Stockholm Medical Cannabis Conference

Viralt inlägg överdriver Johns Hopkins-studie! Men varningen för unga som använder cannabis bör tas på allvar…

Ett uppmärksammat inlägg på sociala medier hävdar att en Johns Hopkins-studie med över 707 000 unga människor har kopplat cannabisbrukssyndrom till kraftigt förhöjd risk för schizofreni och bipolär sjukdom. Den bakomliggande studien är verklig och resultaten för ungdomar är viktiga – men bilden återger både deltagarantalet och vissa risksiffror felaktigt.

Budskapet i den spridda bilden är dramatiskt: fler än 707 000 unga ska ha ingått i en studie där cannabisbrukssyndrom kopplades till 52 procent högre risk för schizofreni och 61 procent högre risk för bipolär sjukdom.

Det låter som en vetenskaplig slägga mot all cannabis. När man läser den faktiska studien blir bilden betydligt mer nyanserad.

Forskarna vid bland annat Johns Hopkins University undersökte journaluppgifter från det amerikanska vårddatanätverket TriNetX. Studien jämförde människor som hade diagnostiserats med cannabisbrukssyndrom med patienter som hade andra substansbrukssyndrom, exempelvis problematiskt bruk av alkohol, opioider eller kokain.

Det var alltså inte en jämförelse mellan cannabisbrukare och helt substansfria personer.

Inte 707 000 ungdomar

Den största vuxenjämförelsen omfattade två matchade grupper med 345 903 patienter vardera, sammanlagt 691 806 personer.

Ungdomsanalysen var betydligt mindre. Efter den statistiska matchningen bestod den av 24 793 personer med cannabisbrukssyndrom och lika många med andra substansbrukssyndrom. Den relevanta ungdomsgruppen omfattade därmed sammanlagt 49 586 personer som var 17 år eller yngre – inte över 707 000 unga människor.

Skillnaden är viktig. Ett stort deltagarantal ger ofta bättre statistisk styrka, men det får inte användas som ett dekorativt jättenummer ovanpå en undergrupp som i verkligheten är betydligt mindre.

Högre risk för schizofreni bland unga

Resultaten innehåller trots detta en tydlig varningssignal.

Bland ungdomarna med cannabisbrukssyndrom diagnostiserades 0,29 procent senare med schizofreni, jämfört med 0,19 procent i gruppen med andra substansbrukssyndrom. Det motsvarar en 52 procent högre relativ risk.

I faktiska patientantal handlade det om 73 diagnoser i cannabisgruppen och 48 i jämförelsegruppen.

Forskarna fann även en 30 procent högre relativ risk för återkommande egentlig depression och en 21 procent högre risk för ångestdiagnoser. För enstaka depressionsepisoder var riskökningen 14 procent.

Resultaten betyder inte att hälften av ungdomarna utvecklade schizofreni. De betyder att en ovanlig diagnos var relativt vanligare i den ena gruppen än i den andra. Skillnaden i absolut risk för schizofreni var 0,10 procentenheter.

Både den relativa och absoluta risken behöver redovisas. Den relativa siffran visar styrkan i sambandet, medan den absoluta siffran visar hur vanligt utfallet faktiskt var.

Påståendet om bipolär sjukdom stämmer inte

Den bifogade bilden hävdar att cannabisbrukssyndrom medförde en 61 procent högre risk för bipolär sjukdom. Det stöds inte av Johns Hopkins-studiens publicerade resultat.

Bipolär sjukdom diagnostiserades hos 1,02 procent av ungdomarna med cannabisbrukssyndrom och hos 1,00 procent av ungdomarna med andra substansbrukssyndrom. Den relativa skillnaden var två procent och var inte statistiskt säkerställd.

Studien visade därför inte någon signifikant förhöjd risk för bipolär sjukdom i just denna jämförelse. Siffran 61 procent förekommer inte som ett sådant resultat i den publicerade studien.

Det är möjligt att inlägget har blandat ihop olika forskningsresultat eller diagnoskategorier. Oavsett hur sammanblandningen uppstod blir slutsatsen densamma: siffran ska inte tillskrivas den här Johns Hopkins-studien.

Cannabisbruk är inte samma sak som cannabisbrukssyndrom

En annan avgörande detalj försvinner i bilden. Forskarna studerade inte alla som någon gång hade använt cannabis.

