Hoppa till innehåll
I takt med att allt fler länder och delstater legaliserar cannabis har jakten på ett motsvarande ”alkotest” för THC blivit en miljardindustri. Företag, investerare och vissa myndigheter presenterar regelbundet nya THC-baserade utandningstest som påstås kunna identifiera förare som är påverkade av cannabis.
Men trots åratal av forskning, tekniska framsteg och stora investeringar kvarstår ett grundläggande problem: att upptäcka THC är inte samma sak som att mäta faktisk påverkan.
Det är kärnan i den kritik som riktas mot den växande marknaden för så kallade THC-breathalyzers – en teknik som ofta framställs som nära ett genombrott men som enligt många forskare fortfarande saknar förmåga att avgöra om en person faktiskt är för påverkad för att köra bil.
Alkohol och cannabis fungerar helt olika
En stor del av problemet är att cannabis och alkohol beter sig fundamentalt olika i människokroppen.
Alkohol är vattenlösligt och har ett relativt förutsägbart samband mellan alkoholhalten i blodet och graden av påverkan. Därför kan ett alkoholutandningstest ge en rimlig uppskattning av berusningsnivån.
THC fungerar däremot på ett helt annat sätt. Ämnet är fettlösligt och lagras i kroppens vävnader. Det innebär att spår av THC kan finnas kvar långt efter att de psykoaktiva effekterna har försvunnit. Samtidigt reagerar olika människor mycket olika på samma mängd THC beroende på tolerans, konsumtionsvanor, genetik, konsumtionssätt och vilka andra cannabinoider som finns i produkten.
Det som gör alkoholtester användbara – ett relativt tydligt samband mellan koncentration och påverkan – existerar helt enkelt inte för cannabis.
Ett positivt test betyder inte att någon är påverkad
Företag som utvecklar THC-breathalyzers fokuserar vanligtvis på att upptäcka om någon har använt cannabis under de senaste timmarna.
Problemet är att detta fortfarande inte svarar på den centrala frågan:
Var personen faktiskt påverkad vid testtillfället?
Forskare har under lång tid påpekat att närvaro av THC inte automatiskt innebär nedsatt körförmåga. Två personer kan ha liknande THC-nivåer men uppvisa helt olika grad av påverkan. En van medicinsk cannabispatient kan fungera normalt vid nivåer som skulle påverka en ovan användare betydligt mer.
Det innebär att ett test som endast visar att THC finns i kroppen riskerar att förväxla tidigare konsumtion med aktuell påverkan.
Vetenskapen är fortfarande splittrad
Flera företag har marknadsfört sina produkter som lösningen på problemet med cannabispåverkad körning. Men forskarsamhället har ännu inte nått någon vetenskaplig konsensus om att tekniken fungerar på det sätt som ofta framställs i marknadsföringen.
Även amerikanska forskare vid det federala standardiseringsinstitutet NIST har konstaterat att det fortfarande saknas vetenskaplig enighet kring existerande THC-utandningstester. En central utmaning är att THC förekommer i extremt små mängder i utandningsluften jämfört med alkohol, vilket gör mätningarna tekniskt mycket svåra.
Forskare beskriver ofta uppgiften som att försöka hitta en nål i en höstack.
Nya försök med dubbla utandningstest
För att komma runt problemen testar forskare nu nya metoder.
Ett förslag är att genomföra två utandningstest med viss tidsintervall mellan testerna. Tanken är att THC-koncentrationen hos någon som nyligen använt cannabis kan sjunka snabbt under den första tiden efter konsumtion, medan personer som inte använt cannabis nyligen inte uppvisar samma mönster.
Denna metod undersöks för närvarande av forskare vid NIST och University of Colorado. Men även forskarna bakom projektet betonar att arbetet fortfarande befinner sig på forskningsstadiet och att det ännu är oklart om metoden kan fungera praktiskt vid vägkontroller.
Risk för felaktiga domar och rättsosäkerhet
Kritiker menar att den största faran med THC-breathalyzers inte är tekniken i sig, utan hur resultaten kan användas.
Om myndigheter börjar behandla positiva THC-tester på samma sätt som alkoholtester finns risken att människor straffas för tidigare cannabisanvändning snarare än faktisk påverkan.
Detta är särskilt relevant för medicinska cannabispatienter och personer som använder cannabis regelbundet. Hos dessa grupper kan spår av THC finnas kvar trots att personen inte är påverkad. Flera experter menar därför att fokus bör ligga på att mäta faktisk funktionsnedsättning snarare än förekomsten av en enskild molekyl.
Den verkliga frågan: Hur mäter man påverkan?
En återkommande invändning från forskare är att hela diskussionen kan vara felriktad.
Istället för att försöka mäta THC kanske samhället borde fokusera på att mäta själva påverkan – exempelvis reaktionsförmåga, uppmärksamhet, koordination och kognitiv prestation.
Flera forskare har argumenterat för att framtidens lösningar sannolikt kommer att kombinera biologiska tester med beteende- eller prestationsbaserade tester snarare än att enbart förlita sig på THC-koncentrationer.
Slutsats
Trots den intensiva marknadsföringen kring THC-breathalyzers finns det fortfarande inget vetenskapligt etablerat test som på ett tillförlitligt sätt kan avgöra om en person är akut påverkad av cannabis.
Tekniken kan i vissa fall indikera nylig användning, men den löser inte det grundläggande problemet: att skilja mellan närvaro av THC och faktisk nedsättning av körförmågan.
Så länge den skillnaden kvarstår riskerar THC-utandningstester att skapa fler frågor än svar. Därför menar många forskare att jakten på ett cannabismotsvarande alkoholtest fortfarande är långt ifrån över.
Källor och Originalartikel:
The THC Breathalyzer Hype Machine: Why This Technology Still Doesn’t Solve the Problem – Cannabis.net
Kompletterande källor som refereras till i artikeln:
- National Institute of Standards and Technology (NIST)
- University of Colorado Boulder
- WIRED
- CBS News
- Discover Magazine
