Hoppa till innehåll
På 1970-talet blev Sierra Nevada i Colombia ursprungsplatsen för världens mest berömda cannabis. Sedan slog Washingtons krig mot droger sönder handeln – och bidrog till framväxten av de kokainkarteller som tog dess plats.
På 1970-talet, innan cannabisförbudet och USA:s offensiv mot droger färgade Latinamerikas djupgröna landskap röda av blod, präglades regionen av framtidstro, förändringskraft och ett kulturellt uppsving. Tonvis med cannabis och stora summor pengar rörde sig från nordamerikanska konsumenter till Colombias Sierra Nevada, där Santa Marta växte fram som centrum för ett imperium byggt på cannabis. Epoken blev känd som La Bonanza Marimbera och står nu i centrum för en kommande dokumentär av producenten Lucas Nosiglia och regissören Guido Mignogna. Parallellt samarbetar Nosiglia med cannabisprofilen Sergio Puerta i flera projekt som ska återuppliva regionens cannabiskultur och odlingstradition.
Dokumentären El Corazón del Mundo, som ska presenteras 2026, skildrar dessa vilda och färgstarka år. Den visar hur ett jordbrukslandskap i ständig förändring blev skådeplats för ett av de brutalaste kapitlen i drogförbudets historia – och hur spåren från den tiden fortfarande märks när cannabisproduktionen nu åter börjar växa i Colombia.
De verkliga pionjärerna var bönderna
Under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet blev Sierra Nevadas grönskande sluttningar centrum för en ny, gränsöverskridande ekonomi. Ett tidigare relativt isolerat jordbruksområde, där människor främst odlade majs, kokbananer och kaffe, förvandlades till utgångspunkt för Colombias första stora gröna guldrusch. Det var resultatet av flera svårförutsägbara omständigheter som råkade sammanfalla – närmast en nyck av ödet.
Cannabisen blev en oväntad revolution. Tät, kådrik och mognad under den karibiska solen transporterades den norrut i enorma mängder. I USA blev den en del av den växande motkulturen och motståndet mot Vietnamkriget, samtidigt som pengarna hamnade hos hippiesmugglare, småbönder och en framväxande medelklass i regionen.
Colombianska bondefamiljer, som länge levt i fattigdom och utsatts för exploatering av United Fruit Company, utvecklades till skickliga cannabisodlare. Utländska volontärer från den amerikanska fredskåren, äventyrare och unga amerikaner som flydde Vietnamkriget i jakt på alternativa sätt att leva bidrog med odlingsmetoder, bytte fröer och öppnade nya distributionsvägar. I städer som Santa Marta och Barranquilla blev cannabisen länken till omvärlden. Den packades i båtar, lastbilar och till och med flygplan för vidare transport till Miami och New York.
År 1975 beräknades omkring 80 procent av bönderna i Sierra Nevada och La Guajira vara beroende av cannabisodlingen för sin försörjning. Men denna nya latinamerikanska landsbygdsekonomi, driven av efterfrågan i avlägsna storstäder och formad av utländska regeringars beslut, skulle snart mötas av hårda politiska motreaktioner.
Längs vägar av guld och silversnö
Ordet marimba syftar traditionellt på den afrocolombianska xylofon som har en central plats i musiken och festkulturen längs Colombias Stillahavskust. Men under cannabisboomen fick ordet en helt ny betydelse.
– Det finns förstås en ljudmässig likhet mellan marihuana och marimba, förklarar författaren, antropologen och historikern Lina Britto. Men det finns också en annan historia, där begreppet knyts till afrikansk kultur.
Under la bonanza – det spanska ordet för en ekonomisk högkonjunktur eller boom – blev marimba ett folkligt uttryck för balar med pressad cannabis som stod färdiga att transporteras. Ur denna kultur växte också marimberon fram: de män och kvinnor som odlade, fraktade och sålde cannabis i en verksamhet som snabbt utvecklades till ett regionalt hantverk.
För första gången började småbönderna tjäna de pengar som försvunnit när United Fruit Company övergav sina bananodlingar i området. Samtidigt rådde politisk oro. Kraven på en jordreform växte, medan bondefackliga rörelser tog plats i de områden som bolaget lämnat efter sig.
