Haile Selassie, rastafari och de svenska bombplanen när 200 kilo guld regnade över Salerno

För rastafarier blev Haile Selassie en levande gud, en svart befriare och en symbol för motståndet mot kolonialismens Babylon. Ganja blev rörelsens heliga sakrament. Men bakom den välkända bilden finns en annan historia. Den handlar om en auktoritär kejsare, västliga stormaktsintressen, svenska bombplan och Etiopiens guld. När ett svenskt fraktplan flög in i ett berg på Amalfikusten 1947 ska omkring 200 kilo rent guld ha spridits bland vrakdelarna.

Den 18 november 1947 befann sig ett svenskregistrerat fraktflygplan på väg från Catania till Rom. Ombord fanns svenska flygare och tekniker som hade levererat en första omgång Saab B 17A till kejsar Haile Selassies nyuppbyggda flygvapen i Etiopien.

Vädret över södra Italien var dåligt. Moln och dimma täckte bergen längs Amalfikusten. Av en anledning som aldrig blivit fullständigt klarlagd avvek planet från den planerade rutten över havet och fortsatte in över land.

Klockan 16.15 träffade det trädtopparna på Monte Carro, nära Scala och Salerno. En vinge slets loss och flygplanet bröts sönder mot berget.

Av de 25 personerna ombord avled 21, däribland 18 män från svenska flygvapnet. Fyra överlevde.

Bland kropparna, det sönderslitna flygplanet och passagerarnas tillhörigheter ska det också ha funnits en mycket ovanlig last: en kista med Etiopiens betalning för de svenska bombplanen.

Omkring 200 kilo rent guld.

Kejsaren som blev Jah

För att förstå hur den etiopiske kejsaren hamnade mitt i den globala cannabiskulturen måste vi först resa till Jamaica.

När Ras Tafari Makonnen kröntes till Etiopiens kejsare den 2 november 1930 antog han namnet Haile Selassie I. Kröningen blev en internationell händelse. Den svarte kejsaren bar titlar som Kungarnas kung, Herrarnas herre och Lejonet av Juda.

På Jamaica tolkade svarta predikanter och antikoloniala tänkare kröningen som uppfyllelsen av en profetia. En afrikansk kung hade rest sig i en värld som fortfarande dominerades av europeiska kolonialmakter.

Ur denna politiska, religiösa och sociala miljö växte rastafari fram.

För många rastafarier blev Haile Selassie Jah, Gud i mänsklig gestalt, den återvändande Messias eller en gudomligt utsänd afrikansk kung. Etiopien blev Zion, det andliga hemlandet. Det koloniala, materialistiska och förtryckande systemet fick namnet Babylon.

Ganja, alltså cannabis, blev rörelsens heliga ört.

Den användes vid religiösa sammankomster, meditation, bön och så kallad reasoning, där deltagarna samtalade om religion, samhälle och människans förhållande till Jah. Cannabis ansågs öppna sinnet, skapa inre klarhet och hjälpa människan att genomskåda Babylons lögner.

Ganja blev även en symbol för fred, naturlighet och motstånd mot ett system som kriminaliserade fattiga svarta människor samtidigt som kolonialmakterna berikade sig på tobak, alkohol, socker, vapen och exploateringen av andra länder.

Haile Selassie var ingen dokumenterad cannabisbrukare

Det finns inga trovärdiga historiska belägg för att Haile Selassie själv använde cannabis. Han grundade inte rastafari och beskrev sig som en troende medlem av den etiopisk-ortodoxa kyrkan.

Han förnekade också att han var Gud.

När Haile Selassie besökte Jamaica den 21 april 1966 möttes han ändå av tiotusentals människor. Dagen kom att få närmast helig betydelse inom rastafari och firas fortfarande som Grounation Day.

Genom rastafari och senare reggae, framför allt Bob Marleys musik, spreds kejsarens namn och ansikte över hela världen. Porträtt av Haile Selassie placerades bredvid cannabisblad, lejon, dreadlocks och de etiopiska färgerna rött, gult och grönt.

