Hoppa till innehåll
På 1970-talet blev Colombias bergsområde Sierra Nevada känt världen över för sin cannabis. Men när Washington trappade upp sitt krig mot narkotikan krossades den blomstrande handeln – och i tomrummet som följde växte de kokainkarteller fram som snart skulle förändra Colombia för alltid.
Långt innan cannabisförbud, amerikanska narkotikasatsningar och militära insatser förändrade Latinamerika fanns en tid då cannabis var motorn i en ekonomisk och kulturell boom i Colombias Sierra Nevada. Under 1970-talet strömmade enorma summor från nordamerikanska cannabiskonsumenter in i regionen och förvandlade området kring Santa Marta till centrum för en snabbt växande cannabisindustri.
Den perioden är känd som La Bonanza Marimbera – ”marijuanaboomen” – en tid som präglades av välstånd, entreprenörskap och stora samhällsförändringar, men också lade grunden för en konflikt som senare skulle förändra Colombia för alltid.
Nu skildras epoken i dokumentären El Corazón del Mundo, som väntas ha premiär under 2026. Bakom projektet står producenten Lucas Nosiglia och regissören Guido Mignogna. Nosiglia arbetar dessutom tillsammans med cannabisprofilen Sergio Puerta i flera projekt med målet att återuppliva regionens cannabiskultur och skapa nya möjligheter för laglig cannabisodling.
Dokumentären berättar historien om de intensiva åren då Sierra Nevadas bergssluttningar gick från att vara ett blomstrande centrum för cannabisproduktion till att bli skådeplats för ett av de mest våldsamma kapitlen i den globala kampen mot narkotika. Samtidigt visar den hur arvet från den tiden fortfarande lever kvar och påverkar den nya generationens satsningar på laglig cannabis i Colombia.
De verkliga pionjärerna var bönderna
I slutet av 1960-talet och under 1970-talet förvandlades de grönskande bergssluttningarna i Sierra Nevada till centrum för en helt ny gränsöverskridande ekonomi. Området, som tidigare främst levt på odling av majs, matbananer och kaffe, blev plötsligt navet i Colombias första stora ”gröna rusning”. Det var ingen utveckling som någon hade planerat – snarare resultatet av en rad oväntade händelser som sammanföll vid precis rätt tidpunkt.
Cannabis blev motorn i en revolution. Den täta, kådrika cannabis som odlades under den karibiska solen skeppades norrut i enorma mängder. Där mötte den en växande efterfrågan bland den amerikanska motkulturen under Vietnamkriget och skapade inkomster för allt från hippiesmugglare till småskaliga odlare och en växande medelklass i regionen.
För Colombias campesinos – småskaliga lantbrukarfamiljer som under lång tid levt i fattigdom och pressats av bland annat United Fruit Company – innebar cannabis en historisk möjlighet. Många utvecklades snabbt till skickliga odlare. Samtidigt anlände en brokig skara människor till regionen: volontärer från Peace Corps, äventyrare och unga amerikaner som ville undkomma Vietnamkriget och sökte ett alternativt sätt att leva. Tillsammans utbytte de odlingskunskaper, frön och kontakter som öppnade nya handelsvägar.
Från hamnstäder som Santa Marta och Barranquilla lastades cannabis på båtar, lastbilar och till och med flygplan. Därifrån fortsatte transporterna mot Miami och New York, där efterfrågan bara växte.
År 1975 uppskattades omkring 80 procent av lantbrukarfamiljerna i Sierra Nevada och La Guajira vara beroende av cannabisodling för sin försörjning. Men den nya landsbygdsekonomin var helt beroende av konsumenter och politiska beslut långt utanför Colombias gränser – och det skulle snart visa sig bli dess största svaghet.
På vägar kantade av guld och ”vitt guld”
Ordet marimba syftar egentligen på det afrocolombianska slaginstrument som länge varit en självklar del av musik- och festtraditionerna längs Colombias Stillahavskust. Men under cannabisboomens år fick ordet en helt ny betydelse.
– Det finns förstås en språklig likhet mellan marihuana och marimba, men ordet har också djupa rötter i afrikansk kultur, förklarar författaren, antropologen och historikern Lina Britto.
Under La Bonanza Marimbera blev marimba ett slanguttryck för de hårt packade cannabisbalar som skickades vidare mot USA. Ur detta växte också begreppet marimbero fram – män och kvinnor som odlade, transporterade och handlade med cannabis i det som snabbt utvecklades till ett regionalt hantverk och en hel näring.
