Pissproverna lär kidsen hata aina

Att antagonisera en hel generation med förföljelse och urinprov kommer sätta djupa spår. ”För att polisen ska kunna göra sitt jobb och upprätthålla ordningen i ett område måste de ha stöd av vanliga människor som bor där.” Skriver Christian Engström i denna veckas söndagskrönika.

Polisen lägger mycket tid på att försöka sätta fast ungdomar för ringa narkotikabrott genom att tvinga dem att lämna pissprover. Det är inte bara ett slöseri med polisresurser. Det försvårar också polisens arbete mot allvarligare brott, genom att uppfostra alla ungdomar i förorterna att se polisen som en fiende.

Under 2020 var det strax under 30 000 personer som dömdes under narkotikalagstiftningen. Och för varje ung person som blir dömd, får böter, och hamnar i brottsregister finns det två till tre andra som tvingas att ge blod- och urinprov trots att de troligen är oskyldiga,

skriver tre forskare i en artikel i tidskriften Kvartal.

Annons
CPH

Hur skulle du själv reagera om du plötsligt blir tagen av ett par poliser som tycker att du ser lite konstig ut på ögonen, och tvingas lämna pissprov under förnedrande former på polisstationen? Skulle du tycka det var rimligt ens om du faktiskt hade rökt? Och vad skulle du tycka om du var helt oskyldig?

För att polisen ska kunna göra sitt jobb och upprätthålla ordningen i ett område måste de ha stöd av vanliga människor som bor där. Men genom att lägga så mycket energi på att sätta dit vanliga ungdomar för ett bagatellbrott förlorar de det stödet. Om det till råga på allt är så att många ungdomar som blir inplockade för förnedring av polisen är oskyldiga, då kan man nog räkna med att polisen har lyckats göra sig till fiende med större delen av ungdomsgenerationen.

Den ungdom som själv har lyckats undgå att bli fångad i svepet när bängen trålar, lär ha flera nära kompisar som kan berätta om hur det går till på polisstationen. På det sättet bygger polisen inget förtroende.

Att en lördagskväll tvinga en 17-åring till en polisstation för att kissa i en burk är ett övergrepp av sanslösa mått. När det visar sig att den gripne inte har narkotika i kroppen har polismyndigheten åstadkommit något som kan leda till förakt för samhällsinstitutioner i största allmänhet, olust inför polisen som samhällsaktör och kanske lust att framgent vilja slippa att någonsin mer ha med snuten att göra. Vilket polismyndigheten bör minnas då den klagar över att folk inte vill vittna,

skriver Expressen i en kommentar till forskarnas artikel.

Men regeringen vägrar att ens utreda vad kriminaliseringen av brukarna har för effekter. Det var justitieminister Morgan Johansson mycket tydlig med när regeringen tillsatte en bakbunden narkotikautredning förra veckan. Kriminaliseringen ska ligga fast. Men vi ska inte utreda vad den leder till. Morgan Johanssons magkänsla räcker, anser han.

Det är obegripligt varför regeringen klamrar sig fast vid den gamla politiken, som bevisligen har skapat den situation vi har idag. Problemen i förorterna försvinner inte för att de fortsätter stoppa huvudet i sanden.

Om polisen ska lyckas återta kontrollen i de utsatta områdena lär det behövas en mängd olika åtgärder. Men att polisen slutar göra sig till fiende med ungdomarna som bor där borde vara ett första steg. Eller åtminstone att utreda saken utan skygglappar.

Författare