Hoppa till innehåll
Efter cancerbeskedet höll värken Marie vaken om nätterna. Nu kan hon längta efter att lägga huvudet på kudden. När cannabisoljorna som hjälpt henne lämnar högkostnadsskyddet befarar hon att de kommer att kosta henne över 7 000 kronor i månaden.
När jag ber Marie berätta lite om sig själv tycker hon att jag ska få veta en sak först. Hon har väldigt små fötter.
– Nej, jag skojar bara.
Den skånska humorn lyser igenom direkt. Jag förstår att vi kommer att skratta under det här samtalet, också när vi pratar om det som varit allra svårast. När Marie ska börja från början säger hon att det egentligen är en tråkig historia, men att man får göra det bästa av det.
Det började med att hon kände en knöl i bröstet. När kallelsen till mammografin kom tänkte hon att hon kunde fråga om knölen när hon ändå var där. Men den dagen var det fullt i väntrummet och undersökningarna gick undan. Ingen frågade om hon själv hade känt något. När hon sedan fick beskedet att allt såg bra ut tänkte hon att hon kanske bara hade inbillat sig.
Hon fortsatte ändå att känna knölen. När bröstet senare började förändras ringde hon vårdcentralen igen. Den gången skickades hon vidare för nya undersökningar. Proverna visade att hon hade bröstcancer. Efter röntgen fick hon veta att cancern också hade spridit sig till skelettet.
När oron tog plats
När Marie berättar om livet före cancerbeskedet säger hon det som om det vore det enklaste i världen.
– Jag har alltid tagit livet som det kommer liksom, så jag har aldrig varit orolig för någonting.
Det är när hon börjar berätta om nätterna efter beskedet som jag förstår hur stor förändringen var för henne. Hon hade fruktansvärt ont i skelettet. Och för första gången i sitt liv tog ångesten så mycket plats att hon låg vaken om nätterna.
– Jag kunde inte sova på nätterna, jag hade sån ångest.
När jag frågar hur mycket av hennes liv som påverkades av smärtan och ångesten behöver hon bara två ord. Hundra procent.
Före sjukdomen hade Marie knappt tagit några läkemedel. Nu fick hon lugnande mot ångesten och något för att kunna sova. Hon provade så många olika smärtstillande att hon i dag har svårt att minnas vad alla hette.
Hela dagen efter tabletterna
Två tabletter om dagen. Mer än så ville Marie inte ta. Hon var rädd att kroppen skulle vänja sig och att hon skulle behöva mer för att få samma lindring. Men på morgonen, när värken var som värst, var det svårt att hålla ut. Tog hon den första tabletten direkt hade hon bara en kvar för resten av dagen.
– Jag planerade hela dagen efter de här tabletterna.
Hon provade bland annat oxikodon. På cancerrehab fick hon ett smärtstillande plåster för att slippa ta så många tabletter. Lindringen kunde vara fantastisk, säger hon om plåstret, men hon mådde också dåligt av det. När hon berättar om tiden med de starka läkemedlen minns hon hur det surrade i huvudet. Hon kunde ha mindre ont och ändå må så dåligt att hon hade svårt att tänka klart.
Det sista plåstret försvann på badplatsen. Marie höll i simskola den sommaren och hade just varit i vattnet. Plåstret hade börjat lossna när någon fick syn på det.
– Du har något skit på ryggen.
Innan Marie hann förklara hade personen ryckt bort det. Det var ju hennes smärtmedicin. När hon berättar det hör jag den skånska humorn igen.
Marie satte aldrig på något nytt plåster. Hon hade redan börjat ta cannabisoljor och märkte att lindringen räckte för att hon skulle klara sig utan det. Sedan den dagen på badplatsen har hon, berättar hon, kunnat hantera värken med bara oljorna.
Nu längtar hon efter att få sova
I dag kan Marie längta efter att få lägga huvudet på kudden. Vid åtta- eller niotiden tar hon sin kvällsolja och sitter gärna uppe en stund till framför tv. Sedan går hon och lägger sig. Efter alla nätter då värken och ångesten höll henne vaken har något så vardagligt som att gå och lägga sig blivit en stund hon ser fram emot.
– Jag sover som ett litet barn på natten.
