Hoppa till innehåll
Människan hade cannabis i ceremonier långt innan hon hade wifi, festivalarmband och en kompis som kunde prata i fyrtio minuter om sin nya vaporizer. Från Himalayas haschtraditioner till Jamaicas basgångar och Kaliforniens väldoftande sortcirkus har växten slagit rot i musik, mat, film och historia. Cannabis i Fokus packar skivorna, öppnar världsatlasen och ger sig ut bland legendariska sorter och storslagen stonerkultur. Ingen vinner. Ingen åker ut. Men någon har redan ätit matsäcken.
Cannabiskultur är ett märkligt världsomspännande sällskap. Där sitter en marockansk odlare, en jamaicansk musiker, en fransk poet och en kanadensisk kvalitetstekniker och betraktar samma växt.
Den ena ser försörjning. Den andra ett sakrament. Den tredje universums hemliga korridor.
Kanadensaren undrar varför korridoren saknar innehållsdeklaration.
Här finns ingen topplista med medaljer och poängavdrag för dålig hållning. Däremot ett urval av världens mest färgstarka cannabiskulturer, med musik att upptäcka, filmer att återse och mat som förtjänar full uppmärksamhet även när någon börjar diskutera om tid verkligen finns.
Sortporträtten bygger på dokumenterad historia och återkommande arombeskrivningar, inte på en provrökning. Namn är heller inga genetiska pass: två burkar med samma etikett kan skilja sig rejält. Cannabisvärldens släktforskning innehåller ibland mer familjedrama än en hel säsong av Dallas.
Jamaica där basen har egen folkbokföring
Vi börjar där basgången känns som en möbel man kan luta sig mot.
Bob Marley, Peter Tosh, Burning Spear och dubpionjärer som King Tubby gjorde Jamaica till ett musikaliskt kraftcentrum. Dubens ekon öppnade hela rum inne i låtarna. Ibland verkar trummisen stå i köket medan virveltrumman befinner sig någonstans utanför Saturnus.
Cannabishistorien är också migrationshistoria. Indiska kontraktsarbetare förde med sig ganjatraditioner till Jamaica under 1800-talet. Senare fick växten en särskild religiös och politisk betydelse inom Rastafari.
Indien och Jamaica har alltså haft en kulturell förbindelse långt innan någon skapade spellistan ”Spiritual Reggae Yoga Sunset”.
Filmerna The Harder They Come och Rockers ger musikvärlden kropp, gator och konflikter. På bordet passar rice and peas, stekt plantain och en mustig italgryta. Festivalen Rebel Salute hör till mötesplatserna där reggae och rastafarisk kultur fått stort utrymme.
Sortporträtt: Lamb’s Bread. Ett klassiskt jamaicanskt namn, också känt som Lamb’s Breath. Ofta beskrivet med jordiga, träiga och kryddiga drag. Kopplingen till Marleys personliga favoriter är omtalad men ska behandlas som legend, inte journalförd växthistorik.
Dess kulturella personlighet? En gammal reggaeskiva som vägrar låta sig stressas av din kalender.
Indien och Nepal där hippien kom förhållandevis sent
När västerländska resenärer nådde Himalaya med sandaler, stora frågor och begränsad budget hade regionen redan långa cannabistraditioner.
I delar av Indien finns kopplingar till Shiva och högtider som Holi och Maha Shivaratri. Bhang är en bladbaserad beredning med en annan kulturell och juridisk ställning än cannabisblommor och hasch. Att allt kommer från samma växt har inte hindrat lagstiftarna från att utveckla ett ganska avancerat intresse för botanik.
Himalayas charastraditioner hör till ett annat kapitel. Charas är harts som samlas från levande plantor, med ett hantverk och en regional historia som föregår dagens glansiga cannabismärken.
På skivtallriken får indisk klassisk musik möta senare tiders Goa trance. Bollywoodfilmen Hare Rama Hare Krishna från 1971 och sången Dum Maro Dum hör till de tydliga populärkulturella mötena med hippievärlden.
Maten? Momos i Nepal, dal, samosas, chai och sötsaker som får en torr svensk konferenskaka att framstå som ett administrativt övergrepp.
