Hoppa till innehåll
USA:s cannabispolitik har utvecklats till ett svåröverskådligt lapptäcke där delstaterna reformerar sina lagar samtidigt som den federala lagstiftningen släpar efter. Erin Moffet, politisk rådgivare åt National Cannabis Industry Association, menar att verklig förändring kräver både uthållig opinionsbildning och en djup förståelse för hur den amerikanska kongressen fungerar.
Samtidigt som den federala processen för att omklassificera cannabis fortsätter är den politiska närvaron i Washington viktigare än någonsin för den amerikanska cannabisbranschen. Det räcker dock inte att samla företagare, patienter och aktivister i den amerikanska huvudstaden. Framgångsrik opinionsbildning kräver även kunskap om hur lagstiftarna arbetar, hur kongressens kontor är organiserade och hur politiska budskap bör framföras.
Erin Moffet har tillbringat en stor del av sin karriär i den amerikanska politikens maskinrum. Hon har arbetat med valkampanjer, tjänstgjort i representanthuset, varit kommunikationschef och ansvarat för cannabisrelaterade policyfrågor. Hon har dessutom arbetat med jordbruks-, handels- och konsumentfrågor för Floridas jordbruksdepartement.
I en intervju med MyCannabis beskriver hon vad som krävs för att påverka den federala politiken – och varför cannabisbranschen själv måste bli bättre på att berätta hur dagens lagstiftning påverkar företag, anställda, patienter och lokalsamhällen.
Praktisk erfarenhet vägde tyngre än föreläsningssalen
Moffet har en masterexamen i statsvetenskap och offentlig förvaltning från Johns Hopkins University. Hennes viktigaste råd till personer som överväger en liknande utbildning är att kombinera akademiska studier med praktisk erfarenhet.
När hon ser tillbaka på sin utbildning anser hon att praktikplatsen i kongressen lärde henne mer om det politiska arbetets verklighet än undervisningen i klassrummet. Praktiken blev dessutom vägen till hennes första anställning på Capitol Hill.
Den praktiska erfarenheten gav henne en förståelse för hur politiska beslut faktiskt växer fram: genom relationer, förhandlingar, kommunikation, kompromisser och ett ständigt arbete med att översätta komplicerade sakfrågor till begripliga politiska budskap.
Ett val där varje röst verkligen räknades
Moffets första officiella arbete i en politisk valkampanj ägde rum i ett mycket jämnt valdistrikt i Florida. Kampanjen utmanade en sittande kongressledamot som efter en förändring av valkretsarnas gränser ställde upp i ett delvis nytt område.
Valrörelsen blev hård och utgången så jämn att rösterna automatiskt behövde räknas om. Processen pågick i flera veckor och blev för Moffet ett konkret bevis på att varje enskild röst kan få betydelse.
När kandidaten två år senare ställde upp för omval blev resultatet helt annorlunda. Segermarginalen uppgick då till tvåsiffriga procenttal. Enligt Moffet berodde framgången på att kongresskontoret hade koncentrerat sig på lokala frågor, varit synligt och tillgängligt i samhället och samarbetat över partigränserna.
Erfarenheten lärde henne att väljarnas förtroende ofta avgörs mer av politikerns närvaro och personliga engagemang än av partitillhörigheten. Den insikten har format hennes fortsatta arbete: den som representerar människor måste först och främst vara beredd att lyssna på dem.
Varje kongresskontor fungerar som ett eget företag
Under sin tid som pressekreterare och kommunikationschef upptäckte Moffet att två kongresskontor nästan aldrig fungerar på exakt samma sätt. Hon beskriver varje kontor på Capitol Hill som ett mindre företag där den enskilda kongressledamoten bestämmer organisation, ansvarsfördelning och arbetskultur.
Därför kan samma titel innebära helt olika arbetsuppgifter beroende på vilket politiskt kontor det handlar om.
Kommunikationsarbetet var särskilt omväxlande. Presspersonalen behövde snabbt kunna reagera på nyhetsutvecklingen och brådskande frågor från journalister, samtidigt som kontorets långsiktiga strategier och politiska prioriteringar skulle genomföras.
