Hoppa till innehåll
Medan rättsväsendet jagar småbrukare klaras gängmord knappt upp. När regeringen nu föreslår ytterligare repression finns ingen som säger emot, skriver Leonidas Aretakis i en ledare hos Flamman:
I snart 40 år har Sverige provat nolltolerans mot vissa rusmedel. Lika länge har vi misslyckats.
Inte nog med att vår narkotikadödlighet ligger i Europatoppen, trots de enorma resurser som läggs på både vård och repression. Nu har dessutom droghandeln gjort gängstriderna ännu dödligare. Ändå ropar båda sidor i kör att brukarna ska buras in, som om detta vore en ny idé.
Till vänster görs detta gärna med hänvisning till myten om att partyknarkare finansierar gängen med sitt kokainsniffande på krogtoaletter. Det spelar ingen roll hur många gånger man påpekar att cannabis står för hälften av intäkterna, att fattiga är överrepresenterade i statistiken, att en liten andel människor i missbruk konsumerar mest, och att ökad repression därför alltid slår mot de svagaste. En första effekt av moraliskt förträfflighetsrus är nämligen ett kraftigt dämpat faktaupptag.
