Hoppa till innehåll
TLV gömmer medicinsk cannabis bakom titlar och byråkrati. Staten tillverkar cannabisläkemedlen och nu kommer patienterna att få betala sina läkemedel själva? Eller ofrivilligt behöva återgå till gratis opioider för att lindra sin smärta! Ska vi tacka den svenska staten för det och nu bara snällt tiga, bocka och buga? Ska vi verkligen acceptera det här?
Och så här ser TLVs verksamhets slogan ut: Mesta möjliga hälsa för skattepengarna!
I TLV:s föredragningslista för den 20 augusti 2026 nämns inte medicinsk cannabis med ett enda ord. I stället står det kort och tekniskt:
”Omprövning extemporeläkemedel.”
Bakom den anonyma formuleringen döljer sig ärende 150/2026, en omprövning av om extemporeläkemedel som innehåller cannabidiol och dronabinol även fortsättningsvis ska omfattas av läkemedelsförmånen.
Det handlar alltså om de cannabisbaserade läkemedel som svenska läkare skriver ut till patienter, efter det att rekommenderade behandlingar inte gett tillräcklig effekt eller orsakat svåra biverkningar.
Det handlar om medicinsk cannabis.
Ändå väljer TLV att gömma den medicinska och politiska sprängkraften bakom det byråkratiska samlingsordet ”extempore”. Samtidigt presenteras beslutsfattarna med en parad av titlar: professor, docent, överläkare, verksamhetschef och läkemedelschef.
Titlarna ska inge förtroende. Men titlar är inte samma sak som relevant expertkunskap. Och myndighetsspråk får inte användas för att göra ett beslut med potentiellt livsavgörande konsekvenser obegripligt för patienterna och osynligt för allmänheten.
Medicinsk cannabis försvann ur föredragningslistan
Extempore är inte en medicinsk behandling, en diagnos eller en läkemedelssubstans. Ordet beskriver hur ett läkemedel framställs.
Ett extemporeläkemedel tillverkas för en bestämd patient när det saknas ett godkänt läkemedel som motsvarar patientens individuella medicinska behov. Läkaren bestämmer sammansättning och styrka, ett extemporeapotek tillverkar beredningen och ett öppenvårdsapotek expedierar den.
Cannabidiol, CBD, är en naturligt förekommande cannabinoid. Dronabinol är framställt delta-9-THC. När dessa substanser ordineras som individuella extemporeberedningar handlar det i praktiken om cannabisbaserad medicin.
Enligt uppgifter som Cannabis i Fokus tagit del av utgör extemporeberedningar med cannabidiol och dronabinol omkring 95 procent av den medicinska cannabis som expedieras efter sådan individuell förskrivning. Den exakta andelen bör TLV själv redovisa öppet i sitt beslutsunderlag.
Om merparten av den berörda behandlingen består av cannabisbaserade läkemedel är det missvisande att enbart kalla ärendet ”omprövning extemporeläkemedel”. En öppen och begriplig rubrik hade varit:
Omprövning av läkemedelsförmånen för medicinsk cannabis med cannabidiol och dronabinol.
TLV:s nuvarande formulering är formellt korrekt, men journalistiskt och demokratiskt otillräcklig.
Staten äger bolaget som tillverkar läkemedlen
De berörda extemporeläkemedlen tillverkas av Apotek Produktion & Laboratorier AB, APL.
APL är inte någon oreglerad cannabisproducent eller privat klinik som blandar egna preparat i en baklokal. APL är ett statligt helägt aktiebolag. Regeringen beskriver uttryckligen APL som ”det statligt helägda bolaget Apotek Produktion & Laboratorier AB”.
Bolaget har ett särskilt samhällsuppdrag att utveckla och tillhandahålla medicinskt ändamålsenliga och kvalitetssäkrade extempore- och lagerberedningar till patienter med särskilda medicinska behov.
Hela kedjan är således en del av det reglerade svenska läkemedelssystemet:
En legitimerad läkare bedömer att patienten behöver behandlingen. Läkaren skriver ett individuellt recept. Det statligt helägda APL tillverkar läkemedlet. Ett svenskt apotek expedierar det. TLV beslutar därefter om samhället ska bidra till kostnaden.
Det handlar inte om cannabis från den illegala marknaden. Det handlar inte om hälsokostprodukter eller oreglerad CBD-olja. Det handlar om läkemedel som förskrivs av läkare, tillverkas under farmaceutiskt ansvar och expedieras av apotek.
Staten tillverkar alltså läkemedlet med ena handen och kan med den andra göra det ekonomiskt oåtkomligt för patienten.
Den omständigheten borde stå centralt i den offentliga diskussionen. I stället göms även den bakom ordet ”extempore”.
