Hoppa till innehåll
Joel Kinnaman ville använda sitt Sommar i P1 till att berätta om sina personliga erfarenheter av psilocybin, ayahuasca och andra psykedeliska preparat. Men Sveriges Radio satte stopp för delar av berättelsen eftersom substanserna är olagliga i Sverige. Beslutet har utlöst en debatt om censur, public service och yttrandefrihet. När kritiken nu bemöts med att Kinnaman inte borde få tala positivt om illegala droger missar försvararna den avgörande frågan: Ska ämnets juridiska status verkligen avgöra vilka erfarenheter svenska folket får höra?
Joel Kinnamans sommarprogram handlade till stor del om kampen mot de destruktiva röster han burit inom sig sedan ungdomen. Han berättade om prestationsångest, självkritik och en rastlöshet som länge drev honom att ständigt arbeta, festa, dricka alkohol och använda droger.
Med tiden förändrade han sitt liv. Alkoholen fick mindre plats. Träning, terapi, meditation och yoga fick större betydelse. Kinnaman började också arbeta med det som i USA ofta kallas ”plant medicine” – däribland psilocybin från psykedeliska svampar och den DMT-innehållande brygden ayahuasca.
Men när han ville berätta mer detaljerat om sina erfarenheter tog det stopp.
– Jag tycker att jag har ett värdefullt perspektiv på det. Men jag fick tydligen inte prata om det i Sveriges Radio eftersom preparaten är olagliga i Sverige, sade Kinnaman i programmet.
Sveriges Radio bekräftar begränsningen
Sveriges Radios ansvariga utgivare för Sommar i P1, Emma Boëthius, har bekräftat att Kinnaman inte fick utveckla sitt positiva förhållande till DMT-innehållande substanser.
Enligt Sveriges Radio handlar beslutet inte om just psykedelika, utan om en generell redaktionell princip som gäller alla droger som är olagliga i Sverige. Sommarvärdar ska inte få använda programmet till att uttryckligen tala positivt om illegala droger.
Det svaret väcker fler frågor än det besvarar.
Kinnaman ville inte sälja ayahuasca, ge instruktioner om hur psilocybin används eller uppmana lyssnarna att bryta mot lagen. Han ville berätta om sina egna upplevelser och om hur han anser att psykedelika har påverkat hans psykiska hälsa.
Det är en personlig erfarenhet, inte en bruksanvisning.
Att en substans är förbjuden innebär inte att alla positiva erfarenheter av den automatiskt är falska, farliga eller olämpliga att beskriva. Om juridisk status ska avgöra vilka personliga berättelser som får höras blir konsekvenserna långtgående.
Ska patienter hindras från att berätta att illegal cannabis lindrat deras smärta? Ska en tidigare heroinberoende person inte få beskriva hur en behandling med en narkotikaklassad substans hjälpte honom? Ska människor som deltagit i lagliga psykedeliska behandlingar utomlands tystas eftersom samma substans är förbjuden i Sverige?
Kinnamans kritik mot Sverige
Kinnaman anser att den svenska diskussionen om sinnesförändrande substanser har stannat kvar i ett föråldrat synsätt.
Han pekar på att psykedeliska substanser i dag undersöks vetenskapligt som möjliga behandlingar mot bland annat depression, posttraumatiskt stressyndrom, beroende och existentiell ångest. Samtidigt fortsätter Sverige att behandla ämnet främst som en moralisk och kriminalpolitisk fråga.
Han ifrågasätter också alkoholens särställning. Alkohol är lagligt, socialt accepterat och får beskrivas positivt i radio, trots omfattande dokumenterade skador. Men en personlig berättelse om psilocybin eller ayahuasca begränsas därför att substanserna är förbjudna.
Som avslutning på avsnittet spelade Kinnaman Peter Toshs klassiska låt ”Legalize It” – en låt som uttryckligen argumenterar för legalisering av cannabis.
Budskapet gick därmed ändå fram.
Cannabis i Fokus berättade om Kinnamans erfarenheter
Cannabis i Fokus har tidigare publicerat artikeln ”Joel Kinnaman om ångesten och dom magiska svamparna!”, där hans erfarenheter sattes in i ett större medicinskt och vetenskapligt sammanhang.
I artikeln beskrivs hur Kinnaman under lång tid levde med oro, självkritik och prestationspress och hur han gradvis sökte andra sätt att hantera sitt mående. Hans psykedeliska erfarenheter presenterades varken som en mirakelkur eller som en rekommendation till andra, utan som en del av en personlig berättelse som sammanfaller med ett snabbt växande forskningsområde.
Cannabis i Fokus tog även upp riskerna. Psykedeliska substanser kan framkalla oro, panik och psykologisk destabilisering. De är inte lämpliga för alla och bör i medicinska sammanhang användas under kontrollerade former.
Det är just så en ansvarsfull diskussion bör föras: möjligheter och risker måste kunna granskas samtidigt.
