Legalisera cannabis på rätt sätt

Christian Engström bjuder idag på en mycket tydlig söndagskrönika om några väldigt viktiga punkter när vi väl genomför regleringen. ”En viss byråkrati och reglering av leverantörerna behövs, om inte annat för att säkerställa kvalitet och att varudeklarationerna är korrekta.”

Att ta pengarna från gängen är det främst skälet till att legalisera cannabis. Men för att reformen ska få så bra effekt som möjligt är det viktigt att vi genomför den så rätt som möjligt. Dessbättre finns det numera omfattande internationella erfarenheter, både av vad som gått bra och vad som gått mindre bra. Det kan vi lära av, så att den svenska legaliseringen verkligen uppnår syftet att minska gängens makt så snabbt och effektivt som möjligt. Utan att vi för den skull skapar nya onödiga problem.

Polisen beskriver narkotikaförsäljning som ”en basinkomst” för gängen. Cannabis är den mest populära illegala drogen, och står för en stor del av den kriminella sektorns inkomster. Enligt polisens senaste uppskattningar kan det röra sig om så mycket som 10 miljarder om året som de kriminella drar in på cannabis. Kan vi få en del av de miljarderna att hamna i statskassan istället är det ett välkommet bidrag. Men det viktigaste är att pengarna inte fortsätter gå till gängen.

Annons
smoketower 420

Lagstiftningen runt alkohol är en bra utgångspunkt. Alkohol är en farlig drog (betydligt farligare än cannabis), så försäljningen är reglerad. Men regleringen är inte så strikt att en stor del av dem som dricker väljer att vända sig till illegala leverantörer. Det förekommer illegal alkoholförsäljning, men den står bara för ett par procent av den totala marknaden. Smuggelsprit ger vissa intäkter till den kriminella sektorn (om det nu är till förortsgängen eller till andra aktörer), men på det hela taget är det en marginell företeelse.

Kan vi få ner den olagliga delen av cannabismarknaden till nivåer som liknar den olagliga delen av alkoholmarknaden, då har vi genomfört en åtgärd som slår hårdare mot den organiserade brottsligheten än summan av allt vi försökt med hittills och allt annat som har föreslagits i debatten. Då tar vi ett jättekliv framåt för att vända utvecklingen i förorterna.

De viktigaste punkterna för en effektiv och lyckad legalisering är:

• Billigare än olagligt, så att dagens cannabiskonsumenter inte har någon anledning att fortsätta handla från sin gamla olagliga leverantör. När Kanada legaliserade för tre år sedan gjorde de (bland annat) misstaget att sätta det lagliga priset högre än vad som gällde på den olagliga marknaden. Det gjorde att många som hade en bra kontakt med sin langare fortsatte att handla av honom. Det har blivit bättre med tiden i Kanada och den kriminella sektorns intäkter har stadigt minskat. Nu, efter tre år, är de kriminellas intäkter nere på hälften av vad de var innan legaliseringen.

Men sätter man det lagliga priset rätt kan det gå betydligt fortare än så. Med tanke på de problem vi nu har i Sverige, med dagliga skjutningar och gäng som tar över mer och mer av kontrollen i sina förorter, behöver vi göra allt vi kan för att få ner den kriminella marknadsandelen så fort som möjligt. Då är priset en viktig faktor.

Idag är 120 kronor per gram ett ungefärligt riktpris på den illegala marknaden, både på grönt (marijuana) och brunt (hasch). Det lagliga behöver vara billigare på ett tydligt sätt. Kanske är 80 kronor grammet (33% billigare) en rimlig startpunkt.

Men vi måste följa utvecklingen noga när vi väl har legaliserat. Priset för cannabis hos bonden i Marocko eller den illegala odlaren i Sverige är bara några kronor per gram, så det är väldigt goda vinstmarginaler i hela den illegala logistikkedjan. Visar det sig att de kriminella kan sänka priset och lyckas behålla en stor marknadsandel, då får vi sänka det lagliga priset ytterligare. Målet är att konkurrera ut gängen från marknaden, bokstavligen till varje pris. Skatteintäkter är alltid välkomna, men huvudsyftet med legaliseringen är att minska den organiserade brottsligheten.

• Alla sorter ska vara tillåtna, även sådana med hög THC-halt. Det är visserligen sant att cannabis med mycket THC och väldigt lite CBD ökar risken för att det slår snett och man får en dålig upplevelse, i synnerhet om man inte är så van att röka på. Men det finns brukare som efterfrågar THC-stark cannabis. Det är ofta personer som röker ganska mycket, och därmed spenderar ganska mycket. Låter vi de starka sorterna vara olagliga stannar de pengarna hos de kriminella. Då blir reformen mindre effektiv än den kunde ha varit.

Man ska hela tiden ha i minnet att ingenting försvinner för att det är olagligt. Lagboken är inget magiskt trollspö. Det som händer är istället att de kriminella får behålla sitt monopol på just det marknadssegmentet. Om det är ett stort marknadssegment, till exempel för att det innehåller många storrökare, blir det mycket pengar som blir kvar hos gängen. Det är precis det vi vill undvika.

