Kriminaliseringen av narkotika är ett enormt – och misslyckat – socialt experiment

”Men den restriktiva narkotikapolitiken har inte bara misslyckats med att uppnå sitt mål. Den har också fört med sig stora och allvarliga skadeverkningar” Skriver Christian Engström i denna veckas Söndagskrönika.

”Ett enormt socialt experiment pågår” skriver SVT om att cannabis legaliseras i allt fler länder och amerikanska delstater. Och naturligtvis kan man se legaliseringsvågen så. Men man kan också se kriminaliseringen av narkotika som ett enormt socialt experiment som har pågått i minst 40 år – och som har misslyckats totalt.

Det är i presentationen av Vetenskapens Världs dokumentär ”Cannabisfrågan” som SVT använder formuleringen om ett enormt socialt experiment. Det är en bra och balanserad dokumentär som belyser flera av de orimliga följder som kriminaliseringen av cannabis har fört med sig. Se den om du inte redan har gjort det.

Men låt oss titta lite närmare på vad det sociala experimentet ”kriget mot drogerna” har lett till.

För det första har kriget mot drogerna misslyckats fullständigt med det som var själva målet, att skapa det narkotikafria samhället. ”Om tio år är Sverige narkotikafritt” sa Morgan Johansson 2002. Så blev det verkligen inte. Idag är både cannabis och alla andra droger mer tillgängliga än någonsin för den som vill ha. Trots att både tullen och polisen lägger allt större resurser varje år på narkotikajakt lyckas de inte begränsa utbudet på den olagliga narkotikamarknaden alls.

Men den restriktiva narkotikapolitiken har inte bara misslyckats med att uppnå sitt mål. Den har också fört med sig stora och allvarliga skadeverkningar, både för individerna som har drabbats och för samhället i stort.

• Gängkriminaliteten frodas som en direkt följd av kriminaliseringen. Eftersom bara kriminella kan sälja narkotika har de fått ensamrätt på en marknad som ger dem många miljarder om året. Polisen beskriver inkomsterna från narkotikaförsäljning som en ”basinkomst” för gängen. Det är narkotikamiljarderna som gör att tusentals unga män kan försörja sig som heltidskriminella och springa runt med automatvapen. Det är narkotikamiljarderna som är drivkraften bakom nyrekryteringen, som gör att nya gängkriminella dyker upp i precis samma takt som polisen lyckas ta gamla kriminella av banan.
• Narkotikadödligheten är skyhög i Sverige. Staten lägger mycket större resuser på att straffa brukare med problem än att hjälpa dem. Sverige är det EU-land som straffar flest brukare i förhållande till befolkningen. Samtidigt är vi det EU-land som har den allra högsta narkotikadödligheten. Ingen har någonsin dött av cannabis, men de tunga drogerna (främst opioider) skördar drygt 500 liv varje år. Vi har mer än 4 gånger så hög narkotikadödlighet som EU-snittet, och mer än 10 gånger så hög som Portugal som avkriminaliserade alla brukare för 20 år sedan.
• Sjuka förvägras medicin som kan hjälpa dem. Medicinsk cannabis är visserligen lagligt i Sverige, och bara de senaste åren har nya cannabisbaserade läkemedel blivit tillgängliga. Men medicinsk cannabis är fortfarande omgivet av dogmer och okunskap och byråkratiska regler som försvårar för patienterna att få det utskrivet, trots att det kan ge svårt sjuka människor ovärderlig hjälp.
• Hyggligt folk får sitt liv förstört av prick i kriminalregistret och indraget körkort om de blir påkomna med en joint. De här trakasserierna drabbar i första hand människor som redan har det svårt. Är man IT-proffs eller statsminister får man behålla jobbet även om man rökt lite cannabis. Men för ungdomar som söker sitt första instegsjobb kan en prick i registret leda till att man alltid sållas bort och aldrig ens får komma på en intervju, och får det mycket svårare att ta sig in på arbetsmarknaden. Polisen har till och med givit sig på människor med allvarliga kroniska sjukdomar som odlat cannabis för medicinska ändamål för att kunna få ett drägligt liv. Det är skamligt.
• Rättsväsendet slösar resurser på att sätta fast människor för bagatellbrottet att ha rökt cannabis. Samtidigt avskriver de rån och misshandelsfall med känd gärningsman på löpande band, och hänvisar till resursbrist. Stölder och bostadsinbrott utreds i princip inte alls. Men om någon blir påkommen med en joint i fickan finns det ingen brist på resurser hos vare sig polisen eller åklagarna. Det här är vansinniga prioriteringar när den grova brottsligheten breder ut sig allt mer i landet.

Det här är resultatet av experimentet med att försöka skapa det narkotikafria samhället med hjälp av poliser och straff.

Hade det funnits en etisk prövning av statens experiment med medborgarnas liv och hälsa, då skulle det dödliga kriminaliseringsexperimentet ha avbrutits för flera decennier sedan. Men det enda sättet att få stopp på politikernas lekstuga är att vi röstar in bättre politiker i riksdagen, som är beredda att utvärdera kriminaliseringen och välja en annan väg.

I september 2022 är det riksdagsval. Då har vi chansen att sända en signal till förbudspolitikerna genom att byta ut dem.