Men bilden av den afrikanske befriaren berättar bara en del av historien.

Bakom symbolen fanns en verklig monark, en verklig stat och en regim som använde militär, polis, säkerhetstjänst och politiska fängelser för att behålla makten.

Vägen till makten gick genom en palatskupp

Haile Selassie föddes 1892 som Tafari Makonnen. Han tillhörde den etiopiska aristokratin och hade dynastiska anspråk på makten.

Efter kejsar Menelik II:s död hamnade den unge Lij Iyasu i ledningen för landet. Iyasu försökte bygga relationer med Etiopiens muslimer och med Oromo, somalier och andra grupper som länge marginaliserats av den kristna höglandsadeln.

Under första världskriget misstänktes Iyasu dessutom för att närma sig Tyskland och Osmanska riket.

Det gjorde honom till ett problem för Storbritannien, Frankrike och Italien. De tre kolonialmakterna omgav Etiopien med brittiska, franska och italienska besittningar och ville inte se en etiopisk ledare som kunde hota deras intressen eller inspirera motstånd i kolonierna.

År 1916 störtades Iyasu genom en palatskupp som genomfördes av den etiopiska adeln och den ortodoxa kyrkan med stöd från de allierade kolonialmakterna.

Menelik II:s dotter Zewditu utsågs till kejsarinna. Tafari Makonnen blev tronföljare och regent. Under de följande åren manövrerade han steg för steg bort sina konkurrenter, stärkte centralmakten och byggde upp en egen modern statsapparat.

När Zewditu avled 1930 kunde han krönas till Haile Selassie I.

Han placerades inte på tronen av någon europeisk guvernör. Men hans väg till makten öppnades genom en kupp som sammanföll med Europas geopolitiska och koloniala intressen.

Antikolonial symbol och auktoritär kejsare

Haile Selassie har en obestridlig plats i Afrikas antikoloniala historia.

När fascistiska Italien invaderade Etiopien 1935 försvarade han landets rätt till självständighet. Italien använde flygbombningar, massavrättningar och kemiska stridsmedel. Nationernas förbund misslyckades med att stoppa angreppet.

Haile Selassies tal inför organisationen 1936 blev en historisk varning om vad som händer när aggressionskrig tillåts passera utan verkliga konsekvenser.

Men en människa kan vara både offer för kolonial aggression och förtryckare av andra.

Haile Selassies regering var ingen demokrati. Makten koncentrerades till kejsaren, hovet, kyrkan, militären och en privilegierad jordägande elit. Någon folkvald regering som kunde ersätta honom genom fria nationella val fanns inte.

Regimen använde censur, säkerhetstjänst, politiska fängelser, arresteringar och militärt våld. Många bönder levde i ett feodalt system där de brukade mark som kontrollerades av kronan, kyrkan, adeln eller regimens anhängare.

Den bild av Haile Selassie som enbart afrikansk befriare riskerar därför att dölja de människor som själva upplevde hans styre som kolonialt.

Storbritannien återförde honom till tronen

Haile Selassie gick i exil när Italien ockuperade Etiopien. År 1941 kunde han återvända tillsammans med brittiskledda styrkor och etiopiska motståndsmän.

Utan Storbritanniens militära seger hade han knappast återfått tronen vid den tidpunkten.

Efter återkomsten hamnade Etiopien under ett mycket omfattande brittiskt inflytande. Genom 1942 års anglo-etiopiska avtal fick britterna kontroll över eller avgörande inflytande över bland annat valuta, utrikeshandel, kommunikationer, militära rådgivare och viktiga territorier.

Storbritannien kontrollerade även delar av Ogaden och den strategiskt viktiga järnvägen mellan Addis Abeba och Djibouti. Exportinkomster och tillgången till utländsk valuta knöts till det brittiska ekonomiska systemet.

Etiopien kallades självständigt, men centrala delar av landets ekonomi och säkerhet befann sig i brittiska händer.

Det var kolonial kontroll utan att landet formellt gjordes till en brittisk koloni.

