Hoppa till innehåll
Mindre ångest, bättre sömn och färre traumarelaterade symtom. Det rapporterade patienter som fick medicinsk cannabis i en brittisk registerstudie med uppföljning upp till två år. Studien omfattar 446 personer och ger en längre inblick i behandlingen än tidigare analyser. Samtidigt gör ett stort bortfall och avsaknaden av kontrollgrupp att forskarna inte kan avgöra hur mycket av förbättringarna som beror på läkemedlen.
För den som lever med posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, kan en traumatisk händelse fortsätta att prägla tillvaron långt efter att faran är över. Påträngande minnen, undvikande och en ständig anspänning kan göra vardagen svår. Sömnen blir ofta ytterligare en del av problemet.
I en studie publicerad i tidskriften Psychopharmacology den 12 november undersöker brittiska forskare hur patienter med PTSD mådde efter att de hade fått cannabisbaserade läkemedel förskrivna. I huvudanalysen syns förbättringar inom samtliga fyra undersökta områden: PTSD-symtom, ångest, sömn och hälsorelaterad livskvalitet.
Den största förändringen kom under den första månaden. Därefter låg resultaten på en relativt stabil nivå i huvudanalysen. Men hur varaktig förbättringen framstår beror också på hur forskarna hanterar de många saknade svaren.
Patienter som inte fått tillräcklig hjälp
Underlaget kommer från UK Medical Cannabis Registry, ett register som drivs av den privata vårdgivaren Curaleaf Clinic. Patienterna hade PTSD som huvudsaklig anledning till förskrivningen. Diagnosen kontrollerades genom journaluppgifter och specialistbedömning, och tidigare godkända behandlingar skulle ha gett otillräcklig symtomlindring.
Behandlingen beslutades efter en bedömning där flera yrkesgrupper deltog. Patienternas genomsnittsålder var knappt 39 år. Omkring 61 procent var män och 39 procent kvinnor.
Det var ingen studie där deltagarna lottades till cannabis eller placebo. Forskarna följde i stället behandling som gavs i klinisk vardag. Patienterna fick besvara frågeformulär före behandlingsstart och efter en, tre, sex, tolv, arton och tjugofyra månader.
En sådan uppföljning kan fånga erfarenheter över längre tid och under mer vardagliga förhållanden. Samtidigt saknas möjligheten att jämföra med en likvärdig grupp som inte fått behandlingen.
Lägre genomsnittliga PTSD-symtom
PTSD-symtomen följdes med IES-R, ett frågeformulär som bland annat mäter påträngande minnen, undvikande och förhöjd anspänning.
I huvudanalysen sjönk genomsnittspoängen från 59,58 före behandlingsstart till 36,91 vid tvåårsuppföljningen. Det motsvarar en minskning med omkring 38 procent på den aktuella symtomskalan.
Siffran betyder inte att 38 procent blev friska. Den beskriver förändringen i gruppens genomsnittliga skattning, i en analys där saknade uppgifter delvis ersatts med statistiskt beräknade värden.
Även efter två år låg omkring 55 procent över den gräns på formuläret som talar för PTSD enligt de äldre diagnoskriterier som skalan bygger på. En lägre symtomnivå är alltså något annat än att sjukdomen har försvunnit. Formulärets gränsvärde ersätter heller inte en ny diagnostisk bedömning.
Forskarna framhåller dessutom att det saknas ett etablerat gränsvärde för hur stor förändring i IES-R som ska räknas som en kliniskt betydelsefull förbättring.
Sömn, ångest och vardag förändrades också
Förbättringarna i huvudanalysen omfattade mer än de traumarelaterade symtomen. Patienterna skattade också mindre ångest, bättre sömn och högre hälsorelaterad livskvalitet.
Livskvalitetsformuläret berör bland annat vardagliga aktiviteter, smärta eller obehag samt ångest och nedstämdhet. För dessa delar såg forskarna förbättringar vid samtliga uppföljningstillfällen. Förändringarna var mindre genomgående när det gällde rörlighet och förmågan att sköta sig själv.
Resultaten visar därför en mer sammansatt bild än att hälsan förbättrades lika mycket på alla områden. Det tydligaste mönstret var en tidig förändring i symtom och upplevt mående, följd av en utplaning.
Individuell behandling – ofta med cannabisblommor
Deltagarna fick olika cannabisbaserade beredningar. Torkade cannabisblommor var vanligast och användes genom förångning. Många fick även olja som administrerades under tungan.
Preparat och doser kunde ändras efter patientens svar och hur behandlingen tolererades. Studien prövar därför inte ett enda standardiserat läkemedel i en bestämd dos.
