Stockholm Medical Cannabis Conference

Kommer batongliberalen Johan Pehrson svänga i narkotikafrågan?

Liberalerna har haft ett skifte vid ledarpositionen, Pehrson har tagit över. Christian Engström skriver denna söndag: ”Först av allt ska sägas att Johan Pehrson är batongliberal”. Om ”Liberalernas” nya hopp. Sedan passar han på att lista några vikta punkter för den svenska legaliseringen.

Johan Pehrson har tillträtt som partiledare för Liberalerna. Han har nu den otacksamma uppgiften att på fem månader försöka dubbla Liberalernas opinionssiffror, från dagens 2% till att hålla sig kvar i riksdagen. Frågan är hur han ska lyckas med det.

Att sitta still i båten duger inte. Inte när båten redan har sjunkit. Han kan fortsätta fokusera på skolfrågan, precis som hans företrädare gjorde medan opinionsstödet halverades. Men att tro att samma sak plötsligt ska leda till motsatt resultat brukar inte ses som ett tecken på intelligens. Om inte Johan Pehrson gör någon förändring kommer det inte bli någon förändring för Liberalerna.

Annons
Cannabis i Fokus annons

Men inom narkotikapolitiken har han faktiskt en möjlighet.

Först av allt ska sägas att Johan Pehrson är batongliberal, och hittills har varit motståndare till både avkriminalisering av brukarna och legalisering av cannabis.

– Det viktiga är att det är förbjudet att använda narkotika, sa han i en kommentar till nyheten att de kriminella gängen tjänar miljardbelopp årligen på narkotikamarknaden.

Han har twittrat att ”legalisering av cannabis knappast har rätt effekt”, och förespråkat att polisen ska få utökade möjligheter att kroppsvisitera barn under 15 år eftersom ”barnen används som förvaringscentraler av narkotika”. Ingenstans har han sänt några signaler om att vi kanske borde utreda eller ompröva den restriktiva narkotikapolitiken.

Men på det hela taget har han inte varit särskilt aktiv i narkotikadebatten. När man googlar på hans namn och ”narkotika” får man bara en handfull träffar. Det är anmärkningsvärt lite, med tanke på att han sitter i riksdagens justitieutskott och länge har varit Liberalernas rättspolitiska talesperson. Om han skulle välja att ändra inställning i narkotikafrågan finns det tidigare uttalanden han behöver backa från. Men inte särskilt många.

Och det finns faktorer som talar för att han kan lägga om Liberalernas narkotikapolitik om han vill.

• Liberalerna är redan halvvägs framme till att vara för en verklighetsbaserad narkotikapolitik. Partiet håller ännu så länge fast vid den gamla politiken. Men ungdomsförbundet LUF vill se en ny politik byggd på avkriminalisering och legalisering. På moderpartiets landsmöte bestämdes visserligen att den gamla politiken ska ligga fast, men det blev en intensiv debatt om frågan.

Det finns många enskilda politiker inom L som både kan frågan och brinner för en förändring. Vill Pehrson lägga om kursen finns alla argument och kunskaper redan tillgängliga inom partiet. Till exempel kan han prata med LUF:s ordförande Romina Pourmokhtari och socialpolitiska talesperson Anton Holmlund, som jag lyfte fram förra veckan som exempel på bra politiker i narkotikafrågan. Att ungdomsförbundet är så tydligt profilerat i frågan gör det väldigt mycket lättare för moderpartiet att byta ståndpunkt utan att det verkar konstigt eller desperat.

• Johan Pehrson vill bli justitieminister. Det har han stor chans att bli det om Moderaterna får bilda regering, och om Liberalerna håller sig kvar i riksdagen. Två stora ”om” i den meningen, visserligen. Men i egenskap av justitieministerkandidat är det ingen som kommer tycka det är konstigt om Pehrson väljer att profilera sig med utspel inom just kriminalpolitikens område. Det är tvärtom vad som förväntas av honom.

Och eftersom det är lätt att se ett scenario där han tillträder som justitieminister om han lyckas i valet, blir de utspel han gör inom det området automatiskt relevanta. Om han kan övertyga 4% av väljarna att han är den justitieminister som på riktigt kan vända trenden med skenande gängkriminalitet, då kan han leverera det mirakel som Liberalerna behöver för sin överlevnad.

För den viktigaste faktorn för en förändrad narkotikapolitik är verkligheten i Sverige:

• Väljarna kräver att gängen knäcks. De är trötta på politiker som säger ”oacceptabelt” och ”krafttag” varje gång det är en ny dödsskjutning, men som låter allting rulla på i gamla hjulspår som ingen tror kommer hjälpa.

De kriminella gängen tjänar miljarder på narkotikamarknaden. Cannabis står för ungefär hälften av inkomsterna. Om vi tar bort de pengarna genom att börja sälja cannabis lagligt under reglerade former, blir det ett dråpslag mot den kriminella ekonomin. Det kommer bli färre som kan försörja sig som heltidsgangsters, helt enkelt.

Vi kommer säkert behöva fler poliser och hårdare straff för vissa brottslingar också. En legalisering av cannabis löser inte alla problem. Det påstår ingen. Men om vi drar undan hälften av narkotikapengarna från de kriminella kommer det ändra maktbalansen i förorterna till polisens fördel. Den justitieminister som kan leverera en sådan förändring av spelplanen kommer både ses som nationens hjälte och ha goda chanser även i kommande val.

Så tror jag att Johan Pehrson kommer göra så här? Det har jag förstås ingen aning om. Men något måste han göra om han ska försöka hålla Liberalerna kvar i riksdagen. Ska han lyckas med det som ingen förväntar sig, måste han göra något som ingen förväntar sig.

Att ansluta sig till ungdomsförbundets förnuftiga narkotikapolitik skulle vara en sådan åtgärd.