Hoppa till innehåll
Thailand har återigen begränsat cannabis till medicinskt bruk och kräver i teorin både läkarbedömning och recept. Men bakom den nya lagstiftningen fortsätter delar av Bangkoks cannabismarknad nästan som tidigare. Under ett besök i staden kunde journalisten Jeremy Berke köpa fyra jointar utan vare sig läkare, diagnos eller frågor om medicinska besvär.
Thailand blev 2018 det första landet i Sydostasien att legalisera cannabis för medicinskt bruk. Fyra år senare avkriminaliserades användningen i bredare bemärkelse – en förändring som på kort tid ritade om gatubilden i delar av landet.
Cannabisbutiker öppnade i snabb takt. Både licensierade och olicensierade verksamheter etablerade sig, särskilt i områden med många turister och utländska invånare. På vissa håll i Bangkok kunde det kännas som om en ny butik väntade runt varje gathörn.
Utvecklingen påminde om de första åren efter legaliseringen i New York, där den lagliga marknaden växte parallellt med en stor oreglerad försäljning som myndigheterna länge hade svårt att kontrollera.
Men det thailändska experimentet mötte ett växande politiskt motstånd. Kritiken riktades framför allt mot den löst reglerade försäljningen och mot att cannabis som köpts lagligt i Thailand smugglades vidare till asiatiska länder med betydligt hårdare narkotikalagar, däribland Singapore och Indonesien.
Under 2025 började regeringen styra tillbaka marknaden mot ett receptbaserat medicinskt system. Genom den nya cannabis- och hampalagen från juli 2026 förbjöds rekreationell konsumtion permanent, samtidigt som befintliga cannabisbutiker endast fick sälja för medicinska ändamål.
I teorin var den öppna rekreationsmarknaden därmed över.
I praktiken tycks den fortfarande leva kvar.
Fyra jointar – inga medicinska frågor
För att undersöka hur de nya reglerna fungerar besökte journalisten Jeremy Berke flera cannabisbutiker i Bangkok. Berke, som återkommer regelbundet till Thailand och tidigare har följt landets cannabismarknad, började i Sukhumvit – ett område känt för hotell, nattliv och ett stort antal utländska besökare.
Enligt lagen ska cannabisbutikerna i princip ha tillgång till läkare som kan bedöma kunder för tillstånd som sömnsvårigheter, ångest och glaukom. Systemet påminner om den modell som användes i Kalifornien under början av 2000-talet, då många fick medicinska cannabisrekommendationer efter relativt korta konsultationer.
I den första butiken Berke besökte fanns dock ingen sådan process.
Lokalen liknade i stället en amerikansk cannabisbutik. Produkterna fick inte luktas på, men bilder och skyltar presenterade olika sorter och deras påstådda egenskaper. Vid disken kunde han välja mellan sativa, indica och hybrider utan att någon läkare tillkallades.
Ingen frågade om symtom. Ingen diagnos ställdes. Inget recept krävdes.
För omkring 500 baht, ungefär 140 kronor, köpte han fyra stora jointar av olika sorter. En av förpackningarna uppgav en THC-halt på 25 procent. Berke misstänkte själv att priset kan ha innehållit ett visst farang-påslag – ett högre pris för utländska kunder – men betraktade det ändå som billigt.
Cannabisbutik med rökrum
Efter köpet gick han till butikens rökrum för att prova en fruktig sativasort med namnet Laughing Buddha.
Kvinnan som arbetade vid disken anslöt senare och berättade att hon även odlade cannabis. Samtalet kom att handla om olika sorter och om förutsättningarna för odling i Thailand, där varmt klimat och bördig jord kan ge blommor av hög kvalitet.
Vid en annan butik genomfördes inte heller någon medicinsk kontroll. Berke valde att inte namnge verksamheterna för att undvika att utsätta personalen för rättsliga konsekvenser.