Arbetsuppgifterna omfattade bland annat strategisk planering, pressmeddelanden, talepunkter, mediekontakter, intervjuer, presskonferenser, medieevenemang och sociala medier. Arbetet var enligt Moffet lika stimulerande som utmattande.
Cannabis blev ett eget politiskt ansvarsområde
När Moffet arbetade för den dåvarande kongressledamoten Charlie Crist fick hon ett särskilt ansvar för cannabispolitiken. Det var vid den tiden ovanligt att ett kongresskontor behandlade cannabis som ett självständigt politikområde.
I de flesta politiska kontor fördelades frågorna i stället mellan olika medarbetare. Banklagstiftningen SAFE Banking kunde exempelvis hamna hos en rådgivare med ansvar för finansmarknaden, skattebestämmelsen 280E hos skattejuristerna och straffrättsliga cannabisreformer hos personal som arbetade med rättsväsendet.
Moffet hade länge varit intresserad av cannabispolitik. En del av hennes masteruppsats behandlade det omdiskuterade amerikanska drogpreventiva programmet DARE. Hon såg tidigt att cannabisfrågan berör allt från skatter och arbetsmarknad till banker, jordbruk, sjukvård, straffrätt och social rättvisa.
Därför ansåg hon att det fanns ett värde i att ha en samordnande person som kunde förstå hela politikområdet i stället för att betrakta varje lagförslag som en isolerad fråga.
Ville skydda federalt anställda som använder cannabis lagligt
En av de insatser som Moffet är mest stolt över var arbetet med ett partiöverskridande lagförslag som skulle förhindra att människor nekades eller förlorade federala anställningar enbart på grund av ett positivt THC-test – förutsatt att personen följde cannabislagarna i sin delstat.
Frågan var särskilt viktig i ett valdistrikt med många militärveteraner. Veteraner kan använda medicinsk cannabis i enlighet med delstatlig lag men ändå utestängas från federala arbeten när ett drogtest visar spår av THC.
Moffet menar att detta drabbar veteraner oproportionerligt hårt. Samtidigt går federala myndigheter miste om kvalificerade sökande vars erfarenheter från försvarsmakten skulle kunna vara värdefulla när de övergår till ett civilt yrkesliv.
Även efter Charlie Crists avgång från kongressen har diskussionen om federala anställningsregler fortsatt. Enligt Moffet har den federala staten ett särskilt ansvar att föregå med gott exempel och rätta till skador som skapats av den långvariga förbudspolitiken. Federala arbetsplatsregler har dessutom ofta kopierats av privata arbetsgivare, vilket har förstärkt konsekvenserna långt utanför den offentliga sektorn.
Från Capitol Hill till Floridas jordbruksdepartement
Arbetet förändrades kraftigt när Moffet lämnade representanthuset för Florida Department of Agriculture and Consumer Services, FDACS.
På Capitol Hill hade hon arbetat tillsammans med ett par dussin kollegor och för ett distrikt som omfattade några få countyn. FDACS var däremot en delstatlig myndighet med omkring 4 000 anställda och 19 olika avdelningar.
Moffets huvudsakliga uppgift blev att ansvara för myndighetens federala kontakter. Hon representerade samtliga avdelningar och Floridas jordbrukskommissionär i kontakterna med kongressen, federala myndigheter, andra delstaters jordbruksdepartement och olika intresseorganisationer.
Arbetet berörde mer än 300 jordbruksprodukter samt frågor om katastrofhjälp, konsumentskydd, energi och internationell handel.
Hon deltog bland annat i arbetet för att skydda Floridas lantbrukare under förhandlingarna om handelsavtalet USMCA, hanterade stödet till skogsindustrin efter orkanen Michael och arbetade med snabba insatser för att skydda lantarbetare och säkra livsmedelsförsörjningen under pandemins första månader.
Hennes bakgrund inom kommunikation blev värdefull eftersom myndigheten samtidigt behövde bevaka ett stort antal frågor. Under det sista året av jordbrukskommissionärens mandatperiod fick hon även ansvar för myndighetens kommunikationsverksamhet.