Haschporträtt: Malana Cream och nepalesisk charas. Malana Cream är förknippat med Malanadalen i Himachal Pradesh och dess berömda charas. Nepalesisk charas omfattar egna lokala traditioner. Det är ursprung och hantverk vi talar om, inte två exakt standardiserade sorter.
”Äkta Malana” på en etikett är dessutom ett påstående. Inte en stämpel från bergens folkbokföring.
Centralasien där arkeologerna hittade resterna efter festen
I Jirzankal i Pamirbergen, i dagens västra Kina, har forskare analyserat omkring 2 500 år gamla rökelsekar från gravritualer. Kemiska rester visar att cannabis med psykoaktiva ämnen brändes där.
Det gör inte deltagarna till moderna festivalstoners. Men fyndet punkterar föreställningen att mänsklighetens relation till cannabis började med en Volkswagenbuss och ett gitarrsolo 1967.
Växtens historia följer människor, handelsvägar och odlingskunskap genom Asien. Längre västerut har Afghanistan och området kring Hindu Kush fått en central plats i haschhistorien och i senare internationell förädling.
Här får resans soundtrack gärna bestå av afghansk rubabmusik. På bordet står qabuli palaw med ris, morötter och russin, tillsammans med mantu. Det finns goda skäl att avbryta sin föreläsning om terpener när maten kommer.
Sortporträtt: Hindu Kush. Namnet kommer från bergskedjan och förknippas med kådrika växtlinjer och arombeskrivningar som jord, sötma och sandelträ.
En gammal bergsfarbror bland moderna sorter som heter något i stil med Intergalactic Banana Divorce. Han behöver inte en tecknad maskot. Han har berg.
Thailand där legenden satt på en pinne
Thai sticks blev berömda i den internationella cannabishandeln under 1960- och 1970-talen. Namnet syftade på cannabisblommor bundna kring smala pinnar, inte på en enda enhetlig sort.
Historien rymmer thailändska odlare, amerikanska soldater, surfare, smugglare och en imponerande mängd efterhandsberättelser från män som ”var där när allt hände”.
Boken Thai Stick skildrar den världen. Den hjälper också till att reda ut myten om att klassiska Thai sticks måste ha varit doppade i opium. Berömmelsen kunde mycket väl komma från själva cannabisen.
För ett rikare soundtrack än ännu en strandbar med samma tre reggaelåtar finns molam och thailändsk psykedelisk funk att upptäcka. Filmregissören Apichatpong Weerasethakuls drömlika berättande öppnar andra sorters rum; Uncle Boonmee Who Can Recall His Past Lives behöver knappast hjälp med att vara märklig.
Som tam, klibbigt ris och mango avslutar diskussionen om huruvida snacks kan vara kultur.
Sortporträtt: Thai. Ett samlingsnamn för thailändska ursprungslinjer och senare urval, inte en enda genetiskt identisk produkt. Den klassiska berättelsen handlar om tropisk odlingshistoria och plantor som inte rättar sig efter en otålig europeisk sommar.
Naturens svar på ”kan vi skynda på det här?” är ibland ett mycket långt nej.
Marocko och Libanon där haschet har en historia bakom sig
Rifbergen i Marocko och Bekaadalen i Libanon har båda starka haschtraditioner, men de är olika platser med olika jordbrukshistorier.
Marockansk kiftradition är äldre än landets moderna storskaliga haschproduktion. För odlarfamiljer handlar berättelsen om jord, vatten, försörjning och politik. Turisten som beskriver allt som ”magisk energi” har ofta missat den del där någon faktiskt måste arbeta.
Tanger gav samtidigt litteraturen Paul Bowles och berättelser där kif ingår i människornas värld. Hans A Hundred Camels in the Courtyard är ett betydligt intressantare resesällskap än ännu en souvenir med ett grönt blad och ordet ”chill”.
På spellistan: marockansk gnawa och Nass El Ghiwane, därefter Fairuz från Libanon. På bordet: tagine, mintte, manakish, hummus och tabbouleh. En ordentlig kulturresa kräver fler sinnen än näsan.
Haschporträtt: marockanskt från Rif och libanesiskt blont eller rött. Här beskriver namnen regionala traditioner, handelsbeteckningar och olika produkter, inte säkra genetiska identiteter. Färg är ingen laboratorieanalys.