Sverige blev vägen bort från britterna

Haile Selassie ville minska Storbritanniens kontroll. Därför sökte han stöd från andra länder, däribland Sverige.

Svenska missionärer hade varit verksamma i Etiopien sedan tidigare. Sverige hade därför ett gott rykte i delar av den etiopiska administrationen och kunde framställas som ett mindre hotfullt alternativ till de stora kolonialmakterna.

Men det svenska engagemanget var inte enbart välgörenhet.

Sverige skickade militärer, poliser, läkare, lärare, ingenjörer och andra experter. Svenska företag såg möjligheter att sälja varor och delta i Etiopiens ekonomiska återuppbyggnad.

År 1945 beviljade Sverige Etiopien en kredit på fem miljoner kronor med 3,5 procents ränta. Pengarna skulle användas till svenska rådgivare och materiel från Sverige.

Det var ett välbekant upplägg: ett fattigt land får en kredit, men en stor del av pengarna återvänder till långivarlandet genom löner, utrustning och beställningar.

Sverige hjälpte Haile Selassie att minska beroendet av Storbritannien. Samtidigt skapade Sverige ett nytt etiopiskt beroende av svenska officerare, svenska tekniker, svensk materiel och svenska krediter.

Sverige byggde kejsarens flygvapen

Från 1946 fick svenska officerare en central roll i uppbyggnaden av det kejserliga etiopiska flygvapnet.

Svenskar deltog i:

ledningen av flygvapnet
utbildningen av piloter
utbildningen av tekniker
uppbyggnaden av flygskolor och baser
organisationen av underhåll och militär ledning
införandet av svenska skol- och stridsflygplan

Carl Gustaf von Rosen blev en av de mest kända svenska aktörerna. Sammanlagt tjänstgjorde omkring 175 svenskar ur flygvapnet i Etiopien under den svenska perioden.

Etiopien köpte Saab 91 Safir för flygutbildning och Saab B 17A för militär användning.

B 17 var inget fredligt transportplan. Det var ett svenskt bomb-, attack- och spaningsflygplan som hade utvecklats för krig.

Bombplanen betalades med Etiopiens guld

Mellan 1947 och 1954 levererades 46 Saab B 17A i fyra huvudsakliga omgångar. Ett ytterligare flygplan sattes senare samman av reservdelar i Etiopien.

Flyghistoriska uppgifter anger att betalningen skulle ske i rent guld och överlämnas efter varje leverans.

Guldtackorna ska ha målats svarta för att inte väcka uppmärksamhet under transporterna.

Den första leveransen omfattade 16 B 17A. De lämnade Västerås den 30 oktober 1947 och anlände till Bishoftu i Etiopien den 10 november efter en flygning på närmare 8 000 kilometer och elva mellanlandningar.

Tre dagar senare invigdes det kejserliga etiopiska flygvapnet officiellt.

När de svenska piloterna och teknikerna skulle återvända hyrdes en Bristol 170 Freighter från det svenska bolaget Trafik-Turist-Transportflyg. Flygplanet hade registreringen SE-BNG.

En svensk flygtidskrift från 1951 uppgav att omkring 200 kilo rent guld fanns ombord.

Det är en uppgift som måste behandlas källkritiskt. Flygplansleveransen, olyckan och betalningsformen i guld återges i den svenska flyghistoriken. Men någon fullständig offentligt tillgänglig lastförteckning eller betalningsverifikation som slutgiltigt fastställer den exakta vikten har inte kunnat hittas.

Det är därför korrekt att skriva att planet uppges ha transporterat 200 kilo guld, inte att mängden är slutgiltigt bevisad.

När guldet regnade över Salerno

Efter mellanlandningar i bland annat Khartoum och Catania lyfte SE-BNG mot Rom den 18 november 1947.

Planet skulle följa en rutt över havet. Efter att ha passerat Stromboli ändrade det kurs in mot fastlandet. Molnen dolde bergen längs kusten.