Pengar från hippierörelsen, smugglare och storstadskonsumenter i den industrialiserade världen började strömma direkt till Colombias lägre samhällsskikt och växande medelklass. Samhällena runt Santa Marta och Sierra Nevada upplevde en tillväxt och ett välstånd som saknade motstycke. Att vara marimbero blev mer än ett sätt att försörja sig – det blev en identitet, en livsstil och en källa till stolthet. Under boomens första år blomstrade familjerna som byggt sina liv kring cannabisen.
Det främsta uttrycket för den nya identiteten blev Santa Marta Gold – både en cannabissort och en kulturell ikon. Den kådrika, gyllene sorten är än i dag känd över hela världen, även om merparten av det som säljs under namnet inte längre odlas i Santa Marta. De särpräglat aromatiska blommorna blev den mest eftertraktade produkten under La Bonanza Marimbera och kan beskrivas som världens första globala cannabisvarumärke. På den amerikanska motkulturella marknaden fick sorten närmast mytisk status, och begreppet ”colombiansk cannabis” blev snart synonymt med Santa Marta Gold. Sorten förenade lokal odlingskunskap med en snabbt växande internationell efterfrågan.
Santa Marta Gold marknadsfördes inte genom någon statlig exportorganisation. Ryktet spreds i stället av smugglare och resenärer, från mun till mun i New York, Miami och Kalifornien.
Sorten odlades i Sierra Nevadas skiftande mikroklimat och blev både en kommersiell beteckning och en kvalitetsstämpel som kunde säljas till höga priser utomlands. Under slutet av 1960-talet och hela 1970-talet hyllades den inom hippierörelsens nätverk, i underjordiska guider, sångtexter och reseskildringar. Därmed fick Colombia en självklar plats i den globala cannabiskulturens föreställningsvärld.
Den här perioden visar också hur lokala bönder kunde omvandla sin odlingskunskap till ett internationellt varumärke utan att vara beroende av stora företag eller andra kommersiella mellanhänder, som i handeln med kaffe och bananer. Santa Marta Gold spreds i stället genom smugglare, resenärer och personliga rekommendationer i New York, Miami och Kalifornien. Lina Britto beskriver det som en form av ”folklig globalisering”, där colombianska bönders arbete och den amerikanska motkulturen tillsammans skapade en produkt som blev legendarisk.
Imperiet slår tillbaka
Hur kunde en utveckling som skapade sådan ekonomisk kraft, en blomstrande cannabiskultur och nya lokala handelsvägar förvandlas till en grogrund för hämnd och väpnat våld?
I slutet av 1970-talet, mitt under kalla kriget, beslutade Washington att skärpa sitt grepp om Latinamerika. ”Kriget mot droger” hade redan prövats som ett verktyg för politisk repression. Nu förde den amerikanska regeringen strategin vidare till en ny arena och inledde en internationell narkotikabekämpning med målet att stärka sin kontroll i Centralamerika – under förevändningen att cannabisodlingarna i Sierra Nevada och längs gränsen mellan Colombia och Venezuela skulle utrotas.
År 1979 genomfördes Operation Fulminante. Omkring 3 500 ton cannabis beslagtogs och närmare 25 000 acres odlingar förstördes, motsvarande drygt 10 000 hektar. Från 1982 började böndernas marker besprutas från luften med parakvat och glyfosat, kemikalier vars användning hade utvecklats och förfinats under Vietnamkriget. Besprutningen ödelade inte bara cannabisfälten utan även livsviktiga odlingar av bland annat kokbananer och maniok. Den drabbade också människorna som befann sig under flygplanens väg.
Konsekvenserna blev både motsägelsefulla och tragiska, konstaterar Lina Britto, författare till Marijuana Boom: The Rise and Fall of Colombia’s First Drug Paradise. Enligt henne slog statens våld sönder de strukturer som trots allt hade lyckats hålla konflikterna under viss kontroll.
– Några stora krig bröt aldrig ut inom handeln. Men när staten började angripa den förändrades allt. Då började man se filmiska skottlossningar, eftersom aktörerna nu hade pengar, lastbilar, vapenlager, tunga vapen och livvakter, säger Britto.
Det som tidigare varit ett spänt men förhållandevis begränsat handelssystem kastades därmed ut i kaos.