Och ett fint sigill på en haschbit är fortfarande ett sigill. Även ost kan bära en imponerande etikett utan att ha gått på universitet.
Sydafrika och Malawi där cannabisvärldens atlas blir större
Afrikas cannabishistoria är långt större än den nordafrikanska exporten.
I södra Afrika har cannabis länge varit känt under namn som dagga. Durban har gett namn åt en av den internationella sortvärldens mest kända klassiker, medan Malawi har fått en närmast mytisk ställning bland entusiaster för äldre afrikanska växtlinjer.
Det här är en bra plats att påminna sig om att odlingskunskapen fanns före fröbankernas kataloger. En lokal växttradition blir inte uppfunnen på nytt för att någon senare sätter den i en dyr påse med blixtar på.
Lucky Dubes reggae passar in i resans soundtrack. Sydafrikansk jazz och senare elektroniska uttryck vidgar bilden ytterligare. Beställ bunny chow, Durbans curryfyllda bröd, och upptäck att själva tallriken går att äta. Ett genombrott för alla som länge betraktat disken som en personlig fiende.
Sortporträtt: Durban Poison och Malawi. Durban Poison förknippas med söt, kryddig och ibland anisliknande arom. Namnet har färdats genom internationella urval och förädling, så dagens versioner behöver inte vara identiska med äldre sydafrikanskt material. Malawi är på motsvarande sätt ett namn med regionala rötter och flera senare tolkningar.
Två stora kulturhistoriska namn. Ingen anledning att låtsas att de levereras med exakt samma personlighet i varje påse.
Mexiko där guldet redan hade ett skivkontrakt
Acapulco Gold blev ett av den västerländska motkulturens mest laddade cannabisnamn. Bara orden låter som ett bortglömt album som en skivsamlare skulle betala orimliga pengar för.
Mexikos plats i cannabishistorien är emellertid större än nordamerikanska konsumenters nostalgi. Här finns odling, gränspolitik, förbud och människor som fått betala mycket verkliga priser för andra människors drogkrig.
Kulturresan får därför rymma både psykedelisk rock från band som Los Dug Dug’s och film som Y tu mamá también. Den senare är ingen renodlad stonerkomedi, men en betydligt rikare väg in i landet än karikatyrer av sombreros och dimma.
Tacos al pastor, elotes och en bra salsa gör resten. Den som säger ”jag känner ingen hetta” bör först kontrollera om han fortfarande har kontakt med sin tunga.
Sortporträtt: Acapulco Gold. Ett klassiskt namn med mexikanska rötter, känt för gyllene associationer och arombeskrivningar som sötma, honung, nötter och kaffe.
Cannabisvärldens slitna guldkavaj. Den har hört bättre gitarrsolon än du och tänker berätta det.
Sydamerika där guldet möter rytmen och politiken
Colombian Gold, ofta förknippat med Santa Marta, hör till de stora historiska namnen från Colombia. Men Sydamerika ska inte pressas ner i en enda burk märkt ”tropiskt”.
Colombiansk cumbia, brasiliansk tropicália och uruguayansk candombe erbjuder tre helt olika musikaliska världar. Lägg till Os Mutantes och Jorge Ben, och plötsligt har den vanliga stonerspellistan fått konkurrens från något annat än ännu en amerikansk låt om att röka.
Brasilianska O Homem que Copiava erbjuder en snurrig filmvärld av vardag, drömmar och dåliga beslut. Uruguay bidrar med Mario Benedettis poesi och en cannabisreglering som sedan 2013 blivit ett viktigt politiskt alternativ.
På bordet samsas arepas, pão de queijo och en uruguayansk chivito. Kontinenten är stor. Tallriken måste anpassas.
Sortporträtt: Colombian Gold. Vanliga beskrivningar nämner citrus, lime och en tydligt örtig eller skunkig karaktär. Det är en historisk profil, inte ett löfte om innehållet i varje modern produkt som bär namnet.
En påminnelse om att ”gammal klassiker” ibland betyder mer än ”ny sort med fyra desserter i släktträdet”.