Att helt begränsa berättelsen därför att substanserna är olagliga skapar inte bättre kunskap. Det skapar tystnad.
Kvartal kallar det censur
Efter programmet beskrev Kvartals Staffan Dopping Sveriges Radios ingripande som censur och ett självskadebeteende från public service.
Hans argument är att Sveriges Radio i förväg bestämde att en medverkande inte skulle få framföra vissa erfarenheter och tankar. Han pekar också på att radio- och tv-lagen betonar en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet.
Ordet censur är juridiskt och principiellt laddat. Sveriges Radio är inte en statlig myndighet som förbjudit Kinnaman att uttrycka sig i samhället. Han kan fortfarande tala om psykedelika i andra medier och på egna plattformar. Som ansvarig utgivare har Sveriges Radio dessutom både rätt och skyldighet att fatta redaktionella beslut om vad som ska sändas.
Men det betyder inte att beslutet är oantastligt.
Public service är skattefinansierat och har ett särskilt uppdrag att erbjuda ett brett, relevant och självständigt innehåll. När en medverkandes personliga berättelse begränsas enbart med hänvisning till att den berör olagliga substanser är det fullt rimligt att tala om en form av redaktionell censur eller förhandsbegränsning – även om det inte är statlig censur i strikt juridisk mening.
Tidigare SR-chef försvarar beslutet
Sveriges Radios tidigare vd Kerstin Brunnberg har försvarat beslutet och avvisat beskrivningen av det som censur.
Försvaret bygger på tanken att Sveriges Radio måste kunna dra en konsekvent gräns. Om Kinnaman får tala positivt om psykedeliska droger, varför skulle då inte andra sommarvärdar få hylla exempelvis kokain, heroin eller crack?
Det kan vid första anblicken låta som ett rimligt likabehandlingsargument. Men jämförelsen bygger på att alla narkotikaklassade substanser, alla användningsområden och alla personliga berättelser måste behandlas som om de vore likvärdiga.
Det är de inte.
Att beskriva erfarenheter av psilocybin i ett terapeutiskt sammanhang är inte automatiskt detsamma som att romantisera ett destruktivt heroinberoende. På samma sätt är ett reportage om medicinsk cannabis inte likvärdigt med reklam för narkotikaförsäljning.
En seriös redaktion förväntas kunna skilja mellan vittnesmål, analys, medicinsk diskussion, propaganda och uppmaningar till brott. Det är själva kärnan i redaktionellt arbete.
En regel som säger att positiva erfarenheter av samtliga illegala substanser ska begränsas är inte nödvändigtvis neutral. Den riskerar i stället att bevara den rådande narkotikapolitiken genom att bara tillåta berättelser som bekräftar dess grundantaganden.
Laglighet är inte ett vetenskapligt mått
Den svenska narkotikaklassningen är ett juridiskt system, inte ett vetenskapligt facit över vilka substanser som kan ha medicinsk betydelse.
Flera narkotikaklassade ämnen används redan som läkemedel. Andra undersöks i kliniska studier. Samtidigt är alkohol och tobak lagliga trots att de orsakar omfattande sjuklighet och dödlighet.
Det betyder inte att psilocybin eller ayahuasca är riskfria. Det betyder att laglighet och medicinsk potential är två olika frågor.
Om public service bara tillåter negativa erfarenheter av förbjudna substanser blir resultatet inte saklighet. Det blir ett ensidigt urval där lagen bestämmer vilken verklighet som får beskrivas.
Lyssnarna kunde ha fått hela berättelsen
Sveriges Radio hade kunnat låta Kinnaman berätta och därefter komplettera programmet med information om risker, rättslig status och forskningsläget. Man hade kunnat publicera en faktatext, bjuda in forskare eller följa upp berättelsen i ett separat program.
Det hade gett lyssnarna möjlighet att själva bedöma hans erfarenheter.
I stället valde Sveriges Radio att begränsa berättelsen innan den nådde publiken. Därmed förvandlade man en personlig skildring av psykisk ohälsa och alternativa behandlingsmetoder till en principiell konflikt om vad svenskar anses klara av att höra.
Joel Kinnamans erfarenheter är inte vetenskapliga bevis. De visar inte att psykedelika fungerar för alla och ska inte tolkas som medicinska råd.
Men de är en del av verkligheten.
Public service borde hjälpa publiken att förstå den verkligheten – inte klippa bort de delar som krockar med svensk narkotikapolitik.
Källor och vidare läsning
- Sveriges Radio: Joel Kinnamans Sommar i P1
- Cannabis i Fokus: Joel Kinnaman om ångesten och dom magiska svamparna!
- Aftonbladet: Joel Kinnaman stoppas av Sveriges Radio
- Expressen: Joel Kinnaman stoppades av Sveriges Radio
- Kvartal: Kinnaman censurerades av Sveriges Radio
- Kvartal: Tidigare SR-vd försvarar beslutet kring Kinnaman
- SVT: Joel Kinnaman fick inte prata droger i sitt sommarprat
