Hoppa till innehåll
Det har gått många år sedan riksdagsmotionen “Lindrigare läkemedelsalternativ inom sjukvården” lades fram i Sveriges riksdag. Motionen lyfte en fråga som fortfarande är högaktuell: behovet av att bredda synen på behandling inom vården, inklusive möjligheten att använda medicinsk cannabis som ett alternativ för patienter som inte får tillräcklig hjälp av konventionella läkemedel.
Motionen avslogs. Och sedan dess – i praktiken tystnad.
Under tiden har utvecklingen i Europa tagit stora kliv framåt. I våra närmaste grannländer har politiken inte bara diskuterat frågan, utan också omsatt den i konkreta reformer.
I Danmark har ett pilotprogram för medicinsk cannabis genomförts och därefter permanentats, efter att både patienter och samhälle sett positiva resultat. Det handlar inte om ideologi – utan om pragmatism och patientnytta.
I Tyskland har utvecklingen gått ännu längre. På bara två år efter att restriktionerna lättades har landet fått över en miljon patienter som använder medicinsk cannabis. Samtidigt har lagstiftningen förändrats i grunden: vuxna får inneha upp till 50 gram cannabis, odla egna plantor hemma och ansluta sig till så kallade sociala cannabis-klubbar, som nu finns i hundratal runt om i landet.
Även Nederländerna fortsätter att gå i en mer liberal riktning, med ambitionen att fullt ut reglera hela kedjan – från odling till försäljning i licensierade butiker.
Och Sverige?
Här är debatten närmast obefintlig.
Trots att kunskapsläget utvecklats, trots internationella erfarenheter och trots återkommande vittnesmål från patienter som inte får den hjälp de behöver, saknas politiska initiativ. Det som en gång lyftes i riksdagsmotionen har inte följts upp med nya förslag, utredningar eller ens en seriös offentlig diskussion.
Men det finns några få undantag. Journalister och debattörer som Leonidas Aretakis på Flamman, Johan Wicklén på SVT och Mattias Svensson på SvD har försökt väcka frågan till liv genom debattartiklar, reportage och böcker. Men inom politiken råder en påtaglig tystnad och ett totalt ointresse för ämnet, ett ämne som används av gissningsvis över en miljon människor i Sverige per år.
Detta är problematiskt av flera skäl. Ett viktigt skäl till att lyfta cannabis frågan politiskt är att den olagliga svarta handel i Sverige omsätter flera miljarder årligen och vi kan inte ha en brottslighet som lever gått på något som en miljon människor i Sverige ser som ett trevligare alternativ till fredagskvällen än alkohol.
För det första riskerar Sverige att halka efter i medicinsk utveckling. Patienter med kronisk smärta, neurologiska sjukdomar eller svåra biverkningar av traditionella läkemedel får inte tillgång till alternativ som redan används i andra europeiska länder.
För det andra undermineras förtroendet för beslutsfattandet. När omvärlden förändras, men Sverige står still, uppstår en klyfta mellan politik och verklighet.
För det tredje cementeras en debattkultur där vissa frågor helt enkelt inte får diskuteras. Det är ovärdigt en modern demokrati.
Det handlar inte om att okritiskt kopiera andra länder. Men det handlar om att våga utvärdera, våga testa och våga ompröva. Precis det som motionen en gång efterlyste.
Sverige behöver inte gå längst fram. Men vi kan inte fortsätta stå helt still.
Frågan är inte längre om cannabis ska diskuteras – utan varför den inte redan gör det.
Relaterade artiklar:
Riksdagsmotionen från SD 2022: https://cannabisifokus.se/mattias-svensson-svd-debatterar-legalisering-av-cannabis-med-forbudslobbyist/
