Hoppa till innehåll
Ett tips ledde polisen till en undangömd papperspåse i utkanten av Majroskogen. Under en rotvälta låg drygt 1,7 kilo cannabis och omkring 100 gram kokain. Ett DNA-spår förde utredningen till en 20-årig man, som nu döms till två års fängelse – trots att domstolen inte anser det bevisat att han själv hanterat hela narkotikagömman. Men vilken praktisk samhällsnytta skapar egentligen den här typen av ingripanden?
Det var i januari 2026 som polisen, efter att ha fått tips om narkotikahantering, sökte igenom ett område på gränsen mellan Gubbängen och Hökarängen i södra Stockholm.
En narkotikahund markerade vid en rotvälta i utkanten av Majroskogen. Där hittade polisen en papperspåse som innehöll flera mindre förpackningar med drygt 1,7 kilo cannabis och omkring 100 gram kokain.
Narkotikan hade placerats så att den låg gömd men samtidigt kunde hämtas relativt snabbt. Upplägget liknar de tillfälliga lagerplatser som används inom den illegala narkotikahandeln för att undvika att större mängder förvaras i bostäder, fordon eller lokaler som enkelt kan kopplas till en bestämd person.
DNA hittades på en förpackning
Vid fyndet hade polisen ännu ingen misstänkt som kunde knytas direkt till narkotikan.
Två månader senare följde polisen efter en 20-årig man som misstänktes för narkotikaförsäljning. Spaningen ledde till en bostad i Hökarängen, där polisen hittade ytterligare narkotika och en bunt med 500-kronorssedlar.
När materialet från skogsgömman analyserades visade det sig dessutom att 20-åringens DNA fanns på en av plastpåsarna.
Mannen åtalades i juli för grovt narkotikabrott och i andra hand för medhjälp till grovt narkotikabrott. Han förnekade att narkotikagömman var hans och bestred att han hade hanterat hela beslaget.
Däremot erkände han att han vid några tillfällen hade vägt och förpackat mindre mängder narkotika.
Inte bevisat att han hanterat hela beslaget
Södertörns tingsrätt ansåg inte att åklagaren hade bevisat att 20-åringen själv hade hanterat all den cannabis och det kokain som hittades i Majroskogen.
DNA på en plastpåse visar att en person har varit i kontakt med förpackningen, men säger inte automatiskt när, var eller under vilka omständigheter kontakten skedde. Spåret kunde därför inte ensamt bevisa att mannen ägde narkotikan, placerade den i skogen eller hade kontroll över hela gömman.
Domstolen ansåg däremot att hans erkända arbete med att väga och förpacka narkotika innebar att han hade medverkat i en mer omfattande verksamhet.
I domen konstaterar tingsrätten:
”Även om han inte haft kännedom om den exakta mängden narkotika som omfattats av beslaget, måste han ha insett att den verksamhet han deltog i avsåg hantering av en stor mängd narkotika.”
Han dömdes därför för medhjälp till grovt narkotikabrott. Mannen fälldes även för innehav och överlåtelse av mindre mängder narkotika vid flera tillfällen i Gubbängen och Hökarängen.
Påföljden bestämdes till två års fängelse.
Polisen: Skogen används som narkotikalager
Kommunpolisen Peter Aasa i Farsta säger till Mitt i att skogsområden är vanliga platser för att gömma narkotika.
Det kan handla om såväl stora som små skogspartier, gärna i närheten av vägar, gångvägar och kollektivtrafik. Narkotika hittas också i buskage, rabatter, bergsskrevor och olika typer av fast utrustning med håligheter.
Placeringen fyller en tydlig funktion för den illegala handeln. Genom att hålla narkotikan borta från bostäder minskar risken för att den beslagtas under en husrannsakan. Samma gömma kan dessutom användas av flera personer utan att alla behöver känna till vilka som befinner sig högre upp i distributionskedjan.
Peter Aasa uppmanar personer som hittar ett misstänkt paket att dokumentera platsen, spara positionen i mobilens kartapp och ringa polisen.
”Man ska låta den ligga kvar och undvika att röra vid påsen.”
Det är ett rimligt råd. Ett okänt paket kan innehålla farliga ämnen, och den som flyttar eller öppnar det riskerar dessutom att förstöra spår som fingeravtryck, DNA och fibrer.