Flygplanets landställ träffade trädtopparna på Monte Carro. Besättningen försökte stiga och svänga, men den vänstra vingen slog i träden och slets loss. Planet störtade och bröts sönder.

Människor från Scala tog sig upp genom den svåra terrängen. De bar överlevande och döda ned från berget på provisoriska bårar.

Enligt berättelserna låg svartmålade guldtackor utspridda bland vrakdelarna. De såg inte ut som guld och ska därför först inte ha väckt uppmärksamhet. Tackorna uppges senare ha samlats in och transporterats vidare till Sverige.

Det var inte kejsarens privata guld i någon moralisk mening. Det var värden som kom från Etiopiens mark, arbete, skatter och folk.

Befolkningen hade aldrig i fria val fått avgöra om landets guld skulle användas till bombplan, militärer och utländska rådgivare eller till mat, sjukvård, skolor, bostäder och utveckling.

Tvåhundra kilo var bara en del

Om 200 kilo guld fanns i Salernoplanet gällde det bara den första leveransen.

Ytterligare tre omgångar B 17 följde. Enligt flyghistoriken skulle betalning i rent guld ske efter varje leverans.

För de sista 15 planen anges ett pris på 14 600 kronor per flygplan, plus ungefär lika mycket för översyn. Bara den omgången skulle därmed ha kostat omkring 438 000 kronor, motsvarande drygt 100 kilo guld vid det dåvarande fasta internationella guldpriset.

Den samlade affären kan alltså ha omfattat flera hundra kilo etiopiskt guld. Exakt hur mycket kan inte fastställas utan originalkontrakt, betalningshandlingar och uppgifter om samtliga kostnader.

Där finns en viktig uppgift kvar för journalister och historiker: att följa guldet hela vägen från Etiopien till den svenska staten, flygvapnet, företagen och andra mottagare.

Vilka skulle bombplanen användas mot?

Den officiella förklaringen var att Etiopien behövde ett modernt nationellt försvar.

Det var inte ett påhittat behov. Landet hade precis upplevt en brutal italiensk invasion där fiendens flyg hade varit förkrossande överlägset.

Men när de svenska planen levererades 1947 pågick inget nytt krig mot Italien. Flygvapnet blev också ett redskap för att försvara kejsarens tron, centralisera staten och kontrollera människor som motsatte sig Addis Abebas makt.

Redan 1943 hade Haile Selassie bett brittiska RAF att bomba Woyaneupproret i Tigray. Upproret hade vuxit ur motstånd mot centralisering, beskattning och kejsarens administration.

Ett eget flygvapen gjorde honom mindre beroende av britterna nästa gång ett område gjorde motstånd.

Regimens ”rebeller” var ibland frihetskämpar

Ordet rebell berättar ofta mer om staten som använder det än om människorna som får bära det.

I Eritrea monterade Haile Selassies regering ned det självstyre som skulle garanteras genom federationen med Etiopien. Eritreanska politiska institutioner, fackföreningar och medier undertrycktes. År 1962 annekterades Eritrea.

Eritrean Liberation Front inledde väpnad kamp för självbestämmande och självständighet. Regimen kallade dess medlemmar rebeller och terrorister. De själva såg sig som frihetskämpar mot etiopisk ockupation.

I Bale gjorde Oromo- och somaliska bönder uppror mot jordförluster, skatter, etnisk marginalisering, religiös diskriminering och ett feodalt system som gjorde människor till arrendatorer på mark de själva hade brukat.

Under slutet av 1960-talet bombade det etiopiska flygvapnet rebellområden och koncentrationer av boskap. Att förstöra boskap i ett pastoralt samhälle var att angripa civilbefolkningens möjlighet att överleva.

I Ogaden kämpade somalier mot etiopisk överhöghet. Konflikten utvecklades 1964 till öppet krig mellan Etiopien och Somalia. Vid det laget hade flygvapnet förstärkts med modernare amerikanska jetplan, men svenska B 17 fanns fortfarande i organisationen och var stationerade i regionen.

