Hoppa till innehåll
Denna veckas krönika av Christian Engström blir något tidig. Detta för att den ska infalla på 100-års jubileet av när vi röstade ner nykterhetsrörelsen. 100 år utan förbud!
Idag för 100 år sedan, den 27 augusti 1922, röstade svenska folket Nej till att förbjuda alkohol. Det är värt att fira. Den gången slapp vi det gangstervälde som USA fick uppleva vid samma tid, när de försökte skapa det alkoholfria samhället genom förbud. Men i Sverige idag ser vi precis samma gangsterkrig på våra gator som USA gjorde under sin förbudstid.
Därför är det intressant att titta på vilka argument som användes i debatten om ett svenskt ”rusdrycksförbud”, som det kallades då. Det visar sig vara precis samma argument som används i narkotikadebatten idag, hundra år senare. Den största skillnaden är att vi idag har ett historiskt facit på vilka av argumenten runt förbudet som var trams, och vilka det faktiskt låg något i.
”Kräftor kräva dessa drycker” är den mest kända affischen från förbudsomröstningen. Den ritades av min farfarsfar Albert Engström. Albert hade som sitt valspråk ”Tål intet ont i världen, men var glad åt allt gott”. Den här affischen innehåller båda delarna av valspråket. Med den bistra minen säger han bestämt Nej till ett skadligt politiskt förslag om förbud. Men samtidigt påminner han om att alkohol inte bara handlar om elände och misär, utan också är förknippat med många av de roliga och positiva stunderna i livet. Som till exempel den äktsvenska traditionen med kräftskivor.
I dagens debatt om cannabisförbudet förekommer motsvarande budskap. För de flesta som väljer att använda cannabis är det en positiv upplevelse, som tillför något till livet. Precis som det är för de flesta som väljer att använda alkohol. Varför ska skötsamma människor behöva riskera böter och prick i registret bara för att de väljer att ta en joint istället för en öl eller ett glas vin?
”Vore det inte väldigt najs om man kunde chilla i en park och röka en gås?” frågade Liberala Ungdomsförbundet i en uppmärksammad tweet.
Men förbudsivrarna håller förstås inte med, varken idag eller för hundra år sedan. De ser även oproblematiskt bruk som ett problem. De vill att samhället ska markera hårt mot det som de uppfattar som ondska, vare sig markeringen fungerar eller inte, och även om förbudet i sig har enorma negativa konsekvenser.
Ja-sidans affisch ”Vid vägskälet” är en bra sammanfattning av den världsbild som förbudsförespråkarna hade. Ett Ja till förbud mot alkohol förväntades leda till ett tryggt och lyckligt samhälle, illustrerat av en skötsam familj och en prydlig röd stuga. Medan ett Nej till förbudet skulle leda till ett Sverige dominerat av fylleri och misär, med fyllgubbar i varje dike.
Eftersom det var Nej-sidan som faktiskt vann kan vi utvärdera om förbudssidan hade rätt i sin skräckvision. Det hade den inte. Trots att alla idag kan köpa precis hur mycket sprit de vill på Systembolaget är totalkonsumtionen avsevärt lägre än den var för 100 år sedan, och det har blivit omodernt att supa sig redlös när man dricker. Attitydförändringar och människors egna sunda förnuft har räckt mer än väl för att förbudsivrarnas mörka förutsägelser om samhällets kollaps skulle visa sig vara helt ogrundade.
I dagens narkotikadebatt målar förbudssidan upp samma typ av skräckscenario om vi skulle göra narkotikapolitiken mindre repressiv. I Sverige lever vi fortfarande under influens av den legendariske förbudsivraren Nils Bejerot, som var övertygad om att det skulle leda till samhällskollaps om inte allt bruk av narkotika utrotades med så hårda metoder som behövdes.