Forskaren Freddy González Subiría förklarar att varje illegal ekonomi oundvikligen föder ett skikt av rovdjur – aktörer som ser våldet som sitt främsta verktyg. Denna nya kraft trädde in på en smugglingsarena som redan var spänd, men där motsättningarna ännu inte hade eskalerat fullt ut när USA beslutade att inleda sin militära offensiv i regionen.
I slutet av 1970-talet, när trycket från USA hårdnade, fann dessa aktörer en allt mer gynnsam miljö och växte till verkliga maktfaktorer. Våldet hade inte varit en nödvändig del av att odla, sälja och exportera cannabis. Men ju farligare verksamheten blev, desto bättre blev förutsättningarna för de våldsamma aktörerna att stärka sin ställning.
Cannabis, som en gång hade varit en gröda för försörjning och kulturellt utbyte, framställdes nu som en symbol för kriminalitet, imperialistisk konfrontation och nationell skam.
Det fanns en annan väg
Cannabisekonomins omfattning gick inte att förneka. År 1979 uppskattade Colombias sammanslutning för finansiella institutioner, ANIF, att så många som 150 000 colombianer var direkt eller indirekt knutna till näringen – bland dem odlare, transportörer, förädlare, hamnarbetare och handelsmän.
Samma år inträffade något anmärkningsvärt. Under ett offentligt symposium diskuterades konkreta förslag om att legalisera cannabis, och till och med USA:s ambassadör deltog, påminner Britto. Under ett kort ögonblick fanns legalisering faktiskt på bordet. Det var en möjlig alternativ väg, innan repressionen och kriminaliseringen hann få ett permanent grepp om utvecklingen.
Följden blev att småbönder som ville fortsätta försörja sig inom den illegala ekonomin drevs mot kokainmarknaden. Vid mitten av 1980-talet användes stora delar av den infrastruktur som tidigare hade fraktat cannabis i stället för att smuggla kokapasta och kokainhydroklorid.
Ur denna omställning växte de ökända Medellín- och Calikartellerna fram. Med dem följde en våldseskalering som överträffade allt vad marimberos någonsin hade kunnat föreställa sig.
Att väcka förfädernas andar till liv
La Bonanza Marimbera är sedan länge över, men epoken präglar fortfarande hur colombianer talar om cannabis, utveckling och nationellt självbestämmande.
När jag frågar Lina Britto, som själv växte upp nära dessa områden, vilka minnen människorna i Sierra Nevada bär med sig från den tiden, medger hon att våldet har kommit att överskugga själva boomen. Det som en gång förknippades med ekonomiskt uppsving och nya möjligheter har i efterhand blivit en berättelse om konflikter och kamp.
Britto menar att lokalbefolkningen tidigare hade egna sätt att lösa tvister – genom ritualer, dueller eller förhandlingar – som sällan övergick i omfattande blodspillan. Dessa strukturer började brytas sönder när enorma summor från smugglingen strömmade in i regionen. Utvecklingen förvärrades ytterligare när cannabisodlingen, under Nixons ”krig mot droger”, förvandlades till en verksamhet förenad med allt större risker.
I dag, när legaliseringen av cannabis breder ut sig över den amerikanska kontinenten, står Colombia åter vid ett vägskäl. Samma jord som en gång gav världen den legendariska Santa Marta Gold skulle nu kunna bli grunden för en laglig och reglerad cannabisindustri.
Historikern Lina Brittos arbete, tillsammans med filmskapare och entreprenörer som Lucas Nosiglia och odlare som Sergio Puerta, är avgörande för att berättelsen ska få det djup och den värdighet den förtjänar – och för att återta en storslagen historia som länge har trängts undan av våldet.
Sergio Puerta har förekommit flera gånger i tidskriften High Times, men ett tillfälle för omkring 30 år sedan är särskilt betydelsefullt. Det året hade han tagit fram omkring 120 olika cannabissorter. Samtidigt hindrade narkotikanätverk och statsunderstödda strukturer mästerodlare som Sergio från att odla cannabis i sina egna hemregioner.
Nu är Sergio tillbaka i Santa Marta, där han leder flera nya initiativ. Marimbera-generationen – och de som växte upp i dess skugga – är redo att skriva om historien och berätta vad som egentligen hände.
Källa
- García, R. (2026). ”How Washington Killed the Colombian Cannabis Boom and Created the Cocaine Cartels by Accident”. High Times, 29 juli. Tillgänglig på: High Times (Hämtad 30 juli 2026).
