Hoppa till innehåll
Christian Engström har denna vecka kollat på vårt nya ministerunderlag! ”Att på riktigt bryta trenden med det skenande gängvåldet är en av den nya regeringens allra viktigaste uppgifter”
Ingen av de nya ministrarna som har ansvar för narkotikapolitiken är särskilt profilerad inom det området. Det är bra. Ska regeringen lyckas bryta nyrekryteringen till gängen måste den tänka nytt inom narkotikapolitikens område. Då är det en fördel att de ansvariga ministrarna inte redan är fastlåsta i gamla positioner.
Miljarderna som gängen tjänar på olaglig narkotikaförsäljning är grunden för hela gängkulturen, och speciellt för nyrekryteringen. Unga grabbar dras inte in i gängen för att det känns lockande att kanske bli skjuten. Det är chansen till snabba pengar som är moroten och drivkraften. Så länge narkotikamiljarderna finns kvar kommer nyrekryteringen fortsätta som tidigare, hur mycket vi än satsar på skolor och fritidsgårdar.
Och politikerna är medvetna om kopplingen mellan narkotikamarknad och gängvåld. I en moderat kampanjfilm från 2019 sa vår nye statsminister Ulf Kristersson:
Det är knarket som driver den gängrelaterade brottsligheten. Det är ofta knarket som ligger bakom den organiserade, grova brottsligheten.
Det har han helt rätt i.
Men inget av riksdagspartierna, varken i det gamla eller nya regeringsunderlaget, har hittills vågat vända på stenen som det står ”narkotikapolitik” på. Det visste vi redan innan valet. Därför var det ingen som förväntade sig att Tidöavtalet eller regeringsförklaringen skulle innehålla något radikalt eller intressant på den punkten. Då är det en fördel att de inte säger någonting alls, och på det viset lämnar frågan öppen.
Samma sak gäller ministrarna som får huvudansvaret för narkotikapolitiken i den nya regeringen. Jag kan inte se att någon av dem har gjort uttalanden som låser dem vid den gamla narkotikapolitiken som har givit oss dagens problem. I vart fall inte så hårt att det skulle bli politiskt svårt för dem att ändra sig.
Gunnar Strömmer (M) blir ny justitieminister. När jag googlar hans namn och ”narkotika” får jag inte upp ett enda uttalande som han har gjort i frågan. Det närmaste är att han har sagt att det är rimligt att Systembolaget ska få vara öppet på söndagar. Det har visserligen inget med narkotikapolitiken att göra, men visar i alla fall att han inte är rädd för att gå emot nykterhetslobbyn när han tycker det är befogat.
Gunnar Strömmer ersätter Morgan Johansson (S) på justitieministerposten. Morgan Johansson blev minister första gången 2002, och lovade då att göra Sverige narkotikafritt på 10 år. Sedan ägnade han 20 år åt att fullständigt misslyckas med den strategin, medan han envist vägrade att ens utvärdera narkotikapolitikens konsekvenser.
Vi vet ännu inte var Gunnar Strömmer står i narkotikapolitiken, så det är ett oskrivet blad. Men det är bättre med ett oskrivet blad än ett som är fullklottrat med ”knark är bajs”. Förhoppningsvis är vår nye justitieminister mer intresserad av att ta reda på fakta, och låta det bli en grund för narkotikapolitiken.
Jakob Forssmed (KD) blir ny socialminister med ansvar för folkhälsofrågor. Fram till valet var han Kristdemokraternas ekonomisk-politiska talesperson, och han verkar främst ha uttalat sig i den rollen. När jag söker på hans namn ser jag ingen träff alls som har med narkotikapolitiken att göra. Han har säkert en åsikt, men han är inte låst av massa ogenomtänkta tidigare uttalanden i frågan.
Jakob Forssmed efterträder Lena Hallengren (S) som socialminister. När Folkhälsomyndigheten ville att narkotikautredningen skulle utvärdera kriminaliseringen av eget bruk sa Lena Hallengren blankt nej, eftersom hon menade att det handlar om vilka ”signaler” man sänder. ”Jag ändrar inte uppfattning för att Folkhälsomyndigheten kommer med det här förslaget” var hennes svar till expertmyndigheten.
Jakob Forssmed är kristdemokrat, så om man ska gissa så är antagligen hans utgångspunkt att han står bakom dagens narkotikapolitik. Fine, nånstans ska man börja. Det vi kan hoppas på är att han inte delar sin företrädares totala kunskapsförakt, utan är beredd att gå bortom signalpolitik och slagord och istället ta sig an problemet på ett mer evidensbaserat sätt.
Romina Pourmokhtari (L) är ett tredje statsråd att hålla ögonen på. Hon är vår nya klimat- och miljöminister, så narkotikapolitiken ligger helt utanför hennes portfölj. Men som ordförande för Liberalernas ungdomsförbund LUF har hon varit mycket tydlig med att hon vill lägga om narkotikapolitiken och legalisera cannabis. Hon var en av de riksdagskandidater som kampanjen Cannabiskrysset rekommenderade i valet.
Även om hennes ansvar i regeringen ligger på ett helt annat område, är hon ändå en del av regeringen. Hon kommer få goda möjligheter till informella samtal med både Gunnar Strömmer och Jakob Forssmed i Rosenbads korridorer eller över en kopp kaffe. Hon kommer finnas tillgänglig om de direkt ansvariga ministrarna vill bolla tankar eller få en bättre bild av vad det är vi legaliseringsförespråkare egentligen vill. På det sättet kan hon tillföra mycket till den nya regeringens narkotikapolitik, trots att den inte ligger inom hennes ansvarsområde. Och förhoppningsvis kan hon få stöd av sin partikollega Johan Pehrson (L), som före valet sa att han gärna vill utreda frågan om man ska avkriminalisera till exempel cannabis.
Att på riktigt bryta trenden med det skenande gängvåldet är en av den nya regeringens allra viktigaste uppgifter, som måste lyckas. Att bara fortsätta säga ”oacceptabelt” räcker inte. Det är de medvetna om.
Men de åtgärder som finns i Tidöavtalet kommer inte hjälpa om regeringen inte samtidigt kan göra något åt nyrekryteringen. Då måste de utvärdera narkotikapolitiken, eftersom det är pengarna från den illegala narkotikamarknaden som är den främsta drivkraften bakom nyrekryteringen.
Den förra regeringen vågade inte undersöka den möjligheten. Men den nya behöver inte behålla skygglapparna om den inte vill. Den har chansen att genomföra ett paradigmskifte som kommer ge riktiga resultat.