TLV skaffade sig först makten att utesluta behandlingen
Extemporeläkemedel omfattas som huvudregel av läkemedelsförmånen när priset har fastställts enligt TLV:s föreskrifter. Systemet finns därför att extemporeläkemedel tillverkas för patienter vars behov inte kan tillgodoses av ett vanligt godkänt läkemedel.
TLV kan emellertid besluta att en bestämd extemporeberedning inte längre ska omfattas.
Myndigheten skriver att en omprövning kan inledas om TLV får information om att förskrivning sker på ”felaktiga grunder”. Sådan information kan komma från regioner, apotek eller andra myndigheter. TLV kan också använda försäljningsstatistik för att identifiera förskrivningsmönster som myndigheten anser bör granskas.
Men vad betyder ”felaktiga grunder” i det här fallet?
Påstår TLV att läkarna gjort felaktiga medicinska bedömningar? Påstår myndigheten att patienterna inte behöver behandlingen? Är problemet att patienterna blivit fler? Handlar det om priset? Eller betraktar TLV extemporeförskrivningen som ett otillåtet sätt att få tillgång till läkemedelsförmånen?
Det räcker inte att antyda att vårdgivare har hittat ett kryphål. TLV måste visa vad som påstås vara fel, hur många förskrivningar som berörs, vilka medicinska grunder som har granskats och vilket konkret underlag slutsatserna vilar på.
Läkare har ett personligt medicinskt ansvar för sina förskrivningar. Om TLV anser att en hel kategori förskrivningar är felaktig måste myndigheten också kunna förklara varför de behandlande läkarnas individuella bedömningar ska sättas åt sidan.
Medicinsk cannabis har ökat varje år sedan 2020
Sommaren 2020 öppnade Sveriges första specialistklinik med tydlig inriktning på medicinsk cannabis.
Sedan dess visar Socialstyrelsens läkemedelsstatistik en återkommande årlig ökning av antalet patienter som fått cannabisbaserade läkemedel expedierade på svenska apotek.
Det är en viktig utveckling, men ökningen kan beskrivas på två helt olika sätt.
Den ena berättelsen är myndigheternas misstänksamhet: användningen ökar, kostnaden stiger och någon måste därför ha hittat ett sätt att utnyttja läkemedelsförmånen.
Den andra berättelsen är patienternas: en tidigare nästan obefintlig behandlingsmöjlighet har blivit tillgänglig för en fortfarande liten grupp människor med svåra och långvariga besvär, ofta efter år av misslyckade behandlingsförsök.
Att antalet patienter ökar bevisar inte att förskrivningen är felaktig.
Ökningen kan lika gärna visa att ett tidigare dolt och otillfredsställt vårdbehov blivit synligt. När en ny specialistverksamhet öppnar, fler läkare får kunskap och fler patienter informeras om möjligheten är det naturligt att förskrivningen ökar från en mycket låg nivå.
TLV måste därför publicera utvecklingen år för år och redovisa:
- antal patienter som fått cannabidiol,
- antal patienter som fått dronabinol,
- antal expedierade recept,
- kostnad per patient och år,
- geografiska skillnader mellan regionerna,
- patienternas huvudsakliga diagnoser,
- behandlingarnas varaktighet,
- samt vilka läkemedel patienterna tidigare har prövat.
Försäljningsstatistik kan visa att en behandling används. Den kan inte ensam visa att den används fel.
Region Stockholm och Riksrevisionen pekades ut
När TLV den 21 januari 2026 meddelade att omprövningen hade inletts uppgav myndigheten att den fått signaler från bland annat Region Stockholm och Riksrevisionen.
TLV skrev att vissa vårdgivare förskriver extemporeläkemedel med cannabidiol och dronabinol ”i syfte att de ska ingå i läkemedelsförmånerna”, samtidigt som regulatoriskt godkända läkemedel med dessa substanser inte ingick i förmånen.
Det är en mycket allvarlig formulering.
Den antyder att vårdgivare inte främst valt extempore för patientens medicinska behov, utan för att kringgå reglerna och få behandlingen subventionerad.
Men var finns bevisningen?
Vilka vårdgivare avses? Hur många förskrivningar har granskats? Har patientjournaler eller behandlingsresultat undersökts? Har de ansvariga läkarna fått möjlighet att svara? Vilka uppgifter skickade Region Stockholm respektive Riksrevisionen till TLV?
Och vilka personer stod bakom kommunikationen?
Allmänheten har inte fått se det fullständiga underlag som döljer sig bakom ordet ”signaler”. Ett sådant ord kan inte tillåtas bära ett beslut som riskerar att slå undan behandlingen för svårt sjuka patienter.
Myndighetsbeslut ska bygga på handlingar, fakta och kontrollerbara bedömningar – inte på rykten, antydningar eller administrativa viskningar mellan organisationer.
