Ingen ny narkotikapolitik mot gängen – trots att det finns förslag

Christian Engström beklagar sig över bristen på förslag för att lösa de verkliga problemen kring dödskjutningarna. ”Gängvåldet är en fråga som politikerna måste lösa.” Skriver han i denna veckas krönika!

Justitieminister Gunnar Strömmer (M) höll presskonferens om gängkriminaliteten på konferensen Folk och Försvar. Men gängen behöver inte oroa sig. Regeringen rör inte narkotikapolitiken, så gängen får behålla alla miljarderna som de tjänar på narkotika, och kan fortsätta att locka unga killar att ge sig in i den kriminella världen.

De åtgärder som justitieministern presenterade handlar om att ge polis och rättsväsende utökade befogenheter på vissa punkter. Avlyssning utan konkret brottsmisstanke, konfiskering av förmodade brottsvinster, anonyma vittnen, visitationszoner, rivna sekretesshinder och fler övervakningskameror.

Socialdemokraterna kallar regeringen ”senfärdig”, eftersom det har tagit regeringen några månader att göra det som Socialdemokraterna själva inte gjorde under de åtta år de hade regeringsmakten. Men S stöder de flesta av de här förslagen i sak, så tillsammans med regeringspartierna och SD finns det en överväldigande majoritet i riksdagen för förändringarna. Då är det bra att regeringen lyssnar på riksdagens mening och lägger förslagen, om inte annat för att vi ska komma vidare i diskussionen om hur Sverige ska kunna bryta trenden med det skenande gängvåldet.

Men kommer de här förslagen resultera i ett sådant trendbrott? Tillåt mig tvivla.

Jag vet inte ens om de föreslagna åtgärderna kommer leda till att väsentligt många fler gängkriminella blir dömda. Redan där kan man känna sig skeptisk. Men låt oss anta att åtgärderna får den effekt som förespråkarna hoppas, och att fler gangsters hamnar bakom lås och bom. Det är i så fall bra, för det är vad rättsväsendet ska göra med grova våldsbrottslingar.

Men om man inte samtidigt kan få stopp på nyrekryteringen till gängen leder det inte till någon minskning av gängkriminaliteten i samhället. Då blir det bara att de gamla busarna byts ut mot nya, ofta yngre, och ofta ännu våldsammare. Det är i och för sig bra att de gamla busarna åker in, men det löser inte samhällsproblemet.

– Det beror på att de gängkriminella som grips snabbt ersätts av andra. När vi grep många under kort tid kunde vi pressa ner våldet ett kort tag, men tyvärr blev den respiten kort, konstaterade polisen efter det i och för sig mycket framgångsrika Encrochat-tillslaget.

Och vad är det som gör att unga killar i förorterna står i kö för att få bli gängkriminella, trots de uppenbara nackdelar och risker som en sådan livsstil innebär? Det är förstås pengarna, och i synnerhet pengarna från att sälja narkotika. Den illegala narkotikahandeln ger snabba och stora inkomster – kanske 10 miljarder om året enbart på cannabis – och dessutom enkla kriminella instegsjobb som kan skötas av unga tonåringar.

Tänk tanken att staten la ut 10 miljarder i kontanter på gatorna i förorterna, och sedan gav polis och socialtjänst i uppdrag att övertyga unga killar om att inte plocka upp pengarna. Ungefär så ser den nuvarande narkotikapolitiska strategin ut.

Som medborgare kan man inte låta bli att bli frustrerad över att varken regeringen eller något av riksdagspartierna (ännu) vågar ta upp narkotikapolitikens roll för gängkriminaliteten. För det finns färdiga förslag som förtjänar att diskuteras på allvar.

Ted Goldberg är professor emeritus i sociologi, och har ägnat mer än 50 år åt att studera svenska narkotikapolitik. I veckan skrev han i en debattartikel:

Att vi inte tar vår drogpolicys roll på allvar i den organiserade brottslighetens tillväxt är elefanten i det narkotikapolitiska rummet – och medan vi blundar växer skadorna. Vi måste tänka om.

Vi behöver bli ”ett experimenterande samhälle” vad gäller drogpolicy. Nyckelorden bör vara: pröva nya åtgärder, självkritik, ärlighet och beredskap att överge teorier som motsägs av bevis.
…
Detta innebär att det kan vara rimligt att pröva den enda åtgärden som fråntar den organiserade brottsligheten vinsterna av droghandeln: en juridisk reglering av produktion och försäljning av narkotika.
…
Vi behöver ödmjukt se problemet i vitögat, och erkänna att vår narkotikapolitik har medfört allvarliga skador som riskerar bli än värre. Därför bör en statlig, icke-politisk, utredning utnämnas snarast för att ta fram ett konkret förslag för lansering av en svensk regleringsmodell. Efter genomförandet ska utvecklingen följas vetenskapligt för att bestämma vilka åtgärder ska behållas/förändras/avskaffas.
…
Förslagsvis kan vi börja med att reglera bara cannabis; inte för att den är helt ofarlig utan för att vi ska kunna komma i gång snabbare, vinna erfarenheter, och ta ifrån den organiserade brottsligheten en stor del av dess drogrelaterade inkomster.

Jag hoppas verkligen att någon kan tipsa justitieministern och andra rikspolitiker om vad Goldberg föreslår. Gängvåldet är en fråga som politikerna måste lösa. Och vill de att resultatet ska bli något annat än hittills, då måste de göra något annat än hittills.

Läs Ted Goldbergs debattartikel