Den registrerade förskrivningen av THC ökade tydligt över tid. Forskarna betonar dock att förskriven mängd inte säkert motsvarar den mängd patienterna faktiskt använde. Dosuppgifterna ger därför inte ett tillförlitligt svar på vilken dos som eventuellt är mest verksam.
Att symtomkurvorna planade ut samtidigt som förskrivningen ökade väcker också frågor om dosering och tolerans. Studien kan inte avgöra vad som förklarar det mönstret.
Tvåårsuppföljningen har ett stort bortfall
Den viktigaste osäkerheten gäller hur många patienter som faktiskt svarade vid uppföljningen.
Av de 446 deltagarna besvarade 158 PTSD-formuläret efter två år. Det motsvarar ungefär 35 procent av hela gruppen. Forskarna använde statistiska metoder för att uppskatta saknade värden i huvudanalysen.
Det gör det möjligt att analysera hela gruppen, men kan inte fullt ut ersätta patienternas egna svar. Om de som slutade rapportera oftare hade otillräcklig effekt, ekonomiska svårigheter eller problem med behandlingen kan resultatet påverkas.
För att undersöka osäkerheten gjorde forskarna också en mer försiktig analys. Där antogs patienter med saknade uppföljningsvärden ligga kvar på sin ursprungliga symtomnivå. Även då fanns en genomsnittlig förbättring efter två år, men den var mindre och resultaten rörde sig tillbaka mot utgångsläget över tid.
Den skillnaden är central: studien visar ett positivt mönster, men ger inget säkert mått på hur mycket av förbättringen som bestod i hela patientgruppen.
Rapporterade medicinska händelser behöver följas upp
Totalt rapporterade 75 patienter minst en oönskad medicinsk händelse. Det motsvarar knappt 17 procent av deltagarna.
Sammanlagt registrerades 578 händelser. De flesta klassades som lindriga eller måttliga, men 83 klassades som svåra och två som livshotande eller funktionsnedsättande. De två sistnämnda gällde ett fall av svalginflammation och ett fall av diabetesketoacidos. Sömnlöshet och trötthet hörde till de vanligast rapporterade problemen.
Någon formell bedömning av orsakssamband gjordes inte. Det går därför inte att fastställa vilka händelser som orsakades av cannabisbehandlingen. Vissa rapporterade problem kan också ha överlappat med redan befintliga PTSD-symtom.
Samtidigt kan bortfallet ha gjort att problem missades. Forskarna varnar för att en lägre andel rapporterade händelser än i en tidigare registeranalys inte behöver betyda att behandlingen blivit säkrare.
Tidigare cannabisbruk och andra behandlingar påverkar tolkningen
Tre av fyra deltagare använde redan cannabis innan den förskrivna behandlingen började. Bara 38 personer hade aldrig tidigare använt cannabis.
Det begränsar hur väl resultaten kan överföras till patienter utan tidigare erfarenhet. Deltagarna hade dessutom själva sökt cannabisbehandling, vilket gör att förväntningar kan ha påverkat skattningarna.
Patienterna fick fortsätta med annan PTSD-behandling, exempelvis psykoterapi och läkemedel. Förändringar i dessa behandlingar följdes inte systematiskt. Forskarna kan därför inte skilja cannabisbehandlingens möjliga bidrag från andra insatser, naturliga symtomförändringar eller effekten av att få vård och uppföljning.
Flera av författarna har också anställningar eller ledande befattningar inom Curaleaf. Kopplingarna redovisas i studien och är relevanta när resultaten värderas.
Längre uppföljning ger nya frågor
Den nya publikationen bygger vidare på tidigare analyser från samma register. Den ska därför inte räknas som en helt oberoende bekräftelse av de tidigare resultaten. Det nya bidraget är framför allt den längre uppföljningen och ett större patientunderlag.
För patienter vars symtom kvarstår trots behandling är bättre sömn, mindre ångest och en mer fungerande vardag viktiga mål. Registerstudien dokumenterar förbättringar i dessa områden efter förskrivning av medicinsk cannabis.
Nästa steg behöver ge säkrare svar på vilka patienter som kan ha nytta av behandlingen, vilka preparat och doser som är lämpliga och hur riskerna ser ut över tid. Det kräver studier med jämförelsegrupper, bättre uppföljning och tydligare registrering av både annan behandling och oönskade händelser.
Källförteckning
Shah, Y., Erridge, S., Clarke, E. med flera. (2026). Cannabis-based medicinal products for post-traumatic stress disorder: a two-year prospective analysis from the UK medical cannabis registry. Psychopharmacology. Publicerad 12 november 2026. https://doi.org/10.1007/s00213-026-07205-6.
