Liberalerna på försiktigt rätt spår i narkotikapolitiken

Svensk narkotikapolitik ska rädda liv och måste tåla vetenskaplig granskning, skriver tre toppolitiker från Liberalerna. Mycket bra så långt. Men de vågar inte föreslå att det tillsätts en utredning för att faktiskt göra en sådan vetenskaplig granskning.

Liberalerna tycks ha vaknat i narkotikapolitiken. I en debattartikel i Uppsala Nya Tidning skriver tre ledande företrädare för partiet att vi behöver en  human och omtänksam narkotikapolitik för människor med beroende och deras anhöriga. 

– Böter hjälper inte den som i grunden är skör och sjuk. Den som fastnat i beroende ska vårdas, inte häktas, skriver de tre liberalerna.

Det har de alldeles rätt i. Idag lägger Sverige mycket stora polisresurser på att jaga människor som använder narkotika för att ge dem en böteslapp och en prick i registret. Samtidigt lider beroendevården (och den psykiatriska vården) av brist på resurser. Sverige har den högsta narkotikadödligheten i EU. 

Det borde vara uppenbart för alla att vi behöver utvärdera om vår narkotikapolitik är rimlig och ändamålsenlig. Därför är det bra och glädjande att Liberalerna nu lyfter frågan.

Det är heller inte vilka politiker som helst som har skrivit debattartikeln, utan de tre riksdagsledamöter från L som är partiets talespersoner på de områden som berörs av narkotikapolitiken:

• Martin Melin (L), rättspolitisk talesperson
• Jakob Olofsgård (L), folkhälsopolitisk talesperson
• Lina Nordquist (L), socialpolitisk talesperson

Det är alltså ett utspel från Liberalerna som parti, och inte lite friåkning från random riksdagsledamöter. Det gör debattartikeln mycket tyngre.

– Liberalerna vill att svensk narkotikapolitik ska bygga på en nollvision för lidande och död, skriver de tre.

Det här är en central mening som har större betydelse än vad man skulle kunna tro. 

Hittills har Sverige styrts av en nollvision för narkotikan som sådan. Målet har varit att utrota narkotikan från samhället, och på så sätt lösa alla problem. I första hand har man riktat in sig på att jaga brukarna av narkotika. 

”Det ska vara jobbigt att knarka” är en slogan som på riktigt har använts av polis och myndigheter i det fåfänga försöket att uppnå det narkotikafria samhället. Med den målsättningen har det snarast setts som en fördel att människor som använder narkotika drabbas av lidande och till och med död. Det skickar ju en tydlig signal om att knark är bajs, har de styrande politikerna tyckt i 50 år.

Med en nollvision för lidande och död blir politiken för brukarna tvärtom. Den som får problem med narkotika erbjuds hjälp, inte straff, precis som de tre liberalerna skriver. Det skulle vara ett rejält paradigmskifte om det synsättet blev vägledande för politiker och myndigheter.

Vissa framsteg när det gäller att minska lidande och död har gjorts de senaste åren. Artikelförfattarna nämner sprutbytesprogram, försöksverksamheter med injektionsrum och att opioidmotgiftet Naloxon numera är receptfritt. Det är förändringar i riktning mot en mer human narkotikapolitik som Liberalerna har kämpat för.

Det är bra, men det räcker inte. 2022 var det 519 personer i Sverige som dog av överdoser, påminner artikelförfattarna. Vi måste göra mer.

– Varje aspekt och detalj av svensk narkotikapolitik måste tåla vetenskaplig granskning, alltifrån förebyggande åtgärder till effekterna av kriminalisering, skriver debattörerna.

Det är faktiskt den viktigaste meningen i hela debattartikeln.

Sedan förbudet mot att ha narkotika i kroppen infördes 1988 har den svenska narkotikalagstiftningen aldrig utvärderats i en statlig offentlig utredning. Trots att det borde vara uppenbart för alla att Sveriges repressiva narkotikalagstiftning inte har fungerat.

Vi har den högsta narkotikadödligheten i EU. Kriminella gäng tjänar miljarder på att vara de enda som tillhandahåller narkotika. De miljarderna använder de till att beväpna sig med automatvapen, till att rekrytera barn som springpojkar och langare, och till att infiltrera både myndigheter och legitima företag i en omfattning som blivit systemhotande.

Men både justitieminister Gunnar Strömmer (M) och socialminister Jakob Forssmed (KD) vägrar benhårt att tillsätta en utredning om kriminaliseringens effekter.

Här kan Liberalerna bli mycket tydligare. Det är bra att de tre företrädarna skriver att narkotikapolitiken måste tåla en vetenskaplig granskning. Men debattartikeln hade blivit mycket tyngre och konkretare om de uttryckligen hade krävt att regeringen tillsätter en sådan utredning snarast.

Men att de officiella företrädarna för ett av regeringspartierna tar upp frågan om en vetenskaplig utvärdering av narkotikapolitiken är ändå ett steg i rätt riktning. Kanske är frågan så otroligt känslig inom regeringen att det här är så långt som de vågade gå i ett första steg. Då är det bra att Liberalerna åtminstone nu har tagit det steget.

Sverige har sedan ett antal år flera stora samhällsproblem som direkt eller indirekt är kopplade till narkotikapolitiken. De tidigare rödgröna regeringarna valde att helt blunda för de problemen och istället stoppa huvudet i sanden. Den nuvarande regeringen har hittills valt samma taktik.

Men kanske kan den här debattartikeln från Liberalerna vara en första spricka i betongmuren, där ett mer vetenskapligt, verklighetsbaserat och humant synsätt på narkotikapolitiken kan börja spira. I så fall är det precis vad Sverige behöver.

…

Läs mer:

• Svensk narkotikapolitik ska rädda liv – debattartikel från Liberalerna
• Polisen slösar 1.000 heltidspoliser på narkotikabrott
• Kriminaliseringen av narkotika är ett enormt – och misslyckat – socialt experiment