USA och Kanada där soffan blev en kreativ näring
Nordamerika gav stonerkulturen både en filmkanon och en industri som kan hålla en hel konferens om samma lilla blomma.
Up in Smoke, Friday, The Big Lebowski och Smiley Face visar olika sidor av komedin. Anna Faris i Smiley Face tar vardagens svåraste uppgift, att uträtta något, och gör den till en expedition av närmast polär omfattning.
På tv finns High Maintenance och kanadensiska Trailer Park Boys. På skivorna Grateful Dead, Parliament-Funkadelic, Cypress Hill och Snoop Dogg. Vid spelkonsolen pågår en omgång Mario Kart där den sista blå skölden redan blivit föremål för en oberoende haverikommission.
Maten är burritos, pizza och kanadensisk poutine. Pommes, ostmassa och sås. Tre saker som gemensamt avskaffat behovet av att välja.
Sortporträtt: Blue Dream. En kalifornisk klassiker som brukar beskrivas som en korsning mellan Blueberry och Haze, med söta bärtoner som tydlig del av sitt rykte.
Namnet låter som ett jazzalbum. Den moderna sortmarknaden runt omkring låter däremot som om ett konditori kolliderat med en bensinmack: kakor, glass, diesel och bakverk överallt.
Nederländerna och Spanien där odlingsnörden fick en möteslokal
Nederländerna har haft enorm betydelse för modern cannabisförädling och den internationella coffeeshopkulturen. Spanien har utvecklat egna starka miljöer kring odling, klubbar och cannabismässor.
Här kan två människor tillbringa hela eftermiddagen med att diskutera en växts släktträd utan att någon av dem betraktar det som ett rop på hjälp.
Sortporträtt: White Widow. En nederländsk 1990-talsklassiker, vanligen beskriven med brasiliansk och sydindisk bakgrund. Dess exakta upphovshistoria är omstridd. Däremot är ryktet om den rikliga hartsbeklädnaden centralt för namnets ställning.
Det är cannabisvärldens gamla rockband: alla känner till det, flera personer anser sig ha grundat det och återutgåvorna fortsätter komma.
Till detta passar nederländsk elektronisk musik, spansk rumba och Ojos de Brujos blandning av uttryck. Stroopwafels möter tortilla och patatas bravas.
Den juridiska kartan är mindre harmonisk. Nederländsk toleranspolitik och spanska klubbmiljöer ska inte blandas ihop med obegränsad legalisering.
En coffeeshopmeny är en meny. Den ändrar inte grundlagen när man viker ut den.
Frankrike och Storbritannien där haschet fick litteraturkritik
Paris hade sin Club des Hachichins redan på 1840-talet. Théophile Gautier beskrev kretsen, och Baudelaire behandlade rusets lockelser och problem i Les Paradis artificiels.
Där satt alltså människor och utforskade förändrade sinnestillstånd innan någon hunnit uppfinna frasen ”bror, du måste se den här videon”.
Baudelaire var heller ingen enkel reklampelare för droger. Litteraturhistorien är mer intressant än så. Den kan rymma både fascination och kritik utan att omedelbart behöva delas i två arga kommentarsfält.
Storbritannien bidrar med dub, soundsystemkultur, triphop och stonerkomedin Saving Grace, där ekonomiska bekymmer leder till ovanlig trädgårdsverksamhet. Massive Attack och Portishead fungerar utmärkt när kvällen behöver både bas och en känsla av att något mystiskt händer i korridoren.
På bordet: franska bakverk, brittisk curry och en kopp te som åtminstone försöker hålla ordning.
Kulturporträtt: hasch i salongen och Cheese i sortvärlden. Det brittiska namnet Cheese förknippas med en skarpt ostig doftprofil. Äntligen ett internationellt samarbete som fransmännen kan diskutera över middagen.
Australien och Nya Zeeland där festivalen glömde att ta slut
Aquariusfestivalen i Nimbin 1973 blev en viktig händelse för Australiens alternativkultur. Musik, konst och idéer om andra sätt att leva förändrade orten långt efter att själva festivalen var över.
Det är det ultimata festivalscenariot: man åker dit i tio dagar och råkar stanna i ett halvt sekel.
Nimbins MardiGrass utvecklades senare till en blandning av kulturfest och protest mot cannabisförbud. Dokumentären Aquarius blickar tillbaka på 1973 och följderna.
