Hoppa till innehåll
En psykiaters perspektiv på för- och nackdelar med legaliserad cannabis.
Legaliseringen av cannabis i USA för medicinskt bruk i 36 delstater och för rekreation i 18 delstater har väckt många svåra frågor för praktiserande psykiatriker när vi försöker ta oss fram i denna snabbt föränderliga tid.
Trots all den senaste forskningen är många frågor obesvarade och kräver mer grundliga studier innan vi helt kan förstå hur vi på ett säkert sätt kan införliva det i vår praktik.
I min tidigare roll som medicinsk chef för psykiatri inom en stor multispecialiserad läkarpraktik i New York började jag arbeta med patienter som började med medicinsk cannabis efter legaliseringen 2014.
Det var främst kroniska smärtpatienter som hade börjat med medicinsk cannabis i ett försök att hjälpa dem att avvänja sig från höga doser opiater med varierande framgång. Några av nackdelarna var kostnaderna, som varierade från 200 till över 300 dollar per månad, vilket gjorde det svårt för de flesta patienter att ha råd med. Det var också svårt att skilja de isolerade effekterna av cannabis från opiater eller den myriad av smärtstillande och psykiatriska mediciner de ordinerades. För att komplicera saken ytterligare vet ingen riktigt hur cannabis interagerar med många av dessa andra mediciner. De övergripande effekterna på sömn, humör och ångest var svåra att bedöma med tanke på denna komplexitet.
Att utöva psykofarmakologi har alltid varit både en konst och en vetenskap, men om man lägger till opiater, alkohol och cannabis till blandningen blir det en mycket mer dyster process.
Positiva effekter
Sedan urminnes tider har cannabis använts för sina medicinska och euforiska effekter. Vi vet att den har en kraftfull antiinflammatorisk effekt, vilket kan bidra till smärtlindring. Andra medicinska användningsområden är bland annat att minska illamående för cancerpatienter som får kemoterapi och möjlig lindring för dem som lider av posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), multipel skleros (MS), glaukom, hiv/aids och vissa former av epilepsi. Det finns till och med tidig forskning av Gary Wenk, Ph.D., som visar att den skulle kunna bidra till att förhindra minnesförlust vid åldrande genom att minska inflammation i hjärnan.
Några av mina psykiatriska patienter använde det för att behandla sin sömnlöshet, ångest och depression med varierande framgång eftersom det i vissa fall faktiskt förvärrade deras tillstånd. Dessutom har cannabis varit känt för att ”utvidga medvetandet” vilket leder till en ökad uppskattning av de enkla nöjen i livet som att lyssna på musik, njuta av god mat och vara ute i naturen. Cannabisanvändningen har ökat med 75 procent bland personer över 65 år bara under de senaste tre åren. Många av dessa personer hade använt hasch på 60- eller 70-talet och söker nu hjälp med kroniska sjukdomar och den ångest som följer med åldrandet.
Negativa effekter
Nackdelarna är dock betydande, särskilt hos ungdomar och unga vuxna. Mycket forskning, inklusive en nyligen genomförd studie från Nya Zeeland, visade att för dem som börjar använda cannabis regelbundet i tidiga tonåren kan det uppstå långvariga minnesstörningar med sänkt IQ, dåliga arbets- och akademiska prestationer och större risk för depression senare i vuxen ålder. Personer med traumatisk bakgrund löper större risk att utveckla detta mönster och löper fyra till sju gånger större risk att bli beroende av alkohol, cannabis och andra droger.
Dessutom kan cannabisbruk orsaka ökad impulsivitet, nedsatt körförmåga, ökad ångest, paranoia och apati. Sannolikt på grund av den högre styrkan av THC i cannabis idag jämfört med på 1960-talet finns det en större risk för att det utlöser psykoser, även hos dem som inte har en genetisk predisposition för schizofreni.
Alla dessa negativa effekter kan uppstå även hos vuxna, men de är särskilt oroväckande hos våra tonåringar och unga vuxna patienter vars hjärnor fortfarande utvecklas aktivt fram till slutet av 20-årsåldern.
Sedan 2019 har andelen cannabisanvändning ökat dramatiskt bland ungdomar, liksom andelen akutbesök där cannabis är inblandat. Orsaker till denna ökning kan vara den minskade upplevda risken i kombination med ökningen av vapes och stressen från Covid-pandemin.
Slutligen finns de dokumenterade skadliga hälsoeffekterna av att röka cannabis, såsom en ökning av bronkit och andra kroniska lungsjukdomar.
Psykiatrins roll i debatten
Efter att ha vägt båda sidor av ekvationen, vad är mitt ansvar och mina rekommendationer som psykiater till mina patienter och samhället? Kommer cannabisapotek i min stad att leda till att användningen av cannabis blir mer utbredd bland ungdomar och unga vuxna? Kommer detta att leda till en ökning av psykisk sjukdom och missbruk, dåliga skolresultat och bilolyckor?
Vi har precis börjat få erfarenhet som läkare av att arbeta med medicinsk cannabis och det är uppenbart att det behövs mer forskning för att reda ut frågorna. Det handlar bland annat om att veta vilka tillstånd som reagerar bäst på vilka doser och vilket förhållande mellan THC/CBD, att förstå de skadliga läkemedelsinteraktionerna och att använda det på ett säkert sätt för att undvika missbruk och beroende. Cannabis måste flyttas från förteckning I till förteckning II så att den nödvändiga forskningen kan utföras på människor.
Det är olyckligt att vi rör oss så snabbt som vi gör som nation utan att ha tillräckligt noggranna diskussioner, utbildning och försiktighet. Många föräldrar anser felaktigt att cannabis innebär en mycket lägre risk än alkohol och intar en nonchalant attityd när de ger råd till sina barn.
Jag är glad att mina patienter som använder medicinsk cannabis kommer att kunna få en billigare, högkvalitativ produkt i stället för att behöva köpa den på gatan där den kan vara förorenad med fencyklidin (PCP/Angel Dust) och andra föroreningar. Jag är också lättad över att afroamerikaner och andra minoriteter inte kommer att vara rädda för att arresteras och skickas i fängelse för innehav av små mängder cannabis.
Med tanke på för- och nackdelarna måste vi fortsätta att bilda tvärvetenskapliga kommittéer både vid stora medicinska inrättningar, akademiska institutioner och ute i samhället för att främja nödvändig forskning och utbilda både yrkesverksamma och lekmän. Dessa kommittéer bör arbeta tillsammans med lokala och statliga myndigheter och måste inkludera både medicinska och psykiska yrkesutövare som har den största erfarenheten på detta område. Låt oss gå vidare, men göra det med lämplig försiktighet så att cannabis introduceras på ett säkert sätt i vårt samhälle.
Ursprungsartikel