För Moffet är politiskt innehåll och kommunikation oskiljaktiga. Effektiv politik kräver att besluten går att förklara, samtidigt som trovärdig kommunikation förutsätter att avsändaren verkligen förstår politikens innehåll.
Hampan hindras av motsägelsefull federal politik
Florida har goda förutsättningar att utvecklas till en betydande producent av industrihampa, men enligt Moffet krävs först en mer sammanhängande federal cannabispolitik.
Kongressen behöver förstå hela cannabisplantan och konsekvenserna av den nuvarande juridiska uppdelningen. Hampa är federalt laglig om den håller sig inom lagens THC-gräns, medan marijuana fortfarande till stor del behandlas som en förbjuden substans på federal nivå.
Denna gränsdragning skapar osäkerhet för såväl odlare som konsumenter. Moffet menar dessutom att regelverket bidrar till en oreglerad marknad genom att göra det svårt för lagliga företag att planera, finansiera och utveckla sin verksamhet.
När FDACS byggde upp Floridas hampaprogram efter 2018 års Farm Bill dröjde det länge innan andra federala myndigheter anpassade sina regler. Ett företag som ville starta en anläggning för hampabearbetning kunde exempelvis nekas finansiering från Small Business Administration eftersom myndighetens kriterier ännu inte hade uppdaterats för laglig hampa.
Samtidigt saknades en tillräckligt utbyggd industriell infrastruktur. Många lantbrukare hade därför begränsade möjligheter att sälja sina skördar, trots att hampan hade presenterats som en ny och välbehövlig inkomstkälla för det amerikanska jordbruket.
Cannabisbranschen tog sina krav till kongressen
I maj 2026 deltog Moffet i National Cannabis Industry Associations 14:e årliga Lobby Days i Washington. Företrädare för branschen mötte ett stort antal kongresskontor för att diskutera den pågående federala omklassificeringen och dess konsekvenser för delstaternas cannabissystem.
Intresset var stort för vad en eventuell flytt av cannabis till förteckning III faktiskt skulle förändra – och vad den inte skulle förändra.
En omklassificering innebär inte automatiskt att delstaternas marknader legaliseras federalt. Den löser inte heller alla frågor om handel mellan delstater, banktjänster, federala tillstånd, produktreglering eller samspelet mellan federala myndigheter och delstatliga tillsynsorgan.
NCIA har därför arbetat för STATES 2.0 Act, ett partiöverskridande lagförslag som syftar till att ge delstaterna större rättslig säkerhet. Tanken är att den federala lagstiftningen tydligare ska respektera delstaternas egna cannabisregler, oavsett om dessa gäller medicinsk cannabis, vuxenbruk eller andra cannabinoidprodukter.
Organisationen motsätter sig även försök att behålla den särskilda skattebelastningen enligt paragraf 280E för cannabisföretag oavsett hur cannabis klassificeras. Enligt NCIA skulle detta innebära att skattelagstiftningen fortsätter att användas som ett vapen mot licensierade verksamheter.
Kravet handlar enligt Moffet inte om en skatterabatt, utan om att lagliga cannabisföretag ska få konkurrera på likvärdiga villkor. De illegala aktörerna betalar redan inga företagsskatter och gynnas därför när licensierade företag belastas med kostnader som andra branscher slipper.
NCIA fortsätter samtidigt att kräva samma tillgång till banker, lån och finansiella tjänster som andra lagliga företag. Organisationen välkomnade därför att SAFE Banking Act återintroducerades i både senaten och representanthuset efter branschens påverkansarbete i Washington.
Personliga berättelser är branschens starkaste verktyg
För att alla delar av cannabisindustrin ska bli hörda krävs direkt kontakt med de folkvalda, framhåller Moffet.
En ny licensinnehavare behöver berätta för sina representanter varför det är så svårt att få finansiering. Branschens anställda behöver beskriva sina arbetsuppgifter och förklara hur de kan nekas privata lån enbart på grund av arbetsgivarens verksamhetsområde.
Banker som arbetar med cannabisföretag behöver i sin tur visa hur omfattande deras kontroll- och regelefterlevnadssystem är och hur bankreformer skulle göra det säkrare för dem att betjäna lagliga företag i sina lokalsamhällen.
