Medicinsk cannabis i Sverige: Dadda hink & spade utan myndighetsansvar?

Svenska myndigheter kräver vetenskaplig precision av cannabisbehandling. Av sina egna formuleringar kräver de uppenbarligen lite mer varierande saker. TLV kortar bort en avgörande begränsning i Läkemedelsverkets varning. Folkhälsomyndigheten placerar cannabis utanför sjukvården. Region Stockholm förklarar varför en riskjämförelse inte behöver göras. Patienten förväntas hålla ordning på alltihop – och snart även betala mer för nöjet.

Välkommen till sandlådan. Hinkarna är diarieförda. Spadarna har chefsmandat. Dagisfröken har gått hem.

Det försvunna ordet

Läkemedelsverket skriver:

”Läkemedelsverket avråder från att använda CBD för att självmedicinera mot sjukdomar.”

När TLV återger budskapet i sin delrapport från 2025 blir det:

”Läkemedelsverket avråder också från att använda cannabidiol.”

Där försvann självmedicineringen. Kvar blev en betydligt bredare avrådan från själva ämnet.

Facit: en varning för att behandla sig själv är inte samma sak som en avrådan från läkarordinerad behandling. TLV nämner visserligen godkända användningsområden direkt efteråt, men den återgivna varningen har ändå fått en annan räckvidd.

Man måste beundra effektiviteten. Vanliga människor behöver sax för att klippa bort något. Här räcker det med en myndighetsrapport och tillräckligt god hållning.

Hos Folkhälsomyndigheten får förenklingen ytterligare arbetsuppgifter. På en sida uppdaterad i juni 2026 räknas cannabis till ”illegala substanser som inte används inom sjukvården”.

Samtidigt beskriver Läkemedelsverket godkända läkemedel med CBD och THC. SBU beskriver att cannabispreparat under vissa omständigheter kan förskrivas mot smärta inom sjukvården.

Facit: cannabisbaserad behandling finns i svensk sjukvård. Man kan skilja illegal cannabis från läkemedel utan att skriva bort den medicinska användningen.

Det borde gå att ordna ett studiebesök. Folkhälsomyndigheten kan besöka Läkemedelsverkets webbplats. Matsäck behövs inte. Resan tar ungefär två klick.

Ofarligt – bara doktorn håller i pennan

På en annan sida skriver Folkhälsomyndigheten:

”Medicinsk användning är ofarlig om den följer läkarens ordination.”

Ofarlig.

Detta gäller i en text om narkotikaanvändning. Här har alltså en hel myndighet lyckats hitta något som läkemedelsforskningen fortfarande saknar: en läkarordination som upphäver biverkningar.

Facit: även korrekt ordinerade läkemedel kan orsaka skador. EMA redovisar exempelvis både dokumenterad effekt och risk för leverpåverkan med CBD-läkemedlet Epidyolex. Att nyttan bedöms överväga riskerna betyder inte att riskerna upphör.

På ena sidan blir cannabis något som inte används i vården. På den andra blir medicinsk narkotikaanvändning ofarlig så länge receptet är rätt skrivet.

Det är en imponerande pendling mellan två förenklingar. Någon borde kontrollera om myndighetens nyanser ligger kvar under gungan.

Bara felaktig användning drabbas. Och korrekt.

TLV bidrar med en motsägelse som inte ens kräver att man besöker en annan myndighet.

I konsekvensutredningen inför ändrade extemporeregler skriver TLV att förändringen förväntas påverka endast förskrivning som medför felaktig användning av läkemedelsförmånerna.

På nästa sida förklarar samma utredning att även patienter som fått extempore på korrekta grunder kommer att behöva betala själva. Exemplet är patienter som inte tål ett hjälpämne i det godkända läkemedlet.

Facit finns alltså i samma dokument: korrekt behandlade patienter kan drabbas av åtgärden mot felaktig användning.

Först bara de felaktiga. Sedan även de korrekta. Ett slags myndighetsversion av kurragömma där konsekvenserna göms på nästa sida och alla hoppas att patienten inte kan bläddra.

När TLV:s Therese Gennevall intervjuas av TV4 säger hon:

”Vi har inte utrett någonting kring medicinsk effekt”.

Hon hänvisar i stället till regelverket och att patienter inte först har provat godkända läkemedel.

Här behövs samma precision som TLV kräver av läkarna. Frågan gäller de godkända alternativen, inte ett belägg för att patienterna aldrig provat andra smärtbehandlingar. Och frånvaron av ett tidigare försök visar inte ensam att ett visst läkemedel passar patientens medicinska behov.

TLV:s besked är inte en vetenskaplig dom om att behandlingen saknar effekt. Myndigheten säger uttryckligen att det inte är vad den har utrett.

Ändå blir följden högst kroppslig för den som inte längre har råd: en administrativ bedömning kan avbryta en behandling som patienten upplever hjälper.

Smärtan får gärna fortsätta. Bara kostnaden byter adress.

Kloka listan och den olämpligt existerande patienten

Region Stockholms läkemedelskommitté står bakom Kloka listan. I expertgruppens frågor och svar på Janusinfo finns ett resonemang som förtjänar en alldeles egen liten plasthink.