För många småbrukare innebar cannabisodlingen en ekonomisk nystart. När United Fruit Company avvecklade stora delar av sin bananverksamhet i området försvann tusentals arbetstillfällen, men cannabis fyllde snabbt tomrummet. Samtidigt präglades Colombia av politisk oro, där krav på jordreformer växte sig allt starkare och bonderörelser tog över mark som lämnats obrukad.
Pengarna började strömma in från den amerikanska hippierörelsen, smugglare och konsumenter i de rikare delarna av världen. För första gången på länge hamnade stora summor direkt hos Colombias småbönder och landsbygdsfamiljer.
Städerna runt Santa Marta och Sierra Nevada genomgick en snabb utveckling. Nya hus byggdes, företag växte fram och levnadsstandarden steg. Att vara marimbero blev mer än ett yrke – det blev en identitet, en livsstil och något många bar med stolthet under de första åren av den ekonomiska boomen.
Santa Marta Gold – världens första cannabisikon
Den kanske tydligaste symbolen för den nya eran var Santa Marta Gold – ett namn som kom att beteckna både en cannabisgenetik och ett kulturellt fenomen.
Den gyllene, kådrika sorten blev snabbt den mest eftertraktade produkten under La Bonanza Marimbera. Än i dag är Santa Marta Gold ett välkänt namn bland cannabisentusiaster världen över, även om merparten av den cannabis som säljs under namnet numera inte odlas i området kring Santa Marta.
Under 1970-talet blev sorten närmast legendarisk. På den amerikanska motkulturscenen blev uttrycket ”Colombian weed” i praktiken synonymt med Santa Marta Gold, och för många var den sinnebilden av colombiansk cannabis. Kombinationen av Sierra Nevadas unika odlingsförhållanden, lokala odlares erfarenhet och den snabbt växande internationella efterfrågan skapade något som kan beskrivas som världens första verkligt globala cannabisvarumärke.
Det fanns ingen statlig exportorganisation som marknadsförde produkten. I stället spreds ryktet genom smugglare, resenärer och den klassiska mun-till-mun-metoden. Från New York och Miami till Kalifornien växte Santa Marta Golds rykte nästan organiskt, långt innan sociala medier eller internationella marknadsföringskampanjer existerade.
Cannabisen odlades i Sierra Nevadas unika mikroklimat, där höjdskillnader, temperatur och jordmån gav blommorna deras karakteristiska arom och kvalitet. Santa Marta Gold blev därför inte bara ett namn på en cannabisvariant, utan också en kvalitetsstämpel som betalades högt för på den internationella marknaden.
Sortens rykte levde vidare genom hippierörelsens reseberättelser, underjordiska odlarguider och till och med musiktexter. På så sätt befästes Colombias plats i den globala cannabiskulturen – och Santa Marta Gold blev en legend som fortfarande lever kvar, långt efter att den ursprungliga cannabisboomen gått i graven.
Det här visar också hur lokala småbönder lyckades förvandla sitt kunnande till ett internationellt varumärke – helt utan företag, exportorganisationer eller statliga handelsprogram. Till skillnad från kaffe och bananer, som marknadsfördes genom stora bolag och officiella exportkanaler, spreds Santa Marta Gold på ett helt annat sätt.
Det var smugglare, resenärer och mun-till-mun-rekommendationer i New York, Miami och Kalifornien som byggde sortens rykte. Det fanns ingen reklamkampanj och ingen marknadsföringsbudget – bara människor som berättade för andra om den colombianska cannabisen.
Historikern och antropologen Lina Britto beskriver fenomenet som en ”folklig globalisering” (vernacular globalization), där colombianska småbönders arbete och den amerikanska motkulturen tillsammans skapade en produkt som med tiden blev legendarisk.
Imperiet slår tillbaka
Hur kunde en period som skapade ekonomiskt välstånd, en blomstrande cannabiskultur och nya möjligheter för landsbygden utvecklas till en grogrund för våld, hämnd och väpnade konflikter?
I slutet av 1970-talet, mitt under det kalla kriget, skärpte USA sitt inflytande över Latinamerika. Kriget mot narkotikan hade redan börjat användas som ett politiskt verktyg, och nu riktades fokus mot Colombia. Under förevändningen att stoppa cannabisodlingarna i Sierra Nevada och längs gränsen mellan Colombia och Venezuela inleddes en omfattande internationell kampanj mot narkotikaproduktion.
År 1979 genomfördes Operation Fulminante, en av de största insatserna mot cannabisodlingar i Colombias historia. Enligt officiella uppgifter beslagtogs omkring 3 500 ton cannabis, samtidigt som nästan 25 000 tunnland (cirka 10 000 hektar) odlingar förstördes.
Bara några år senare, 1982, trappades insatserna upp ytterligare. Myndigheterna började bespruta odlingsområden från luften med paraquat och glyfosat – kemikalier som hade använts och vidareutvecklats under Vietnamkriget. Besprutningarna slog inte bara ut cannabisfälten, utan även småböndernas livsmedelsgrödor, däribland matbananer och kassava. För många familjer innebar insatserna att hela deras försörjning utplånades, samtidigt som de som befann sig i närheten av flygplanen riskerade att exponeras för de giftiga kemikalierna.
Konsekvenserna blev, enligt historikern och antropologen Lina Britto, både paradoxala och tragiska. I sin bok Marijuana Boom: The Rise and Fall of Colombia’s First Drug Paradise menar hon att statens offensiv inte minskade våldet – den förändrade det.
– Statens våld slog sönder de mekanismer som trots allt lyckades hålla våldet under kontroll. Det utbröt aldrig några stora krig inom cannabishandeln. Men när staten inledde sina angrepp började man i stället se närmast filmiska eldstrider, eftersom aktörerna nu hade pengar, lastbilar, vapenarsenaler, tunga skjutvapen och livvakter, säger Britto.
Det som tidigare varit en spänd men förhållandevis kontrollerad handel kastades därmed in i ett totalt kaos. De nätverk som en gång byggts upp kring cannabis för att transportera och sälja produkten utvecklades successivt till betydligt mer våldsamma och militariserade organisationer – en utveckling som senare skulle bana väg för kokainkartellernas framväxt.
Forskaren Freddy González Subiría menar att varje illegal ekonomi förr eller senare drar till sig en grupp aktörer som ser våld som det mest effektiva verktyget för att nå sina mål. Den typen av personer fanns redan i den smugglingsekonomi som vuxit fram kring cannabis, men de utgjorde inledningsvis bara en del av helheten.
När USA i slutet av 1970-talet intensifierade sitt krig mot narkotikan förändrades förutsättningarna. Den ökade risken gjorde den illegala handeln betydligt mer lönsam – men också farligare. I den miljön fick de mest våldsamma aktörerna ett allt större inflytande.
Inom den tidiga cannabishandeln var våld inte en förutsättning för att verksamheten skulle fungera. Men när myndigheternas insatser trappades upp och riskerna ökade förändrades spelreglerna. De som var beredda att använda vapen, hot och skrämsel fick ett övertag, och våldet blev successivt en allt större del av den illegala ekonomin.
Cannabis, som tidigare hade varit en gröda för försörjning, handel och kulturellt utbyte, började samtidigt framställas som en symbol för kriminalitet, internationell konflikt och nationell skam. Det förändrade inte bara den politiska debatten – utan också hur omvärlden såg på både växten och människorna som levde av den.
Det kunde ha slutat annorlunda
Hur stor cannabisindustrin hade blivit gick inte längre att förneka. År 1979 uppskattade Colombias Nationella förening för finansinstitut (ANIF) att omkring 150 000 colombianer var direkt eller indirekt beroende av cannabisekonomin. Dit räknades allt från odlare och transportörer till förädlare, hamnarbetare och handlare.
Samma år inträffade något som i dag framstår som närmast osannolikt. Vid ett offentligt symposium – där även USA:s ambassadör deltog – diskuterades möjligheten att legalisera cannabis. Enligt historikern Lina Britto fanns det under en kort period en verklig möjlighet att välja en annan väg än den som senare kom att domineras av förbud, kriminalisering och militär repression.
Men den möjligheten försvann snabbt.
När cannabisodlingarna slogs sönder stod tusentals småbönder utan försörjning. För många blev kokainmarknaden det enda realistiska alternativet. I mitten av 1980-talet användes samma smuggelvägar, kontaktnät och logistikkedjor som tidigare transporterat cannabis nu för att frakta kokapasta och kokainhydroklorid.
Det blev startskottet för framväxten av de ökända Medellín- och Cali-kartellerna. Det som en gång hade varit en regional cannabisekonomi utvecklades till en internationell kokainindustri – och våldet eskalerade till nivåer som få av de ursprungliga marimberos hade kunnat föreställa sig.
Ett arv som vägrar försvinna
La Bonanza Marimbera är sedan länge historia. Men dess arv lever fortfarande kvar och präglar hur många colombianer ser på cannabis, landsbygdsutveckling och landets rätt att själva forma sin framtid.
När vi frågade historikern Lina Britto, som själv växte upp i närheten av Sierra Nevada, hur lokalbefolkningen minns den här perioden svarade hon att våldet till slut kom att överskugga allt annat.
Hon menar att samhällena tidigare hade egna sätt att lösa konflikter – genom förhandlingar, traditioner och lokala ritualer – och att tvister sällan utvecklades till det extrema våld som senare blev förknippat med narkotikahandeln. Men när enorma summor började strömma in från smugglingen och cannabisodlingarna samtidigt blev måltavlor i USA:s ”War on Drugs”, förändrades spelreglerna i grunden.
I dag, när allt fler länder i Nord- och Sydamerika legaliserar eller reformerar sina cannabislagar, står Colombia återigen inför ett vägval. Samma jordar som en gång gav världen Santa Marta Gold skulle kunna bli grunden för en laglig och reglerad cannabisindustri.
Historiker som Lina Britto, filmskapare som Lucas Nosiglia och odlare som Sergio Puerta arbetar i dag för att ge den här historien den plats den förtjänar. Målet är inte att romantisera den illegala handeln, utan att lyfta fram människorna, kulturen och kunskapen som länge hamnat i skuggan av våldet.
Sergio Puerta är ett tydligt exempel. För omkring tre decennier sedan medverkade han flera gånger i High Times, där han uppmärksammades som en av Colombias främsta cannabisodlare. Under ett år tog han fram omkring 120 olika cannabisgenetiker. Samtidigt hindrades odlare som han från att lagligt odla cannabis i sina egna hemtrakter, när både narkotikakarteller och statliga insatser gjorde verksamheten omöjlig.
I dag är Puerta tillbaka i Santa Marta, där han leder flera projekt för att återuppbygga regionens cannabiskultur. För den generation som upplevde La Bonanza Marimbera, och för dem som vuxit upp i dess efterdyningar, handlar framtiden inte bara om en ny industri – utan också om att återta en historia som alltför länge definierats av våld i stället för människorna som en gång skapade den.
Från cannabisboom till kokainkarteller – två decennier som förändrade Colombia
Sent 1960-tal
De första större cannabisodlingarna etableras i Sierra Nevada. Colombianska småbönder börjar odla cannabis tillsammans med volontärer från Peace Corps och amerikanska resenärer från motkulturen.
Början av 1970-talet
Santa Marta Gold blir den mest eftertraktade cannabissorten på den amerikanska motkulturscenen. Städerna kring Santa Marta och Sierra Nevada upplever en ekonomisk tillväxt utan motstycke när cannabisexporten skjuter i höjden.
1975
Uppskattningsvis 80 procent av småbrukarna i Sierra Nevada och La Guajira är beroende av cannabisodling för sin försörjning.
1979
Operation Fulminante genomförs. Omkring 3 500 ton cannabis beslagtas och nästan 25 000 tunnland (cirka 10 000 hektar) odlingar förstörs. Samma år uppskattar den colombianska tankesmedjan ANIF att omkring 150 000 colombianer har sin försörjning kopplad till cannabisindustrin. Vid ett offentligt symposium diskuteras även möjligheten att legalisera cannabis – ett möte där USA:s ambassadör deltar – men förslaget avfärdas snabbt.
1982
Flygbesprutningar med paraquat och glyfosat inleds. Kampanjen slår inte bara mot cannabisodlingar, utan även mot småböndernas livsmedelsgrödor som matbananer och kassava.
Mitten av 1980-talet
När cannabisindustrin slås sönder söker många odlare och smugglare nya inkomster. Produktionen ställs om till kokablad, kokapasta och senare kokain. De transportvägar, kontaktnät och smuggelorganisationer som byggts upp kring cannabis blir grunden för de ökända Medellín- och Cali-kartellerna.
Källa:
- High Times (2026). How Washington Killed the Colombian Cannabis Boom And Created the Cocaine Cartels by Accident. Tillgänglig: High Times (Hämtad: 27 juli 2026).