När delar av det kejserliga livgardet försökte avsätta Haile Selassie 1960 blev flygvapnet också avgörande för att rädda regimen. Svenska B 17 uppges ha deltagit i insatsen mot kuppmakarna.

Planen var således inte bara ett skydd mot koloniala angripare. De blev en del av den våldsapparat som försvarade kejsaren och hans imperium.

USA tog över efter Storbritannien

Från 1950-talet blev USA Haile Selassies viktigaste militära och politiska beskyddare.

Genom försvarsavtalet 1953 fick USA tillgång till Kagnew Station i Eritrea, en strategiskt viktig anläggning för kommunikation och signalspaning.

I gengäld fick Haile Selassies regim vapen, pengar, utbildning och moderna stridsflygplan.

Amerikanska regeringsdokument talar öppet om intressena bakom samarbetet:

kontroll över utvecklingen runt Röda havet
tillgång till hamnar, flygfält och överflygningsrättigheter
skydd av Kagnewbasen
konkurrensen med Sovjetunionen och Kina
skydd av västliga investeringar
framtida tillgång till olja, gas och andra naturresurser
stöd till en västvänlig och stabil regim

Dokumenten konstaterade också att militärstödet stärkte den etiopiska regeringens interna säkerhetsförmåga.

Det betydde i klartext bättre möjligheter att bekämpa kejsarens egna motståndare.

Sverige och den fredliga självbilden

Sverige har länge odlat bilden av sig självt som en fredlig, neutral och humanitär nation.

Den bilden är inte helt falsk. Svenska läkare, lärare, missionärer och biståndsarbetare gjorde betydelsefulla insatser i Etiopien.

Men hjälpen levde sida vid sida med vapenexporten.

Svenska officerare byggde inte bara skolor. De byggde ett flygvapen åt en diktator. Sverige tog inte bara emot tacksamhet. Sverige tog emot guld.

Den svenska historien rymmer därför samma motsägelse som Haile Selassies:

bistånd och bombplan
sjukvård och militär utbildning
solidaritet och affärsintressen
antikolonial retorik och koloniala strukturer

Att Sverige var mindre och saknade ett formellt kolonialvälde i Etiopien betyder inte att svensk verksamhet automatiskt stod utanför kolonialismen. Ekonomiskt beroende, bundna krediter, utländska experter och militär kontroll kan skapa koloniala relationer utan att någon främmande flagga hissas över regeringsbyggnaden.

Det är smygkolonialismens funktion: makten finns där även när ordet koloni har tagits bort.

Vapenexporten fortsätter växa

Historien om Saab B 17 till Etiopien är inte bara en berättelse om 1940-talet.

Under 2025 exporterade Sverige krigsmateriel för drygt 28 miljarder kronor. Det var något mindre än rekordåret 2024, då exporten översteg 29 miljarder, men fortfarande en historiskt mycket hög nivå.

De största mottagarna 2025 var USA, Ungern, Brasilien, Tjeckien och Förenade arabemiraten. Exporten omfattade bland annat granatgevär, stridsflygplan, stridsfordon, sensorer, luftburna radarsystem och delar till missilsystem.

Inspektionen för strategiska produkter förklarar utvecklingen med världens försämrade säkerhetsläge och den pågående upprustningen. Myndigheten förväntar sig att exporten ska fortsätta öka.

Sveriges Natomedlemskap har dessutom lett till förändringar i regelverket. Sedan den 1 augusti 2026 kan samarbete för att tillgodose en allierad stats behov i princip betraktas som förenligt med svensk säkerhets- och försvarspolitik.

Det är möjligt att argumentera för att länder behöver försvara sig. Det gäller Ukraina i dag och det gällde Etiopien efter den italienska invasionen.

Men varje vapenaffär kräver samma obekväma frågor:

Vem får vapnen? Vem betalar? Vilka ekonomiska intressen skyddas? Vem definieras som fiende? Vem får leva med konsekvenserna när vapnen används på ett annat sätt än exportlandet påstod?

Babylon förbjöd ganjan och sålde bombplanen

Här möts rastafari, cannabis, Haile Selassie och den svenska vapenexporten.

