Hoppa till innehåll
Tråkiga beslut vänder Christian Engström som vanligt till framtidshopp! ”Tråkigt nog höll inte resten av utskottet med, så motionerna avslogs. Men det behöver vi inte hänga läpp för. De goda nyheterna är att vi nu har sex riksdagsledamöter som har engagerat sig aktivt för avkriminalisering.”
Riksdagsledamöter från SD, C och MP har lagt motioner som vill att vi ska utreda hur den svenska narkotikapolitiken har fungerat, och speciellt kriminaliseringen av eget bruk. De motionerna avslogs förra veckan av riksdagens justitieutskott. Att motionerna avslogs var inte så oväntat, för så går det med nästan alla motioner som enskilda riksdagsledamöter lämnar in. Men det är intressant att se vad det stod i motionerna – och komma ihåg vilka riksdagsledamöter som la dem.
Alla tre motionerna är mycket bra skrivna, och säger i princip samma sak. Dels vill de se ett fortsatt arbete med skademinimering, och att vi tar lärdom av länder som varit framgångsrika på det området, som till exempel Portugal. Dels vill de se en utvärdering av den nuvarande svenska restriktiva narkotikapolitiken, och en utredning av vad en eventuell avkriminalisering av det egna bruket skulle kunna få för effekter, både för att minska skador och dödsfall och för att slå mot den organiserade brottsligheten.
Markus Wiechel (SD) och Alexander Christiansson (SD) la en motion med titeln Översyn av dagens narkotikalagstiftning, där de vill att effekterna av kriminaliseringen av eget bruk utreds. De börjar med att konstatera att Sverige har högst narkotikadödlighet i EU, och att det i Sverige avlider fyra gånger fler än EU-genomsnittet. De fortsätter:
Sverige sticker också ut ur ett europeiskt perspektiv då narkotikalagstiftningen är förhållandevis tuff även mot brukare och inte bara distributörer och producenter av illegala preparat. Narkotikapolitiken i Sverige har ett starkt stöd över politiska partigränser och det finns en förhållandevis stark samsyn rörande lagstiftningen också bland allmänheten. Kritikerna till nuvarande lagstiftning menar dock att den tuffa lagstiftningen också är en bidragande orsak till de höga dödstalen, då människor i behov av hjälp kriminaliseras för sitt missbruk.
…
Mot bakgrund av detta var det välkommet att riksdagens socialutskott i februari 2020 tog ett stort steg i rätt riktning genom att enat fatta beslut om att tillsätta en utvärdering om narkotikalagstiftningen samt en skrivelse som syftar till att slå fast en nolltolerans och en nollvision kring narkotikarelaterade dödsfall.
…
Vad som dock saknas i utvärderingsfrågan från socialutskottet är det om själva kriminaliseringen av det egna bruket (som drevs igenom 1988) och vilken positiv eller negativ effekt rådande lagstiftning har på samhället, inte minst då det rör så kallade lättare droger. Denna fråga är en obestridligt viktig del i en utvärdering, just då den delvis är Sverigeunik eventuellt vilket kan förklara varför Sverige sticker ut. Mot bakgrund av detta bör lagstiftningen som rör kriminaliseringen av det egna bruket utredas och jämföras med hanteringen av missbruk i andra länder.
Niels Paarup-Petersen (C) och Alireza Akhondi (C) motionerade under titeln Utvärdering av den svenska missbrukspolitiken. De tar också upp Sveriges höga narkotikadödlighet, och föreslår ett antal konkreta åtgärder för att förbättra missbruksvården. Dessutom vill de se en utredning av kriminaliseringen:
En del av utredningen av den höga narkotikadödligheten i Sverige bör utvärdera gällande lagstiftning som bland annat kriminaliserar bruk av droger. Lagstiftningens effekter har aldrig utvärderats sedan lagstiftningen förändrades 1988.
En sådan utredning måste även undersöka om dagens lagstiftning är ett viktigt redskap för att förhindra att människor insjuknar i drogberoende, om lagen har bidragit till den höga dödligheten bland människor som använder droger i Sverige och vilka erfarenheter det finns i andra länder av att både minska narkotikamissbruket och minska dödsfallen bland drogberoende.
Nicklas Attefjord (MP) kräver också en utvärdering av kriminaliseringen i sin motion med titeln Narkotikastrafflagen:
Sverige har under årtionden bedrivit en narkotikapolitik som tydligt avviker från både aktuell forskningen på området samt den politiska utvecklingen i allt fler västländer. En politisk konsensuskultur där svaret på narkotikaproblemen allt som oftast varit hårdare tag och en upptrappning av repressiva åtgärder har lett till västvärldens kanske mest utpräglade förbudspolitik på området. Trots detta är vi längre än någonsin ifrån målet om det narkotikafria samhället. Det är dags att utvärdera den svenska narkotikapolitiken i grunden, att sluta utgå ifrån en dogmatisk inställning och istället börja se till modern och relevant forskning.
I justitieutskottet fick alla tre motionerna stöd av ledamoten Bassem Nasr (MP), som ville att de skulle bifallas. I hans reservation, som finns i justitieutskottets betänkande (pdf), skriver han:
Även om det har gått 35 år sedan bruk av narkotika kriminaliserades finns det mycket lite kunskap om lagstiftningens effekt. Jag anser att en utredning bör ges i uppdrag att utvärdera kriminaliseringen och utreda frågan om att avkriminalisera eget bruk av narkotika, bl.a. genom att hämta in kunskap och erfarenheter från andra länder.
Tråkigt nog höll inte resten av utskottet med, så motionerna avslogs. Men det behöver vi inte hänga läpp för. De goda nyheterna är att vi nu har sex riksdagsledamöter som har engagerat sig aktivt för avkriminalisering.
Sex ledamöter av 349 kanske inte låter så mycket, men det är det. Så många riksdagsledamöter som vågar ifrågasätta den nuvarande narkotikapolitikens nolltolerans har det aldrig funnits tidigare.
Och när vi pratar om politiker som står upp för en bättre narkotikapolitik kan vi också passa på att sända en tanke till EU-parlamentarikern Sara Skyttedal (KD). Just nu har hon det inte lätt i sitt parti. Vi får hoppas att det löser sig.
För precis som sina sex kollegor i riksdagen har hon rätt i sak, och står för den politik som är framtiden i Europa.
