WHO vägrar!

Världshälsoorganisationen vägrar lätta på kokabladförbudet – trots att granskning visar att förbudet är farligare än själva växten

Världshälsoorganisationen (WHO) hade en historisk möjlighet att lätta på det strikta globala förbudet mot kokablad – ett förbud som enligt kampanjaktivister har “rasistiska och koloniala” rötter. Men organisationen har valt att inte göra det.

WHO:s egen expertgranskning visade i september att miljontals människor i Anderna dagligen konsumerar kokablad som en del av en långvarig kulturell sed utan några nämnvärda negativa effekter – och att kontrollstrategierna kring kokan i sig är kopplade till allvarliga folkhälsorisker.

Trots detta rekommenderade WHO:s expertkommitté för beroendeframkallande ämnen (ECDD) den 2 december att kokablad fortsatt ska listas i schema I i FN:s narkotikakonventioner – den mest restriktiva kategorin – eftersom bladen relativt enkelt kan omvandlas till kokain.

”Den enkla extraktionen av kokain från kokablad och dess höga avkastning och lönsamhet är välkända,” skrev ECDD. ”Kommittén granskade även bevis på en tydlig ökning av odling av kokablad och produktion av kokainrelaterade substanser, i samband med en betydande och ökande oro för folkhälsan kring kokainanvändning. I detta sammanhang ansåg kommittén att en minskning eller borttagning av internationella kontroller av kokablad kan innebära särskilt allvarliga folkhälsorisker.”

Kommittén noterade att produktionen av kokain ökade med 34 procent under 2023, och att vissa länder rapporterade historiskt höga nivåer. Men reformförespråkare understryker att koka inte är samma sak som kokain. De påpekar att WHO:s granskning erkände växtens medicinska potential och att det saknas bevis för skadligt bruk av kokablad någonstans i världen – två kriterier som bör vara avgörande för om ett ämne ska regleras mindre hårt.

”Det är oacceptabelt att mänskligheten demoniserar en helig, medicinsk växt,” sa Jaison Perez Villafaña, vishetsbärare (mamo) från Arhuaco-folket i Colombia, till Filter. ”Detta var mer ett politiskt beslut än ett vetenskapligt. Kokabladet (el ayu) är inte självt ansvarigt för att människor med ekonomiska intressen omvandlar det till kokain.”

ECDD erkände att ”kokablad har en viktig kulturell och terapeutisk betydelse för ursprungsbefolkningar och andra samhällen och att det finns undantag för traditionell användning av kokablad i vissa nationella ramverk.” En koalition av ursprungsfolk som producerar och konsumerar kokablad skrev i oktober till WHO och uppmanade FN att ”tydligt särskilja” traditionell kokaanvändning från problemen med kokain.

Steve Rolles, senior policyanalytiker vid Transform Drug Policy Foundation, kallade WHO:s antydan att ett fortsatt förbud skulle begränsa kokainproduktionen för ”löjlig” och menade att beslutet avslöjar ”den moraliska och vetenskapliga bankrutten i hela det globala narkotikakontrollsystemet.”

”Man kunde ha förväntat sig att politiskt styrda organ som formats av ’kriget mot droger’ skulle fatta sådana beslut, men det fanns ett hopp om att mer objektiva, vetenskapliga och formellt oberoende delar av FN skulle behålla ett visst mått av pragmatism och principer – även om deras rekommendationer senare avfärdades,” skrev han på LinkedIn.

”Riskerna med kokainpulver eller rökt crackkokain – skapelser från det globala nord, som också är den klart största marknaden – är uppenbart av en helt annan magnitud än traditionell kokaanvändning, som tuggning eller i te, vilket uteslutande förekommer i det globala syd,” tillade Rolles. ”Det är i det globala syd som bördan av det misslyckade kriget mot kokain och kriminaliseringen av hela kulturer känns mest akut.”

År 2020 röstade FN:s narkotikakommission, efter WHO:s rekommendation, för att lätta på det internationella regelverket kring cannabis och erkände dess medicinska värde efter decennier av ”reefer madness.” För många reformförespråkare var det ett tecken på en långsam men viktig övergång till evidensbaserad narkotikapolitik. Därför fanns förhoppningar om att FN även skulle kunna skilja mellan kokablad – som innehåller mindre än 1 % kokainalkaloid – och det raffinerade pulver som driver den globala efterfrågan.

Men kokablad kommer även fortsättningsvis att behandlas som om de vore lika farliga som kokain – trots att WHO:s egen granskning slog fast att traditionell kokatuggning inte orsakat några dokumenterade dödsfall, inte är förknippad med beroende eller missbrukspotential, och har möjliga terapeutiska tillämpningar – från antiinflammatoriska effekter till förbättrad blodsockerkontroll efter måltid.

”WHO:s beslut är djupt nedslående och mycket oroande,” sade Ann Fordham, chef för International Drug Policy Council, i ett pressmeddelande. ”Detta var inte en rutinmässig granskning – det var ett avgörande test för FN:s narkotikakontrollsystem. Kommittén har visat att den inte kan bedöma bevis objektivt eller väga in de mänskliga rättighetskonsekvenser som förbudet innebär. Istället har man valt att upprätthålla den rasistiska och koloniala grunden för det internationella narkotikakontrollsystemet. Detta beslut visar tydligt att systemet är trasigt och motståndskraftigt mot verklig reform.”

Experter har länge hävdat att logiken bakom förbudet mot kokablad är selektiv och bortser från existerande prejudikat i traktater. Växter som ephedra (råvara till metamfetamin), psilocybin-svampar och meskalinproducerande kaktusar är till exempel inte klassade på växtnivå, trots att de används för att framställa kontrollerade substanser.

Även om den öppna förföljelsen av kokatuggare i Anderna har minskat, påverkar förbudet fortfarande vardagen i många områden – från bönder vars grödor förstörs av periodvis flygbesprutning, till samhällen som hamnar mellan utrotningsstyrkor och kokainnätverk. WHO:s oberoende expertgrupp noterade i sin septemberrapport att forskning visat att exponering för glyfosat-baserade bekämpningsmedel, som Roundup, ökade risken för missfall och dermatologiska samt andningsrelaterade sjukdomar i de samhällen som drabbats av statlig flygbesprutning.

Granskningen tillade att annan forskning visat att tvångsröjning av kokablad fick bönder att intensifiera produktionen i andra odlingsområden, med ökad användning av giftiga jordbrukskemikalier – vilket i sin tur ökade deras egen exponering för dessa ämnen.

Villafaña och andra ledare bland ursprungsbefolkningar har varnat för att detta innebär en form av kulturellt våld. Koka är central för Andernas andliga liv, konfliktlösning, arbete, ritualer och hälsa – men dess användning utanför snäva “traditionella” undantag utsätter människor för kriminalisering.

”Det vore en lättnad för oss som kultur,” sade Villafaña, ”om världen erkände den som en helig växt och inte demoniserade den.” Men tillade att beslutet inte påverkar hans samhälle, där medlemmarna kommer att fortsätta tugga koka precis som de alltid gjort.

Originalartikeln hos Marijuana Moment!