Rastafari växte fram bland fattiga och marginaliserade svarta människor i ett kolonialt Jamaica. De använde ganja som ett fredligt religiöst sakrament och som ett verktyg för meditation, gemenskap och motstånd mot Babylon.

För detta jagades, misshandlades, fängslades och stigmatiserades de.

Samtidigt kunde stater, företag och aristokrater sälja bombplan, bygga säkerhetsapparater och flytta ett fattigt folks guld över kontinenter utan att betraktas som kriminella.

Cannabis kallades samhällsfarligt.

Bombplanen kallades handel, säkerhet och modernisering.

Det betyder inte att rastafariernas religiösa bild av Haile Selassie saknar värde. Han blev en symbol för svart värdighet i en tid när stora delar av Afrika fortfarande stod under europeisk kontroll. Symboler kan få ett liv som är större än människan bakom dem.

Men respekt för rastafari kräver inte att historien om kejsaren förskönas.

Tvärtom måste den antikoloniala tanken riktas även mot den man som gjordes till dess symbol.

En annan sanning måste få berättas

Den vanliga berättelsen handlar om den modige kejsaren som trotsade Mussolini, de svenska flygpionjärerna som byggde Afrikas modernaste flygvapen och den tragiska olyckan i Italien.

Allt detta innehåller delar av sanningen.

Men det finns också en annan historia.

Den handlar om en härskare som kom fram genom en väststödd palatskupp, återinsattes med brittiska vapen och därefter skyddades av svenska och amerikanska militärsystem.

Den handlar om människor som kallades rebeller när de krävde jord, frihet, självbestämmande eller ett slut på kejsarens styre.

Den handlar om ett fattigt lands guld som lämnade Afrika som betalning för europeiska bombplan.

Och den handlar om Sverige, landet som gärna talar om fred men vars vapenindustri fortsätter att växa när världen blir räddare, farligare och mer militariserad.

När SE-BNG slog in i Monte Carro blev den dolda affären plötsligt synlig. Människor dog. Flygplanet splittrades. Det etiopiska guldet uppges ha spridits över berget.

Guldet kunde samlas ihop och föras vidare.

De döda kunde inte väckas till liv.

Väst måste välja en annan väg

Den här historien behöver inte sluta i uppgivenhet.

Den kan hjälpa oss att förstå att krig, kolonialism och ekonomisk exploatering sällan presenteras under sina riktiga namn. De kallas säkerhet, stabilitet, samarbete, modernisering eller hjälp.

Vi i Sverige, USA och resten av väst måste våga granska vad som finns bakom de orden.

Fred skapas inte genom att alltid hitta nya fiender och sälja fler vapen. Respekt skapas inte genom att göra andra länder beroende. Demokrati kan inte exporteras genom att beväpna användbara diktatorer.

Vi behöver en politik där den som är stor och stark hjälper den som är liten och utsatt utan att kräva kontroll över hans mark, mineraler, regering eller framtid.

Pengarna och kunskapen finns. Frågan är om de ska användas till skolor, vård, mat, bostäder och mänsklig trygghet eller till nästa generation bombplan.

Rastafari gav världen ett enkelt men radikalt budskap om fred, kärlek, gemenskap och motstånd mot Babylon.

Kanske är det budskapet viktigare än kejsaren som placerades i dess centrum.

Babylon förbjöd den fredliga örten men sålde bombplanen. Nu är det dags att tänka om.

Källor och vidare läsning

Redaktionen

Dela denna artikel

Haile Selassie, rastafari och de svenska bombplanen när 200 kilo guld regnade över Salerno

När läkarnas tystnad sviker patienterna!

Hampaextrakt med CBD och CBDA kan minska stress hos hundar på djurhem, visar studie

Alltför många med skyddstillsyn eller villkorlig frigivning förbjuds fortfarande att använda medicinsk cannabis – trots federal omklassificering och legalisering i delstaterna

Trump skrev under en order om ersättning till bönder som förbättrar jorden – cannabisodlarna får ingenting