistiken ser lugnare ut.
Sveriges nya smärtskala mäter storleken på plånboken
Internationellt används ofta en numerisk skala där patienten får uppskatta sin smärta från noll till tio.
Sverige har nu utvecklat en mer avancerad modell:
Hur mycket pengar har du på kontot?
- God ekonomi: Behandlingen kan fortsätta.
- Ansträngd ekonomi: Prova att ha lite mindre ont.
- Låg pension eller sjukersättning: Har du övervägt positivt tänkande?
- Inga pengar alls: Kontakta vården om smärtan blir outhärdlig. Där kan du möjligen få något billigare som du redan har provat och inte tålde.
Två patienter med samma diagnos, samma smärta och samma behandlingsresultat kan därmed få helt olika medicinska utfall.
Den ena får behålla sin fungerande behandling.
Den andra får den indragen av sin plånbok.
Detta kallas ibland jämlik vård eftersom båda patienterna har fått exakt samma möjlighet att betala.
Opioiderna står redo i kulissen
Om patienter tvingas avsluta en fungerande cannabinoidbehandling försvinner inte deras smärta.
Kroppen har nämligen ännu inte lärt sig att respektera svenska myndighetsbeslut.
Ryggskador, neuropatisk smärta, fibromyalgi och andra långvariga smärttillstånd brukar sällan läsa TLV:s pressmeddelanden. Nervsystemet låter sig inte heller imponeras av samhällsekonomiska modeller.
Patienterna kommer därför att behöva någonting annat.
För vissa kan det bli traditionella smärtstillande läkemedel. För andra kan det bli gabapentinoider, antidepressiva preparat, sömnmedel eller opioider. En del riskerar att återgå till behandlingar som tidigare gav sämre effekt eller svårare biverkningar.
Om opioidförskrivningen därefter ökar kan Sverige tillsätta en utredning om hur opioidförskrivningen ska minska.
Utredningen kan pågå i fem år och avslutas med ett förslag om bättre tillgång till alternativa smärtbehandlingar.
Kanske till och med medicinsk cannabis.
Patienterna överklagade – systemet beställde fler pärmar
TLV:s beslut har mött omfattande motstånd. Patienter, anhöriga, vårdgivare och patientorganisationer har överklagat till Förvaltningsrätten i Stockholm.
Det är ett märkligt skådespel.
Människor med svår kronisk smärta tvingas nu använda sin begränsade energi till att skriva överklaganden för att få behålla en behandling som deras läkare har ordinerat och som de själva upplever fungerar.
Först ska patienten övertyga läkaren.
Sedan apoteket.
Därefter myndigheten.
Till sist domstolen.
Om patienten efter detta fortfarande kan sitta upprätt kan det möjligen tolkas som att behandlingen inte längre är nödvändig.
När vetenskapen möter den svenska cannabislogiken
Det verkligt satiriska är att Sverige inte behöver acceptera varje överdriven cannabisslogan för att fatta ett rimligt beslut.
Myndigheterna kan kräva dokumentation.
De kan följa behandlingsresultaten.
De kan införa tydliga förskrivningskriterier, specialistkrav, patientregister och regelbundna medicinska omprövningar.
De kan jämföra kostnaden för cannabinoidbehandling med kostnaderna för opioider, läkemedelskombinationer, sjukskrivningar, vårdbesök och försämrad funktionsförmåga.
De kan med andra ord göra det vuxna och mödosamma arbetet.
Att lyfta bort subventionen skapar däremot inte bättre evidens. Det flyttar bara kostnaden från staten till patienten och gör betalningsförmågan till ett nytt medicinskt urvalskriterium.
De välbeställda fortsätter.
De fattiga får ont.
Statistiken över statens läkemedelskostnader förbättras.
Uppdrag slutfört.
Medicinsk cannabis ”fixade” patienternas ryggar och lindrade deras smärta – och i Sverige tog TLV bort deras vård genom plånboken…
Den internationella utvecklingen går mot mer klinisk forskning, bättre standardisering och försök att identifiera vilka patienter som faktiskt har nytta av cannabinoidbaserad behandling.
Sverige går samtidigt i motsatt riktning och riskerar att förvandla en etablerad behandling till en privat lyxprodukt.
Det är möjligt att de dramatiska procentsiffrorna från den omtalade tioårsstudien kommer att behöva nyanseras när den fullständiga primärpublikationen kan granskas närmare. Uppgifterna ska därför inte behandlas som ett slutgiltigt bevis för att medicinsk cannabis kan ersätta opioider hos alla patienter.
Men Sveriges problem är större än en enskild studie.
När patienter rapporterar minskad smärta och ett minskat behov av tyngre läkemedel borde vårdens första fråga vara hur resultaten kan följas upp och behandlingen förbättras.
Inte:
Hur gör vi behandlingen så dyr att patienterna försvinner?
När patienterna försvinner ur läkemedelsstatistiken har de nämligen inte blivit friska.
De har bara blivit någon annans problem.
Och i den svenska vårdapparaten kan även det presenteras som en mätbar framgång.
Källor:
- Dabbin’ Dad: Weed Got Your Back: A Decade of Puffing Slashes Pain and Kicks Opioids to the Curb, 19 september 2026.
- Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket: Extemporeläkemedel med substanserna dronabinol och cannabidiol utesluts ur högkostnadsskyddet efter omprövning, 24 augusti 2026.
- Karst M. med flera: Full-spectrum extract from Cannabis sativa DKJ127 for chronic low back pain, Nature Medicine, 2025.
- Furrer D. med flera: Cannabis against chronic musculoskeletal pain, 2021.
- Russo EB: Cannabinoids in the management of difficult to treat pain, 2008.
- WHO: Low back pain, faktablad.
- Läkemedelsvärlden: TLV stoppar cannabispreparat från högkostnadsskyddet, 26 augusti 2026.
- Svensk Farmaci: Misstänkt fusk bakom beslut – läkemedel tas bort från högkostnadsskyddet, 26 augusti 2026.