Gruppen har läst en nätverksmetaanalys som beskriver jämförbar effekt mellan cannabis och opioider vid kronisk icke-cancerrelaterad smärta. När frågan gäller om cannabinoider kan innebära lägre risk svarar gruppen att detta inte är relevant att värdera, eftersom opioider bara undantagsvis ska användas vid långvarig smärta.

Facit: en rekommendation om hur opioider bör användas gör inte riskjämförelsen ointressant för en patient som faktiskt behandlas med dem. Inte heller för de undantag som expertgruppen själv medger finns.

Patienten har tyvärr begått det allvarliga misstaget att existera utanför rekommendationens idealbild.

Man kan kräva bättre jämförande forskning. Man kan förklara varför underlaget inte räcker. Men att avfärda frågans relevans med hänvisning till hur vården borde se ut är ett märkligt sätt att möta hur den faktiskt kan se ut.

I sitt underlag förklarar expertgruppen dessutom att den vanligen granskar marknadsgodkända läkemedel och normalt inte tar ställning till licens- eller extemporeläkemedel. Det är en avgränsning av uppdraget – inte ett bevis för att behandlingarna utanför avgränsningen saknar värde.

Kloka listan är ett rekommendationsverktyg. Den är inte en skapelseberättelse där allt utanför listan upphör att finnas.

Cannabisämnena som myndigheterna redan känner

När Pharmtronicas extemporeapotek uppmärksammas säger Läkemedelsverkets Karolina Rosell att omfattande användning av icke-godkända läkemedel är bekymmersam. Särskilt gäller det, säger hon, ”substanser som inte är välbeprövade eller inte har en väletablerad användning som läkemedel”.

Då måste följdfrågan vara konkret: vilken substans, vilken produkt, vilken dos och vilken behandling?

THC och CBD är redan verksamma ämnen i godkända läkemedel. Det gör inte varje cannabisberedning bevisat effektiv, men det gör en svepande misstänksamhet mot ämnenas medicinska användning otillräcklig som förklaring.

Rosell säger inte att all cannabisbehandling saknar evidens. Hon tar upp att extemporeprodukter inte genomgått samma prövning som godkända läkemedel. Den skillnaden är verklig. Just därför bör myndigheten precisera sin oro lika noggrant som den kräver att andra preciserar nyttan.

Pharmtronica fick tillstånd eftersom tillverkningskraven var uppfyllda. Det är inget produktgodkännande. Läkemedelsverket aviserar samtidigt kontakt med Regeringskansliet om reglerna.

Den satiriska bilden blir ändå svår att undvika: företaget klarar hindren och myndigheten börjar diskutera banan.

Men vi ska vara noggrannare än dem vi granskar. Intervjun säger att frågan ska lyftas inom kort. Den belägger varken ett löfte om ”imorgon” eller ett redan beslutat förbud.

Forskningen är ingen visselpipa

SBU beskriver ett osäkert kunskapsläge vid smärta, med resultat som antyder en liten genomsnittlig lindring av kronisk smärta men osäker klinisk betydelse och betydande kunskapsluckor. Den övergripande balansen mellan nytta och risk går inte att avgöra utifrån materialet.

Det är inte samma sak som att forskning saknas. Det är heller inte bevis för att alla cannabisprodukter hjälper.

Samtidigt finns dokumenterad effekt för bestämda cannabinoidläkemedel vid bestämda sjukdomstillstånd. Det är därför de har godkänts.

Facit består av skillnader mellan preparat, diagnoser, doser och patienter. Den som blåser i visselpipan och ropar ut ett enda besked om ”cannabis” har förenklat bort själva medicinen.

Polisen förbjuder först och förklarar sedan

Polisens webbplats inleder med att all hantering av bland annat marijuana är olaglig och straffbar. Längre ner finns undantaget för narkotikaklassade läkemedel på recept.

Bra att undantaget finns. Synd att läsaren först måste passera ett kategoriskt besked som inte rymmer det.

Facit: laglig medicinsk hantering finns. Ordet ”all” behöver därför sällskap av en precisering redan från början.

I myndighetssandlådan är allt förbjudet tills man har scrollat tillräckligt långt. Rättssäkerhet med rullningshjul.

Och patienten får betala för samlingen

Folkhälsomyndighetens egen rapport om en europeisk webbundersökning innehåller den kanske mest obekväma pusselbiten. Deltagare uppgav att de hade cannabis eller amfetamin på recept men köpte illegalt eftersom apoteksalternativet var för dyrt.

Det är deltagarnas uppgifter, inte ett representativt mått på alla patienter. Men det är en uttrycklig varningssignal om vad bristande ekonomisk tillgång kan innebära.

Samtidigt tar TLV bort subventionen för berörda cannabisbaserade extemporelösningar från den 1 december.

Den ena myndigheten beskriver hur priset kan föra människor bort från apoteket. Den andra gör den berörda behandlingen dyrare. Polisen väntar med sin kategoriska ingress. Region Stockholm undrar om jämförelsen med alternativen verkligen är relevant.

Patienten står i mitten med receptet i handen och får försöka lista ut vilken del av staten som har läst den andra.

Det minsta man kan begära är att myndigheter återger varandra korrekt, skiljer kunskapsluckor från negativa bevis och räknar med patienterna även när de förstör en prydlig formulering.

Först därefter kan vi prata om tilliten.

Tills dess: lämna tillbaka spadarna. Någon vuxen måste läsa dokumenten.


Källor och kommentarer

Dela denna artikel