Hoppa till innehåll
Förra veckan godkände Spaniens regering ett förslag till ny tobakslag som inte nämner cannabis en enda gång – men som ändå kan slå undan benen för landets många cannabisklubbar.
Den 21 juli 2026 godkände ministerrådet ett lagförslag om en omfattande förändring av lag 28/2005, som reglerar rökning i Spanien, och skickade det vidare till deputeradekammaren.
Förslaget innehåller bland annat nya regler för rökning och vejping på offentliga platser som stränder och uteserveringar. Samtidigt avskaffas undantaget för privata rökklubbar, som länge har använts för att motivera konsumtion inne på cannabisklubbarna. Så kallade ”örtprodukter för rökning” ska dessutom omfattas av samma regelverk som tobak.
Enligt siffror i en nyligen publicerad rapport från Cannabicultor fanns det mellan 800 och 1 000 sociala cannabisklubbar i Spanien när sektorn nådde sin höjdpunkt i slutet av 2010-talet. Det gjorde nätverket till det största i sitt slag i Europa.
Klubbarna verkar redan inom ett snävt och ofta omstritt rättsligt utrymme. Om det undantag som möjliggjort konsumtion på plats försvinner hotas själva anledningen till att så många spanjorer väljer att bli medlemmar.
Det dolda hotet
Spaniens sociala cannabisklubbar har aldrig omfattats av något eget rättsligt regelverk. I stället har verksamheterna förlitat sig på en kombination av olika lagbestämmelser för att skydda sig.
Den första är den straffrättsliga principen om ”gemensam konsumtion”. Den innebär att en sluten grupp vuxna som odlar och delar cannabis sinsemellan under vissa omständigheter kan undantas från lagstiftningen om narkotikahandel.
Det andra, mer undanskymda skyddet finns i tobakslagen 28/2005. Genom en lagändring 2010 infördes ett undantag från rökförbudet inomhus för juridiskt bildade privata rökklubbar, förutsatt att rökningen sker i klubbens egna privata lokaler och att endast medlemmar är närvarande.
Nu föreslås den bestämmelsen tas bort helt. I lagförslagets motivering anges uttryckligen att ”det särskilda undantag som privata rökklubbar har åtnjutit” ska avskaffas.
Utöver detta utvidgas reglerna om rökfria miljöer och produktkontroller till att även omfatta ”örtprodukter som används för rökning, vejping eller inhalering” – en kategori som tydligt inkluderar cannabis utan att drogen nämns vid namn.
Det innebär att rökning inne på privata cannabisklubbar inte bara förbjuds. ”Örtprodukter” ska dessutom omfattas av samma regelverk som tobak. Därmed gäller de rökfria regler som utformats för cigaretter i alla gemensamma inomhusmiljöer, oavsett vad principen om gemensam konsumtion fortfarande tillåter när det gäller odling och delning av cannabis.
Regeringen har, med goda skäl, presenterat reformen som en folkhälsoåtgärd. Hälsominister Mónica García, som sedan sitt tillträde har drivit på arbetet med Spaniens länge försenade regelverk för medicinsk cannabis, beskrev rökning som ”den främsta förebyggbara riskfaktorn”.
När hon presenterade lagförslaget uppgav hon att tobak orsakar 50 000 dödsfall om året i Spanien och att reformen beräknas kunna minska sjukvårdskostnaderna med mellan 100 och 200 miljoner euro per år.
Departementets information och rapporteringen i etablerade medier har nästan uteslutande fokuserat på de mest uppmärksammade förändringarna: rökförbud på stränder och uteserveringar, förbud mot konsumtion för personer under 18 år samt att e-cigaretter endast ska få säljas i specialbutiker. Att undantaget för privata klubbar tas bort nämndes bara i förbigående, i en rapportering som främst illustrerades med bilder på solbadare och e-cigaretter.
Enrique Dorta, pressansvarig på odlingsbranschens nyhetssajt Cannabicultor, som nyligen publicerade en rapport om Spaniens sociala cannabisklubbar, säger till Business of Cannabis att lagförslaget är ”viktigare än vad branschen hittills offentligt har velat medge”.