Magnus Thyberg återkommer på andra sidan bordet
Magnus Thyberg är i dag generaldirektör för TLV.
Tidigare hade han ledande roller inom Region Stockholms arbete med läkemedel, kunskapsstyrning, vårdprogram och rekommendationer. Region Stockholm är samtidigt en av de organisationer som TLV hänvisar till som avsändare av signalerna bakom omprövningen.
I föredragningslistan för den 20 augusti står Magnus Thyberg som föredragande under punkten ”Information från generaldirektör”. Själva ärendet om extemporeläkemedlen föredrogs av Johanna Sjögren vid avdelningen för prisreglering och tillsyn.
Generaldirektören deltar inte i nämndens formella beslut. Det innebär emellertid inte att frågor om inflytande, beredning och möjliga rollkonflikter försvinner.
En generaldirektör leder myndigheten. Myndighetsledningen kan påverka organisation, prioriteringar, resurser, beredning och vilka ärenden som når det beslutande organet.
Därför måste TLV redovisa om Magnus Thyberg:
- deltog i Region Stockholms tidigare hantering av medicinsk cannabis,
- hade kontakt med Riksrevisionen i frågan,
- deltog när signalerna skickades till TLV,
- varit involverad i TLV:s beredning av omprövningen,
- eller på annat sätt haft en roll på båda sidor av ärendet.
Har Magnus Thyberg brevväxlat med sig själv?
Cannabis i Fokus har beskrivit situationen som att Magnus Thyberg kan ha ”brevväxlat med sig själv”.
Formuleringen är avsiktligt skarp. Den syftar på möjligheten att Thyberg först varit involverad i frågan genom Region Stockholm och därefter mött samma fråga som generaldirektör för TLV.
Det går inte att slå fast att han bokstavligen skickat brev eller mejl till sig själv utan att korrespondensen blir offentlig. Men det är just där problemet börjar.
Cannabis i Fokus har försökt få fram kommunikationen från Region Stockholm, TLV och Riksrevisionen.
Enligt de besked redaktionen fått har Region Stockholm och TLV uppgett att de aktuella mejlen har gallrats. Riksrevisionen har, enligt Cannabis i Fokus dokumentation, inte lämnat ut den efterfrågade korrespondensen.
Om centrala mejl verkligen har gallrats samtidigt som de så kallade signalerna används som grund för en nationell omprövning uppstår ett allvarligt demokratiskt problem.
Region Stockholm och TLV kan inte först hänvisa till kommunikation som skäl för att granska patienternas läkemedel och därefter säga att kommunikationen inte längre finns kvar.
Riksrevisionen omfattas av offentlighetsprincipen. Det innebär inte att varje handling ovillkorligen måste lämnas ut, eftersom sekretess kan gälla. Men om en begäran avslås har den sökande rätt att begära ett skriftligt myndighetsbeslut som kan överklagas.
Cannabis i Fokus kräver därför att myndigheterna offentliggör:
- diarielistor och ärendekort,
- datum för kommunikationen,
- avsändare och mottagare,
- ämnesrader och kvarvarande metadata,
- dokumenthanteringsplaner,
- tillämpade gallringsbeslut,
- samt ett formellt och överklagbart beslut för varje handling som inte lämnas ut.
Om Magnus Thyberg inte varit involverad bör myndigheterna kunna visa det.
Om han varit involverad på båda sidor måste omfattningen av hans deltagande redovisas och granskas.
Att handlingarna har gallrats kan inte användas som ett frikort från ansvarsutkrävande.
Jävsdeklaration utan offentlig förklaring
Punkt 2 på TLV:s föredragningslista är ”Jävsdeklaration”.
Det framgår emellertid inte vem som deklarerade jäv, i vilket ärende eller hur frågan hanterades. En standardpunkt på en dagordning är inte samma sak som verklig transparens.
När myndighetens generaldirektör tidigare haft en ledande roll hos en av de organisationer som pekas ut som initiativtagare till omprövningen bör TLV öppet redovisa om en jävs- eller intressekonfliktsbedömning har gjorts.
Det måste framgå:
- vem som bedömdes,
- vem som gjorde bedömningen,
- vilka tidigare roller och kontakter som beaktades,
- vilken slutsats som drogs,
- och om någon avstod från att delta i beredning eller överläggning.
Det handlar inte bara om juridiskt jäv i snäv mening. Det handlar också om förtroendet för processen.
En parad av titlar
Föredragningslistan presenterar nämndens ledamöter med imponerande titlar:
- tidigare överintendent,
- professor,
- docent,
- överläkare,
- verksamhetschef,
- läkemedelschef,
- och forskningsansvarig.
Det skapar bilden av ett närmast hyperkompetent beslutsorgan.