Det var Maries dotter, som då bodde i USA, som först tog upp medicinsk cannabis som ett alternativ. Marie provade cannabisolja i Danmark innan hon hittade en läkare som kunde hjälpa henne i Sverige. Det första cannabisbaserade läkemedlet hon fick på recept var Sativex. Hon blev snurrig av det och tror själv att THC-dosen var för hög för henne.
I dag får hon två separata oljor via Aurea Care. Tillsammans med sin läkare har hon kunnat anpassa doserna och hitta en rutin som passar henne. Hon tar cannabidiol på dagen och dronabinol på kvällen. Med oljorna har hon, berättar hon, kunnat sluta med de andra läkemedel hon tidigare tog mot värken, ångesten och sömnproblemen.
Förr skattade Marie smärtan till åtta på en tiogradig skala. Under bättre perioder med oljorna har den legat mellan ett och tre.
– Helt smärtfri är man nog aldrig. Men jag mår så mycket bättre idag på alla sätt.
Hon vill berätta igen
Maries barn och resten av familjen är positiva till behandlingen. De har på nära håll sett hur mycket oljorna hjälper henne. För Marie är det svårare att veta vad människor utanför familjen tänker när de hör att hon tar cannabis som läkemedel.
– Man känner ganska väl vilka man kan berätta det för.
När Cannabis i Fokus intervjuade henne första gången 2024 blev hon snopen över hur många i hemstaden som delade artikeln. Hon hade gått med på att berätta offentligt, men var ändå oförberedd på att så många på hemmaplan skulle läsa. Hon började undra vilka som nu visste och om någon skulle se annorlunda på henne. Läs den första intervjun med Marie.
Så vitt Marie märkt har ingen bemött henne nedlåtande eller uttryckt skepsis efter publiceringen. Ändå är det en sak att berätta för någon hon själv valt och en annan att veta att människor hon möter redan kan ha läst om behandlingen.
Det är den laddningen kring medicinsk cannabis i Sverige som Marie vill förändra. Därför ställer hon upp igen, även om hon fortfarande kan oroa sig för att bli dömd. Hon vet hur mycket behandlingen har betytt för henne och hoppas att hennes berättelse kan hjälpa någon som befinner sig där hon själv en gång var, med svår smärta och läkemedel som hon mådde dåligt av.
– Jag är ett levande bevis på att det fungerar.
Det lilla huset vid havet
När Marie senast gick till apoteket för att hämta ut sina cannabisoljor sa kvinnan bakom disken att hon skulle betala hela priset själv. Hon blev chockad.
– Nej, det ska jag inte. För det är den första december.
Marie hade koll på datumet. Marie har fasat för den dagen sedan beskedet kom. Den 1 december 2026 lämnar apotekstillverkade läkemedel med dronabinol eller cannabidiol i oral lösning högkostnadsskyddet, enligt ett beslut från Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV.
Då kan Marie stå vid samma apoteksdisk med ett giltigt recept och ändå behöva gå hem utan oljorna om hon inte har råd att betala hela priset.
Hon befarar att det kan bli över 7 000 kronor i månaden. Om det blir så handlar det om mer än 84 000 kronor på ett år. När Marie gick i pension räknade hon på vad hon behövde för att klara sig. Hon kom fram till att det skulle gå runt. Det gör det också, säger hon, med de utgifter hon har i dag. Nu försöker hon förstå hur hon ska få pensionen att räcka till samma vardag och samtidigt betala för oljorna varje gång de behöver hämtas ut.
– Du ska tro att jag har haft fullständig panik.
Hon försöker ändå tänka att det ska ordna sig. Det är bättre att vara positiv, säger hon, än att vara besviken redan nu. När jag frågar hur hon ser på framtiden om hon inte längre har råd med behandlingen börjar hon fundera högt på vad hon faktiskt skulle kunna göra. Det är då hon berättar om det lilla huset vid havet där hon och hennes man bor.
– Vi kanske behöver sälja huset.
Ska Marie verkligen behöva sälja sitt hem för att ha råd med medicinen som har gett henne vardagen tillbaka?
Är du väl utredd och diagnostiserad med svårbehandlad kronisk smärta? Har du genomgått alla rekommenderade medicinska behandlingar utan resultat eller bättring? Lider du av ett ohälsosamt läkemedelsberoende? Då kanske medicinsk cannabis kan hjälpa dig också! Kontakta Aurea Care för en kostnadsfri konsultation.