De risker som finns med THC-stark cannabis hanteras bäst med information och folkupplysning. Så gör vi ju med alkohol. Myndigheterna tycker egentligen att det är bättre om folk håller sig till svagare drycker som öl och vin. Men den som ändå vill ha starksprit kan köpa den lagligt och behöver inte göda den kriminella sektorn.

• 20 års åldersgräns, precis som för alkohol. Precis alla, även de mest ivriga legaliseringsförespråkare, är överens om att det ska finnas en åldersgräns. Exakt var åldersgränsen ska dras kan man ha lite olika uppfattning om. I de länder och amerikanska delstater som har legaliserat varierar det mellan 18 och 21 år, precis som gränsen för när man får köpa alkohol varierar inom samma spann.

I Sverige är vi sedan länge vana vid att man måste vara 20 för att få handla på Systembolaget. Det känns naturligt att använda samma gräns för cannabis.

Vad vi absolut inte ska göra är att sätta gränsen ännu högre, som 25 år eller något annat som har föreslagits i debatten. Gjorde vi det skulle de kriminella få behålla hela marknadssegmentet 20-25 år. Det är ett stort marknadssegment, för det är många i den åldern som använder cannabis redan idag. Återigen är det viktigt att komma ihåg att ingenting försvinner för att det blir förbjudet, det bara flyttar till den kriminella sektorn.

• Ingen ransonering av hur mycket man får köpa, så länge det är för eget bruk. Inför man en gräns blir den endera så hög att den är meningslös, eller så låg att storrökare tvingas vända sig till den olagliga marknaden trots allt. Då får gängen behålla storrökarna som kunder – alltså det allra mest lönsamma marknadssegmentet. Det motverkar hela syftet med legaliseringen.

• Många försäljningsställen över hela landet, så att alla som vill handla lagligt också kan göra det i praktiken. Att ha för få försäljningsställen var ett annat av de misstag som Kanada gjorde till en början. Det gjorde att den lagliga cannabisen inte kunde konkurrera ut den olagliga så snabbt som man skulle ha önskat.

När Sverige legaliserar kommer det nästan säkert bli så att vi låter Systembolaget stå för försäljningen. Då löser sig den här frågan automatiskt, eftersom Systembolaget redan har butiker över hela landet och ett färdigt nätverk av utlämningsställen i glesbygden. Många är i och för sig kritiska till Systembolagets monopol på att sälja alkohol, och man kan diskutera om vi ska ha det så för all framtid. Men när det gäller att få en legalisering av cannabis att snabbt slå igenom och knäcka gängens ekonomi, är Systembolaget en resurs som Sverige har.

• Måttfull reklam, förslagsvis enligt samma regler som gäller för alkohol idag. När Kalifornien gjorde cannabis lagligt hade de väldigt milda restriktioner på hur man fick göra reklam. Det ledde till att delstaten översvämmades av förförisk reklam på ett sätt som många fann stötande. Att tillåta det känns onödigt, och skulle ge motståndarna ett argument att fördröja legaliseringen.

Men samtidigt finns det behov av att cannabisleverantörer kan berätta om sina produkter på ett sakligt sätt. Det är stor skillnad på effekten hos olika strains (sorter), så det skulle skada konsumenterna om det blir ett totalt reklam- och informationsförbud. Reglerna för alkoholreklam är en kompromiss som gör det möjligt för till exempel vinleverantörer att sakligt informera om sina olika viner, men bara tillåter det på ett måttfullt sätt i kanaler som riktar sig till människor som redan är brukare. Det känns som en rimlig ordning även för cannabis.

• Tydliga varudeklarationer ska vara ett krav, kombinerat med produktkontroll för att säkerställa att deklarationerna verkligen stämmer. THC- och CBD-halt ska anges tydligt. Det är inte konstigare än att alkoholhalten finns utskriven på alla former av alkohol som säljs, och är viktigt för konsumenternas skull.

• Rimligt enkelt för leverantörer att få tillstånd att etablera sig på den legala marknaden. Kalifornien gjorde misstaget att göra licenserna väldigt dyra (typ miljontals kronor) och införa väldigt mycket fördyrande byråkrati. Det gjorde att många mindre lokala odlare tvingades fortsätta agera inom den illegala sektorn, eftersom det helt enkelt inte blev lönsamt att bli laglig.

En viss byråkrati och reglering av leverantörerna behövs, om inte annat för att säkerställa kvalitet och att varudeklarationerna är korrekta. Men den ska inte vara så omfattande att bara Big Pharma eller Big Tobacco har råd att bli aktörer på den lagliga marknaden. Med lite sunt förnuft kan vi hitta en lagom nivå.

Om vi legaliserar cannabis på det här sättet har vi goda chanser att ganska snabbt leverera ett dråpslag mot gängens basinkomst. Det kommer inte lösa alla problem med gängbrottsligheten, för det gör ingen enskild åtgärd. Men drar vi bort cannabismiljarderna från den kriminella ekonomin blir det en riktig game changer. Då kan polisen få en sportslig chans att ta itu med den gängbrottslighet som blir kvar.

Läs också:

Avkriminalisering och legalisering – vad är vad och varför?
Avkriminalisera narkotikabruk på rätt sätt

Författare