Hoppa till innehåll
Lösningsmedelsfritt hasch betraktas av många som cannabisvärldens absoluta premiumprodukt. Men varför tillverkas nästan allt av blommor med hög THC-halt? Kanske är det dags att tänka om. En växande skara odlare och haschmakare menar att framtidens bästa hasch bygger på balans, större kemotypisk mångfald och cannabisprodukter som branschen länge har avfärdat som något ingen efterfrågar.
Det var så otroligt mjukt.
Det var min första tanke när jag för första – och hittills enda – gången råkade hitta ett Type II-koncentrat.
Att bo i en van innebär att man hamnar i de mest oväntade småstäder. Under min resa genom USA:s nordöstra del, med målet att besöka varje laglig cannabismarknad, fanns det ingen dispensary som låg för avsides för ett besök. Det var i en liten kuststad i Maine som jag hittade en burk live rosin – ett lösningsmedelsfritt cannabisextrakt. År 2023 hade många av de mindre orterna fortfarande enbart medicinska dispensaries, så jag passade på att fylla på lagret varje gång jag fick chansen. När jag fick syn på den lilla burken visste jag att jag bara måste köpa den. Om jag minns rätt kostade den omkring 40 dollar.
Jag såg verkligen fram emot att prova den. Att sitta i en van med sidodörren öppen, myggnätet neddraget och den varma sommarluften från Maine runt omkring sig är en upplevelse i sig. Jag kände direkt att jag hade hittat något speciellt i den här live rosinen.
Jag har aldrig varit något fan av dab-riggar och gasbrännare, så jag använder istället koncentrat genom att packa dem försiktigt i skålen på min bubbler. Jag älskar hur de tillför både smak och djup till upplevelsen av att röka med vattenpipa.
Problemet är att den höga THC-halten ofta blir för mycket för mig, vilket gör att koncentrat vanligtvis bara är något jag använder vid särskilda tillfällen.
Men den där Type II-live rosinen rökte jag varje dag – ända tills burken var tom.
Det här är därför en vädjan till cannabisindustrin:
Ge mig fler Type II-koncentrat.
Tre artiklar – samma slutsats
Det här är en tanke jag burit med mig länge. Den har legat och grott i bakhuvudet, men efter att ha läst tre artiklar om cannabiskoncentrat och genetik blev den omöjlig att ignorera.
Den första var ”Phenohunting for Washers”, publicerad i Cannabis Now av Jonas Dettmer. Artikeln beskriver hur cannabisodlare i Humboldt County går allt djupare i sitt arbete med terroir – alltså hur jordmån, klimat och odlingsplats påverkar slutprodukten – och hur de letar efter genetik som verkligen trivs i den lokala miljön.
Fokus ligger inte längre på plantor som ser mest imponerande ut eller ger högst THC-värden i laboratoriet. I stället söker odlarna efter sorter som producerar det allra bästa lösningsmedelsfria haschet och som bäst förmedlar växtens unika egenskaper.
Det var första gången jag läste om odlare som aktivt väljer genetik utifrån hur väl den lämpar sig för haschtillverkning, snarare än hur glittrande knopparna ser ut eller hur höga laboratorieresultaten blir.
Och som de flesta i branschen redan vet har cannabisindustrin ett allvarligt problem med genetisk likriktning. Samma typer av genetiska egenskaper återkommer gång på gång, vilket begränsar både mångfalden och möjligheten att utveckla nya sorter med andra kvaliteter än enbart hög THC-halt.
Sedan kom artiklarna i koncentratnumret av Fat Nugs Magazine, framför allt ”From Buckets to Benchmarks” av Rob Sanchez och ”Fire King & The Living Language of Hash” av Sara Payan.
Båda artiklarna utforskar varför lösningsmedelsfritt hasch är en konstform snarare än en vetenskap som går att massproducera på löpande band. Författarna, helt oberoende av varandra, beskriver live hash rosin som ett ”grand cru-vin” – en produkt där kvaliteten formas av råvaran, hantverket och platsen den kommer från.
Haschet beskrivs som något levande. Det utvecklas, förändras och andas över tid. Trots att jag inte är någon anhängare av dab-riggar och gasbrännare väckte den beskrivningen verkligen mitt intresse.
Sist, men absolut inte minst, fördjupade jag mig i den vetenskapliga studien om Cannabinoid Hyperemesis Syndrome (CHS), publicerad av Codi Peterson med flera forskare, däribland Megan Mbengue och Dr. Riley Kirk.
Forskarna drar slutsatsen att CHS sannolikt orsakas av aktivering av CB1-receptorer (CB1-agonism). De pekar inte uttryckligen ut produkter med hög THC-halt som orsaken, men låt oss vara realistiska: de två vanligaste konsumtionsformerna som rapporteras är cannabisblommor och vapeprodukter. Och hur lätt är det egentligen att hitta cannabisblommor med mindre än 25 procent THC i dag?
När jag läste studien började jag ställa mig en rad frågor.
Beror CHS framför allt på ett frekvent användande av produkter med mycket hög THC-halt? Hade deltagarna upplevt samma problem om deras vapeprodukter innehållit fler cannabinoider än bara THC? Är det verkligen den kraftiga aktiveringen av enbart CB1-receptorn som är den avgörande faktorn? Och skulle vi kunna minska antalet fall av CHS genom att utveckla mer balanserade cannabisprodukter?
Det är här Type II-koncentrat kommer in i bilden.
Argumentet för större kemotypisk mångfald
Lösningsmedelsfritt hasch betraktas av många som cannabisvärldens absoluta premiumprodukt – ett levande och rent uttryck för en specifik cannabissort, med en arom, smak och upplevelse som få andra produkter kan matcha.