När han kontaktade flera klubbägare visade det sig enligt honom att ingen av dem hade förstått att lagen kunde påverka deras verksamheter. De flesta uppfattade den enbart som nya regler för rökning på offentliga platser.
– Den bristande medvetenheten är i sig en del av problemet, säger Dorta.
”Strukturell motsägelse”
I Cannabicultors rapport pekas artikel 36.16 i den så kallade medborgarsäkerhetslagen, lag 4/2015 – mer känd som ”Ley Mordaza”, munkavlelagen – ut som den sista pusselbiten som måste förändras för att cannabisbruket åtminstone delvis ska normaliseras.
I dag är det tillåtet att konsumera och odla cannabis i hemmet utan påföljd. Samtidigt kan den som bär med sig även en liten mängd cannabis på allmän plats få böter på mellan 601 och 30 000 euro.
Dorta anser att det nya tobaksförslaget speglar samma ”strukturella motsägelse”:
– Tobakslagen riskerar att ytterligare försvaga det redan bräckliga rättsliga skydd som klubbarna har använt för gemensam konsumtion, samtidigt som artikel 36.16 fortsätter att straffa den enskilda konsumenten ute på gatan.
Enligt klubbarnas paraplyorganisation ConFAC stod personer som använder droger för 74 procent av samtliga påföljder enligt Ley Mordaza under 2023. Det gav staten mer än 130 miljoner euro i intäkter – en siffra som inte omfattar Katalonien och Navarra.
Ett förslag om att ändra artikel 36.16 ligger redan hos kongressen efter en överenskommelse mellan det baskiska vänsterpartiet EH Bildu och regeringspartierna. Förslaget innebär att innehav på allmän plats ska klassas som en mindre allvarlig överträdelse, med ett lägsta bötesbelopp på 100 euro.
Byggda på osäker grund
Hot om hårdare ingripanden är inget nytt för Spaniens sociala cannabisklubbar. I en studie som publicerades i International Journal of Drug Policy i februari 2026 kartlägger forskare vid Granadas universitet klubbarnas uppgång och tillbakagång genom närmare 300 domstolsavgöranden.
Studien, Contentious Legality in Decentralized Governance, beskriver rörelsen som ”en tillfällig institutionell kompromiss” som formats genom rättsliga strider snarare än genom lagstiftning från centralt håll.
Spaniens cannabisklubbar hade då existerat informellt under lång tid, men modellen växte snabbt i början av 2010-talet. I Katalonien registrerades 72 nya klubbar 2012 och ytterligare 164 under 2013. Regionen hade då sammanlagt 268 klubbar, varav fler än 100 i Barcelona. Deras gemensamma årsomsättning uppskattades till omkring 60 miljoner euro. Antalet nyregistreringar nådde sin topp året därpå, då ytterligare 227 klubbar tillkom.
Utvecklingen drog ofrånkomligen till sig statens uppmärksamhet. Från slutet av 2015 meddelade Spaniens högsta domstol flera restriktiva domar som kraftigt begränsade utrymmet för ”gemensam konsumtion”. Regionala försök att skapa ett tydligare regelverk i Navarra och Katalonien underkändes av författningsdomstolen 2017 respektive 2018.
Det visar att samtliga tidigare existentiella hot mot Spaniens redan juridiskt omstridda klubbrörelse har kommit genom domstolsavgöranden.
Tobakslagen skulle däremot begränsa klubbarna genom nationell lagstiftning. Den skulle börja gälla samtidigt i hela landet från ett bestämt datum, utan den bedömning från fall till fall och rättsliga oklarhet som har gjort det möjligt för klubbarna att fortsätta sin verksamhet under många år.
Hälsodepartementet räknar med att förslaget ska antas innan mandatperioden är slut. Lagen skulle då träda i kraft 20 dagar efter att den publicerats i Spaniens officiella författningssamling, Boletín Oficial del Estado. För bestämmelserna om skyltning föreslås en övergångsperiod på två månader.
Källa
- Business of Cannabis (2026). Spain’s Tobacco Crackdown Could Quietly Wipe Out Its Cannabis Clubs. Publicerad 30 juli 2026. Tillgänglig på: Business of Cannabis (Hämtad 31 juli 2026).
