Hoppa till innehåll
Christian Engström skriver denna vecka om den pinnjakt som uppenbarligen fortfarande körs inom svensk polis. ”Men att avbryta pinnjakten skulle vara ett första steg i rätt riktning, och ge polisen möjlighet att fokusera på den systemhotande gängbrottsligheten istället för att skapa friserad statistik.”
Justitieminister Gunnar Strömmer tänker ta fram en ny nationell strategi mot den organiserade brottsligheten, och signalerar samtidigt ett tydligt krav på polisen att snabbt förbättra uppklarandestatistiken. Bra. Men polisens ledning och höga chefer verkar tolka det som att de ska satsa mer på bagatellbrott som är lätta att klara upp och ger pinnar i statistiken, istället för gängens skjutningar och sprängningar. Om det stämmer är det riktigt dåligt.
På twitter skriver Peppe Larsson, som är polis i yttre tjänst:
För en vecka sedan var Gunnar Strömmer tydlig, nu måste polismyndigheten börja leverera.
Idag spillde det ner till oss i kärnverksamheten. Nu ska vi rapportera fler enklare brott, fler enklare ärenden ska rapporteras till åklagaren, ordningsboten ska in.
Vi kan bättre än så här!
För att undvika att missförstås förtydligar Peppe sin syn i twittertråden:
Jag skäms, ärligt talat. Allt för att frisera siffrorna. Istället för att fokusera på det riktigt viktiga.
Och Peppe får medhåll från andra som arbetar inom polisväsendet. Justus Läsker, som är forensiker vid NFC, twittrar:
Vi har samma läge. Siffran som räknas är endast den över antal avslutade ärenden. Inte vilka ärenden.
Signaturen PappaPolis, som arbetar som polis i ingripandeverksamheten, håller med:
Samma hos oss, allt ska rapporteras inget får förverkas utan allt ska rapporteras via anmälan. Känns skevt.
Hanif Bali, krönikör hos Expressen och före detta moderat riksdagsledamot, sammanfattar:
Nu ska jag förstås erkänna direkt att jag inte kan veta säkert om det är så här illa ställt bland polisens ledning och chefer. Några enstaka röster från poliser på fältet är trots allt bara några enstaka röster. Kanske arbetar just de inom delar av polisen som styrs ovanligt dåligt, men att resten av polisorganisationen har förstått att det är gängmorden som behöver klaras upp i större utsträckning, inte de lättutredda bötesbrotten.
Men jag ser å andra sidan inga tecken på att polisen skulle vara effektivt styrd av en kompetent ledning som fokuserar på det som är viktigt för att bevara tryggheten i samhället. Gör någon annan det? Polisforskaren Stefan Holgersson gör det i vart fall inte, enligt den här debattartikeln hos DN.
När polisen vill förbättra statistiken genom att satsa på lättutredda brott betyder det i praktiken att fler ungdomar kommer tvingas till förnedrande pissprover för att sätta dit dem för ringa narkotikabrott. Det är ett av de lättaste sätten för polisen att plocka pinnar. Ruset från cannabis sitter bara i ett par timmar, men restprodukterna som bildas när levern bryter ner det rusgivande ämnet går att spåra i bortåt en månad efteråt. Blir man ertappad med de restprodukterna i sitt kiss blir det en fällande dom. Klappat och klart, lätt som en plätt för polisen.
Men om syftet är att komma åt den grova organiserade brottsligheten i förorterna är pinnjakt på hyggliga ungdomar det absolut sämsta polisen kan göra. Det är ett fullständigt slöseri med polisresurser. Och det försvårar dessutom polisens arbete mot allvarliga brott.
Att någon som rökt en joint får böter och en prick i registret försvagar inte gängen det minsta, tvärtom. Det innebär bara att ett antal polistimmar försvinner på att köra den misstänkta brukaren till stationen, genomföra pissprovet, hålla förhör och skriva rapport. Polistimmar som hade kunnat läggas på att utreda en skjutning eller sprängning, eller bara patrullera för att visa närvaro i de laglösa områdena.
Och dessutom skadar pinnjakten på brukare polisens arbete mot våld och andra brott med offer. Pissproverna får kidsen i förorterna att hata aina. De gör att även vanliga hyggliga ungdomar, som inte är det minsta gängkriminella, ser polisen som en fiende. Varför ska man hjälpa en fiende som förnedrar en? Det försvårar för polisen att utreda de grova brotten i förorterna, och hjälper till att skydda de gängkriminella.
Jag kan som sagt inte veta säkert om de här polisernas vittnesmål är representativa för hela polisorganisationen och polisens högsta ledning. Men jag är djupt oroad över att det kanske är så. Därför hoppas jag att justitiedepartementet och ansvariga politiker omedelbart undersöker om det stämmer att polisledningen har missuppfattat justitieministern på det här sättet, och vidtar åtgärder om så är fallet.
Förhoppningsvis har polismannen Peppe Larssons tweet redan satt igång en sådan process. Riksdagsledamoten Fredrik Kärrholm (M), som bland annat är suppleant i justitieutskottet, twittrade:
Vi kan bara hoppas att justitieministern och justitiedepartementet lyssnar.
Gängkriminaliteten är ett av de allra allvarligaste samhällsproblemen vi har i Sverige just nu, och trenden för det dödliga gängvåldet går åt helt fel håll. Gunnar Strömmer och regeringen måste bryta den utvecklingen om de ska ha en chans att bli omvalda. Att försöka föra väljarna bakom ljuset med friserad statistik fungerar inte längre. Och att fortsätta med den narkotikapolitik som gav oss de här problemen kommer inte att lösa dem.
Regeringen bör omedelbart göra klart för polisen att den kommer bedömas på hur den lyckas bekämpa den grova brottsligheten, inte på hur många pissprover den kan genomföra. Det kan justitieministern göra genom snabbt och enkelt genom att lägga till en mening eller två i polisens regleringsbrev.
Därefter bör regeringen överväga att be riksdagen avkriminalisera ringa narkotikabrott (alltså eget bruk), och allra helst även hemodling av cannabis för eget bruk. Det skulle i ett slag frilägga ganska avsevärda resurser hos polisen, och ta bort den främsta konfliktytan mellan polis och vanliga ungdomar i förorten.
Tillåter man dessutom hemodling av ett rimligt antal cannabisplantor för eget bruk har vi tagit ett första steg för att minska gängens inkomster från narkotika. Det kommer inte ta bort alla pengar, och det kommer definitivt inte eliminera all organiserad brottslighet. Det finns det ingen magisk silverkula som gör.
Men att avbryta pinnjakten skulle vara ett första steg i rätt riktning, och ge polisen möjlighet att fokusera på den systemhotande gängbrottsligheten istället för att skapa friserad statistik. Det kan justitieministern göra omedelbart.
Och dessutom hoppas jag att regeringen har det politiska modet att bryta tabut inom narkotikapolitiken, och åtminstone utreda hur en avkriminalisering av brukarna skulle kunna göra polisens arbete mot gängen mer effektivt och framgångsrikt. För ska resultatet bli annorlunda måste vi göra någonting annorlunda mot vad tidigare regeringar har gjort.
Läs gärna:
Avkriminalisera hemodling av cannabis som ett första steg