Det är cannabis i sin mest rena form. Växtmaterialet har separerats från trikomerna, och ingen lösningsmedelsbaserad extraktion används. När det gäller live rosin har extraktet dessutom endast pressats med värme och tryck.
Att koncentrat är så potenta beror på att de just är koncentrat – cannabinoiderna och terpenerna har koncentrerats från blomman. Problemet är att råvaran nästan alltid består av mycket THC-rika blommor, där THC fullständigt dominerar cannabinoidprofilen. Den absoluta merparten av den cannabis som odlas i dag tillhör kemotyp I (Type I), där THC är den dominerande cannabinoiden.
I stället för att dela in cannabis i de traditionella – och allt mer ifrågasatta – kategorierna sativa och indica, klassificeras kemotyper utifrån växtens faktiska förhållande mellan olika cannabinoider.
Så hur skulle ett dispensary se ut om det verkligen erbjöd en bred variation av kemotyper?
Hur många fler människor skulle kunna ha nytta av cannabis om branschen slutade behandla THC som den enda egenskap som spelar någon roll?
Och vilka nya smaker, effekter och upplevelser skulle kunna skapas om lösningsmedelsfritt hasch i större utsträckning tillverkades av Type II-blommor, där THC och CBD förekommer i en betydligt mer balanserad sammansättning?
Myten om den THC-jagande kunden
”Det där kommer ingen att köpa.”
Det påståendet köper jag inte.
Det är inte konsumenterna som driver jakten på allt högre THC-halter – det är cannabisindustrin.
Det är odlarna som väljer vilka frön som ska odlas och vilka kloner som ska förökas. Det är inköparna som bestämmer vilka sorter som får plats på butikshyllorna. Och det är budtenders som guidar kunderna genom utbudet.
Kan man verkligen skylla på konsumenterna för att de väljer produkter med hög THC-halt när 90–95 procent av sortimentet i en dispensary består av just sådana produkter?
Tro mig – jag har besökt tillräckligt många dispensaries. Fråga mig hur många gånger en budtender har pekat på den enda Type II-sorten på menyn och sagt:
”Den här hinner vi knappt få in innan den säljer slut.”
Den här åsikten gör mig inte särskilt populär på cannabiskonferenser, där talare ofta pratar om ”potensproblemet” och hävdar att det bara är produkter med extremt höga THC-nivåer som säljer.
Visst, under förbudstiden var styrkan avgörande. Om risken att bli gripen och dömd till flera års fängelse fanns även för små mängder cannabis ville man förstås att produkten skulle vara så potent som möjligt.
Men sedan legaliseringen tog fart är det snarare industrin som har fortsatt driva utvecklingen mot allt högre THC-halter. Den har velat testa gränserna för vad som är möjligt att få fram med inomhusodlade hybrider.
Och visst – knoppar täckta av glittrande harts är vackra att se på. De doftar fantastiskt och kan bjuda på imponerande smaker.
Men låt oss sluta låtsas att THC ensamt är det som skapar en bra cannabisupplevelse.
En blomma med 30 procent THC?
Visst. Låt mig bara hämta vattenflaskan och mitt tyngdtäcke först, för jag kommer sannolikt att tillbringa de närmaste 45 minuterna fast i soffan medan jag försöker övertyga mig själv om att allt är lugnt.
Framtidens cannabis handlar om balans
Jag vill ha balans.
Jag vill inte ha ett överstimulerat endocannabinoidssystem där THC fullständigt dominerar mina CB1-receptorer. Jag vill inte heller se en framtid där stora grupper människor introduceras till extremt potenta cannabinoidisolat som belastar kroppens endocannabinoida system så hårt att fler utvecklar Cannabinoid Hyperemesis Syndrome (CHS).
Jag vill ha produkter med balans.
Produkter med hög THC-halt har självklart en plats på marknaden. Men det vore faktiskt skönt om dispensaries också erbjöd verkliga alternativ. Inte bara fler sortnamn eller olika produktkategorier, utan ett bredare utbud av cannabinoidprofiler. Fler terpener än bara myrcen, limonen och beta-karyofyllen.
Jag vill se molekylär mångfald i cannabisprodukter.
Jag vill kunna känna varje blommas unika doft, uppleva alla nyanser i smaken och märka den balans som uppstår när cannabinoider och terpener samverkar.
För att få fler Type II-koncentrat behöver branschen först odla betydligt fler Type II-blommor. Och för att det ska bli verklighet krävs odlare och varumärken som ser värdet i hela växtens medicinska potential, inte bara i att pressa upp THC-halten till nya rekord.
Jag tror att det är möjligt.
Jag ser framför mig en framtid där dispensaries erbjuder produkter som bygger på både vetenskap och hantverk. Där det är lika enkelt att hitta blommor med höga halter av CBD eller CBG som det i dag är att hitta THC-dominerade sorter. Där förpackningarna tydligt visar de tre mest förekommande cannabinoiderna – och där CBD inte längre reduceras till en obetydlig siffra på 0,02 procent.
Det är den utvecklingen jag vill se.
Jag vill ha Type II-koncentrat.
Fakta: Vad är CHS?
Cannabinoid Hyperemesis Syndrome (CHS) är ett ovanligt tillstånd som kan drabba vissa personer som använder cannabis ofta och under lång tid. Symtomen består av återkommande perioder med kraftigt illamående, upprepade kräkningar och buksmärtor. Många upplever att varma duschar eller bad ger tillfällig lindring. Besvären brukar försvinna när cannabisanvändningen upphör. Forskning tyder på att tillståndet kan vara kopplat till en överstimulering av kroppens CB1-receptorer, men den exakta orsaken är ännu inte helt klarlagd.
Läs originalartikeln här!