Ett beslag med omedelbar effekt
På det mest konkreta planet har ingripandet gett ett tydligt resultat. Drygt 1,7 kilo cannabis och omkring 100 gram kokain kunde inte säljas vidare. Polisen säkrade teknisk bevisning och en person som deltagit i hanteringen dömdes till fängelse.
Beslaget kan också ha orsakat en tillfällig ekonomisk förlust för den kriminella verksamheten. Kokain är en dyr och riskfylld produkt, medan cannabisen sannolikt motsvarade ett stort antal mindre försäljningar.
Att ta narkotika ur omlopp kan därför ha en omedelbar lokal effekt. Färre försäljningar kan genomföras, någon förlorar pengar och distributionskedjan störs.
Det är den praktiska samhällsnytta som med säkerhet går att peka på.
Men därifrån blir bilden betydligt mer komplicerad.
Två kilo mindre – men är marknaden mindre?
Det centrala problemet är att ett beslag inte nödvändigtvis innebär att efterfrågan försvinner eller att den illegala marknaden krymper.
Om kunderna fortfarande vill köpa cannabis och kokain kommer andra säljare att försöka fylla tomrummet. Förlorad narkotika kan ersättas, nya gömmor skapas och yngre personer rekryteras till de mest riskfyllda uppgifterna.
Det betyder inte att polisen ska lämna narkotikapåsar orörda i skogen. Självklart ska misstänkt narkotika tas i beslag och utredas. Frågan är i stället hur stor och långvarig effekten blir när ingripandet främst träffar en person som vägt och förpackat narkotika, men inte de aktörer som finansierar, organiserar och tjänar mest på handeln.
I det aktuella fallet kunde domstolen inte slå fast att 20-åringen själv hade hanterat hela beslaget. Han dömdes för medhjälp – en formulering som också antyder att det finns andra personer och en större organisation bakom narkotikan.
Vilka de personerna är framgår inte av den tillgängliga rapporteringen.
Samhällsnyttan måste mätas längre än till beslaget
Ett beslag är lätt att fotografera, väga och redovisa. Den långsiktiga samhällsnyttan är betydligt svårare att mäta.
De avgörande frågorna är om ingripandet faktiskt minskar den lokala försäljningen, försvagar en kriminell organisation, förhindrar våld eller gör det svårare att rekrytera barn och unga. Om verksamheten fortsätter med en ny förpackare och en ny påse under nästa rotvälta har insatsen främst skapat en tillfällig störning.
Fängelsestraffet innebär samtidigt en betydande kostnad för samhället. Om tiden i anstalt inte kombineras med utbildning, behandling, avhopparstöd och en verklig väg bort från kriminaliteten finns en uppenbar risk att mannen återvänder till samma miljö efter frigivningen.
Den största möjliga samhällsnyttan ligger därför inte enbart i att narkotikan försvinner från skogen. Den ligger i vad polisen och rättsväsendet kan göra med informationen som fyndet genererat: kartlägga distributionskedjan, identifiera organisatörerna, följa pengarna och stoppa rekryteringen av nya unga utförare.
En rotvälta avslöjade systemet – men löste det inte
Polishunden gjorde sitt arbete. Narkotikan hittades, beslagtogs och försvann från marknaden. En person kunde knytas till hanteringen och dömdes.
Det är en faktisk framgång – men inte samma sak som att problemet är löst.
Så länge efterfrågan finns kvar och den illegala marknaden överlåts åt kriminella aktörer kommer nya försändelser, nya förpackare och nya skogsgömmor att dyka upp. Cannabisbeslag kan minska tillgången för stunden, men de förändrar inte den ekonomiska modell som gör handeln möjlig.
Majroskogen visar därför både vad dagens narkotikabekämpning kan åstadkomma och var dess gränser går. Polisen kan hitta påsen under rotvältan. Den betydligt större politiska utmaningen är att förstå varför nästa påse nästan alltid är på väg.
Källor:
- Mitt i: Knarkgömma i Majroskogen – 20-åring dömd till fängelse, publicerad den 11 augusti 2026.
- Södertörns tingsrätt, domuppgifter återgivna av Mitt i.
- Intervju med Peter Aasa, kommunpolis i Farsta, återgiven av Mitt i.
