Stockholm Medical Cannabis Conference

Alkohol och kräftor, cannabis och gangstervälde

För drygt hundra år sedan röstade svenska folket Nej till att förbjuda alkohol. Då slapp vi det gangstervälde som kom att prägla förbudstidens USA. Men idag göder förbudet mot cannabis gangstergängen i förorterna.

Den 27 augusti 1922 höll Sverige sin första folkomröstning någonsin. 103-årsdagen var i veckan.

Frågan var Ja eller Nej till ett ”rusdrycksförbud”, alltså ett totalförbud för öl, vin och sprit. Med några tiondelars marginal vann Nej-sidan, och Sverige slapp förbudet. Det var tur, kan vi nog alla vara överens om med facit i hand.

Den gången slapp vi det besinningslösa våld som blev följden av alkoholförbudet i USA vid samma tid. Där blev gangsters som Al Capone rika på att tillhandahålla alkoholen som många människor fortfarande ville ha, trots att välmenande politiker trott att de kunde trolla bort den ur samhället genom ett förbud.

Alkohol såldes i nästan samma mängd som innan förbudet. Men nu sköttes försäljningen av kriminella. Det var en enormt lönsam marknad.

I konkurrensen om marknadsandelar följde ett allt brutalare våld mellan de olika gängen. Det totala antalet mord i USA ökade dramatiskt under den tid som alkoholförbudet var i kraft. Och med så mycket pengar kunde de kriminella börja infiltrera både polis och rättsväsende och andra delar av samhället.

Känns mönstret igen?

– Ja precis, tvingas alla vi som lever i Sverige idag svara.

I USA för hundra år sedan var det förbudet mot alkohol som gjorde att pengarna forsade in till de kriminella. I Sverige idag är det förbudet mot narkotika, och i synnerhet förbudet mot cannabis, som styr miljarder till de kriminella gängen. 

Och i USA då, precis som i Sverige nu, utvecklades våldet. Brutala gänguppgörelser med automatvapen blev vardagsmat.

Men för hundra år sedan slapp Sverige den utvecklingen, eftersom svenska folket röstade Nej till ett rusdrycksförbud 1922.

”Kräftor kräva dessa drycker” är den mest kända affischen från förbudsomröstningen. Den ritades av min farfarsfar Albert Engström. Där påminner han om att alkohol inte bara handlar om elände och misär, som nykteristerna vill få det till, utan också är förknippat med många av de roliga och positiva stunderna i livet. Som till exempel den äktsvenska traditionen med kräftskivor.

Men vill man dra paralleller till gängvåldet i dagens Sverige är en annan av Nej-sidans affischer mer belysande. Texten på affischen lyder:

”Tänk noga efter om Ni på Edert ansvar vill taga ett förbudsexperiment i vårt land.

  • Smuggling
  • Smyghandel
  • Dunder
  • Skräckvälde
  • Lagtrots
  • Störd hemfrid
  • Spioneri
  • Angiveri
  • Elände

Tänk först – rösta sedan Nej!”

”Dunder” betyder i det här sammanhanget dålig, kanske giftig fulsprit. Man varnade också för arbetslöshet när bryggerier och destillerier skulle tvingas stänga, och höjda skatter när staten skulle gå miste om skatteintäkterna från den lagliga alkoholhanteringen.

Det här slapp Sverige när folket röstade Nej till rusdrycksförbudet. Men det är precis vad som hände i USA under förbudstiden 1920-1933.

Smuggling och olaglig alkoholtillverkning kom igång i stor skala. Tusentals människor dog eller fick skador av olika sorters fulsprit. Den organiserade brottsligheten växte sig starkare än någonsin, och skjutningar mellan rivaliserande gäng blev vardagsmat. Efter 13 år av ständigt ökande dödligt våld hade USA fått nog, och avbröt förbudsexperimentet.

Precis som de som var emot förbudet hade sagt, alltså.

Och tittar vi på narkotikapolitiken i Sverige idag ser vi exakt samma effekter. Smuggling och langning har blivit en miljardindustri för den organiserade brottsligheten, där polisen uppskattar att enbart cannabis ger de kriminella gängen 10 miljarder om året. Brukare dör av att drogerna de köper visar sig vara spetsade med livsfarliga tillsatser. Vanliga hyggliga människor blir trakasserade av myndigheter och rättsväsende bara för att de lugnt och stillsamt har valt att röka en joint. Och dagliga skjutningar och sprängningar mellan rivaliserande gäng.

Att följden blir gangstervåld när politikerna försöker förbjuda något som många människor vill ha, både då och nu, är inte en slump. Det är så det fungerar.

Om man förbjuder något som efterfrågas kommer kriminella att fylla behovet. Då kommer stora pengar att hamna i fickorna på mycket farliga människor. Och eftersom verksamheten är kriminell, kan de inte använda sig av polis och rättsväsende för att hantera tvister. 

De kriminella gängen tvingas bygga upp en egen våldskapacitet för att försvara sina intäkter mot andra gäng. Och när de väl har våldskapaciteten kan de använda den för att ta marknadsandelar av andra kriminella. I slutändan blir det de gäng som är våldsammast och brutalast som lägger under sig det mesta av marknaden.

Så var det i 1920-talets USA med alkohol, och så är det i 2020-talets Sverige med cannabis. Gängvåldet är en naturlig del av den svarta marknaden.

Hur länge måste vi fortsätta slå nya rekord i skjutningar och sprängningar, istället för att erkänna att experimentet med att försöka uppnå det narkotikafria samhället har misslyckats, och välja en mer verklighetsanpassad strategi?

Den frågan kommer våra politiker förr eller senare behöva svara på. Gärna förr snarare än senare, med tanke på att den organiserade brottsligheten tar ett allt fastare grepp om samhället för varje år som narkotikapengarna fortsätter att rulla in som bas för verksamheten.

Men tills dess kan vi åtminstone glädja oss över att det inte blev något förbud mot alkohol för hundra år sedan. Vill du ha öl och snaps till årets kräftor kan du dricka det helt lagligt. 

Kräftor kanske inte direkt kräver öl och brännvin, om man ska vara riktigt strikt. Men vi är många som tycker de är kul att inta ihop. Då får vi göra det om vi vill. Pengarna vi betalar går till staten i skatt och till lagliga vita jobb i lagliga vita företag. Inte till gäng som skjuter och mördar som en del av affärsstrategin. Och det är precis så vi vill ha det.

Så kommer vi att hantera cannabismarknaden också, den dag det skenande gängvåldet till sist tvingar politikerna att dra upp huvudet ur sanden. Men den dagen är tydligen inte idag.

Läs mer:

Dela denna artikel