Inget parti vågar ta i narkotikapolitiken som driver gängvåldet

Christian Engström konstaterar: ”Så om vi inte ska behöva uppleva ytterligare 10–15 år av fortsatta skjutningar och ständigt värre våld, då behöver nog journalister och vi vanliga medborgare ta täten och se till att frågan kommer upp till diskussion.” Efter att ha sett ”Min fråga”

Den svarta marknaden för narkotika, och i synnerhet cannabis, är gängens basinkomst. Det är de pengarna som gör det nödvändigt och lönsamt för de kriminella att utveckla en våldskapacitet. Det är därför det skjuts, sprängs och bränns i våra förorter.

För att komma tillrätta med gängvåldet måste vi ta pengarna från gängen. Det kan vi göra genom att lägga om narkotikapolitiken. Åtminstone cannabis kan säljas lagligt under reglerade former, istället för att utgöra grunden för gängens ekonomi. Genom hela västvärlden går en legaliseringstrend, bland annat för att slå mot den organiserade brottsligheten.

Annons
Bang & Olufsen

Men i Sverige vågar inget riksdagsparti prata om kopplingen mellan gängvåldet och narkotikapolitiken. För i Sverige är nolltoleransen och drömmen om det narkotikafria samhället heliga. Det spelar ingen roll att det är precis den politiken som har givit oss de problem vi har, med dagliga skjutningar i förorterna. Narkotikapolitiken ska ligga fast, det är verkligheten det är fel på, enligt alla åtta riksdagspartierna.

– Varför är frågan kring legalisering så känslig i Sverige när den i länder som Tyskland, Belgien och Frankrike står högt på agendan? Ska det få finnas frågor som politikerna inte behöver ta i, trots att diskussionen pågår i samhället? Och när kan legalisering bli aktuellt i Sverige?

frågar journalisten Soraya Hashim i Aftonbladets valsatsning #minfråga.

I inslaget intervjuar hon före detta riksdagsledamoten Anders Schröder (MP), som tog upp frågan i riksdagen, och Moderata ungdomsförbundets ordförande Matilda Ekeblad (M), som är för en legalisering. Båda tror att det kan ta 10–15 år innan cannabis blir legaliserat i Sverige. Och båda beskriver hur partikamrater har uppmanat dem att inte prata om frågan för att inte skada partiet.

En person sa: ”Jag håller med dig, men jag skulle aldrig ha sagt det”

berättar Anders Schröder.

Man måste komma ihåg att för karriärpolitiker är det där med att ta ansvar för landet bara en bisyssla. Det viktigaste är att bli omvald, och det handlar oftast om att inte ta några risker.

Legalisering av cannabis skulle slå undan benen för gängen, och vara mycket mer effektivt mot gangstervåldet än alla andra åtgärder som föreslagits tillsammans. Det finns det många politiker som inser. De följer också vad som händer i omvärlden, och är oftast minst lika tänkande människor som alla vi andra.

Men de inser också att de tar en politisk risk om de säger något som i och för sig är rätt, men de säger det en aning för tidigt. Det finns det gott om exempel på. Därför vågar de inte i de flesta fall. Politikerna inser egentligen att de måste lösa gangsterproblemet, och inte bara prata om hur tuffa deras egna förslag är. Men tills isen är bruten sitter de helst still i båten.

Så om vi inte ska behöva uppleva ytterligare 10–15 år av fortsatta skjutningar och ständigt värre våld, då behöver nog journalister och vi vanliga medborgare ta täten och se till att frågan kommer upp till diskussion. Och vi kan hjälpa till genom att stötta de politiker som faktiskt vågar prata om legalisering.

Se inslaget hos Aftonbladets #minfråga

Författare