Hoppa till innehåll
Fyra år efter att Frankrike inledde sitt nationella försöksprogram för medicinsk cannabis presenteras nu de första konkreta uppgifterna om hur behandlingen påverkar patienternas läkemedelsanvändning och vårdkonsumtion.
Resultaten, som publicerades i september 2025 av forskargruppen AHeaD vid Inserms forskningscenter vid universitetet i Bordeaux, har tagits fram på uppdrag av den franska läkemedelsmyndigheten ANSM. Uppgifterna offentliggjordes efter att branschorganisationen UIVEC (Union des Industriels pour la valorisation des extraits de chanvre) begärt ut materialet genom den franska offentlighetslagstiftningen via CADA.
Resultaten ger en uppmuntrande bild av medicinsk cannabis och dess påverkan på patienter som deltagit i det nationella försöksprogrammet.
En unik försöksverksamhet med verkliga patientdata
Det franska försöksprogrammet för medicinsk cannabis inleddes den 26 mars 2021 och avslutades formellt den 31 december 2024. Det ursprungliga syftet var att utvärdera om systemet för förskrivning och utlämning av medicinsk cannabis fungerade i praktiken, men också att samla in de första franska uppgifterna om behandlingens effekt och säkerhet i en medicinsk kontext.
Mot den bakgrunden gav ANSM forskargruppen i Bordeaux i uppdrag att genomföra U.CANNABIS-studien, vars slutrapport publicerades den 15 september 2025.
Studien bygger på en samkörning av uppgifter från ReCann-registret, där samtliga patienter som deltagit i försöksprogrammet registrerades, och SNDS – Frankrikes omfattande nationella databas för sjukvård och läkemedelsersättningar. Tack vare denna metod kunde forskarna månad för månad följa förändringar i patienternas läkemedelsanvändning och vårdkonsumtion under perioden från ett år före behandlingsstart till sex månader efter att medicinsk cannabis introducerats.
Efter datarensning och kvalitetskontroller inkluderades totalt 1 971 patienter i den slutliga analysen. Medianåldern var 56 år och 54 procent av deltagarna var kvinnor.
Majoriteten av patienterna behandlades för två huvudsakliga tillstånd. Den största gruppen, 56,1 procent, led av terapiresistent neuropatisk smärta. Ytterligare 17,6 procent behandlades för smärtsam spasticitet kopplad till multipel skleros eller andra sjukdomar i det centrala nervsystemet.
Övriga diagnosgrupper – palliativ vård, svårbehandlade cancersymtom och terapiresistent epilepsi – utgjorde vardera mindre än 11 procent av patientgruppen.
Gemensamt för samtliga patienter var att medicinsk cannabis användes som en sista behandlingsmöjlighet, efter att andra etablerade behandlingar inte gett tillräcklig effekt.
Minskad användning av smärtstillande läkemedel – särskilt vid neuropatisk smärta
Studiens tydligaste resultat gäller patienter med terapiresistent neuropatisk smärta, den diagnosgrupp som också utgjorde den största delen av deltagarna och där underlaget därför är som starkast.
Före behandlingsstart använde omkring 73 procent av patienterna smärtstillande läkemedel varje månad, en nivå som varit relativt stabil över tid. Efter att medicinsk cannabis introducerats sjönk denna andel markant. I genomsnitt slutade omkring 40 av 1 000 patienter att använda smärtstillande läkemedel, oavsett läkemedelsklass.
De mest påtagliga minskningarna sågs för så kallade atypiska smärtläkemedel, däribland gabapentinoider som pregabalin och gabapentin, tricykliska antidepressiva läkemedel samt vissa antidepressiva preparat med dubbel verkningsmekanism.
Resultatet är inte särskilt överraskande eftersom dessa läkemedel utgör förstahandsbehandling vid neuropatisk smärta. Att användningen minskar tyder på att medicinsk cannabis i vissa fall fungerar som ett alternativ eller komplement som gör att behovet av andra läkemedel minskar.
Även användningen av starka opioider minskade under studieperioden, vilket är ett av de mest intressanta resultaten. I takt med att opioidrelaterade problem blivit en växande folkhälsoutmaning även i Europa ses varje behandling som kan minska beroendet av opioider som särskilt betydelsefull.
Forskarna såg dessutom inte bara att färre patienter använde smärtstillande läkemedel, utan också att de patienter som fortsatte behandlingen i genomsnitt använde lägre doser än tidigare.
Denna dubbla effekt – både färre användare och lägre konsumtion bland dem som fortsätter behandlingen – stärker tolkningen att medicinsk cannabis haft en verklig, om än måttlig, påverkan på läkemedelsanvändningen.
Ett annat anmärkningsvärt resultat var att användningen av ångestdämpande bensodiazepiner minskade betydligt efter att cannabinoidbehandlingen påbörjats. Forskarna menar att detta kan spegla en förbättring av den ångest som ofta är kopplad till långvarig kronisk smärta.
