Hoppa till innehåll
Polisledningen manipulerar statistiken för att få det att se ut som att fler poliser är ute på gatorna i yttre tjänst, avslöjar Polistidningen. Det är samma mentalitet som gör att polisledningen prioriterar pinnjakt på narkotikabrukare för att få bättre statistik, istället för att lösa brott med offer.
”Vi sminkar grisen” skriver Polistidningen, tidningen för fackföreningen Polisförbundets medlemmar, i en kritisk artikel om hur polisledningen manipulerar statistiken för poliser i yttre tjänst.
Bakgrunden är att regeringen vill se fler poliser som faktiskt är ute och patrullerar på gatorna, istället för att sitta bakom olika skrivbord. Inom polisen används förkortningen ”YUP”, som står för för ”yttre uniformerad polis”. Begreppet används internt av Polismyndigheten och facket för att skilja poliser som patrullerar i uniform på gator och torg från till exempel civilklädda utredare, administrativ personal eller ledningsgrupper.
Rikspolischef Petra Lundh har satt som mål att 85 procent av polisens tillväxt ska vara poliser i yttre tjänst. Polismyndigheten rapporterar också rekordhöga siffror för patrullerande poliser, och regeringen har lyft fram detta som en stor framgång.
– Nära 11.500 poliser i yttre tjänst patrullerar numera våra gator och torg, vilket är en rekordnivå, deklarerade statsminister Ulf Kristersson i fjolårets regeringsförklaring.
Men enligt artikeln döljer sig en annan verklighet bakom statistiken. Polistidningen avslöjar ett utbrett siffertrixande där poliser kodas som heltid YUP, trots att de till stor del utför inre arbete.
Flera exempel lyfts fram där poliser som huvudsakligen arbetar med utredningar, spaning eller andra inomhusuppgifter ändå räknas som yttre tjänst. Det förekommer också så kallade 51-procentstjänster, där anställda formellt placeras i yttre tjänst trots att en stor del av arbetstiden används till annat. Kritiker inom polisen beskriver detta som att man ”sminkar grisen” för att få statistiken att passa de politiska målen.
Polisförbundet menar att myndigheten alltid kommer hitta sätt att uppfylla siffermål, men ifrågasätter om det verkligen förbättrar verksamheten eller polisens faktiska närvaro ute i samhället.
Och det är långt ifrån första gången som det trixas med siffror, påpekar en ingripandepolis i Göteborg.
– För något år sedan skulle utredningsresultaten upp och då jagade vi brott utan målsägande för att sminka statistiken, säger han i artikeln.
”Brott utan målsägande” innebär i praktiken pinnjakt på vanliga narkotikabrukare, som polisen lagt allt större resurser på, och fortsätter att prioritera. Att fånga tjuvar eller upprätthålla ordningen på stan är kanske bra, men pinnjakt är bättre för statistiken.
Under flera decennier har uppklarningsprocenten för brott med offer varit katastrofalt låg, och dessutom sjunkande. Enligt BRÅ:s statistik för 2025 var polisens uppklarningsprocent för brott mot person (våld, hot, sexualbrott och rån) 9 procent, stöld- och tillgreppsbrott 6 procent, bedrägeribrott 3 procent och skadegörelsebrott 2 procent. För stölder av cyklar klarades 0 procent upp av polisen.
Men trots att uppklarningsprocenten för samtliga mängdbrott med offer ligger på ensiffriga nivåer (och ofta låga ensiffriga nivåer), stoltserar Polismyndigheten ändå med en total uppklarning på 13 procent i sin officiella statistik. Hur blev det tvåsiffrigt plötsligt?
Det beror på att polisledningen satsar mer och mer på att sätta dit vanliga brukare för ringa narkotikabrott. Det är brott som i princip utreder sig själva. Varje gång polisen tvingar en fredlig cannabisrökare eller känd missbrukare att lämna ett positivt pissprov, blir det direkt en pinne i statistiken över uppklarade brott. Då blir polischeferna nöjda.
Fem cannabisrökare är fler än fyra tjuvar eller rånare, och mycket lättare att lagföra. Därför styr polisledningen en allt större del av polisens resurser till pinnjakt på brukare, som på sin höjd skadar sig själva, istället för att klara upp brott med offer.
Att polisledningen tydligen också trixar så mycket den kan med statistiken för poliser i yttre tjänst, har i och för sig ingen direkt koppling till fokuset på brukarjakt. Men bägge är symptom på samma grundläggande haveri inom polisens ledning. Att man hellre trixar med statistiken för att sopa problem under mattan än tar tag i dem och försöker lösa dem.
Rikspolischef Petra Lundh avvisar kritiken och säger att hon ”inte delar bilden” av något siffertrixande. Hon menar att polisers arbete i yttre tjänst idag naturligt omfattar fler utredande uppgifter direkt på plats, och att detta är en utveckling av polisverksamheten snarare än ett sätt att manipulera statistiken.
Samtidigt har hon tackat nej till intervju med Polistidningen, och hänvisar frågor om konkreta exempel till regionerna. Det känns inte särskilt imponerande.
Hur bra är det egentligen att vi har en rikspolischef som hellre trixar med statistiken än försöker styra verksamheten i rätt riktning, och som sedan vägrar att svara på frågor till och med från sina egna medarbetare?
…
Läs mer:
- Polistidningen: Kritiken inifrån: ”Vi sminkar grisen”
- Polistidningen: RPC duckar intervju – hänvisar till regionerna
- Riskfritt att vara tjuv när polisen prioriterar brukarjakt
- ESO-rapporten: Polisen slösar 1.000 heltidspoliser på narkotikabrott