Nämndens ledamöter är utan tvekan meriterade inom sina respektive områden. Men frågan är inte om de har fina titlar. Frågan är vad deras kompetens faktiskt består av och hur relevant den är för medicinsk cannabis, långvarig smärta, neurologiska tillstånd och individuella extemporebehandlingar.
En överläkare är normalt en specialistläkare med en senior tjänst. Titeln betyder inte nödvändigtvis att personen är chef för andra läkare, och den visar inte vilken medicinsk specialitet personen har.
En professor är inte enbart en lärare. Det är normalt en hög akademisk befattning som innefattar forskning, undervisning och ämnesansvar. Men ämnet spelar avgörande roll. En professor i nationalekonomi har inte samma kunskap som en professor i klinisk farmakologi, neurologi eller smärtmedicin.
Titlarna måste därför översättas till verklig och relevant kompetens.
Staffan Bengtsson leder nämnden utan medicinsk bakgrund
Ordförande Staffan Bengtsson presenteras som ”tidigare överintendent”. TLV anger även att han varit statssekreterare.
Överintendent är en ledande chefstitel, ofta inom musei- och kultursektorn. Det är inte en medicinsk titel och ska inte förväxlas med överläkare.
Staffan Bengtsson har betydande erfarenhet av offentlig förvaltning och myndighetsledning. Men TLV redovisar ingen klinisk, farmakologisk eller medicinsk specialistkompetens hos honom.
Det behöver inte göra honom olämplig som ordförande. TLV:s beslut innehåller ekonomiska, juridiska och prioriteringspolitiska avvägningar. Men hans titel får inte användas för att skapa en medicinsk auktoritet som titeln inte innebär.
Mats Bergman är professor i nationalekonomi
Mats Bergman presenteras kort som ”professorn”.
Men professor i vad?
Bergman är professor i nationalekonomi och har arbetat med bland annat konkurrensfrågor, upphandling och reglerade marknader. Det är relevant för läkemedelspriser, konkurrens och samhällsekonomiska bedömningar.
Det är däremot inte klinisk kunskap om medicinsk cannabis, smärtbehandling eller patienternas medicinska behov.
När TLV bara skriver ”professorn Mats Bergman” riskerar titeln att uppfattas som en allmän vetenskaplig kvalitetsstämpel. Den relevanta och hederliga beskrivningen är professor i nationalekonomi.
Sofia Kälvemark Sporrong är professor i samhällsfarmaci
Sofia Kälvemark Sporrong är vice ordförande och professor vid institutionen för farmaci vid Uppsala universitet. Hennes område är samhällsfarmaci.
Det är tydligt relevant för frågor om läkemedelsanvändning, apotek, läkemedelspolitik, etik och patienters tillgång till behandling.
Men inte heller samhällsfarmaci är samma sak som klinisk smärtmedicin, neurologi eller praktisk erfarenhet av behandling med cannabidiol och dronabinol.
Emelie Heintz har hälsoekonomisk kompetens
Emelie Heintz presenteras som docent vid Karolinska institutet. Hennes bakgrund finns inom hälsoekonomi och utvärdering av medicinska metoder.
Hälsoekonomisk kompetens är central för TLV:s arbete. Någon måste bedöma relationen mellan kostnad och nytta.
Men en ekonomisk modell är beroende av vilka medicinska data som matas in. Om patientnytta, minskad användning av andra läkemedel, ökad arbetsförmåga och minskat vårdbehov saknas i underlaget blir även en tekniskt korrekt modell missvisande.
Hälsoekonomi kan hjälpa till att värdera vård. Den kan inte ensam avgöra vad som hjälper en viss patient.
Inge Eriksson företräder regional läkemedelsstyrning
Inge Eriksson är överläkare i Region Västmanland och har koppling till regionernas samverkan kring läkemedelskommittéer.
TLV:s presentation anger inte hans medicinska specialitet eller någon uttrycklig expertis inom medicinsk cannabis eller långvarig smärta.
Hans erfarenhet av regional läkemedelsstyrning är relevant. Men den innebär också ett perspektiv där kostnader, rekommendationer och följsamhet till regionala behandlingsmodeller står centralt.
Maria Landgren är läkemedelsenhetschef i Region Skåne
Maria Landgren arbetar som läkemedelsenhetschef i Region Skåne. Hennes yrkesroll är nära knuten till regional läkemedelsstyrning, budget, rekommendationer och implementering.
Det är relevant administrativ och farmaceutisk kompetens.
Men regionerna har samtidigt ett direkt ekonomiskt intresse av att begränsa läkemedelskostnader. Det betyder inte att en regional läkemedelschef är partisk, men det betyder att perspektivet och den institutionella rollen måste vara synliga.