Men idag, när bland annat Kanada och ett antal amerikanska delstater har legaliserat cannabis, ser vi att den förutsägelsen är lika ogrundad som förbudssidans förutsägelser 1922. Inga katastrofer har skett där cannabis har blivit lagligt, och ingen stat som har legaliserat har ångrat sig. Tvärtom har det folkliga stödet för legaliseringen ökat när den väl var genomförd, och människor med egna ögon kunnat se vad som (inte) händer.
Även Nej-sidan i förbudsomröstningen fokuserade i första hand på vad man förutsåg skulle bli negativa konsekvenser om motståndarsidan vann.
”Tänk noga efter om Ni på Edert ansvar vill taga ett förbudsexperiment i vårt land.
- Smuggling
- Smyghandel
- Dunder
- Skräckvälde
- Lagtrots
- Störd hemfrid
- Spioneri
- Angiveri
- Elände
Tänk först – rösta sedan Nej!” var budskapet på en av Nej-sidans affischer.
”Dunder” betyder i det här sammanhanget dålig, kanske giftig fulsprit. Man varnade också för arbetslöshet när bryggerier och destillerier skulle tvingas stänga, och höjda skatter när staten skulle gå miste om skatteintäkterna från den lagliga alkoholhanteringen.
Även här har vi hundra år senare facit i hand och kan utvärdera argumenten. Inte i Sverige, eftersom Nej-sidan vann och något alkoholförbud aldrig infördes här. Men när USA under åren 1920–1933 provade på att förbjuda alkohol var det här precis vad som hände.
Smuggling och olaglig alkoholtillverkning kom igång i stor skala. Tusentals människor dog eller fick skador av olika sorters fulsprit. Den organiserade brottsligheten växte sig starkare än någonsin, och skjutningar mellan rivaliserande gäng blev vardagsmat. Efter 13 år av ständigt ökande dödligt våld hade USA fått nog, och avbröt förbudsexperimentet.
Och tittar vi på vad narkotikapolitiken har för effekter i Sverige idag ser vi exakt samma sak. Smuggling och langning har blivit en miljardindustri för den organiserade brottsligheten, där polisen uppskattar att enbart cannabis ger de kriminella gängen 10 miljarder om året. Dagliga skjutningar mellan rivaliserande gäng. Brukare som dör av att drogerna de köper visar sig vara spetsade med livsfarliga tillsatser. Och massor med vanliga hyggliga människor som blir trakasserade av myndigheter och rättsväsende bara för att de lugnt och stillsamt har valt att röka en joint.
Hur länge måste vi fortsätta slå nya rekord i antalet gängskjutningar, istället för att erkänna att experimentet med att försöka uppnå det narkotikafria samhället har misslyckats, och välja en mer verklighetsanpassad strategi?
Som vi alla vet är det ingen folkomröstning nu, där vi kan rösta Nej till den havererade narkotikapolitiken. Men förtidsröstningen till riksdagsvalet har öppnat, så just nu kan vi väljare ändå göra våra röster hörda.
Inget riksdagsparti vill legalisera cannabis (ännu), men det finns enskilda politiker som står på riksdagslistorna som vill det. Kampanjen Cannabiskrysset har letat upp sådana kandidater i de olika valkretsarna.
Gå till Cannabiskrysset.org och se om det finns en legaliseringsvänlig politiker från något parti du kan tänka dig att rösta på i just din valkrets. Sätt i så fall ett kryss framför den politikerns namn på valsedeln. Blir vi tillräckligt många som gör det kan det göra så att någon eller några av våra kandidater kommer in i riksdagen på personkryss. Det kan i så fall bli startskottet för en ny och rimligare narkotikapolitik.
Just idag sänder vi en tacksamhetens tanke till de medborgare och aktivister som gjorde att vi slapp ett destruktivt alkoholförbud för 100 år sedan.
Låt oss använda våra valsedlar i det här riksdagsvalet så att våra barnbarnsbarn kan sända en tacksamhetens tanke till oss om 100 år!
Se vem du kan rösta på hos Cannabiskrysset.org
