Hoppa till innehåll
Vad händer egentligen med samma cannabis när den ena stonern rullar en joint och den andra packar sin vape? PAX bestämde sig för att mäta skillnaden. I företagets nya studie innehöll aerosol från deras vaporizers kraftigt lägre nivåer av flera skadliga ämnen än joint-rök – i vissa fall över 99 procent lägre. Cannabis i fokus har pratat med kemisten Richard Rucker om resultaten, forskningen bakom PAX och varför han inte tror att framtidens stoners behöver välja mellan ny teknik och gamla ritualer.
Jointen har en särställning inom cannabiskulturen. Vaporizers, edibles, oljor och koncentrat har förändrat hur människor använder cannabis, men det klassiska rullpappret håller envist ställningarna. Det är inte särskilt svårt att förstå varför. Att mala gräset, rulla och tända är för många en del av hela upplevelsen.
Ur ett kemiskt perspektiv finns däremot en ganska uppenbar nackdel: för att röka weed måste man sätta eld på det.
När cannabis brinner kan temperaturen i förbränningszonen överstiga 900 grader. Vid sådana temperaturer frigörs inte bara de cannabinoider och terpener som användaren är ute efter. Växtmaterialet bryts samtidigt ned genom bland annat pyrolys och oxidation, vilket skapar en betydligt mer komplicerad blandning av ämnen i röken. Bland dessa finns formaldehyd, acetaldehyd och bensen – saker som knappast står på önskelistan när man precis öppnat burken med sina buds.
En vaporizer försöker lösa problemet på ett ganska enkelt sätt: värm cannabis tillräckligt för att frigöra cannabinoider och terpener, men stanna innan gräset börjar brinna.
Det amerikanska cannabisföretaget PAX ville veta hur stor skillnaden faktiskt blir. Resultatet gav jointen en ganska tuff dag på jobbet.
När jointen hamnade i kemilabbet
Studien genomfördes av PAX-forskarna Derek Shiokari och Richard Rucker och publicerades av företaget i april 2026. Forskarna jämförde rök från vanliga cannabisjointar med aerosol från två av företagets produkter: PAX FLOW, som vaporiserar buds, och PAX TRIP, som använder cannabisolja.
Totalt analyserades 16 skadliga eller potentiellt skadliga ämnen, däribland formaldehyd, acetaldehyd, bensen och toluen. Resultaten visade kraftiga minskningar med vaporisering jämfört med förbränning – för flera av de analyserade ämnena över 99 procent.
Några siffror räcker för att visa storleksordningen. Joint-röken innehöll 42,8 mikrogram formaldehyd per session, jämfört med 0,145 mikrogram med FLOW. Det motsvarar en minskning på 99,66 procent. För bensen gick värdet från 103 mikrogram i joint-röken till 1,10 mikrogram med FLOW, en minskning på 98,93 procent. Acetaldehyd minskade samtidigt med 97,81 procent.
Ännu mer intressant blev det när forskarna slutade leta efter enbart utvalda ämnen och tittade bredare på vad joint-röken faktiskt innehöll. Omkring 189 olika kemiska föreningar detekterades under en jointsession. Bland dem fanns nitriler, fenoliska föreningar och polycykliska aromatiska kolväten. Forskarna kunde också preliminärt identifiera bland annat styren, etylbensen och p-kresol, ämnen som även förekommer i cigarettrök.
Aerosolen från vaporizern var betydligt mindre kemiskt komplex. Där bestod de identifierade ämnena framför allt av cannabinoider samt mono- och sesquiterpenoider, medan betydligt färre sekundära föreningar observerades.
Det betyder däremot inte att PAX har visat att deras vape är ”99 procent säkrare” än en joint. Studien undersökte kemiska utsläpp i ett laboratorium, inte sjukdomsrisk eller långsiktiga hälsoeffekter hos människor. Det forskarna kan säga är att vaporisering under de testade förhållandena gav kraftigt lägre nivåer av de analyserade skadliga ämnena.
Det är en viktig skillnad – och fortfarande ett resultat som är svårt att vifta bort.
Kemisten som fick cannabis som drömjobb
En av männen bakom studien är Richard Rucker, PhD och Director of Product Integrity på PAX. Han är disputerad kemist, men hans väg in i cannabisbranschen är betydligt mer personlig än titeln på visitkortet antyder.