Maria Palmetun Ekbäck leder Läkemedelscentrum
Maria Palmetun Ekbäck är verksamhetschef för Läkemedelscentrum i Region Örebro län och har länge varit verksam inom regional och nationell läkemedelsstyrning. Hon är också ordförande i Region Örebro läns läkemedelskommitté och har deltagit i nationella samarbeten om ordnat införande och rekommendationer.
Det är omfattande erfarenhet av läkemedelssystemet.
Samtidigt är hon ytterligare en ledamot med stark förankring i regionernas läkemedelsorganisation. Det förstärker frågan om hur balansen mellan kostnadskontroll, klinisk frihet och patienternas erfarenheter ser ut i nämnden.
Maria Strandberg är hematolog
Maria Strandberg är överläkare och hematolog i Region Västernorrland.
Här finns en tydligt redovisad medicinsk specialitet. Hematologi handlar om sjukdomar i blod och blodbildande organ. Det är en kvalificerad klinisk bakgrund, men det är inte samma sak som specialistkompetens i smärtmedicin, neurologi eller medicinsk cannabis.
Monica Persson har koppling till patientrörelsen
Monica Persson är BMBS, PhD och forskningsansvarig vid Reumatikerförbundet.
Hon tillför forskningserfarenhet och en koppling till en patientorganisation inom ett område där smärta och långvarig funktionsnedsättning är vanligt förekommande.
Det är en viktig patientnära dimension. Men TLV redovisar inte heller för henne någon särskild klinisk expertis inom behandling med cannabidiol eller dronabinol.
Ersättarna förstärker läkemedelsorganisationernas närvaro
Henrik Lövborg är legitimerad apotekare och docent i Region Östergötland.
Jörn Schneede är verksamhetschef vid Läkemedelscentrum i Region Västerbotten och Norrlands universitetssjukhus.
Ersättarna tillför farmaceutisk och organisatorisk kompetens, men även här är kopplingen till regionernas läkemedelsstyrning tydlig.
Ingen redovisad expert på medicinsk cannabis
Nämnden har betydande samlad kompetens inom:
- hälsoekonomi,
- samhällsfarmaci,
- nationalekonomi,
- regional läkemedelsstyrning,
- hematologi,
- forskning,
- offentlig förvaltning,
- och myndighetsledning.
Men i TLV:s offentliga presentation finns ingen tydligt redovisad specialist inom:
- medicinsk cannabis,
- cannabinoidfarmakologi,
- långvarig smärta,
- anestesiologi och smärtmedicin,
- neurologi,
- beroendemedicin,
- eller klinisk uppföljning av patienter som behandlas med cannabidiol och dronabinol.
Det betyder inte nödvändigtvis att nämnden saknar förmåga att fatta beslut. Men det betyder att TLV måste redovisa vilken extern klinisk expertis som har hämtats in.
Vilka specialister hördes? Vilka frågor fick de? Vilka forskningsunderlag granskades? Vilka intressekonflikter deklarerades? Fick behandlande läkare och patienter möjlighet att beskriva behandlingsresultaten?
Om ingen sådan expertis användes är det anmärkningsvärt.
Patienterna har redan nått slutet av vårdens rekommendationer
Många patienter som får medicinsk cannabis mot långvarig smärta kommer inte direkt från sin första vårdcentralstid.
De har ofta levt med smärta i flera år. De har prövat rekommenderade läkemedel, rehabilitering, fysioterapi och andra insatser. En del har fått otillräcklig effekt. Andra har drabbats av biverkningar eller blivit beroende av läkemedel som opioider, bensodiazepiner eller sömnmedel.
För dessa patienter är medicinsk cannabis inte nödvändigtvis ett bekvämt förstahandsval. Det kan vara den behandling som återstår när vårdens vanliga verktyg inte räckt till.
Det gör Region Stockholms hantering av långvarig smärta särskilt relevant.
När ”kunskapslyft” också blir kostnadskontroll
Magnus Thyberg har tidigare arbetat i Region Stockholms organisation för kunskapsstyrning och läkemedelsfrågor. Regionen beskriver sådant arbete med ord som kunskapslyft, evidensbaserad vård och ordnat införande.
Det är legitima och viktiga mål.
Men kunskapsstyrning kan också fungera som ekonomisk styrning. Genom behandlingsrekommendationer, vårdprogram, remissregler och uppdragsbeskrivningar kan regionen avgöra vilka behandlingar som ska användas, vilka patienter som ska tas emot och när en specialistverksamhet ska avsluta en patient.
När en behandling rekommenderas bort kan resultatet bli minskade kostnader för regionen – även om patientens medicinska behov kvarstår.
Det betyder inte att varje begränsning är ett försök att neka vård. Men ekonomiska incitament måste redovisas öppet, särskilt när samma regionala system senare skickar signaler till TLV om att en behandling blivit för omfattande eller för dyr.
