Hoppa till innehåll
Sedan den 1 juli ska polisförhör som huvudregel spelas in med både ljud och bild. Kravet gäller även vid mindre allvarliga brott, exempelvis ringa narkotikabrott efter misstänkt cannabisanvändning. Reformen ska stärka rättssäkerheten och göra tidiga förhör mer användbara i domstol, men inom polisen väcks frågor om arbetsbördan verkligen står i proportion till nyttan.
För den som misstänks för att ha använt cannabis kan ett polisförhör vara över på bara några minuter. Frågorna är ofta korta: Har du brukat narkotika? Skedde det i Sverige? Var fick du tag på den?
Sedan den 1 juli 2026 ska även sådana förhör som huvudregel dokumenteras genom ljud- och bildupptagning. Det följer av en ändring i rättegångsbalken som innebär att inspelning endast får frångås om tekniska skäl eller andra särskilda omständigheter talar emot.
Syftet är att stärka rättssäkerheten och göra det möjligt att använda tidiga förhör som bevis i domstol. Ett inspelat förhör kan också skydda både den misstänkte och polisen om det senare uppstår oenighet om vad som sagts eller hur personen blivit behandlad.
Men frågan är om samma omfattande dokumentation verkligen behövs i varje enkelt ärende.
Blodprovet kan vara viktigare än förhöret
Ted Eriksson arbetar som jourutredningsbefäl i polisområde Södra Skåne och har undersökt hur poliser i yttre tjänst ser på kravet att spela in förhör vid bötesbrott.
I en intervju med Polistidningen beskriver han hur den avgörande bevisningen i mindre ärenden ofta finns någon annanstans. Vid en hastighetsöverträdelse kan det vara resultatet från en lasermätning. Vid misstänkt cannabisanvändning kan det i stället vara ett blodprov.
Det korta förhöret får då en mer begränsad betydelse för utredningen. Trots det ska polisen starta en inspelning, hitta en lämplig plats, ladda upp materialet och se till att det hanteras korrekt.
Ett förhör som tidigare kunde antecknas på några rader riskerar därmed att skapa flera nya arbetsmoment.
Poliser ser både trygghet och merarbete
De poliser som intervjuades inom ramen för Erikssons uppsats såg samtidigt fördelar med inspelningarna. Filmade förhör kan ge trygghet om en misstänkt senare anser sig ha blivit felciterad eller illa behandlad.
Inspelningen visar vad som faktiskt sades, vilka frågor som ställdes och hur förhöret genomfördes. Det kan vara betydelsefullt även i ett mindre narkotikamål, inte minst eftersom den misstänktes egna uppgifter kan få konsekvenser långt efter att förhöret avslutats.
Samtidigt uppgav poliserna att de hade svårt att se hur ofta materialet faktiskt används. Flera kunde inte minnas något enkelt bötesärende där en misstänkt senare ändrat sin berättelse eller där en inspelning hade fått avgörande betydelse.
Kritiken gäller därför inte nödvändigtvis att förhör dokumenteras, utan att samma huvudregel används oavsett brottets allvar och förhörets betydelse.
Tidigare fanns ett tydligare utrymme för bedömningar
I den tidigare lagstiftningen framgick det tydligare att brottets karaktär och förhörets förväntade betydelse kunde vägas in. Det gjorde det möjligt att bedöma om en inspelning verkligen var motiverad i det enskilda fallet.
Den formuleringen finns inte kvar i den nya bestämmelsen. Nu anges i stället att ljud- och bildupptagning får underlåtas när tekniska skäl eller andra särskilda omständigheter talar emot.
Polismyndigheten genomför fler än en miljon förhör varje år. Myndighetens nationella operativa avdelning, Noa, har därför bett rättsavdelningen att undersöka om praktiska skäl och effektivitet kan motivera undantag från kravet.
Det är ännu inte självklart hur stort utrymme en enskild polis har att avstå från inspelning vid ett kort förhör om ringa narkotikabrott.
Rättssäkerhet får kosta – men resurserna måste användas rätt
Det finns goda skäl att dokumentera polisförhör. För en person som misstänks för narkotikabrott kan en inspelning minska risken för missförstånd och göra det svårare att i efterhand lämna motstridiga beskrivningar av vad som hänt.
Men rättssäkerhet handlar inte bara om att samla in så mycket material som möjligt. Den handlar också om tydliga regler, rimliga avvägningar och att polisens begränsade resurser används där de gör störst nytta.
Om ett positivt blodprov redan utgör den centrala bevisningen och förhöret består av några få standardfrågor är det rimligt att fråga vad en obligatorisk videoinspelning faktiskt tillför.
Den större frågan är därför inte om polisförhör ska kunna filmas. Det är om varje ärende verkligen ska behandlas som om det vore lika komplicerat och allvarligt.
När även ett kort cannabisförhör kräver filmning, uppladdning och lagring riskerar ett verktyg som införts för att stärka rättssäkerheten att bli ännu en administrativ uppgift i en redan hårt belastad polisverksamhet. Samtidigt måste eventuella undantag utformas så att den misstänktes rättigheter inte blir beroende av vilken polis som råkar hålla i förhöret.
Det är i den avvägningen – mellan rättssäkerhet, proportionalitet och polisens resurser – som det nya lagkravet nu ska klara sitt verkliga prov.
Källa
- Polistidningen (2026). ”Oproportionerligt filma alla förhör”. Publicerad den 19 augusti 2026. Tillgänglig på: Polistidningen (hämtad 20 augusti 2026).