Varierande resultat beroende på diagnos
För patienter inom palliativ vård och för personer med svårbehandlade cancersymtom pekar resultaten i samma riktning som för neuropatisk smärta, men förändringarna är betydligt större. Detta kan delvis förklaras av de särskilda omständigheter som präglar dessa patientgrupper.
Patienter i palliativ vård genomgår ofta en successiv ökning av läkemedelsbehandlingen under månaderna före behandling med medicinsk cannabis. Efter behandlingsstart ses därefter en kraftig minskning. Samtidigt gör den höga dödligheten i gruppen resultaten svårare att tolka. Av de 214 patienter som ingick i analysen följdes endast 88 fortfarande upp efter sex månader.
För patienter med smärtsam spasticitet kopplad till multipel skleros eller andra neurologiska sjukdomar är bilden mindre entydig. Antalet patienter som använde icke-opioida smärtstillande läkemedel minskade visserligen efter att behandlingen med medicinsk cannabis inletts, men de sammanlagda doserna ökade för nästan samtliga läkemedelsklasser.
Forskarna lyfter fram att resultatet kan bero på en statistisk effekt kopplad till den analysmetod som använts, men menar samtidigt att fyndet förtjänar uppmärksamhet. En möjlig förklaring är att medicinsk cannabis i denna patientgrupp används som ett komplement till befintliga behandlingar snarare än som en ersättning för dem.
När det gäller terapiresistent epilepsi kvarstår många frågetecken. Patientgruppen omfattade endast 149 personer, vilket är för få för att ge statistiskt säkra slutsatser.
Forskarna noterade visserligen en visuell tendens till minskad användning av bensodiazepiner med kramplösande effekt efter att behandlingen påbörjats. Ett sådant resultat skulle ligga i linje med den välkända farmakologiska interaktionen mellan CBD och läkemedlet klobazam. Minskningen var dock inte tillräckligt stor för att nå statistisk signifikans, vilket innebär att några säkra slutsatser ännu inte kan dras.
En behandlingsföljsamhet som väcker frågor
Ett av de mest intressanta resultaten i studien gäller hur många patienter som fortsatte behandlingen över tid.
Efter sex månader var endast 54,8 procent av de patienter som inkluderats i studien fortfarande kvar på medicinsk cannabis. Forskarna påpekar samtidigt att siffran sannolikt är något underskattad, eftersom ReCann-registret innehåller vissa brister och ofullständigheter.
Resultatet speglar ändå en verklighet som är välkänd bland läkare som arbetar med medicinsk cannabis. En betydande andel patienter avbryter behandlingen under de första månaderna, antingen på grund av upplevd bristande effekt eller till följd av biverkningar.
De vanligaste biverkningarna som rapporterats under försöksprogrammet har varit neuropsykiatriska och mag-tarmrelaterade besvär.
Behandlingsföljsamheten var särskilt låg bland patienter i palliativ vård. I denna grupp var endast 21,5 procent fortfarande kvar på behandlingen efter sex månader. Den låga siffran förklaras dock till stor del av den höga dödligheten i patientgruppen snarare än av att behandlingen avbrutits av andra skäl.
Vad resultaten egentligen visar
Forskarna bakom studien är noga med att betona dess begränsningar. U.CANNABIS är inte en randomiserad klinisk studie och saknar kontrollgrupp. Det går därför inte att med säkerhet utesluta att vissa av de observerade förändringarna beror på sjukdomarnas naturliga utveckling eller andra faktorer som inte fångas upp i analysen.
Dessutom är patientgrupperna relativt små för flera av indikationerna, och uppföljningstiden på sex månader är kort när det gäller kroniska sjukdomstillstånd som ofta sträcker sig över många år.
Samtidigt ligger resultaten i linje med den internationella forskning som finns på området. De senaste metaanalyserna som publicerats i bland annat BMJ och Cochrane Library har visat att medicinsk cannabis har en begränsad men verklig effekt på kronisk smärta och relaterade symtom.
Den franska studien stärker denna bild genom att visa att effekten även kan observeras under verkliga förhållanden – med riktiga patienter, riktiga recept och inom ett fungerande nationellt sjukvårdssystem.
För Frankrike kommer resultaten vid ett avgörande ögonblick. Försöksprogrammet är avslutat och beslutet om en permanent nationell modell för medicinsk cannabis har dragit ut på tiden under flera år.
U.CANNABIS-studien avgör inte debatten på egen hand, men den ger ett viktigt argument till dem som förespråkar ett permanent och reglerat system. Resultaten tyder på att medicinsk cannabis kan minska användningen av vissa läkemedel och påverka patienternas vårdkonsumtion – och att effekten finns där, även om den i många fall är måttlig.
Läs originalartikeln här!