Kronisk smärta får inte bli ett administrativt slutdatum
Cannabis i Fokus har granskat uppgifter om att patienter med långvarig smärta kan avslutas från specialistvården när smärtan varat under lång tid och rekommenderade behandlingsalternativ har prövats.
Kloka listan är främst Region Stockholms rekommendationer om läkemedel. Den exakta regeln om avslut efter två års smärta måste därför sökas även i regionala vårdprogram, vårdförlopp, remissinstruktioner, uppdragsbeskrivningar och avtal.
Det offentliga underlaget måste publiceras innan man kategoriskt kan säga att alla patienter ska avslutas enbart därför att de levt med smärta i mer än två år.
Men själva principen måste granskas hårt.
Om en patient har varit sjuk länge och redan prövat de rekommenderade behandlingarna är det inte ett bevis på att vårdbehovet upphört. Det kan vara ett bevis på att patienten har ett ovanligt svårt och långvarigt tillstånd.
Den som fortfarande har ont efter två år behöver inte mindre vård därför att kalendern passerat ett administrativt datum.
Systemet riskerar annars att skapa ett moment 22:
Patienten avslutas eftersom de vanliga behandlingarna är uttömda. När en läkare därefter hittar en individuellt fungerande behandling ifrågasätts den eftersom den ligger utanför den vanliga modellen. Slutligen försvinner den ekonomiska möjligheten att fortsätta behandlingen.
Det är inte kunskapsstyrning. Det är en återvändsgränd.
Att utesluta läkemedlen förbjuder inte behandlingen
Om extemporeberedningar med cannabidiol och dronabinol tas bort ur läkemedelsförmånen blir de inte automatiskt förbjudna.
Läkaren kan fortfarande ha möjlighet att förskriva dem. APL kan fortfarande tillverka dem. Apoteket kan fortfarande expediera dem.
Men patienten kan tvingas betala hela priset.
På papperet finns behandlingen alltså kvar. I verkligheten blir den endast tillgänglig för den som har råd.
Det är ett klassystem för läkemedel.
En patient med hög inkomst kan fortsätta. En patient med sjukersättning, långvarig sjukskrivning eller försörjningsstöd riskerar att stå utan den behandling som läkaren bedömt som medicinskt motiverad.
Någon måste betala – kostnaden försvinner inte
När ett läkemedel tas bort från läkemedelsförmånen försvinner inte kostnaden. Räkningen flyttas.
Det finns i praktiken fyra möjliga betalare eller konsekvenser.
Patienten betalar
Den som har ekonomiska resurser kan fortsätta behandlingen genom att betala hela kostnaden själv.
Tillgången till vård blir därmed beroende av patientens plånbok.
Kommunen får pröva försörjningsstöd
Den som saknar pengar kan ansöka om ekonomiskt bistånd hos kommunen. Nödvändiga och skäliga kostnader för sjukvård och läkemedel kan efter individuell prövning beviljas utöver riksnormen.
Men det finns ingen automatisk rätt till att kommunen betalar just den aktuella behandlingen.
Patienten måste lämna ut sin ekonomi, visa läkarintyg och förklara varför behandlingen är nödvändig. Kommunen kan ifrågasätta kostnaden eller hänvisa till billigare behandlingar. Beslutet kan behöva omprövas och överklagas.
Kostnaden har då flyttats från läkemedelsförmånen till kommunens socialtjänst – och den sjuka patienten har fått ytterligare en myndighetsprocess att kämpa sig igenom.
Försäkringskassan får pröva merkostnadsersättning
Försäkringskassan administrerar merkostnadsersättning för personer med funktionsnedsättning. Det är det korrekta namnet, inte ”merkostnadsskydd”.
Kostnader för sjukvård och läkemedel kan i vissa fall räknas som merkostnader. För barn nämner Försäkringskassan uttryckligen läkemedel utanför högkostnadsskyddet som ett möjligt exempel.
Men inte heller merkostnadsersättningen fungerar automatiskt.
Försäkringskassan gör en individuell bedömning. Kostnaden måste bero på funktionsnedsättningen, vara rimlig och inte ersättas från annat håll. För en vuxen ska funktionsnedsättningen normalt bestå i minst ett år och de godtagna merkostnaderna måste 2026 överstiga 14 800 kronor om året.
Försäkringskassan kan godta hela kostnaden, bara en del av den eller inte godta den alls. Ersättningen betalas dessutom på fasta nivåer och motsvarar inte alltid den verkliga kostnaden.
Patienten blir utan behandling
Om patienten saknar pengar, kommunen avslår ansökan och Försäkringskassan inte godtar kostnaden återstår ett alternativ:
Patienten måste sluta med läkemedlet.
Det kan leda till mer smärta, sämre sömn, minskad rörelseförmåga, fler vårdbesök, större omsorgsbehov, sjukskrivning och ökad användning av andra läkemedel.
Även detta kostar pengar. Kostnaden hamnar bara i andra offentliga budgetar och blir svårare att koppla till TLV:s beslut.
Staten skickar räkningen mellan sina egna kassor
Den absurda kedjan kan sammanfattas så här:
Staten äger APL, som tillverkar läkemedlet.
En läkare bedömer att patienten behöver det.
Ett apotek expedierar det.
TLV lyfter ut läkemedlet ur förmånen.
Patienten kan inte betala.
Kommunens försörjningsstöd eller Försäkringskassans merkostnadsersättning får därefter pröva om någon annan offentlig kassa ska ta kostnaden.
Det är inte säkert att staten eller samhället sparar en enda krona. Kostnaden kan bara ha flyttats från läkemedelsförmånen till kommunen, socialförsäkringen, sjukvården eller omsorgen.
Och om patientens hälsa försämras kan den totala kostnaden bli större.
Det är inte en besparing om någon annan får betala kalaset
TLV kan redovisa en minskad kostnad för läkemedelsförmånen.
Men en verklig samhällsekonomisk bedömning måste även omfatta:
- kommunalt ekonomiskt bistånd,
- merkostnadsersättning,
- fler besök i primär- och specialistvården,
- akutvård,
- alternativa läkemedel,
- biverkningar av andra behandlingar,
- sjukpenning och sjukersättning,
- minskad arbetsförmåga,
- hemtjänst och andra stödinsatser,
- anhörigas obetalda arbete,
- samt patientens livskvalitet.
Om regionernas läkemedelskostnad minskar samtidigt som kommunerna, Försäkringskassan, vården och patienterna får högre kostnader är det inte en besparing.
Det är bokföringstrick där fakturan flyttas tills ingen längre ser helheten.
De fattigaste och sjukaste drabbas först
För en välbeställd patient blir beslutet en ny privat utgift.
För en ekonomiskt utsatt patient kan det innebära kontoutdrag, läkarintyg, biståndsansökningar, avslag, omprövningar och överklaganden – samtidigt som medicinen tar slut.
Den som har pengar kan fortsätta behandlingen utan avbrott.
Den som inte har pengar måste övertyga ännu en myndighet om att den egna smärtan är verklig och läkemedlet nödvändigt.
Den som är för sjuk, utmattad eller kognitivt påverkad för att driva processen riskerar att bli utan.
Beslutet kan därför se likvärdigt ut på papperet men vara djupt ojämlikt i verkligheten.
Det är de mest utsatta och ekonomiskt svaga patienterna som får betala kalaset – med pengar, hälsa eller båda delarna.
Patienterna saknas vid bordet
TLV:s nämnd innehåller ekonomer, forskare, läkare, farmaceutisk kompetens, regionala läkemedelschefer och personer med lång erfarenhet av myndighetsstyrning.
Men var finns de patienter som är beroende av behandlingen?
Vilka patienter har fått beskriva hur deras funktion, sömn, smärta, läkemedelsanvändning och livskvalitet förändrats?
Vilka behandlande läkare har hörts?
Vilka smärtspecialister eller cannabinoidforskare har deltagit?
Ett beslut om läkemedelsförmånen är inte en folkomröstning om behandlingens popularitet. Men patienternas erfarenheter är en del av den kunskap som krävs för att förstå konsekvenserna.
Om patientperspektivet saknas blir även den hälsoekonomiska bedömningen ofullständig.
TLV måste lägga korten på bordet
Cannabis i Fokus kräver att TLV offentliggör:
- det fullständiga underlaget från Region Stockholm,
- det fullständiga underlaget från Riksrevisionen,
- all diarieförd kommunikation mellan Region Stockholm, Riksrevisionen och TLV,
- myndigheternas dokumenthanteringsplaner och gallringsbeslut,
- kvarvarande metadata för gallrade mejl,
- samtliga jävs- och intressekonfliktsbedömningar,
- Magnus Thybergs roll i ärendets olika skeden,
- vilka kliniska experter som anlitats,
- vilka behandlande läkare och patienter som hörts,
- statistik över användningen år för år sedan 2020,
- beräkningen av kostnad och patientnytta,
- analysen av kommunernas möjliga kostnader,
- analysen av merkostnadsersättningen,
- samt konsekvenserna om patienter tvingas avsluta behandlingen.
TLV måste även förklara varför medicinsk cannabis inte nämndes i föredragningslistans rubrik.
Det slutliga beslutet måste granskas
Föredragningslistan visar att ärende 150/2026 behandlades av Nämnden för läkemedelsförmåner den 20 augusti.
Föredragningslistan visar däremot inte ensam det slutliga beslutets fullständiga lydelse, vilka preparat och beredningar som omfattas, vilka ledamöter som deltog, om någon anmälde jäv eller när förändringen börjar gälla.