Rucker växte upp i Louisiana under hård cannabisprohibition och berättar för Cannabis i fokus att han själv har använt cannabis i över två decennier för att hantera kronisk ryggsmärta och relaterade problem. Att han en dag skulle kunna arbeta helt lagligt med cannabis var inget han föreställde sig.
Efter doktorsexamen i kemi vid University of Washington valde han bort den traditionella vägen som process- eller läkemedelskemist. I stället började han arbeta med bland annat hårdvaruutveckling, felanalys och forensisk kemi. Så småningom dök möjligheten på PAX upp.
Sju år senare beskriver han det som sitt drömjobb. Och när arbetsdagen är över lämnar han tydligen inte växtkemin helt bakom sig – hemma i San Francisco Bay Area odlar han egna buds och brygger öl, båda med vad han själv beskriver som ”varierande framgång”.
Att rök innehåller oönskade ämnen var knappast någon chock för honom. Det som överraskade när resultaten kom var hur stor skillnaden faktiskt var.
”Det mest överraskande för mig var hur mycket formaldehyd, acetaldehyd och andra föroreningar som producerades av jointen.”
Rucker berättar att skillnaderna för många av ämnena låg på en till två storleksordningar och att vissa av dem nästan försvann i vaporizer-aerosolen.
PAX vill vara mer än en snygg vape
PAX har byggt mycket av sitt varumärke kring produkter som är små, diskreta och väldesignade. De ser mer ut som modern konsumentelektronik än de cannabisprylar som fyllde headshops för några decennier sedan.
Men pratar man med Rucker märks det snabbt att han helst vill flytta uppmärksamheten från utsidan till det som pågår under skalet.
PAX har enligt honom ett laboratorium värt omkring två miljoner dollar vid huvudkontoret i San Francisco och innehar över 200 patent. Där arbetar företaget bland annat med att testa material, temperaturkontroll och den aerosol som användaren faktiskt inhalerar.
Metoden som ligger bakom den nya studien är enligt Rucker heller inte något som plockades fram för att kunna sätta en snygg ”99 procent”-siffra i ett pressmeddelande. PAX har använt aerosolinfångning internt i över fyra år för att undersöka hur deras produkter beter sig under användning. Genom att mäta nedbrytningsprodukter som formaldehyd och bensen kan ingenjörerna bland annat se hur temperatur och värmekontroll påverkar slutresultatet.
Det är också där företaget placerar sitt argument för varför en PAX kostar mer än många enklare vaporizers. När vi frågar Rucker varför någon ska lägga de extra pengarna lyfter han temperaturkontroll, materialval, omfattande tester och hållbarhet. En billigare vape kan spara pengar vid köpet, men Rucker menar att PAX bygger sina produkter för att hålla i flera år.
Det är förstås PAX egen beskrivning av varför PAX är värt pengarna. Men det säger en hel del om hur företaget vill positionera sig: inte som den billigaste vapen på marknaden, utan som den där ingenjörerna har lagt orimligt mycket tid på att fundera över exakt vad som händer med ditt weed när du trycker på knappen.
Elefanten i labbet: PAX studerade PAX
Det finns samtidigt en invändning som inte går att hoppa över.
Studien är genomförd av PAX egna forskare och testar PAX egna produkter. Företaget har alltså ett tydligt ekonomiskt intresse av resultatet. Det betyder inte att mätningarna automatiskt är fel, men det betyder att resultaten blir betydligt starkare om de kan reproduceras av forskare utan koppling till företaget.
Därför frågade Cannabis i fokus Rucker rakt ut om PAX skulle välkomna att ett oberoende universitet eller en forskargrupp upprepade experimentet.
”Absolut. Reproducerbara och repeterbara resultat är en av de viktigaste delarna av att validera vetenskapliga tester.”
Rucker stannar inte där. Han medger också att forskning som denna får större tyngd och trovärdighet när den utförs av forskare som inte själva har ett ekonomiskt eller affärsmässigt intresse i resultatet. Samtidigt menar han att cannabisforskningen länge varit så begränsad att industrin inte bara kan vänta på att någon annan ska göra jobbet.
Det är ett ovanligt rakt svar på en fråga som företag ibland helst gömmer under fotnoterna. Nästa steg borde därför vara lika självklart: låt oberoende forskare packa både vapen och jointen och se om siffrorna håller.
