Hoppa till innehåll
En liten saga om cannabis, alkohol och rikets märkligaste bålbränning.
Det var en gång ett välordnat litet kungarike som hette Brännvinsboda. Där var nästan allting förbjudet, utom sådant som kungen tyckte om.
På torget stod tre krogar, två systembutiker och en staty föreställande rikets förste finansminister med ett stop öl i ena handen och en skattetabell i den andra.
Varje fredag samlades invånarna för att dricka vin, öl och kungligt beskattad sprit tills de blev högljudda, ramlade i fontänen eller började slåss om vem som egentligen hade beställt den sista kebaben.
Det kallades kultur.
Utanför staden, på ett högt berg, bodde däremot en liten orange drake som hette Drake. Han var redaktionens flygande medarbetare på tidningen Cannabis i Fokus och ägnade dagarna åt att samla vetenskapliga studier, avslöja politiska dumheter och vakta en hemlig låda med marshmallows.
Drake var en fredlig figur. När hans gamla vingar värkte brukade han koka te på medicinska örter som rikets läkare hade rekommenderat. Sedan låg han vid elden, läste myndighetsbeslut och muttrade:
– Det där resonemanget hade inte klarat en faktagranskning ens om det bar kostym.
Men en dag fick rikets minister för allmän ordning höra talas om draken.
Ministern hette Baron von Dubbelmoral och var en mycket respekterad man. Varje morgon förklarade han att berusning förstörde samhället. Varje lunch drack han två snapsar för matsmältningen. Varje kväll tog han en konjak för demokratins skull.
– En drake som använder cannabisörter! utropade baronen. Det kan vi inte tolerera. Tänk på signalvärdet!
– Har draken skadat någon? frågade en försiktig tjänsteman.
– Nej.
– Har han flugit berusad?
– Nej.
– Har han startat slagsmål?
– Nej.
– Vad har han då gjort?
Baronen slog näven i bordet.
– Han har brutit mot lagen som säger att det är förbjudet att göra det som lagen förbjuder!
Det ansågs vara ett mycket övertygande juridiskt argument.
Soldaterna marscherade därför upp på berget och grep Drake mitt under arbetet med en artikel om rikets alkoholskador. Han bands vid en påle på torget och dömdes till att brännas inför allmänheten.
Runt bålet samlades stadens invånare med ölstop, vinglas och små flaskor som de gömde i rockärmarna.
– Cannabis är farligt! ropade värdshusägaren innan han snubblade över sin egen tunna.
– Tänk på barnen! skrek en herre som tidigare under kvällen hade kräkts i barnens sandlåda.
– Ingen ska fly verkligheten med droger! förklarade Baron von Dubbelmoral och tog en stärkande klunk konjak.
Bödeln tände bålet.
Elden växte, lågorna reste sig och röken fyllde torget. Men när den skingrades satt Drake fortfarande lugnt kvar. Repen hade brunnit av, pålen glödde behagligt och draken använde lågorna till att rosta en marshmallow.
I famnen hade han sin lilla gröna redaktionsmaskot, som försiktigt höll fram ännu en.
Drake tittade på folkmassan.
– Är det någon som har kex?
Torget blev alldeles tyst.
Då hördes ett brak från krogen. Två berusade riddare hade börjat slåss med stolar. En tredje låg och sov i fontänen. Stadens läkare sprang förbi med en bår, medan vakterna försökte skilja kombattanterna åt.
– Vad händer där inne? frågade Drake.
– Alkoholrelaterad folklighet, svarade ministern.
– Och vad händer här?
– Kampen mot droger.
Drake betraktade honom länge.
– Så när en laglig dryck leder till våld, sjukdom och död kallar ni det kultur. Men när en människa använder cannabis utan att skada någon kallar ni det ett samhällshot?
– Precis, svarade baronen stolt. Nu börjar du förstå vår narkotikapolitik.
Drake tog ett bett av sin marshmallow.
– Nej, sade han. Men jag börjar förstå ert hyckleri.
Några människor längst bak började skratta. Först försiktigt, sedan allt högre. Någon frågade varför rikets farligaste substans fick annonseras med glada människor och vackra middagsbord, medan den fredlige draken skulle brännas för en ört.
En annan undrade varför staten räknade alkoholskatten men sällan räknade begravningarna.
En tredje frågade varför tradition alltid tycktes betyda att gamla misstag fick fortsätta ostörda.
Ministern försökte svara, men upptäckte att hans argument hade tagit slut långt före konjaken.
Drake reste sig, vecklade ut vingarna och flög tillbaka mot berget. Innan han försvann över stadsmuren släppte han ner ett exemplar av Cannabis i Fokus framför kungen.
På förstasidan stod:
”Riket försökte bränna en drake men lyckades bara grilla sin egen trovärdighet”
Från den dagen började människorna i Brännvinsboda ställa besvärliga frågor. Inte alla bytte uppfattning och lagarna förändrades inte över en natt. Men makthavarna kunde aldrig mer låtsas att en substans blev ofarlig av tradition eller farlig bara för att någon en gång hade förbjudit den.
Och högt uppe på berget satt Drake framför elden, rostade marshmallows och skrev vidare.
För även i sagornas värld finns det få saker som makten fruktar mer än en drake som överlever bålet och dessutom tar med sig anteckningar.
Och sagans stillsamma lärdom?
Den som dömer en fredlig människa med vinglaset i handen bör först kontrollera om det verkligen är draken som sprutar eld.
Relaterad artikel:
