Samma växt kan leda till galgen – eller ge epilepsisjuka barn livet tillbaka

I Singapore kan några hundra gram cannabis innebära livstids fängelse, spöstraff eller döden genom hängning. Samtidigt har landets myndigheter godkänt cannabisbaserad medicin åt unga patienter med svår, behandlingsresistent epilepsi. På ena sidan står galgen. På den andra ett sjukt barn och en flaska renad CBD. Det är svårt att föreställa sig en tydligare bild av narkotikapolitikens motsägelser.

Singapore är känt för sin blanka skyline, sina välskötta parker och ett samhällssystem där nästan allt tycks vara noggrant sorterat, reglerat och kontrollerat.

Även cannabis har fått sin plats i denna ordning.

Över 500 gram kan föra en människa till galgen. Mellan 330 och 500 gram kan innebära livstids fängelse och 15 slag med käpp. Men om vissa ämnen från samma växt renas, standardiseras, förpackas som läkemedel och passerar fyra myndigheters kontroll kan de i stället ges till ett svårt sjukt barn.

Det handlar inte om två olika växter. Det handlar om två helt olika politiska berättelser om samma växt.

I den ena berättelsen är cannabis så farligt att staten anser sig ha rätt att döda. I den andra är en cannabinoid från cannabis så medicinskt värdefull att staten öppnar en särskild dörr när andra behandlingar har misslyckats.

Ett halvt kilo skiljer fängelset från dödsstraffet

Singapore klassificerar cannabis som en kontrollerad drog i den strängaste kategorin. Den som döms för handel, import eller export av mindre än 330 gram riskerar mellan fem och 20 års fängelse samt mellan fem och 15 slag med käpp.

Vid mängder mellan 330 och 500 gram höjs straffskalan till mellan 20 och 30 års fängelse – eller livstid – tillsammans med 15 slag.

Över 500 gram kan dödsstraff utdömas.

Även innehav och konsumtion bestraffas hårt. Konsumtion kan ge upp till tio års fängelse, och singaporeanska medborgare och permanent bosatta kan straffas även om cannabisen konsumerats utomlands.

Det är en lagstiftning där gram på en laboratorievåg inte bara avgör hur länge en människa ska vara frihetsberövad. De kan avgöra om personen över huvud taget ska fortsätta leva.

Omar hängdes medan hans dotter väntade

Den 16 april 2026 avrättades den 46-årige singaporeanen Omar bin Yacob Bamadhaj genom hängning.

Han hade dömts för att 2018 ha fört in 1 009,1 gram cannabis i landet. Enligt domstolen var hans roll begränsad till att transportera narkotikan, vilket juridiskt gjorde honom till kurir. Det räckte inte för att rädda hans liv.

En kurir kan i vissa fall undgå dödsstraff om åklagarsidan intygar att personen lämnat betydande hjälp till myndigheternas utredning. Något sådant intyg utfärdades inte för Omar. Domaren hade därför ingen möjlighet att välja ett mildare straff.

Hemma i Tyskland fanns hans hustru Alexandra Maria och deras dotter Amal. I en nådeansökan vädjade hustrun till Singapores president om att den då nioåriga flickan skulle få möjligheten att återknyta kontakten med sin pappa.

Det fick hon inte.

Omar hängdes i Changi-fängelset.

Singaporeanska myndigheter framhåller att han fick en rättssäker prövning, tillgång till juridiskt ombud och möjlighet att överklaga. Människorättsorganisationer beskriver i stället avrättningen som ett grymt och oåterkalleligt straff för ett icke-våldsamt narkotikabrott.

Oavsett vilket perspektiv man väljer kvarstår en enkel och brutal verklighet: staten tog en pappa från hans barn på grund av drygt ett kilo cannabis.

Fyra belagda cannabisavrättningar sedan 2016

Omar är långt ifrån den enda som har avrättats för cannabis i Singapore.

I november 2016 hängdes Chijioke Stephen Obioha efter en dom som gällde drygt 2,6 kilo cannabis.

Den 26 april 2023 avrättades Tangaraju Suppiah för att ha medverkat till införseln av drygt ett kilo cannabis. Han hade inte själv påträffats med cannabisen. Domen byggde bland annat på telefonuppgifter som enligt domstolen knöt honom till den planerade leveransen. Fallet mötte omfattande internationell kritik och FN-experter begärde att avrättningen skulle stoppas.

Tre veckor senare hängdes Muhammad Faizal Mohd Shariff efter en dom för omkring 1,5 kilo cannabis.

Tillsammans med Omar innebär det att minst fyra avrättningar specifikt kopplade till cannabis kan beläggas sedan 2016. Därutöver har Singapore under de senaste åren avrättat ett stort antal människor för andra narkotikabrott.

FN:s människorättsexperter har understrukit att narkotikabrott inte uppfyller den folkrättsliga gränsen för de ”allvarligaste brotten”, som förutsätter ett avsiktligt dödande. De har också konstaterat att dödsstraffet aldrig har bevisats ha någon unik avskräckande effekt på narkotikabrott.

Singapore försvarar däremot avrättningarna som en nödvändig del av landets narkotikabekämpning och menar att de skyddar både missbrukare, familjer och samhället i stort.

När alla andra läkemedel hade misslyckats

Samtidigt utspelade sig en helt annan cannabishistoria i samma land.

År 2019 rapporterades att en flicka med svår, behandlingsresistent epilepsi hade fått särskilt tillstånd att använda ett cannabisbaserat läkemedel. Hon hade provat tillgängliga registrerade mediciner och flera andra behandlingar utan tillräcklig effekt.

När alternativen var uttömda ansökte hennes läkare om att få importera ett cannabinoidbaserat läkemedel. Ansökan stöddes med kliniska forskningsresultat och godkändes av fyra statliga organ: hälsomyndigheten HSA, narkotikapolisen CNB samt hälso- och inrikesdepartementen.

Det antogs att medicinen var Epidiolex, en oral lösning med renad cannabidiol, CBD, men myndigheterna bekräftade aldrig produktnamnet offentligt.

Två år senare godkändes cannabinoidbaserad behandling även för en andra ung patient med behandlingsresistent epilepsi. Myndigheternas motivering var återigen att alla tillgängliga och lämpliga behandlingsalternativ hade uttömts.

Singapore hade därmed byggt en mycket smal medicinsk passage genom sin egen nolltolerans: cannabisbaserad behandling var förbjuden för nästan alla – men tillräckligt värdefull för att släppas igenom när ett svårt sjukt barn inte längre hade andra alternativ.

CBD är inte en mirakelkur – men evidensen är verklig

Här behövs en viktig medicinsk skillnad.

Ett standardiserat läkemedel med renad CBD är inte samma sak som att röka cannabis eller använda ett oreglerat extrakt med okänd styrka. CBD orsakar inte det rus som förknippas med THC, och läkemedlet ges i noggrant kontrollerade doser under medicinsk övervakning.

Men den skillnaden förändrar inte ämnets ursprung. Epidiolex innehåller renad cannabidiol som kommer från cannabis.

Kliniska studier har visat att behandlingen kan minska anfallsfrekvensen vid bland annat Dravets syndrom och Lennox–Gastauts syndrom, två svåra epilepsiformer som ofta börjar under barndomen. I en uppmärksammad studie minskade de konvulsiva anfallen betydligt mer bland patienter som fick CBD än bland dem som fick placebo.

Behandlingen fungerar inte för alla och är inte riskfri. Den kan bland annat orsaka trötthet, diarré, minskad aptit och förhöjda levervärden. Den måste därför följas upp av läkare.

Det finns heller inga offentliga uppgifter som gör det möjligt att slå fast att den första singaporeanska flickans liv räddades eller exakt hur hon svarade på behandlingen. Patientsekretessen har skyddat hennes identitet och sjukdomsförlopp.

Men den kontrollerade forskningen visar att renad CBD kan minska svåra epileptiska anfall. För barn och familjer som lever med återkommande kramper, skador, akuta sjukhusbesök och risken för långvariga anfall kan en sådan minskning vara skillnaden mellan ständig beredskap för katastrof och möjligheten att faktiskt leva.

Staten tror alltså på medicinen – men inte på proportionerna

Singapore försöker lösa motsägelsen genom att skilja mellan ”rå cannabis” och godkända cannabinoidläkemedel. Medicinskt är den gränsdragningen rimlig. Läkemedel ska vara testade, standardiserade, rätt doserade och kontrollerade.

Men den förklarar inte dödsstraffet.

Att ett cannabisextrakt från en okänd tillverkare inte kan jämställas med ett godkänt läkemedel betyder inte att en människa ska hängas för att ha transporterat växtmaterialet. Att cannabis kan medföra risker innebär inte heller att staten måste svara med det mest extrema och oåterkalleliga straff som existerar.

Man kan samtidigt anse att läkemedel ska genomgå hårda kvalitetskontroller, att barn ska skyddas från droger och att narkotikahandel ska bekämpas – utan att placera en snara runt halsen på människor.

Det är just här Singapores politik faller sönder moraliskt.

Vetenskapen tillåts vara nyanserad när ett barn behöver behandling. Då talar myndigheterna om cannabinoider, dosering, kliniska studier och individuella medicinska behov.

När det gäller straffpolitiken försvinner samma nyanser. Då återstår gramgränser, käppslag, livstid och galgen.

Cannabis i Fokus kommentar: En stat kan kontrollera en medicin utan att döda en människa

Det mest bisarra är inte att Singapore har godkänt en cannabisbaserad medicin. Det är ett rationellt beslut grundat på vetenskap och ett svårt sjukt barns behov.

Det bisarra är att samma stat samtidigt kan erkänna växtens medicinska värde och ändå behandla cannabisbrott som om de vore värre än själva dödandet av en människa.

På ett sjukhus blir cannabis en kemisk förening som måste förstås.

I en domstol blir den ett moraliskt monster som måste bestraffas.

Men växten har inte förändrats. Det är politiken som har bytt språk.

Ett samhälle kan reglera cannabinoider, kontrollera läkemedel, förebygga missbruk och ingripa mot organiserad brottslighet utan att hänga människor. Om vetenskapen klarar av att skilja mellan CBD, THC, dosering, risk och medicinsk nytta borde rättssystemet också klara av att skilja mellan skada, skuld och ett proportionerligt straff.

En medicinflaska kan inte tvätta bort skuggan från galgen.

Och ingen narkotikapolitik blir mänsklig bara för att staten först godkänner cannabis åt ett svårt sjukt barn – och därefter öppnar falluckan under en annan människas fötter.

Källor:

Redaktionen

Dela denna artikel

Samma växt kan leda till galgen – eller ge epilepsisjuka barn livet tillbaka

Ed Rosenthal: Nepals cannabislagar är ”en förolämpning mot Shiva” – infördes under press från Nixons krig mot drogerna