PAX redovisar dessutom själva flera begränsningar. Studien använde bara en cannabissort, Lemon Cake Batter från Humboldt Farms. Framtida forskning bör enligt rapporten undersöka fler strains, olika temperaturer, fler potentiellt skadliga ämnen och framför allt långtidsexponering.
Ingen tänker rycka jointen ur handen på stoners
Sedan finns ett problem som inte kan lösas med gaskromatografi, patent eller ett tvåmiljonerslabb.
Folk gillar att röka joint.
För många är rullandet en del av cannabiskulturen och det sociala runt en joint är svårt att återskapa med elektronik. En perfekt rullad spliff som skickas runt mellan vänner en varm sommarkväll konkurrerar helt enkelt i en annan gren än en laboratorierapport.
Det intressanta är att Rucker inte försöker låtsas som något annat.
”Målet är inte nödvändigtvis att övertyga någon om att överge en ritual de älskar över en natt.”
Han påpekar att många stoners redan använder cannabis på flera olika sätt. Jointen kan passa vid ett tillfälle, vapen vid ett annat och en edible vid ett tredje. För Rucker handlar vaporisering därför mindre om att förklara krig mot rullpapper och mer om att ge människor ytterligare ett alternativ – särskilt när mindre lukt, större diskretion eller minskad exponering för förbränningsprodukter spelar roll.
Det är förmodligen också ett smartare sätt att övertyga en jointälskare. Säg åt en stoner att sluta rulla och du har startat en diskussion. Ge samma person ett alternativ som smakar bra, använder mindre gräs och inte luktar ner halva kvarteret, och du kanske slipper diskussionen helt.
Drömmen är en vape som följer ditt andetag
När vi frågar Rucker vad han skulle bygga om dagens tekniska begränsningar försvann kommer svaret snabbt. Han vill ha en vaporizer som reagerar på användaren i realtid – en vape som värms upp i samma ögonblick som man börjar inhalera och kyls ned så fort man slutar.
”Din andning skulle bli gränssnittet.”
Tanken är att apparaten bara ska värma det gräs som faktiskt används i stunden. Det skulle kunna ge bättre kontroll över smak och effektivitet samtidigt som det som ligger kvar i kammaren inte fortsätter värmas i onödan.
Det finns ingen sådan PAX att köpa idag. Men idén säger ganska mycket om vart företaget vill.
För cannabisindustrin har blivit extremt bra på att prata om vad vi konsumerar. Vi analyserar THC-procent, terpener, genetik och odlingsmetoder. Stoners kan diskutera strains och buds med en detaljnivå som skulle få en vinsommelier att känna sig ytlig.
Men betydligt mindre uppmärksamhet har ägnats åt vad som händer med allt det fina weedet sekunden efter att vi sätter eld på det.
Jointen lär överleva – frågan är vad vi egentligen vill ha från den
PAX studie är inte sista ordet om vaporisering. Den är företagsfinansierad, genomförd på företagets egna produkter och behöver reproduceras oberoende. Den visar heller inte att vaping är riskfritt eller att en PAX minskar risken för sjukdom med 99 procent.
Men den visar något mer grundläggande och kanske mer intressant: samma cannabis blir inte samma sak när den lämnar jointen som när den lämnar en vaporizer.
I ena fallet brinner gräset vid extrema temperaturer och skapar en lång rad nya kemiska föreningar. I det andra försöker man värma budsen precis tillräckligt för att frigöra det man faktiskt vill åt, utan att starta samma förbränningsprocess.
Jointen behöver knappast börja skriva sitt testamente. Den har överlevt prohibition, bongar, edibles, dab rigs och ungefär varenda ”revolutionerande” cannabispryl som lanserats sedan någon kom på att weed och teknik kunde bli en affärsidé.
Den lär överleva PAX också.
Men kanske är det fel fråga att ställa om vapen ska ersätta jointen. Efter att ha pratat med Richard Rucker och gått igenom vad PAX faktiskt hittade i röken känns en annan fråga betydligt mer relevant.
Vi har ägnat årtionden åt att odla bättre gräs, jaga rätt terpener och hitta de perfekta budsen.
Om det är cannabis vi älskar – varför är vi då så fästa vid röken?