På andra sidan Tasmanhavet erbjuder Nya Zeeland Fat Freddy’s Drop och Katchafire. Australien bidrar gärna med Tame Impalas psykedeliska ljudvärld. Lägg fram en meat pie, avsluta med pavlova och låt de båda länderna sköta diskussionen om desserten själva.
Historiskt cannabisporträtt: bush weed och importerade Thai sticks. ”Bush weed” beskriver ett brett sammanhang av utomhusodlad cannabis, inte en exakt sort. Thai sticks fick samtidigt en tydlig plats i regionens äldre cannabishistoria.
Oceaniens bidrag till världskulturen är alltså inte bara en planta. Det är förmågan att göra ”vi ses efter festivalen” till ett mycket osäkert tidsbegrepp.
Sverige där stonern får en bulle och en följdfråga
Efter hela världsturnén landar vi hemma.
Peps Persson i högtalarna. Svensk hiphop och psykedelisk rock i skivhyllan. Kanelbullar på bordet. Någon bygger ett fullständigt orimligt växthus i Minecraft och kallar det stadsutveckling.
Den svenska cannabiskulturen har vuxit i skuggan av ett förbud som även kriminaliserar olovligt bruk. Därför ser mötet med polisen annorlunda ut än i länder där vuxnas innehav tillåts inom reglerade ramar.
I vår tänkta internationella kulturfestival tar Sverige följaktligen med sig ett informationsbås.
Jamaica har en basförstärkare.
Indien har tusenåriga traditioner.
Frankrike har en poet.
Sverige har en provmugg och undrar varför alla är så misstänksamma.
Men här finns också envisheten, humorn och människorna som fortsätter skapa, skriva och argumentera. De som vet att en kultur inte försvinner för att någon politiker vägrar lära sig dess historia.
Och något behöver vi väl få bidra med till världens stonerbord.
Vi har trots allt uppfunnit konceptet att ta en paus från det man ännu inte börjat göra.
Fika.
Källor och kulturunderlag
- Cannabisens tidiga historia: Yang med flera, The origins of cannabis smoking, Science Advances, 2019, samt Max Planck-institutets presentation av fynden från Pamirbergen. pmc.ncbi.nlm.nih.gov
- Jamaica och Indien: Smithsonian om den indiska förbindelsen och rastafarisk kultur; Institute of Jamaica om indiskt kulturarv. smithsonianeducation.org
- Bhang och Himalayas charas: AP om Holi, The Indian Express om bhang och Malana Cream samt dokumentation av regionala charastraditioner. apnews.com
- Thailand: Peter Maguire och Mike Ritter, Thai Stick, Columbia University Press, samt förlagets intervju om Thai sticks och opiummyten. Columbia University Press
- Marocko och haschhistoria: Forskningsöversikten Origin, Early History, Cultivation, and Characteristics of the Traditional Varieties of Moroccan Cannabis sativa L. samt litteraturvetenskapligt underlag om Paul Bowles. pmc.ncbi.nlm.nih.gov
- Sortporträtt: Leaflys beskrivningar av Lamb’s Bread, Hindu Kush, Durban Poison, Acapulco Gold, Colombian Gold, Blue Dream, White Widow och Malawi. Dessa är kultur- och sortbeskrivningar, inte garantier för enskilda produkters innehåll. Leafly
- Sortnamn och genetisk variation: Cannabis labelling is associated with genetic variation in terpene synthase genes, Nature Plants, 2021, samt Genetic tools weed out misconceptions of strain reliability in Cannabis sativa. nature.com
- Frankrikes litterära haschhistoria: Bibliothèque nationale de France om Gautiers Le Club des hachichins. catalogue.bnf.fr
- Australien och Nya Zeeland: State Library of New South Wales, Australian National University, Australian Institute of Criminology och Te Ara om alternativkultur och cannabishistoria; dokumentären Aquarius. State Library of New South Wales
- Reglering och förbud: IRCCA om Uruguay, Nederländernas regering om coffeeshops, Spaniens hälsodepartement om innehav och offentlig konsumtion samt svensk narkotikastrafflag. ircca.gub.uy
