Hoppa till innehåll
Här kommer dikten:
Okej brorsor och systrar i dimmans församling
hör nu en profetia från soffans uppenbarelse:
Tre dagar vita, tre dagar klara,
så hjärnan får chansen att starta om bara.
En liten paus, en tolerance-reset,
så fredagens puff känns som första set.
Vi gör det för smaken, för skrattet som spritter,
för chipsen som plötsligt smakar som glitter.
För molnen som dansar och tankar som far,
istället för “meh”… som det lätt annars var.
Så lägg ner gröntet i tre små dar,
se det som fasta – fast mycket mer rar.
För när du sen tänder med nyfunnen glöd,
blir vardagsrummet plötsligt kosmiskt bröd.
Tre dagar nykter, vi klarar det lätt –
för bästa trippen är den som får svett.
Vi pausar för njutning, vi vilar vår knopp,
för bättre effekt när vi startar igen… plopp.
Och här är limericken:
Det var en stoner och dam i februari,
som tog paus från sitt gröna safari.
Den tjugonionde först,
sen trettionde – törst! –
och trettioförsta blev buskis i Nuntucket-party.
De var nyktra och kåte och smått frustrerade,
“Vad gör man nu?” blev de konfunderade.
Utan bloss i sin mun
blev de rastlösa – aj då, sån otur i stund –
men sa: “Efter februari blir vi dubbelt så dekorerade!” 🌿😏