Cannabisbrukssyndrom är en klinisk diagnos som beskriver ett problematiskt bruk där personen exempelvis har svårt att begränsa konsumtionen, fortsätter trots negativa konsekvenser eller låter cannabis påverka skola, arbete, relationer och hälsa.

Studien säger därför främst något om unga med ett redan allvarligt konsumtionsmönster. Resultaten kan inte utan vidare överföras till varje vuxen som använder cannabis ibland eller till en patient som följer en kontrollerad medicinsk behandling.

Samband är fortfarande inte samma sak som orsak

Studien var retrospektiv och byggde på elektroniska journaler. Forskarna kunde se vilka diagnoser som registrerades och i vilken ordning, men inte fastställa att cannabis orsakade den senare psykiska sjukdomen.

Det finns flera möjliga förklaringar.

Tidig och omfattande exponering för THC kan påverka en hjärna som fortfarande utvecklas. Det endocannabinoida systemet spelar en viktig roll för bland annat känsloreglering, minne och hjärnans mognad, vilket gör ungdomsåren till en möjlig känslighetsperiod.

Samtidigt kan unga med tidiga, ännu odiagnostiserade psykiska symtom börja använda cannabis för att hantera oro, nedstämdhet, sömnproblem eller socialt utanförskap. Genetisk sårbarhet, trauma, familjeförhållanden och andra miljöfaktorer kan också bidra till både problematiskt cannabisbruk och psykisk sjukdom.

Forskarna saknade dessutom detaljer om konsumtionsfrekvens, THC-styrka, produkttyp och dos. Det gör det omöjligt att avgöra om riskerna främst var förknippade med exempelvis dagligt bruk, mycket starka produkter eller särskilt tidig debut.

En annan stor studie pekar åt samma håll

Johns Hopkins-resultaten står inte ensamma.

En separat amerikansk studie, publicerad i JAMA Health Forum 2026, följde 463 396 ungdomar som hade screenats för cannabisbruk inom Kaiser Permanente i norra Kalifornien. Där jämfördes ungdomar som uppgav cannabisbruk under det senaste året med ungdomar som inte gjorde det.

Cannabisbruk var förknippat med ungefär dubbelt så hög statistisk risk för senare psykotisk eller bipolär diagnos. Sambanden för depression och ångest var mindre men fortfarande förhöjda.

Även den studien var observerande och kunde inte slutgiltigt bevisa orsakssamband. Resultaten kvarstod dock i försvagad form efter att forskarna tagit hänsyn till tidigare psykiska problem och användning av andra substanser.

Tillsammans stärker studierna bilden av att tidigt och problematiskt cannabisbruk bör betraktas som en verklig riskmarkör – särskilt när konsumtionen är frekvent eller produkterna innehåller mycket THC.

Vuxenresultaten visar varför jämförelsen spelar roll

Johns Hopkins-studien gav ett oväntat resultat bland vuxna. Personer med enbart cannabisbrukssyndrom hade lägre registrerad risk för flera senare psykiatriska diagnoser än vuxna med andra substansbrukssyndrom.

Det betyder inte att cannabis skyddar mot psykisk sjukdom. Jämförelsegruppen hade egna allvarliga beroendeproblem, och vissa andra droger kan medföra större psykiatriska risker. Urvalet kan dessutom ha påverkats av att personer med tidigare psykiatriska diagnoser uteslöts.

Resultatet visar däremot hur missvisande en ensam procentsiffra kan bli när man inte berättar vilka grupper som jämförs.

Kunskap fungerar bättre än skräckpropaganda

Cannabis behöver varken framställas som en ofarlig mirakelväxt eller som en botanisk expressbiljett till psykiatrin.

Det går att erkänna cannabis medicinska värde, kritisera kriminaliseringens skador och samtidigt vara tydlig med att ungdomar, personer med psykossårbarhet och människor med ett intensivt hög-THC-bruk kan löpa särskilda risker.

En ansvarsfull reglering bör därför kombinera åldersgränser, produktkontroll, tydlig information om THC-styrka, tidiga stödinsatser och lättillgänglig vård för den som utvecklar ett problematiskt bruk.

Förbud får inte riskerna att försvinna. Överdrivna skräckbilder bygger å andra sidan inte förtroende. När vetenskapen redan innehåller en verklig varningssignal finns det ingen anledning att förstora deltagarantalet eller lägga till risksiffror som studien inte visar.

Källor och underlag

Dela denna artikel