Kongressledamöterna vill framför allt höra hur lagstiftningen påverkar deras egna väljare och distrikt. Därför är konkreta erfarenheter ofta mer effektiva än generella politiska argument.
NCIA:s uppgift blir att förena företag, anställda och andra berörda aktörer, informera dem om den federala utvecklingen och skapa möjligheter till direkta möten med kongressledamöter och senatorer.
Omklassificeringens konsekvenser är fortfarande osäkra
Vilka förändringar en federal omklassificering skulle innebära för enskilda cannabisföretag är ännu inte klarlagt. Den administrativa processen pågår och mycket kommer att bero på hur de federala myndigheterna utformar kommande föreskrifter och vägledningar.
Moffet rekommenderar därför branschen att även följa de mindre uppmärksammade signalerna. Det kan handla om vilka frågor DEA ställer vid inspektioner, hur myndigheten bedömer ansökningar om påskyndade tillstånd och vilka motiveringar som lämnas när en ansökan avslås.
Cannabisbranschen väntar också på ny vägledning från flera myndigheter. Justitiedepartementet skulle kunna presentera nya prioriteringar i stil med det tidigare så kallade Cole-memorandumet. Skattemyndigheten IRS behöver klargöra hur 280E ska tillämpas och finansdepartementets FinCEN behöver uppdatera sina riktlinjer för banker.
Även förändringar hos Small Business Administration och arbetsmarknadsdepartementet kan få stor betydelse, trots att dessa myndigheter inte alltid står i centrum för cannabisdebatten.
Eftersom de delstatliga marknaderna skiljer sig kraftigt från varandra kommer samma federala förändring inte att påverka alla företag på samma sätt. En reform som är avgörande för ett företag kan få begränsad betydelse för ett annat beroende på organisationsform, verksamhet, finansiering och delstatlig lagstiftning.
Moffet rekommenderar därför företagen att rådgöra med jurister och skatteexperter innan de fattar strategiska beslut utifrån den federala utvecklingen.
”Kongressen har stuckit huvudet i sanden”
Moffet hoppas att kongressen under de kommande åren till sist ska ta sitt ansvar för den federala cannabispolitiken.
Hon anser det anmärkningsvärt att nästan hela USA har infört någon form av cannabisreglering som står i konflikt med federal lag, samtidigt som kongressen fortfarande inte har skapat ett sammanhängande nationellt ramverk.
Under årtionden har delstaterna tvingats agera medan den federala lagstiftaren förblivit passiv. Resultatet är ett lapptäcke av regler som skapar förvirring för patienter, konsumenter, företag, banker och myndigheter.
Den rättsliga osäkerheten begränsar också cannabisindustrins möjligheter att skapa arbetstillfällen, bidra till ekonomisk rättvisa och konkurrera med den illegala marknaden.
Moffet skulle helst se en heltäckande reform som avkriminaliserar cannabis, skyddar konsumenterna och hanterar de oproportionerliga skador som kriget mot narkotikan har orsakat svarta och latinamerikanska amerikaner.
Samtidigt är hon realistisk. I ett allt mer polariserat och handlingsförlamat politiskt klimat bedömer hon att stegvisa och partiöverskridande reformer har större möjligheter att bli verklighet på kort sikt.
Bland de mest sannolika initiativen nämner hon bankreformer som SAFE Banking och CLIMB Act, HOPE Act samt Veterans Equal Access – lagförslag som behandlar olika delar av problemen utan att omedelbart genomföra en fullständig federal legalisering.
Budskapet från Moffet är därför tydligt: även begränsade reformer kan få stor betydelse, men de kommer inte av sig själva. Cannabisbranschen, patienterna, veteranerna och de anställda måste fortsätta att göra sina röster hörda – direkt inför de politiker som har makten att förändra lagen.
Källor:
- Originalartikel: Erin Moffet, Policy Advisor to National Cannabis Industry Association – Interview Series, MyCannabis
- DEA: Marijuana Rescheduling Regulatory Actions
- NCIA: 14th Annual National Cannabis Industry Lobby Days
- NCIA: SAFE Banking Act återintroduceras i kongressen
- The Liaison Group: Bakgrund om Erin Moffet
