Stockholm Medical Cannabis Conference

”Jag sponsrar bara gängkrig när jag är politiker”

Christian Engström skriver denna vecka om skulden som våra politiker försöker skylla ifrån sig. ”Trots alla kampanjer och alla polisinsatser säljs det idag mer droger på den svarta marknaden än när kriget mot narkotikan inleddes för snart ett halvsekel sedan.”

Det finns säkert politiker i riksdag och regering som aldrig har köpt någon olaglig drog. Då har de inte bidragit till gängkrigen direkt med egna pengar. Men indirekt, i sin roll som politiker, har de givit miljarder till de kriminella gängen genom att lagstifta om att bara kriminella får sälja populära droger. Det är betydligt värre.

”Jag sponsrar bara gängkrig när jag är med polarna” är ett av budskapen i kampanjen Krogar mot knark. Syftet med kampanjen är att minska efterfrågan på olagliga droger genom att skambelägga dem som använder dem. På så sätt ska gängen förlora sin viktigaste inkomstkälla, är tanken. Problemet är bara att vi vet att den här typen av kampanjer inte fungerar.

Att det finns en direkt koppling mellan narkotikamarknaden och gängkrigen är alla numera överens om. Krogar mot knark sammanfattar det mycket bra i förklaringen till slagordet om att sponsra gängkrig:

Vissa saker är svåra att ursäkta. Som att cannabis är en av de största inkomstkällorna för svenska kriminella gäng.

Det påpekandet är alldeles sant. Pengarna från narkotikamarknaden är gängens basinkomst, och cannabis står för de största och lättaste intäkterna. Om vi kunde få bort en stor del av den här svarta marknaden skulle de gängkriminella ha mindre pengar till att köpa automatvapen och rekrytera nya barnsoldater. Då kanske polisen skulle få en sportslig chans att trycka tillbaka den systemhotande organiserade brottsligheten.

Men att minska efterfrågan på narkotika med påkostade kampanjer fungerar inte alls. Det är bara rent slöseri med skattebetalarnas pengar. Det vet vi alldeles säkert, eftersom det offentliga har satsat hundratals miljoner på sådana kampanjer under mer än 40 års tid. Har det gjort att efterfrågan på narkotika har minskat?

Nej, inte ett dugg, tvärtom. Den svenska staten har gjort allt den har kunnat för att skambelägga, stigmatisera och straffa brukare av narkotika, i förhoppning om att det ska föra oss närmare visionen om det narkotikafria samhället. Men så har det inte blivit. Trots alla kampanjer och alla polisinsatser säljs det idag mer droger på den svarta marknaden än när kriget mot narkotikan inleddes för snart ett halvsekel sedan.

Att kampanja eller straffa bort efterfrågan på olagliga rusmedel har inte fungerat alls, vare sig i Sverige eller något annat land. Efterfrågan finns där, oberoende av vad staten vill eller hoppas eller gör. Och så länge det finns efterfrågan finns det pengar att tjäna för den som kan leverera det som efterfrågas.
Men även om det aldrig går att få bort efterfrågan på exempelvis cannabis, finns det ingen naturlag som säger att de miljarderna måste gå till den organiserade brottsligheten. Att det är så beror bara på att politikerna har bestämt att cannabis bara får säljas av kriminella. På så sätt har de givit den organiserade brottsligheten monopol på en marknad som är värd många miljarder om året.

Visst kan man göra som Krogar mot knark och säga att det är alla som någon gång köpt en olaglig drog som bär skulden för gängkrigen. Men vad nyttar det till, när vi redan vet att det inte påverkar efterfrågan det minsta? Då blir det bara ett väldigt praktiskt sätt för de ansvariga politikerna att få någon annan att skylla på.

För det är inte ”partyknarkarna” som bär skulden för att narkotikamarknaden finansierar grov systemhotande organiserad brottslighet i Sverige. Det är politikerna som sponsrar gängkrigen genom att envist hålla fast vid den narkotikapolitik som gör det så lönsamt för unga killar i orten att välja den kriminella banan.

Vissa saker är svåra att ursäkta. Som att cannabis är en av de största inkomstkällorna för svenska kriminella gäng. För att politikerna bestämt att det ska vara så.

Läs mer:

Dela denna artikel