Utifrån hans besök går det inte att avgöra hur representativt detta är för hela den thailändska marknaden. Observationerna visar däremot att de nya reglerna åtminstone inte tillämpas konsekvent i de delar av Bangkok som han besökte.
Antingen har tillsynen ännu inte hunnit ikapp lagstiftningen, eller så prioriterar myndigheterna inte försäljningen särskilt högt. Resultatet blir i båda fallen detsamma: en marknad som på papperet är medicinsk, men som i praktiken fortfarande kan fungera rekreationellt.
Politikern bakom både öppningen och åtstramningen
En särskild ironi i utvecklingen är premiärminister Anutin Charnvirakuls roll.
Den konservative politikern och tidigare företagsledaren var en av de viktigaste krafterna bakom Thailands tidiga cannabisreformer. Nu har han i stället varit med och drivit igenom lagen som permanent förbjuder rekreationell konsumtion och pressar tillbaka försäljningen till ett medicinskt system.
Omsvängningen speglar den politiska motreaktion som kan uppstå när en marknad öppnas snabbare än reglerna hinner utvecklas. Den omfattande och synliga försäljningen gav reformens motståndare argument för att staten hade tappat kontrollen.
Thailand är samtidigt ett land av tydliga kontraster. Monarkin har en central ställning, buddhismen präglar samhället och munkar kan utöva betydande politiskt inflytande. Parallellt finns ett nöjesliv med enorma nattklubbar, cannabisbutiker och väl synliga red-light-distrikt.
Det är i den miljön som den nya lagen ska omsättas i praktiken.
När avkriminaliseringen kommer före reglerna
Thailands utveckling illustrerar riskerna med att avkriminalisera cannabis utan att samtidigt skapa tydliga regler för försäljning, tillstånd, produktkontroll och konsumtion.
Om regelverket dröjer kan marknaden växa i ett vakuum. Oseriösa verksamheter etableras bredvid seriösa företag, tillsynen blir ojämn och motståndare kan peka på kaoset som ett resultat av legaliseringen i sig.
När problemen väl har blivit politiskt synliga är det betydligt svårare att införa en balanserad reglering. Då finns risken att staten i stället försöker pressa tillbaka en redan etablerad marknad till ett förbud – ungefär som att försöka få tillbaka tandkrämen i tuben.
Men reportaget visar också att den politiska motreaktionen inte nödvändigtvis motsvarar människors vardag.
I länder som Kanada, där cannabis är lagligt på federal nivå, märker den som inte aktivt söker sig till marknaden ofta inte mycket mer än butiksskyltarna. Detsamma gäller i stora städer som Bangkok, Toronto och New York. Cannabisbutikerna finns där, men livet runt omkring fortsätter.
En marknad i juridiskt ingenmansland
Det är fortfarande oklart vad som väntar Thailands cannabisindustri. Om reglerna börjar tillämpas striktare kan många verksamheter tvingas förändra sin försäljning eller stänga helt. Det skulle innebära förlorade arbetstillfällen, minskade skatteintäkter och att investeringar i den snabbt växande branschen går förlorade.
Om myndigheterna däremot fortsätter att tolerera försäljning utan medicinska kontroller riskerar landet att behålla en marknad vars verklighet inte stämmer överens med lagen.
Thailand har alltså varken återgått helt till förbud eller lyckats skapa ett fungerande medicinskt system. På papperet krävs diagnos och recept. I delar av Bangkok tycks det fortfarande räcka med att kliva fram till disken och beställa.
Fyra jointar senare framstår landets nya medicinska cannabismodell därför mindre som ett färdigt system – och mer som en lagstiftning som ännu inte har hunnit ut på gatan.
Källa
- Berke, J. (2026). Thailand Says Weed Is Medical-Only Now. I Bought Four Joints Without a Prescription. High Times, 11 augusti. Tillgänglig på: https://hightimes.com/travel-hospitality/thailand-quasi-legal-cannabis-market-bangkok-dispatch/ (Hämtad: 13 augusti 2026).