Det skriftliga beslutet och protokollet måste därför publiceras och granskas i sin helhet.
Om förmånen tas bort måste TLV också redovisa vilka övergångsregler som gäller. Patienter får inte stå på apoteket och plötsligt upptäcka att en behandling som tidigare ingick i högkostnadsskyddet nu kostar tusentals kronor ur egen ficka.
Den kliniska kontinuiteten måste säkerställas. Ett administrativt beslut får inte skapa ett abrupt och medicinskt oplanerat behandlingsavbrott.
Titlar får aldrig ersätta ansvar
TLV:s ledamöter är kvalificerade personer. Men deras titlar besvarar inte de avgörande frågorna.
En professorstitel berättar inte om en behandling hjälper en svårt smärtsjuk patient.
En överläkartitel visar inte automatiskt expertis inom medicinsk cannabis.
En läkemedelschefs erfarenhet svarar inte på vad som händer när en patient med sjukersättning inte har råd att hämta ut sin medicin.
En hälsoekonomisk modell är inte komplett om kostnaden bara flyttas till kommunen, Försäkringskassan eller patienten.
Och ordet ”extempore” förändrar inte vilket läkemedel och vilka människor beslutet gäller.
Staten kan inte gömma både läkemedlet och fakturan
TLV har rätt och skyldighet att granska vilka läkemedel samhället ska subventionera.
Men med den makten följer också en skyldighet att redovisa underlaget, intressekonflikterna, expertkompetensen och konsekvenserna.
Staten kan inte först låta ett statligt helägt bolag tillverka individuella läkemedel för patienter med särskilda behov och sedan beskriva samma behandling som ett misstänkt sätt att komma in i läkemedelsförmånen.
Region Stockholm kan inte skicka ”signaler” och därefter gömma sig bakom gallrade mejl.
Riksrevisionen kan inte åberopas som auktoritet utan att det underlag myndigheten bidragit med blir möjligt att granska.
TLV kan inte rada upp professorer och överläkare utan att förklara vilken kompetens de har i det aktuella ämnet.
Och myndigheten kan inte kalla det en besparing om räkningen bara skickas vidare till patienten, kommunen eller Försäkringskassan.
Bakom ordet ”extempore” finns människor som ofta redan har gått igenom år av smärta, sömnproblem, biverkningar, misslyckade behandlingar och ifrågasättanden.
För dem är detta ingen teknisk omprövning.
Det handlar om möjligheten att fortsätta en behandling som en läkare bedömt att de behöver.
Det handlar om huruvida vård ska ges efter medicinskt behov eller efter plånbokens storlek.
Det handlar om en stat som tillverkar läkemedlet, ifrågasätter läkaren, gömmer korrespondensen och till slut lämnar över räkningen till den människa som har minst möjlighet att betala.
TLV kan kalla det extempore hur många gånger myndigheten vill.
Vi kallar det vad det är:
Ett beslut om medicinsk cannabis, patienternas hälsa och rätten till jämlik vård.
Relaterade artiklar:
Källor och handlingar
- TLV:s föredragningslista 8/2026, sammanträde den 20 augusti 2026, diarienummer 00004/2026.
- TLV: TLV inleder en omprövning om extemporeläkemedel som innehåller cannabidiol och dronabinol fortsatt ska ingå i läkemedelsförmånerna, publicerad den 21 januari 2026.
- TLV: information om omprövningar av läkemedel och extemporeläkemedel.
- TLV: Nämnden för läkemedelsförmåner, ledamöter, ersättare och arbetsplatser.
- TLV: sammanträden och protokoll för Nämnden för läkemedelsförmåner.
- Socialstyrelsen: Läkemedelsregistret och myndighetens statistikdatabas för expedierade läkemedel.
- Apotek Produktion & Laboratorier AB: information om extemporeläkemedel, samhällsuppdrag och bolagets roll i läkemedelsförsörjningen.
- Regeringens proposition 2024/25:185: Extra ändringsbudget för 2025 – Kapitaltillskott till Apotek Produktion & Laboratorier AB, där APL beskrivs som statligt helägt.
- Försäkringskassan: regler om merkostnadsersättning för vuxna.
- Försäkringskassan: regler om merkostnadsersättning för barn och läkemedel utanför högkostnadsskyddet.
- Socialstyrelsens allmänna material om ekonomiskt bistånd samt socialtjänstlagens regler om individuell prövning.
- Region Stockholms Kloka listan, vårdprogram, kunskapsstöd, remissinstruktioner och uppdragsbeskrivningar för långvarig smärta.
- Sveriges Kommuner och Regioner: information om regionala läkemedelskommittéer och läkemedelsstyrning.
